Motion till riksdagen
1990/91:Sf209
av Karin Israelsson m.fl. (c)

Ett nytt pensionssystem


Inledning
Enligt centerpartiet är det en central uppgift för
samhället att garantera grundtrygghet för alla människor.
Pensionssystemet skall medverka till detta, och ge utrymme
för valfrihet och livskvalitet för den äldre generationen.
Pensionssystemen är våra största fördelningssystem. I
huvudsak syftar de till att skapa rättvisa levnadsbetingelser
mellan den yrkesverksamma gruppen och pensionärerna.
Andelen pensionärer i befolkningen ökar kraftigt.
Nästan var fjärde svensk är pensionär. Många av dessa lever
under mycket knappa förhållanden. 400 000 pensionärer
saknar helt ATP-poäng. En stor del av dessa, främst
kvinnor, gör det för att de ägnat sina liv åt att vårda barn
eller andra närstående. Genom ATP-systemets starka
koppling till heltidsförvärvsarbete har kvinnorna generellt
sett en svagare ställning inom pensionssystemet. Andelen
kvinnor är störst bland dem som enbart har folkpension och
pensionstillskott. Många lever i mycket små ekonomiska
omständigheter.
Orättvisorna syns också tydligt i ett regionalt perspektiv.
Landsbygds- och glesbygdsbor har ofta långt till vård och
service. Den inflationsskapande finansiering av
skattereformen som socialdemokraterna och folkpartiet
liberalerna drivit igenom bidrar till kraftigt ökade boende-
och resekostnader. För många människor, inte minst
pensionärerna, täcks inte de ökade levnadskostnaderna av
sänkt skatt. Den kompensation som genomförts med en
höjning av pensionstillskott har delvis reducerats genom
den begränsade basbeloppshöjningen. Därför hör dessa
människor till förlorarna i det nya skattesystemet.
Pensionsberedningen har nyligen avlämnat sitt
huvudbetänkande (SOU 1990:78). Beredningen föreslår
enligt vår mening inga genomgripande förbättringar för
flertalet pensionärer. Man hävdar att alla nuintemera
garanteras en god grundtrygghet genom
folkpensioneringen. Vi anser att detta inte stämmer. För de
pensionärer med låg ATP, 478 000 kvinnor och 388 000 män
som har lägre ATP än fyra poäng, är påståendet helt
grundlöst. Pensionsberedningen har naturligtvis inte kunnat
beakta effekterna av den beslutade skattereformen. Den
innebär att pensionärerna drabbas särskilt hårt av höjda
matpriser och ökade boende- och resekostnader. Många
pensionärer måste avsätta mellan 25 000 och 30 000 kronor
per år till hyra för bostad. Många av dessa är inte ens
berättigade till kompensation genom det kommunala
bostadstillägget, KBT. Höjda avgifter på läkaroch
tandläkarbesök, läkemedelsinköp och vårdavgifter
försämrar också pensionärernas ekonomiska situation.
Förändringen av högkostnadsskyddet med en högre
egenavgift försämrar pensionärernas ekonomi.
Centerpartiet begärde när högkostnadsskyddet beslutades i
riksdagen att den högsta egenavgiften för läkemedels- och
läkarbesök -- sjukvårdande behandling -- inte skall vara
högre än 1 000 kronor. Tyvärr beslutade riksdagen att höja
denna gräns till 1 500 kronor. Landstingen äger numera rätt
att besluta om egna nivåer. Flera landsting har också förstått
vikten av att tillämpa lägre nivåer.
Dagens pensionssystem
Svagheterna i dagens pensionssystem kan i korthet
beskrivas utifrån tre utgångspunkter.
1. Pensionssystemet är splittrat och byråkratiskt. För
många människor kan det krävas samordning av upp till fem
olika system för att nå ekonomisk grundtrygghet. Det är
folkpension, pensionstillskott, visst inslag av ATP,
kommunalt bostadstillägg och särskilda skatteregler för
pensionärer. Det säger sig självt att ett sådant system inte är
överblickbart för den enskilde.
2. Såväl KBT som de särskilda skattereglerna för
pensionärerna är inkomstrelaterade. Denna
inkomstprövning skapar stora marginalproblem. Detta
innebär att pensionärer inte kan kompensera en låg pension
med extrainkomster. Genom de särskilda skattereglerna för
pensionärer särbehandlas gruppen på ett negativt sätt trots
att vissa förbättringar gjorts.
3. Den inkomstprövning som förekommer i
pensionssystemet skapar en stor byråkrati genom att
samhället varje år skall inkomstpröva 600 000 pensionärer.
Det krävs exempelvis 600 årsanställda till en kostnad av 20
miljoner kronor för kontroll av utbetalningar av KBT.
Det nuvarande pensionssystemet fyller inte de
avgörande uppgifter för tryggheten som det borde göra.
Pensionen räcker inte till för en rimlig grundläggande
ekonomisk trygghet för dem som har enbart folkpension
och pensionstillskott. Deras möjligheter att genom annan
inkomst, av kapital eller tjänst, påverka sin ekonomiska
situation är närmast obefintlig.
Pensionärer med låg pension har höga marginaleffekter.
Det hindrar dem från att göra värdefulla insatser i
arbetslivet -- inom sitt tidigare arbete, genom att utveckla
sin hobby eller genom serviceinsatser och väntjänster för
andra äldre.
Pensionssystemet håller inte med nuvarande tillväxt
samman finansiellt i ett långsiktigt perspektiv med
nuvarande avgiftsuttag. Det trygghetssystem som de flesta
människor bygger upp sin ekonomi inför ålderdomen på
hotas av en finansiell kris om inget sker. Att successivt öka
avgiftsuttaget innebär stora påfrestningar på landets
ekonomi och på solidariteten mellan generationer.
Centerpartiets förslag till förstärkt grundtrygghet
Centerpartiet föreslår att förmånerna i folkpension och
tilläggspension samordnas. Pensionssystemet bör baseras
på en grundpension för alla inom ATP-systemet om 68 %
av 4,5 x basbeloppet. Vårt förslag innebär att folkpensionen
och pensionstillskottet lyfts ur statsbudgeten och hela
grundpensionen betalas via ATP-systemet. Nuvarande
finansiering av folkpension och pensionstillskott, dvs såväl
arbetsgivaravgifterna som den statliga finansieringen, ställs
till förfogande inom ATP-systemet.
En inkomstrelaterad pension utgår i vårt förslag ovanpå
grundpensionen på samma sätt som nuvarande ATP. ATP-
taket vid 7,5 basbelopp ligger fast. Det innebär att vi har
kvar en inkomstrelaterad pension för dem som har en
inkomst över 4,5 basbelopp (motsvarande grundpensionen)
och upp till 7,5 basbelopp. Alla som nu har pension
(folkpension, pensionstillskott och ATP) som är lägre än
grundpensionen höjs till denna nivå. Detta har särskilt stor
betydelse för dem som varit hemarbetande eller
deltidsarbetande -- främst kvinnorna och övriga
låginkomsttagare.
Pension utöver vad som kan erbjudas genom
grundpension eller inkomstrelaterad pension kan utgå
antingen genom pensioner som avtalats fram eller genom
sparande i personliga, frivilliga pensionsförsäkringar.
Det är särskilt angeläget att den stora grupp kvinnor som
under en lång rad av år utfört ett av samhället oavlönat
vårdarbete av egna barn får en bättre grundpension. Även
de grupper av låginkomsttagare som i stora delar av landet
inte kunnat erbjudas heltidsarbete måste erbjudas en större
ekonomisk trygghet.
Förslaget om grundpension skapar en grund för att
kunna avveckla merparten av de särregler som nu
förekommer för pensionärerna. Någon särskild folkpension
eller pensionstillskott utanför ATP utgår ej. KBT kan
upphöra både vad gäller statens som kommunens åtagande.
Därest kommunerna finner anledning att av lokala skäl
bibehålla KBT, skall detta vara möjligt.
En reform som bygger på principen om grundpension
kan beräknas till en kostnad av ca 10 miljarder kronor.
Detta bör jämföras med det faktum att ATP-kostnaderna
vissa år ökat med 9--10 miljarder. Man bör vidare beakta
de stora dynamiska effekter som följer med reformen bl a
genom att pensionsvillkoren inte längre försämras när en
pensionär skaffar sig extrainkomster. Behovet av extra stöd,
t ex genom socialbidrag minskar.
Genom att införa en grundpension enligt vårt förslag
åstadkommer man en förstärkt grundtrygghet och en
minimering av särregler för pensionärer.
Enligt vårt förmenande bör en grundpension enligt
skisserat slag genomföras i ett steg. På det sättet uppnås
samordningsvinster som är förslagets förutsättning. Med
tanke på att det är ett system med långtgående
konsekvenser vad gäller systemuppbyggnaden är det
nödvändigt att relativt lång tid går mellan riksdagsbeslut
och ikraftträdande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förstärkt grundpension enligt de i motionen angivna
riktlinjerna.

Stockholm den 11 januari 1991

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)