Svenska folkets tandhälsa blir allt bättre. Det är ett
resultat av det framgångsrika arbete som folktandvården
och den privata tandvården bedriver i samarbete. En
fortsatt tandhälsoförbättring är att vänta, liksom en ändrad
ålderssammansättning bland patienterna. Behovet av
reparativ tandvård kommer att minska medan den
förebyggande vården och den mycket kvalificerade vården
kommer att få större betydelse.
Konkurrens och samarbete är värdefullt för alla parter.
För patienternas del innebär det ökade möjligheter att välja
och för tandläkarna en sporre att erbjuda bästa möjliga
service och vård. En ökad konkurrens och valfrihet ställer
krav på tillgängligheten. Förutsättningarna härför varierar
beroende på bostadsort och för många innebär glesbygd och
avstånd betydande svårigheter att sköta sin tandhälsa. Det
är därför viktigt att de befintliga resurserna utnyttjas
effektivt och att nya former för tandvårdens bedrivande kan
prövas. Vi ser positivt på den försöksverksamhet med
personalägda kooperativ som förekommer i vissa landsting.
Samarbetet mellan folktandvården och privattandvården
kan utvecklas ytterligare, bl a genom gemensam
utbildnings- och informationsverksamhet. Samverkansavtal
mellan parterna kan leda till goda resultat. Inom ramen för
dessa samverkansavtal kan frågor om
ersättningsetableringar eller specialisttandvårdens
utformning diskuteras. Möjligheterna för landstingen att
införa alternativa finansieringssystem för tandvården bör
utökas. Tandhälsan kan vidare förbättras genom att de
lokala resurserna förändras och utnyttjas mer effektivt. En
mer utbyggd specialisttandvård, där tjänster kan köpas
mellan parterna, gynnar den enskilde.
Såväl tandläkarnas som tandsköterskornas roll kommer
att förändras i och med att ökade insatser från andra
personalgrupper, t ex tandhygienister, är att vänta. Arbete
i olika vårdlag, med en omfördelning av arbetsuppgifter
mellan personalgrupperna kan leda till positiva resultat
såväl för patienterna som för personalen. Tandläkarna kan
därmed frigöras för uppgifter där deras speciella kunskaper
bättre kan tas till vara. Ökade satsningar bör göras på
tandvårdspersonalens arbetsmiljö. Lokaler och utrustning
måste vara ändmålsenliga och möjligheterna till
fortbildning vidareutvecklas. Vad här anförts beträffande
ökad samverkan och en effektiv användning av de lokala
resurserna bör ges regeringen till känna.
Rådande etableringskontroll för tandläkare begränsar
starkt patienternas valfrihet. Med dagens relativa överskott
av tandläkare har det ursprungliga motivet för en
etableringskontroll, enligt vår mening, fallit bort. Det kan
även påvisas att etableringskontrollen haft mycket liten
betydelse för att fördela tandläkare till orter med särskild
tandläkarbrist. Det är människors efterfrågan som bör styra
tandläkarnas etablering. En fri etableringsrätt ger de största
förutsättningarna för en tandvård som är anpassad till
patienternas behov. Det bör ankomma på regeringen att
återkomma med förslag till ändring av lagen om allmän
försäkring så att etableringskontrollen för privattandläkare
avskaffas.
Barn- och ungdomstandvård
Det primära ansvaret för barn- och ungdomstandvården
bör enligt vår mening ligga på folktandvården. Detta bör
dock inte, som nu är fallet, innebära att privattandläkarnas
möjlighet att vårda barns och ungdomars tandhälsa
försvåras. Det är endast i vissa glesbygder som regeringen
anser det vara möjligt att utnyttja även privattandvården för
barns och ungdomars tandvård. Detta är enligt vår
uppfattning inte tillfredsställande. Utformningen av
tandvårdsförsäkringen innebär en stark begränsning i dessa
patienters valfrihet. Enligt gällande regler får patienter
under 20 år själva betala hela behandlingskostnaden om de
väljer tandläkare utanför folktandvården.
Privattandläkare saknar därmed möjlighet att erbjuda
familjetandvård, vilket är i hög grad beklagligt. Det bör
ankomma på regeringen att återkomma med förslag till
ändring i tandvårdsförsäkringen så att barn och ungdomar
under 20 år kan erbjudas tandvård på samma ekonomiska
villkor inom privattandvården som inom folktandvården.
Specialisttandvården för barn
Under våren 1991 aviseras en proposition angående
tandvårdsfrågor. Vi avser att med anledning av
propositionen återkomma med synpunkter, bl a rörande
specialisttandvården i framtiden. Vi vill dock redan nu
framhålla följande. Enligt utredningen
''Specialisttandvården i framtiden'' (Ds 1990:48) föreslås
barnspecialiteten inom tandvården slopas. Barn med
odontologiska problem och som har allvarliga kroniska
sjukdomar, t ex cystisk fibros eller någon tumörsjukdom, är
mycket svårbehandlade och det kan inte hållas för troligt att
deras speciella krav på vård och omsorg kan tillgodoses av
allmäntandläkare. Vi motsätter oss därför utredningens
förslag i denna del. Vad här anförts om bevarandet av
barnspecialiteten inom tandvården bör ges regeringen till
känna.
Tandvårdsförsäkringen
Riksförsäkringsverket har på uppdrag av regeringen
utarbetat ett förslag till förändring av
tandvårdsförsäkringen.
Riksförsäkringsverket föreslår att bastandvård införs i
första hand för åldersgruppen 20--29 år med möjlighet till
etappvis påbyggnad. Regeringen säger nej till detta förslag
och anser att i första hand bör en försöksverksamhet ge
erfarenheter för att skaffa underlag för ett beslut. Vi anser
att det i första hand finns skäl att i olika landstingsområden
på försök bedriva sådan verksamhet för att undvika allt för
byråkratiska processer som fördyrar en sådan reform. Det
kan i det sammanhanget vara värdefullt att även
glesbygdslänen finns representerade vid en sådan
försöksverksamhet. Denna försöksverksamhet bör
innefatta flera inslag för att förbättra tandhälsovården och
effektivisera den. I detta sammanhang måste även
möjligheterna till samarbete med privattandvården prövas.
De besparingar som föreslås inom
tandvårdsförsäkringen bör genomföras. Det finns dock
anledning att ytterligare understryka att den enskilde
patienten med stort behov av tandvård måste skyddas i
ekonomiskt hänseende. Vi förutsätter att regeringen följer
utvecklingen.
Tandvårdstaxan reglerar även villkoren för ersättningen
från tandvårdsförsäkringen till den behandlande
tandläkaren. Arvode utgår i allmänhet per
behandlingstillfälle men kan i vissa fall utgå efter
tidsåtgång. Tandvårdstaxan fastställs av regeringen efter
förslag från riksförsäkringsverket. I de överläggningar som
föregår beslutet deltar representanter från folktandvård,
tandläkare och tandtekniker.
Vi anser det viktigt att i dessa överläggningar ta hänsyn
till de arbetsmiljöförbättringar som behövs för att skydda
tandvårdspersonalen från arbetsskador. Taxan bör också
kunna utformas så att den gynnar glesbygdsetableringar.
För att kunna erbjuda den enskilde större valfrihet och för
att tillgodose tillgången på specialister finns skäl att utöka
rätten att använda specialisttaxa för nyutexaminerade
specialister som idag inte äger denna möjlighet.
Avsaknaden av denna möjlighet försämrar för patienten att
få valfrihet samt hämmar även tillgången på specialister.
Detta behöver inte motverka nuvarande möjlighet för
folktandvården att inom sig utöka antalet tandläkare med
specialistkompetens. Redan idag utförs en stor del av
specialisttandvården av privattandläkare. Vi anser att
regeringen bör lägga fram ett förslag med sådan inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad samverkan och
en effektiv användning av de lokala resurserna vad gäller
den framtida tandvården,1]
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om allmän försäkring så att etableringskontrollen
för privattandläkare avskaffas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om allmän försäkring så att den även omfattar barn
och ungdomar för behandling av privattandläkare,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av
barnspecialiteten inom tandvården, 1]
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
nyetablerade specialister inom privattandvården får
tillämpa specialisttaxa.
Stockholm den 16 januari 1991
Karin Israelsson (c)
Rune Backlund (c)
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Kersti Johansson (c)
1 1990/91:So412