Den tillfälliga föräldrapenningen för 2 kontaktdagar per år för barn 4--12 år gäller endast för föräldrar till vissa barn, nämligen dem som råkat få eller önskar plats inom den barntillsyn som administreras av kommunen. De föräldrar som inte fått in sina barn där, utan själva till höga egna kostnader, som inte subventioneras, ordnat någon annan tillsyn har inte rätt att besöka sina barn med föräldrapenning.
Kontaktdagar underlättar för föräldrar att se hur deras barn egentligen har det på dagarna. Detta är inte lätt att veta om föräldern aldrig är närvarande utan bara lämnar och hämtar barnet.
Så länge det allmänna endast finansierar föräldrarnas möjlighet att kontrollera omsorgsformens kvalitativa nivå inom den offentliga vården synes man anse att kvalitetskontrollen är särskilt påtaglig vad gäller offentliga omsorgsformer.
Man kan fråga sig om det är förenligt med tänkandet bakom likställighetsprincipen att endast vissa barn ska få sin miljö kontrollerad av föräldrarna, medan andra barn inte skulle ha samma trygghet.
Har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök underlättar det att verkligen få ledigt från arbetet för detta nog så viktiga ändamål. Om denna rätt inte finns, som nu är fallet för vissa föräldrar, kan det vara betydligt svårare att få motsvarande ledighet, även om man skulle ha råd till eller vara beredd att avstå från en till två dagslöner som det här totalt handlar om per år.
Det förefaller orimligt att vissa barn på detta sätt skall ''straffas'' för att kommunens daghemsplatser inte räcker till eller måste stängas p g a personalbrist eller för att föräldrarna föredrar en privat omsorgsform.
Någon hållbar motivering till varför barn inom privat omsorg inte skulle ha rätt till motsvarande föräldrabesök som andra barn förefaller inte finnas. Man kan då dra slutsatsen att föräldrakontroll anses behövas inom den kommunala omsorgen, men inte inom den privata. Man får då anta att den privata anses så bra att motsvarande besök inte skulle behövas där. De privata daghemmen har visserligen betydligt lättare att rekrytera personal, men att därför ta ifrån vissa barn möjligheten till en del av föräldraansvaret är att använda barnen som ideologiskt slagträ i diskussionen om privat och offentlig omsorg.
Alla föräldrar skall ha möjlighet att delta någon gång i barnens arbetsdag för att om möjligt kunna fastställa att den psykiska och fysiska miljö barnet vistas i är bra för just det barnet. Att tilldela dem som lever enligt föreskriven (s)- modell särskilda rättigheter och ekonomiska fördelar är orimligt i ett rättssamhälle.
Tillfällig föräldrapenning skall därför utgå oavsett vilken barnomsorgsform som barnet vistas i.
Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om lagändring som ger alla föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök i barnets dagliga vistelsemiljö utom hemmet.
Stockholm den 18 januari 1991 Charlotte Cederschiöld (m)