ATP-systemet har alltid varit ogynnsamt för kvinnor,
som av olika anledningar deltidsarbetat eller varit hemma
för att vårda barn. Under 1950-talet var kvinnorna oftast
hemma för att vårda hem och barn. Barnen uppfostrades
och sköttes på heltid dygnet runt av den hemmavarande
modern.
Samhället sparade mycket pengar för de kostnader, som
barnomsorgen och barnpassningen annars skulle ha kostat
kommunerna. Familjerna levde under knappa
förhållanden. En inkomst skulle täcka alla utgifter. När
kvinnan senare kunde återuppta sitt förvärvsarbete, blev
det i regel i form av deltidsarbete och fortsatt dålig ekonomi
med 1,5 inkomst och växande tonåringar.
Med dagens pensionssystem kommer dessa kvinnor att
få mycket låga ATP-poäng, och en usel pension att leva på.
Jag anser att dessa kvinnor, som tagit så stort ansvar åt
samhället då de själva vårdade barnen med dålig ekonomi
som följd, skall värderas därefter. Detta bör räknas som en
stor samhällstjänst.
Riksdagen har beslutat reglera pensionen för dem som
avstod från att vara med i ATP-systemet. Men ingen har
nämnt den glömda grupp kvinnor, som var hemma och
vårdade barnen när barnomsorgen inte var ordnad. En
översyn bör göras för att ändra systemet med
pensionstillskott till förmån för kvinnor med mycket låg
ATP-poäng.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av pensionssystemet
till fördel för kvinnor med mycket låg ATP-poäng.
Stockholm den 18 januari 1991
Gunilla Andersson (s)