Vid arbetsgivarinträde enligt lagen om allmän försäkring (AFL) uppbär arbetsgivaren den anställdes hela sjukpenning vid sjukdom. Samtidigt är han emellertid bara skyldig att utbetala oförändrad lön till arbetstagaren.
Detta drabbar i synnerhet anställda med flera anställningar, t.ex. deltidsarbete utöver det ordinarie arbetet. Som exempel kan nämnas en lärare som tar ett extrajobb hos en arbetsgivare med arbetsgivarinträde. Han eller hon får vid sjukdom bara ut lönen från den extra anställningen, medan sjukpenningen från lärarbefattningen går till arbetsgivaren med arbetsgivarinträde. Detta gäller trots att den sjukpenninggrundande inkomsten är fastställd utifrån den totala inkomsten.
Den nuvarande möjligheten att begära undantag från arbetsgivarinträde fungerar i praktiken dåligt. Arbetsgivaren med arbetsgivarinträde har ingen skyldighet att upplysa om möjligheten och är dessutom obenägen att göra detta på grund av att sådana undantag stör löneutbetalningsrutinerna. Försäkringskassorna upplyser inte heller rutinmässigt om denna möjlighet till undantag. Dessutom tar det två till tre månader efter anmälan, innan undantag kan beviljas. Ansökan görs i regel inte förrän vid sjukdomsfall och utebliven sjukpenning. Arbetsgivare kan till och med vägra medge undantag och kräva att anställningen i så fall upphör.
Detta orimliga förhållande måste rättas till och särskilt angelägen är en sådan förändring mot bakgrund av att arbetsgivarinträde blir allt vanligare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av lagen om allmän försäkring att vid arbetsgivarinträde lönen överskjutande sjukpenning på grund av annat arbete alltid utbetalas till den anställde.
Stockholm den 10 januari 1991 Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)