I den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen
1980 har i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som
kan ligga till grund för långsiktig planering.
Regeringen och partierna bakom
energiöverenskommelsen anser att de genom denna och
genom proposition 1990/91:88 ger sådana signaler. Det kan
starkt ifrågasättas om budskapet är klart och entydigt och
vilar på en sådan stabil grund att det kan utgöra
fundamentet för en långsiktig energipolitik. Folkpartiet
svävar på målet när det gäller avveckling av kärnkraften.
Deras position har successivt närmat sig moderaternas, och
slutåret i kärnkraftsparentesen har ifrågasatts av
partiledaren Bengt Westerberg.
Regeringen har inte sagt något om när
kärnkraftsavvecklingen kan tänkas påbörjas, medan
centerpartiet sagt att överenskommelsen möjliggör tidig
avvecklingsstart. De avtalsslutande parterna är tydligen inte
helt överens om vad de är överens om. Utomstående
betydelsefulla personligheter inom energietablissemanget,
som Vattenfalls generaldirektör och Sydkrafts
verkställande direktör har tolkat budskapet som att
kärnkraftsavvecklingen är uppskjuten på obestämd framtid
(Dagens Industri 29.1 1991).
En rimlig bedömning är att energiöverenskommelsen
vilar på lösan sand och att proposition 1990/91:88 som
bygger på överenskommelsen därmed inte är en stabil
grund för en långsiktig eneripolitik. Därmed är den viktiga
uppgiften att tala om hur kärnkraften skall avvecklas
fortfarande olöst. Vänsterpartiet anser att den klara signal
som behövs till energimarknaden är ett startår för
kärnkraftens avveckling, årtalet då den första reaktorn skall
stängas.
Vår bedömning är att tillgången på el är så god att minst
en reaktor i princip kan stängas omedelbart utan större
olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast 1995.
Dessutom behövs en konkret plan för den följande
avvecklingen. Regeringen bör förelägga riksdagen ett
förslag till lag för kärnkraftens avveckling.
Vänsterpartiet har i ett flertal motioner om olika
energipolitiska frågor, som ännu inte är behandlade, tagit
upp frågan om skadeståndsansvar vid kärnkraftsolyckor,
slutförvaring av avfallet m.m. och vi vill bara hänvisa till
dessa.
Regeringen nämner i propositionens avsnitt om vissa
kärnsäkerhetsfrågor, den bristande säkerheten vid
sovjetiska och vissa tyska kärnkraftverk och anser att
Sverige via IAEA och bilateralt bör stödja
säkerhetshöjande insatser framför allt i Östersjöstaterna.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning, men vi
anser att ansträngningarna framför allt skall inriktas på att
Östersjöområdet blir ett kärnkraftsfritt område.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om 1995 som startår för
avvecklingen av kärnkraften,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag för
kärnkraftsavveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Östersjöområdet som
kärnkraftsfritt område,
4. att riksdagen avslår de riktlinjer som regeringen
föreslår i avsnitt 1 i proposition 1990/91:88 om
energipolitiken,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya
riktlinjer för energipolitiken enligt vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 12 mars 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)