Till grund för beräkning av bostadsbidrag för de
neurosedynskadade i Sverige har bl.a. lagts ersättning enligt
förlikningsavtal mellan Astra och representanter för de
neurosedynskadade om viss årlig ersättning till de
drabbade.
Staten, genom dåvarande medicinalstyrelsen, godkände
under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet att
läkemedlet neurosedyn fick användas. Detta visade sig
sedan få mycket allvarliga konsekvenser, då ett drygt 100-
tal barn i vårt land föddes med mycket svåra handikapp.
Ett bestående intryck från denna tid är att det verkade
finnas en allmänt uttalad vilja och ambition att på olika sätt
hjälpa de drabbade och deras familjer till ett så drägligt liv
som möjligt. Det var bland annat mot denna bakgrund som
en förlikning träffades den 5 november 1969 mellan Astra
AB och representanter för dem som drabbats. Förlikningen
innebar att de neurosedynskadade erhöll en viss årlig
ersättning. Denna följdes upp av en proposition som också
blev riksdagsbeslut. Beslutet innebar att ersättningen från
Astra skulle vara skattefri, enligt lagen om skattefrihet (SFS
1971:118).
Anledningen till ersättningens skattefrihet måste bero
på att denna betraktades som en kompensation för bl.a. de
merkostnader som uppkom till följd av de skador som
läkemedlet förorsakade. Ersättningen är juridiskt sett att
betrakta som ett ideellt skadestånd för sveda och värk.
De neurosedynskadade har nu nått vuxen ålder och
endast ett fåtal av dem har kunnat skaffat sig ett eget
boende.
För dem som har eget boende har ytterligare ett problem
kommit i dagen, vilket inte tidigare uppmärksammats.
Problemet består i att den lämnade skattefria ersättningen
skall ingå i underlaget för beräkning av inkomst vid ansökan
om bostadsbidrag.
I lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension samt kungörelsen med
föreskrifter om tillämpning av lagen har det inte närmare
reglerats hur ersättningen skall bedömas. Några närmare
anvisningar har ej heller i övrigt lämnats. Rättsläget får
därmed betraktas som oklart.
Oberoende av detta får det anses som ur principiell
synpunkt felaktigt att ett ideellt skadestånd av denna
karaktär skall bedömas som likställt med pension eller
annan inkomst vid beräkning av bostadsbidrag.
De neurosedynskadade i vårt land har naturligtvis
erhållit förlikningsersättning i relation till i vilken
omfattning de drabbats av skador. Av de skadade finns det
de som kan utföra arbete, samtidigt som andra har så grava
skador att det vore förenat med stora svårigheter att genom
arbete få extra inkomster. Möjligheterna till en normal
livsföring och bedrivande av olika fritidsaktiviteter saknas.
De neurosedynskadade är i stället hänvisade till andra
sysselsättningar, som inte sällan medför större kostnader i
form av olika olägenheter.
Avsikten med den beslutade lagen om skattefrihet för
ersättning till neurosedynskadade måste självfallet ha varit
att i största möjliga utsträckning underlätta för de
skadedrabbade. Det kan därför inte vara rimligt att
ersättningen skall tas med i inkomstberäkningen, då detta
får till följd att bostadsbidraget reduceras eller t.o.m. helt
försvinner.
Denna motion har väckts och behandlats tidigare. Vid
detta tillfälle har utskottet och riksdagen inte bifallit
densamma. Det främsta skälet har därvid varit att man inte
bör ändra lagen under tiden som det pågår en rättsprocess.
Nu har denna process emellertid avslutats med att
försäkringsöverdomstolen, som är högsta instans, inte
beviljat prövningstillstånd i målet. I och med detta är de
tidigare skälen för avslag borta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till
neurosedynskadade.
Stockholm den 15 januari 1991
Bo Nilsson (s)
Christer Skoog (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)