I den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen 1980 har i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som kan ligga till grund för långsiktig planering.
Regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen anser att de genom denna och genom proposition 1990/91:88 ger sådana signaler. Det kan starkt ifrågasättas om budskapet är klart och entydigt och vilar på en sådan stabil grund att det kan utgöra fundamentet för en långsiktig energipolitik. Folkpartiet svävar på målet när det gäller avveckling av kärnkraften. Deras position har successivt närmat sig moderaternas, och slutåret i kärnkraftsparentesen har ifrågasatts av partiledaren Bengt Westerberg.
Regeringen har inte sagt något om när kärnkraftsavvecklingen kan tänkas påbörjas, medan centerpartiet sagt att överenskommelsen möjliggör tidig avvecklingsstart. De avtalsslutande parterna är tydligen inte helt överens om vad de är överens om. Utomstående betydelsefulla personligheter inom energietablissemanget, som Vattenfalls generaldirektör och Sydkrafts verkställande direktör har tolkat budskapet som att kärnkraftsavvecklingen är uppskjuten på obestämd framtid (Dagens Industri 29.1 1991).
En rimlig bedömning är att energiöverenskommelsen vilar på lösan sand och att proposition 1990/91:88 som bygger på överenskommelsen därmed inte är en stabil grund för en långsiktig eneripolitik. Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur kärnkraften skall avvecklas fortfarande olöst. Vänsterpartiet anser att den klara signal som behövs till energimarknaden är ett startår för kärnkraftens avveckling, årtalet då den första reaktorn skall stängas.
Vår bedömning är att tillgången på el är så god att minst en reaktor i princip kan stängas omedelbart utan större olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast 1995. Dessutom behövs en konkret plan för den följande avvecklingen. Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag till lag för kärnkraftens avveckling.
Vänsterpartiet har i ett flertal motioner om olika energipolitiska frågor, som ännu inte är behandlade, tagit upp frågan om skadeståndsansvar vid kärnkraftsolyckor, slutförvaring av avfallet m.m. och vi vill bara hänvisa till dessa.
Regeringen nämner i propositionens avsnitt om vissa kärnsäkerhetsfrågor, den bristande säkerheten vid sovjetiska och vissa tyska kärnkraftverk och anser att Sverige via IAEA och bilateralt bör stödja säkerhetshöjande insatser framför allt i Östersjöstaterna.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning, men vi anser att ansträngningarna framför allt skall inriktas på att Östersjöområdet blir ett kärnkraftsfritt område.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om 1995 som startår för avvecklingen av kärnkraften,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag för kärnkraftsavveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Östersjöområdet som kärnkraftsfritt område,
4. att riksdagen avslår de riktlinjer som regeringen föreslår i avsnitt 1 i proposition 1990/91:88 om energipolitiken,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för energipolitiken enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 12 mars 1991 Lars Werner (v) Berith Eriksson (v) Lars-Ove Hagberg (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v)