Den svenska elmarknaden har alltsedan den sista
kärnkraftsreaktorn togs i drift kännetecknats av ett
betydande produktionsöverskott. Därmed har
marginalkostnaden, dvs kostnaden för ny elproduktion,
varit låg vilket också inneburit låga elpriser.
Överkapaciteten har emellertid gradvis krympt och den dag
då nya elanläggningar måste fram kommer
marginalkostnaderna att stiga kraftigt. Detta borde
innebära att också elpriset höjs kraftigt.
Enligt ekonomisk teori skall en varas pris sättas efter
marginalkostnaden, dvs priset skall överensstämma med
kostnaden för att producera ytterligare en enhet av varan.
Generellt gäller att marginalkostnadsbaserade priser
genererar effektiva marknadslösningar. Detta resonemang
gäller också för elmarknaden.
Mäktiga intressen vill emellertid ha fri tillgång till ett
stort flöde av billig elkraft. Industriminister Molin går dessa
intressens ärenden när han påstår att den elintensiva
industrin kommer att slås ut om elpriset får bestämmas av
marginalkostnaden. En statlig utredning (EL90) har vidare
föreslagit att den fria prisbildningen skall ersättas med en
medelkostnadsprissättning styrd av staten via Vattenfall.
Huvudsyftet är förstås att hålla elpriserna så låga som
möjligt.
Ett prissättningssystem baserat på
genomsnittskostnader innebär att vi allt mer låser oss fast
vid kärnkraften. Med ett elpris som understiger
marginalkostnaden kommer enskilda företag inte att ha
något motiv att bygga ut elproduktionen i takt med
behoven. Därmed försvinner alternativen och mångfalden i
nyproduktionen. Nya energislag blir chanslösa.
Ett prissättningssystem baserat på
genomsnittskostnader innebär också elslöseri och en
ineffektiv resursanvändning. Det finns enligt
vänsterpartiets uppfattning ingen anledning att uppmuntra
elkrävande tillverkning som inte förmår att bära
kostnaderna för ny elproduktion. Ett för lågt elpris är
liktydigt med att det kommer att saknas privatekonomiska
incitament att spara trots att det från samhällets synvinkel
är billigare att spara än att tillföra ny elkraft. Regeringen
konstaterar också i sin energipolitiska proposition att ''ett
elpris som ligger under den långsiktiga marginalkostnaden
(inte) informerar --
--
-- elanvändarna om kostnaderna för ny kraft. Det kan
innebära en fortsatt hög ökningstakt för elförbrukningen.''
Försvararna av det låga elpriset bygger i allmänhet upp
sin argumentation kring värnet om industrisysselsättningen.
Det är emellertid inte troligt att ekonomiskt korrekta
elpriser skulle få några större effekter ens för
sysselsättningen inom elintensiv produktion. Den
elintensiva industrin är i allmänhet också kapitalintensiv.
Högre elpriser reducerar visserligen avkastningen på
kapitalet men leder sannolikt inte till några mer omfattande
driftsnedläggningar. I genomsnitt motsvarar elkostnaden i
den elintensiva industrin inte mer än sex procent av
saluvärdet. Det bör också understrykas att dessa företag
bara står för en fjärdedel av elanvändningen. Ett
prissättningssystem baserat på genomsnittskostnader skulle
innebära att man sände ut fel signaler till samtliga
användare, dvs också övriga tre fjärdedelar.
Flertalet bedömare är överens om att vi på sikt kan
räkna med stigande elpriser. Oklarheten om den framtida
energipolitiken innebär emellertid att det kan ta lång tid
innan ett långsiktigt hållbart jämviktspris kan etableras. En
fullständigt marknadsbaserad prissättning skulle sannolikt
medföra kraftiga och ryckiga prisvariationer på vägen dit.
Det kan därför finnas anledning att överväga någon form av
planerade elprisökningar. Långtidsutredningen (Bilaga 21,
sid 139) berör denna problematik något. Man skriver:
''Fördelen med en sådan ansats skulle vara att både
producenter och användare av el skulle veta vad som
väntade. Det skulle verka stabiliserande och dämpande på
elmarknaden.''
Ett annat förslag till prissystem som förekommit i
debatten är tvåprissystemet, där befintlig elanvändning
skulle erhålla ett lågt men gradvis stigande pris, medan ny
eller utvidgad användning skulle drabbas av den fulla
marginalkostnaden. Förslaget syftar till att underlätta
omställningsproblemen inom den elintensiva industrin. En
risk är förstås att systemet kan leda till inlåsningseffekter
som innebär ett oekonomiskt resursutnyttjande. Äldre och
mindre effektiva anläggningar riskerar att premieras på
nyare, mer effektiva anläggningars bekostnad.
En aspekt som naturligtvis inte går att bortse ifrån vid en
behandling av den framtida elmarknaden är möjligheten av
en allt snabbare internationalisering. Regeringen berör
något möjligheterna av en framtida internationell
elmarknad, men texten mynnar inte ut i några konkreta
förslag eller ställningstaganden. Det enda konkreta som
sägs är att man längre fram skall återkomma med ett förslag
om ''att uppdra åt statens energiverk att följa
elmarknadernas utveckling i Europa samt att årligen
rapportera därom till regeringen''. Denna bristfälliga
ambition kan knappast betecknas som annat än ansvarslös.
Handeln med el över gränserna nere på kontinenten
kommer sannolikt att öka kraftigt som en följd av
utvecklingen inom EG:s inre marknad. EG-kommissionen
strävar vidare efter att på sikt undanröja de nationella
monopolen samt att utjämna skillnaderna i finansiering,
beskattning, subventioner, säkerhetsföreskrifter och
miljökrav. Denna utveckling innebär på sikt att elpriserna
kommer att utjämnas mellan EG-länderna.
I dag har Sverige små möjligheter att delta i en europeisk
elhandel. Det finns för närvarande bara en direktkontakt
med kontinenten via Jylland. En ytterligare kabel planeras
emellertid att dras mellan Skåne och Tyskland. I första hand
verkar det vara norsk el som skall säljas på den tyska
marknaden. Oavsett hur den svenska elhandeln utvecklas
så kommer ändå kabeln i kombination med etablerandet av
en mellanstatlig elmarknad på kontinenten att innebära att
det svenska elpriset inte påtagligt kan avvika från priset i
våra grannländer. Härigenom öppnas ett helt nytt
perspektiv. Konsekvenserna av denna utveckling är
ofullständigt belysta i regeringens proposition. Man
konstaterar bara att ''följderna kan vara av mycket olika
slag''. Denna slutsats räcker inte. Vänsterpartiet kräver att
det tillsätts en utredning med uppgift att undersöka
effekterna av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt
principen om marginalkostnadsprissättning. Vi anser också
att det är hög tid för en utredning om internationaliseringen
av elmarknaden.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att kartlägga effekterna av principen
om marginalkostnadsprissättning inom elsektorn,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om internationaliseringen av elmarknaden enligt
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 12 mars 1991
Rolf L Nilson (v)
Annika Åhnberg (v)
Bengt Hurtig (v)