Hösten 1988 antog riksdagen en lag om ersättning och
ledighet vid kortvarig närståendevård.
Lagen gick i korthet ut på att en närstående som vårdar
en svårt sjuk person i hemmet skall ha rätt till ersättning
från försäkringskassan och rätt till ledighet från sin
anställning under högst 30 dagar. Ersättningen skall vara
skattepliktig och utgöra pensionsgrundande inkomst.
Lagen begränsar också starkt möjligheterna till ersättning
om det kan anses vara ett kommunalt eller
landstingskommunalt ansvar att den vårdbehövande ges
vård.
Lagstiftningen och tillämpningen av densamma är
stelbent och tar inte tillräcklig hänsyn till de varierande
omständigheter som kan föreligga i det enskilda fallet.
Enligt min åsikt bör det vara den vårdbehövandes
situation och behov som skall vara avgörande för om
ersättning för anhörigvård skall kunna utgå. Om det i det
enskilda fallet är bäst för den vårdbehövande att få denna
vård av en nära anhörig bör detta kunna tillgodoses, även
om det rent formellt är kommun eller landsting som är
skyldiga att ge vården.
I vissa fall kan en enstaka dags vårdinsats behövas av en
anhörig, inte minst kan detta förekomma i samband med
demens. Ett enkelt system, liknande det som finns vid
föräldras vård av sjukt barn, bör då kunna tillämpas. Detta
skulle ge stor flexibilitet och därmed vara till gagn för både
den vårdbehövande och den anhörige liksom för samhällets
vårdorganisation i stort.
Med anledning av en liknande motion under föregående
riksmöte anförde socialförsäkringsutskottet (1989/90:SfU10
sid. 15):
Utskottet kan ha förståelse för att det kan uppkomma
situationer där lagen och tolkningen av den kan upplevas
som restriktiva. Med hänsyn till att lagen endast varit i kraft
drygt ett halvt år anser utskottet att betydligt större
erfarenheter av lagens tillämpning måste vinnas innan det
finns anledning att företa någon översyn av lagen eller
föreslå förändringar i ersättningsreglerna.
Nu har ytterligare ett år förflutit och stelbentheten i
tillämpningen har inte förändrats. Det är därför nu hög tid
att riksdagen tar initiativ i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade
regler för ersättning och ledighet för närståendevård i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 17 januari 1991
Elving Andersson (c)