Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina
ekonomiska meriter inom ramen för gällande miljökrav.
Energiskatten skall relateras till energislagens miljöeffekter
och utformas så att miljövänliga energiformer främjas. Nya
energiformer kommer därmed att kunna spela en växande
roll.
För att stimulera övergången till biobränslen bör ett
modernt och miljöanpassat energibeskattningssystem
införas. Riksdagens beslut om koldioxidtak är i detta
sammanhang ett mycket viktigt miljöbeslut.
På en fri energimarknad kan de olika energislagen få en
chans att utvecklas till sin rätta potential.
Den moderna svenska torvnäringen är ett bra exempel.
Industrin har på drygt tio år utvecklats till en expansiv och
lönsam industri. Den av miljöskäl motiverade
koldioxidskatten på fossila bränslen har visat sig tillräcklig
för att biobränslet torv skall vara ett mycket
konkurrenskraftigt bränsle.
Torvindustrin ger i dag sysselsättning till ca 1 000
personer främst i glesbygden. Många av dessa är
bönder som får säsongsysselsättning för sig själva och sina
traktorer. Torven ersätter i första hand importerat kol.
Sverige liksom andra länder måste i ökad grad förlita sig
på biobränslen. Torvindustrin har tekniken och den
ekonomiska basen för att klara den kraftiga expansion som
detta kräver.
Torv är redan i dag ett av de största biobränslena och
erbjuder dessutom den kanske största tillväxtpotientialen
under den närmaste tioårsperioden.
Den positiva utvecklingen för biobränslet torv hotas nu
av oklara signaler om torven även framdeles kommer att
klassas som biobränsle. Energipropositionens förslag att
torv inte som andra biobränslen skall berättiga till
investeringsstöd för kraftvärmeproduktion skapar
ytterligare oklarhet. Kommuner och även industrier vågar
inte satsa långsiktigt på torv om torvens klassning som
biobränsle är oklar.
Detta kan få flera olyckliga konsekvenser:den av
miljöskäl önskvärda övergången till kraftvärmeproduktion
vid torveldade värmeverk hindrasstopp för vidare
etablering av torveldade kraftvärmeverkintresset för
forskning och utveckling av torven försvinner
torvindustrin tappar framtidstron och inställer sig på en
framtida nedläggningkapitalförstöring genom att stora
investeringar som gjorts i torvtäkter är värdelösafossila
bränslen får stärkt konkurrenskraft vilket strider mot
energipropositionens uttalade ambitioner
Osäkerheten om torvens ställning belyser starkt behovet
av att Sverige skyndsamt utarbetar en hållbar och långsiktig
klimatvårdsstrategi.
I det sammanhanget bör det slås fast att torv skall
betraktas och klassas som biobränsle med begränsningen att
det totala uttaget inte får överskrida den sammanlagda
torvtillväxten. Med nuvarande bedömningar motsvarar
detta tak 25 TWh/år.
Så länge uttaget inte överskrider tillväxten kan torv
betraktas som förnybart. Torvbruket ger då inte något
nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Detta är samma
grundprincip som tillämpas för skogsråvaran.
25 TWh/år är ca 6 ggr dagens produktionskapacitet. Torv
kommer i första hand att ersätta importerat kol. 25 TWh
motsvarar ca 2/3 av dagens kolimport.
Torvbruket skulle innebära att ca en procent av
torvarealen skulle tas i anspråk. Det är alltså fullt möjligt
att undanta alla torvmossar som av något skäl bedöms vara
skyddsvärda.
Efter torvuttaget kan t.ex. skog planteras på mossen.
Koldioxidbindningen i skogen blir då större än i den
ursprungliga torvmossen. Liksom all annan beskogning
bidrar detta till att begränsa koldioxidhalten i luften.
I energipropositionen aviseras att en
bioenergikommission skall tillsättas. Det är viktigt att
någon som är väl förtrogen med torvens speciella
förutsättningar bereds plats i denna planerade
bioenergikommission.
Torvindustrins existens och framtid är beroende av att
oklarheten om torvens ställning som inhemskt förnybart
biobränsle undanröjs. Det är naturligt att detta görs i
samband med att denna energiproposition behandlas när
strategin för minskad klimatpåverkan skall utarbetas.
Internationella överenskommelser rörande
begränsningar av utsläppen av växthusgaser kommer att
träffas under första delen av 1990-talet.
Det är därför också utomordentligt viktigt att Sverige i
internationella sammanhang alltid skall hävda att svensk
torvutvinning upp till taket 25 TWh skall klassas som
biobränsle.
Det är viktigt för Sverige att torv undantas på samma sätt
som övriga biobränslen i internationella överenskommelser
om begränsningar av koldioxidutsläppen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att torv skall betraktas och
klassas som biobränsle med begränsningen att det totala
uttaget inte får överskrida den sammanlagda torvtillväxten.
Med nuvarande bedömningar motsvarar detta för
närvarande 25 TWh/år,
2. att riksdagen uttalar att torv skall berättiga till
investeringsstöd på samma grunder som övriga biobränslen
enligt energipropositionens förslag till investeringsstöd för
kraftvärmeproduktion med biobränslen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att någon som är väl förtrogen
med torvens speciella förutsättningar bereds plats i den
planerade bioenergikommissionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att torv skall klassas som
biobränsle (tak 25 TWh) när en strategi för minskad
klimatpåverkan skall utarbetas.
Stockholm den 12 mars 1991
Anders G Högmark (m)
Hans Dau (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Ulf Melin (m)