Regeringens skrivelse belyser ingående vad som hänt under budgetåret 1989/90 och innehåller även en del planer inför framtiden.
I flera motioner har miljöpartiet de gröna under årets allmänna motionstid givit sin syn på Sveriges politik på detta område. Dock följer här en analys och kommentarer till skrivelsen.
I alla riksdagspartier är vi överens om de tre invandrarpolitiska målen: jämlikhet, valfrihet och samverkan. Dock ger de olika partierna delvis helt olika innehåll till de uppställda målen.
Sedan 1967 är den svenska invandringen reglerad, utom den nordiska som är fri. Arbetskraftsinvandringen från ickenordiska länder är försumbar, så i dag handlar vår invandrarpolitik i väsentlig grad om flyktingpolitik och anknytningsinvandring. Det rådde enighet inom alla partier när den nya utlänningslagen togs beträffande Genèvekonventionen och tilläggsprotokollet av år 1967. Det innebär en generös flyktingpolitik, om andan och paragraferna följs. Beslutet om undantagsreglernas gällande, som togs 13 december 1989, har miljöpartiet protesterat emot och kräver fortfarande att det ska upphävas. Speciellt den retroaktiva praxis som beslutet gällde, där många asylsökande, som då vistats länge i landet fick en hårdare bedömning, än vad som gällde före 13 december 1989. Detta utsattes en stor folkgrupp för, nämligen turkbulgarerna.
När det gäller den gruppen har det allt tydligare framkommit vilken diskriminerad grupp detta är i Bulgarien. Kvinnor har våldtagits av polisen, barn har nekats rättigheter, som den övriga befolkningens barn har när det gäller utbildning och sjukvård, hela familjer har trakasserats av myndigheter, polis och allmänhet både fysiskt och psykiskt genom våld, hot och grovt översitteri. Oerhört många av dem har stort skyddsbehov och borde få asyl.
Förutom konventionsflyktingar och de facto-flyktingar finns i dag en stor grupp miljöflyktingar i världen, som det inte finns några bra regler för hur världen ska handskas med.
Flyktingströmmarna i världen ser ut att öka för varje år på grund av folkökningen, miljöproblem, krig, förtryck och konflikter mellan folkgrupper.
Ett stort antal flyktingar går under benämningen displaced persons, antingen för att de är flyktingar i sitt eget land eller därför att mottagarlandet inte skrivit under Genèvekonventionen i dess helhet.
Dessutom anser miljöpartiet de gröna att flyktingkonventionen och dess tilläggsprotokoll behöver ses över för att bättre passa in i den världsbild som motsvarar 90-talet. Det finns också en generösare konvention nämligen OAU-konventionen i Afrika, som antogs 1969, där ett vidare flyktingbegrepp tillämpas. Den ger möjlighet för en human och global syn på människan och mänskliga rättigheter.
För Centralamerika har ett liknande flyktingbegrepp antagits i Cartagena 1984. I Asien har beslutats, att tvångsrepatriering inte får ske och att första asylland är skyldigt att låta flyktingar stanna.
Den restriktiva flyktingpolitik för EG- och EFTA- länderna, som förberetts i Schengen och TREVI-grupperna har också Sverige anslutit sig till. Sådana uttryck som ''missbruk av asylrätten'' och ''falska flyktingar'' får oss att anta, att flykten i sig är något brottsligt. Man menar att dokumentlösheten och människosmuggling är en form av detta missbruk. Genom stränga viseringsregler och betalningsansvar för transportbolagen m.m. tvingas människor, som behöver skydd för sin säkerhet och/eller sitt liv att anlita förfalskare för att få dokument och kunna fly. Det ligger i flyktingskapets natur att varken ha sina liv eller alla papper i ordning.
''En minskande andel av de asylsökande bedöms vara flyktingar enligt Genèvekonventionen.'' Detta beror till stor del på, att man successivt övergår till strängare regler och/eller praxis vid bedömningen av asylskälen. När det gäller flyktingar från bl.a. Öst-Europa är osäkerheten stor, men det är tydligt, att Sverige behöver bygga upp en mottagarkapacitet för flyktingar från t.ex. Baltikum. Det finns stor osäkerhet i alla prognoser, när det gäller förväntade skyddsbehov för flyktingar.
Det är viktigt att föra en sådan handelspolitik, miljöpolitik och utrikespolitik att den bidrar till en minskning av antalet flyktingar i världen.
Om Sverige skulle hjälpa så många flyktingar i olika läger och i Sverige, som våra exporterade vapen genererat skulle vi få satsa oerhört mycket mera personellt och ekonomiskt än i dag.
Miljöpartiet de gröna anser, att det fortfarande sker upprörande utvisningar (av främst kvinnor) när det gäller s.k. uppskjuten invandrarprövning. Tvåårsregeln bör slopas. Regler måste skapas, så att inte samma man upprepade gånger tar in kvinnor som utsätts för misshandel och övergrepp.
Sverige bör aktivt arbeta för flyktingars rättigheter, för att stärka rätten till asyl och kraftigt betona flyktingbarnens speciella problem i Europarådet, FN och andra internationella organ. För att öka vår trovärdighet bör vi riva upp beslutet från 13 december 1989.
Med tillfredsställelse noterar vi, att regeringsföreträdare och myndigheter reagerat starkt mot de många attentat som förekommit mot flyktingförläggningar under år 1990. Dock anser motionärerna att justitieministern borde vara den, som i första hand aktivt bör reagera när upprepade brott utförs mot grupper i vårt land. Åtgärder inom arbetsmarknaden och mot etnisk diskriminering förstärks och kommer troligen att behöva ytterligare insatser. Miljöpartiet har upprepade gånger velat förbjuda rasistiska organisationer, men ser dock med förhoppning och viss tillit på att de åtgärder, som vidtas ska ha effekt.
Miljöpartiet står fast vid att de asylsökande ska ha rätt till någon form av arbete, medan de väntar på besked. Miljöpartiet har i annan motion yrkat på att sektorsbidraget, som bl.a. innefattar hemspråksundervisningen, endast ska minskas med 150 miljoner kronor i stället för 300 miljoner.
Miljöpartiet anser att barnens egna asylskäl och humanitära skäl ska beaktas i långt högre grad än vad som i dag görs. Vi anser också, att barnpraxisen ska återupptas. Barnens situation är oerhört svår och den osäkerhet, som långa väntetider och många förflyttningar inom Sverige skapar, är särskilt svår för dem. Många flyktingbarn, alltför många, behöver hjälp av psykolog och hur framtiden blir för dessa barn, även om situationen i Sverige ordnar upp sig, är mycket osäkert. Redan tidigt måste skola, sjukvård och fadderfamiljer satsa resurser på dessa barn. De ensamma flyktingbarnen är naturligtvis särskilt utsatta och behöver extra hjälp.
På sid. 38 i regeringsskrivelsen berörs utredningsansvaret i asylärenden och att det ska överföras från polisen till SIV. Det anser miljöpartiet vara mycket bra. Vi anser också, som beskrivs i annan motion, att den asylsökandes första möte med Sverige ska vara mottagande genom civilpersoner.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i FN skall verka för en översyn av Genèvekonventionen och tilläggsprotokollet av år 1967 i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. uppskjuten invandrarprövning och tvåårsregeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turkbulgarernas skyddsbehov,
4. att riksdagen hos regeringen begär en analys av behovet av skydd för miljöflyktingar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av planering för eventuella östflyktingar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av speciell hänsyn till flyktingbarns behov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angivits om Sveriges agerande i Europarådet och FN i flyktingfrågor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylsökandes möjligheter till arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det behövs en uppdatering av Genèvekonventionen i enlighet med dagens världssituation.
Stockholm den 1 februari 1991 Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goe s (mp)