Avsikten med denna motion är att område för område
klarlägga Miljöpartiet de Grönas energipolitik. För varje
område jämför vi den därefter med regeringens förslag och
framställer slutligen våra egna slutsatser och förslag.
Innehållsförteckning:
1.
Innehåll1 2.
Etiska
och vetenskapliga utgångspunkter3 2.1
Vetenskaplig
bakgrund3 2.2
Etisk
grundsyn5 2.3
Brister
i propositionens syn på vetenskap och etik6 2.4
Miljöpartiets
förslag8 3.
Effektivare
energianvändning9 4.
Kärnenergi12 4.1
Miljöpartiets
analys12 4.2
Regeringens
förslag16 4.3
Miljöpartiets
förslag16 5.
Fossil
energi17 5.1
Kol18 5.2
Olja19 5.3
Fossilgas19 5.4
Regeringens
förslag20 5.5
Miljöpartiets
förslag21 6.
Vattenkraft23 7.
Bioenergi24 7.1
Skogsbränsle24 7.2
Energiodlingar24 7.3
Förädlade
biobränslen25 7.4
Regeringens
förslag26 7.5
Miljöpartiets
förslag26 8.
Vindkraft27 9.
Solenergi27 10.
Forskning
och framtidsalternativ29 10.1
Energiforskning29 10.2
Nya
energisystem30 10.3
Regeringens
förslag31 10.4
Miljöpartiets
förslag31 11.
Energisystem32 11.1
Sveriges
totalförsörjning32 11.2
Sveriges
elförsörjning34 12.
Styrmedel35 12.1
Lagstiftning
och miljöavgifter36 12.2
Skatter
och miljöavgifter36 12.3
Kompensation37 12.4
Investeringsstöd38 12.5
Elbörs39 12.6
Konsekvenser
av styrningen40 12.7
Regeringens
förslag40 12.8
Miljöpartiets
förslag41
Hemställan42
2. Etiska och vetenskapliga utgångspunkter
Båda dessa element är enligt miljöpartiets uppfattning
lika viktiga när det gäller att förstå sammanhangen kring
energiförsörjning och energianvändning.
Utan etik urartar varje samhälle: Det blir antingen
anarki där den starke får all makt eller ett kollektivt
förtryck, ett fångläger. En av de flesta omfattad etik måste
ligga bakom den lagstiftning och andra styrande åtgärder
som exempelvis riksdagen beslutar om.
Utan vetenskaplig kunskap -- i vid bemärkelse --
kommer all planering och all lagstiftning att ske på måfå och
de samhälleliga besluten kommer inte att få de följder man
hoppas på.
2.1 Vetenskaplig bakgrund
Vi kan inte i en motion gå på djupet i dessa frågor.
Samtidigt är det nödvändigt att ha en grundläggande
förståelse för vetenskapliga fakta.
Energiflödena är grunden för allt liv. Utan ett ständigt
tillflöde av energi från solen skulle intet liv existera.
Det finns så vitt man vet bara en primär energikälla i
världsalltet och det är de radioaktiva processerna i
stjärnorna fusion och fission. Jorden har ''sedan skapelsens
morgon'' varit beroende av den ständiga energitillförseln
från den gigantiska fusionsreaktorn solen. Den är placerad
på lämpligt säkerhetsavstånd från jorden (1 500
miljoner kilometer). Energileveranserna till jorden,
med ljusets hastighet, är miljövänliga och mycket stora. De
har hittills räckt till för att upprätthålla energiflöden --
vindar, regn och vattenströmmar -- och ett rikt växt- och
djurliv på planeten.
Enligt värmelärans andra huvudsats ökar graden av
oordning i varje system som förändras -- entropin stiger.
Däremot kan, genom uppoffring av energi i ett system,
entropin minska i en del av systemet samtidigt som den
totala entropin ökar.
Det allra viktigaste exemplet på detta är fotosyntesen,
som är praktiskt taget den enda källan till biologiskt liv.
Människan kan också med sina tekniska metoder
åstadkomma ökad ordning -- minskad entropi -- i ett
delsystem. Ett typexempel är hur man genom stora
energiinsatser förvandlar järnmalm -- järnoxider -- till rent
stål.
Fram till omkring 1970 var mänskligheten till hundra
procent beroende av energitillförseln från solen. Därefter
började människans försök att efterlikna de himmelska
processerna -- fissionsenergin -- få en mindre plats i de
mänskliga energisystemen.
Men redan i början av 1700-talet inträdde en viktig
förändring av energiomvandlingen på jorden. Då började
nämligen användningen av de förnybara, flödande
energikällorna -- ved, vind, vattenkraft -- delvis att ersättas
av kol. Kol är ju lagrad solenergi liksom de senare tillkomna
fossila bränslena olja och fossilgas. Det var en principiellt
viktig förändring. Från att vara hänvisad till den löpande
tillförseln av energi från solen började mänskligheten -- läs
västerlandet -- alltmer gå över att förbruka jordens lagrade
energikapital. Detta är en i längden ohållbar metod.
Dessutom har det visat sig att den medför tidigare oanade
problem. Genom att på kort tid förflytta den materia som
innehåller den solenergi som lagrats under årmiljoner upp i
luften ändras jordens atmosfär på ett sätt som hotar livet på
planeten. Detta förutsåg den svenske nobelpristagaren
Svante Ahrrenius redan i början av detta sekel.
Uranenergin som används i atombomber och
fissionsreaktorer skiljer sig från de övriga lagrade
energikällorna i det att den inte är lagrad solenergi.
Samtidigt liknar den dessa i det att den är ändlig. Som
energireserv vid nuvarande användningssätt är den
jämförbar med oljan, vilken som bekant är i högsta grad
begränsad. De kända reserverna av olja har vid nuvarande
förbrukningsnivå en livslängd på c:a 40 år. De lättillgängliga
reserverna är redan förbrukade på de flesta håll i världen.
Sannolikt är dock koldioxideffekten den omständighet
som kommer att sätta stopp för den totala användningen av
fossila bränslen innan reserverna är slut.
Vi kommer att närmare analysera de vetenskapliga
problemen med uranenergin under kapitel 4.
Genom användningen av fossila bränslen och uranenergi
pågår en utarmning av ändliga resurser och en tillförsel av
en ökad mängd emissions- och avfallsprodukter, d.v.s. totalt
en entropiökning av skrämmande mått. Det är denna
utveckling som måste hejdas. Vad som redan gjorts är
irreversibelt; det är framtida energipolitik som måste
påverkas av den kunskap som nu finns.
Energianvändningen resulterar inte bara i sopberg som blir
alltmer problematiska utan framför allt av spridningen av
molekylsopor till luft, mark och vatten.
De stora energiproblemen som finns i världen -- och
vårt land -- heter: uran, kol, olja, fossilgas. Detta kan anses
vetenskapligt fastlagt.
Till detta kommer ytterligare ett problem: den moderna
civilisationen använder energin ineffektivt och slösaktigt.
Mänsklighetens energiproblem förvärras naturligtvis av
att världsbefolkningen växer. Samtidigt måste då
konstateras att det fortfarande är de industrialiserade
länderna med c:a 25 %
av världsbefolkningen som förbrukar 75 %.
Olyckligtvis är det också i-ländernas energislösande
teknik och livsstil som med stor framgång sprids även till u-
länderna, vilket gör att framtiden ser mycket mörk ut.
För Sverige som har en liten befolkning i förhållande till
landets area är dock problemen måttliga. Om vi löser de
fem problemen: uran, kol, olja, fossilgas och bristande
effektivitet så kan vi konstatera att vi har goda
förutsättningar att i stort sett helt försörja landet med hjälp
av den flödande solenergi som varje år tillför c:a 400 000
TWh eller drygt 1000 gånger vår nuvarande tekniska
energiomsättning. (Vi skriver teknisk energiomsättning för
att skilja den från exempelvis fotosyntes i naturen och
växtodling. Omsättningen avser nyttig energi i form av
bränslen och elektricitet som tillförs förbrukarna i landet.)
Vi betraktar ovanstående, grundläggande vetenskapliga
fakta som en nödvändig utgångspunkt för energipolitiken.
2.2 Etisk grundsyn
Det har redan framgått av föregående avsnitt att det är
svårt att skilja de vetenskapliga betraktelsesätten från de
etiska. Det gäller särskilt när även samhällsvetenskapliga
betraktelsesätt kommer in. När vi talar om etik så rör det
inte den beskrivande vetenskapen utan den normativa
etiken som sätter upp regler för vårt handlande.
Etiken har framför allt till uppgift att balansera
intressen. Den skall ställa upp regler för individerna så att
de ej skadar varandra. Den ålägger individer
återhållsamhet och plikter för att gynna helheten --
gruppen, nationen, mänskligheten. Den säger att det är fel
att vissa folk skall exploatera andra. Den säger att de som
lever nu skall ta en rimlig hänsyn till kommande
generationer och också till alla levande varelser, växter och
djur.
Dessa regler har i princip blivit accepterade av de flesta
eftersom man inser att de gynnar alla på längre sikt. De
långsiktiga intressena råkar dock ofta i konflikt med
gruppers och enskildas kortsiktiga intressen, som ofta är
skadliga på längre sikt. Det gäller då att se detta och hävda
de långsiktiga intressena. Statlig verksamhet: lagstiftning,
beskattning, administration, skydd, utbildning, social
omvårdnad har sin grund i etiska krav. Därför är det viktigt
att inför varje samhällsingripande diskutera vad som
stämmer med västerländsk etik.
Västerländsk etik är dock ett suddigt begrepp och
Miljöpartiet de Gröna har därför försökt sammanfatta de
etiska principer som vi anser bör vara vägledande i politiken
i de fyra solidaritetskraven:Solidaritet med djur och
naturSolidaritet med kommande generationer
Solidaritet med andra folk -- främst u-ländernaSolidaritet
med vårt eget folk -- främst svaga grupper
Det gäller sedan att tolka dessa principer på varje
samhällsområde. Eftersom energin är av så grundläggande
betydelse för allt fysiskt liv och all materiell aktivitet, är
tillämpningen på energiområdet av avgörande betydelse för
samhällsutvecklingen.
Det är för oss självklart, att samtliga solidaritetskrav
leder till en kritisk inställning till den civilisation som genom
sin energianvändning förslösar ändliga naturresurser och
utarmar planeten. Denna civilisation skadar djur och natur
och därmed de ekologiska systemen och den lägger beslag
på en orimligt stor del av energitillgångarna. Den
civilisationen måste besinna sig och tänka om från grunden.
Det etiska betraktelsesättet leder till samma slutsats som
det vetenskapliga betraktelsesättet:
Vi måste lösa de fem stora energiproblemen: uran,
kol, olja, fossilgas samt ineffektiv och slösaktig
energianvändning.
Hur detta skall ske skall vi konkret söka visa i det
följande. Vi skall dock först granska hur regeringens
proposition kan tolkas ur vetenskaplig och etisk synpunkt.
2.3 Brister i propositionens syn på vetenskap och etik
När regeringen vart tredje år lägger fram en så kallad
samlad energiproposition borde man kunna kräva att den
presenterar sina utgångspunkter på ett klart och
systematiskt sätt. Läsaren av denna proposition blir dock
besviken. Regeringen är inte intresserad av vare sig de
sakliga utgångspunkterna för energianvändningen eller de
etiska konsekvenserna av energipolitiken.
Trots snart två årtionden av energidebatt koncentrerar
sig regeringen på tillförseln av energi och särskilt el som om
knapphet på energi vore ett stort problem i det svenska
samhället. Naturligtvis finns det med vissa honnörsord om
förnybara energikällor och energihushållning, men ingen
läsare kan missförstå det verkliga budskapet:
''Trygga tillgången på el och annan energi på
konkurrenskraftiga villkor''. ''Landets elförsörjning skall
tryggas''. ''Stabil och tillräcklig tillförsel av energi -- -- --''.
''En säker tillgång på el till ett rimligt pris''. Detta är ''ett
grundläggande krav''. Alla dessa uttryck finns med på de 25
första raderna av kapitlet ''Energipolitiska
utgångspunkter''.
Det finns ingen diskussion om de verkliga problemen i
energipolitiken som anförts ovan: uran, kol, olja, naturgas
och en energieffektiv teknik och samhällsstruktur. Det finns
inte heller någon diskussion om sambandet mellan
energiförbrukning och ekonomisk tillväxt.
I stället kan man lätt få det intrycket att det är de
inhemska energikällorna, biobränslen, solvärme och
vindkraft, som är problemen eftersom det är de som skall
stödjas med skattepengar. Så är naturligtvis inte fallet. Det
är uran och de fossila bränslena som är för lågt beskattade.
Skatten svarar inte mot den skada och utarmning av jorden
som användningen av dem förorsakar.
Det är uppenbart, att den sortens ekonomiska tillväxt
som regeringen i realiteten förordar, som redovisas som
tillväxt i BNP och som kräver ökad energitillförsel, är en
tillväxt som i realiteten gör oss alla fattigare. Det syns inte
ett spår av den kritik mot det klassiska tillväxt- och BNP-
begreppet som fått genomslag i alltfler länder, och som tagit
sig uttryck i tillsättandet av utredningar om en ''grön BNP''
även i Sverige.
Regeringen kör i denna proposition vidare i gamla spår
där man registrerar tillväxtens debetsida med ökad
varuproduktion, ökade exportinkomster som kan utnyttjas
till vad man kallar ökad välfärd, men man försummar
kreditsidan. Kreditsidan är: uttömningen av
mänsklighetens ändliga tillgångar i form av lagrad energi,
andra ändliga råvaror, matjord, friska skogar och
mångsidiga ekosystem, ren luft, rent färskvatten och rena
hav. Detta existerar inte i regeringens sinnevärld. Att
ökningen av debetsidan automatiskt också ökar kreditsidan
har man ej förstått. En korrekt kalkyl av tillväxten där
kreditsidan redovisas i ekonomiska termer skulle visa att
den år efter år varit negativ i vårt land, åtminstone på senare
tid.
En korrekt redovisning av den ekonomiska tillväxten
och dess pris skulle visa att hela världen har en förfärande
hög ''negativ tillväxt'' och att den normalt är mest negativ i
områden som berömmer sig av hög BNP-tillväxt.
Den enda tillväxt som utan tvivel är positiv i världen är
befolkningstillväxten, vilken man -- hur mycket man än
älskar människor -- dock måste medge försvårar
problemen.
Dessa problem är inte obekanta. De har redovisats i
otaliga skrifter alltsedan Georg Borgström och Rachel
Carson slog larm redan på 1960-talet. Miljö- och
fredsrörelsen liksom de gröna partierna söker fördjupa och
sprida denna kunskap. Worldwatch Institute ger varje år ut
en årsbok som sammanfattar de globala problemen. Den
finns numera även på svenska.
Även politikerna börjar ta detta på allvar även om de av
skäl som vi redogjort för i tillväxtpropositionen har
särskilda svårigheter att acceptera den verkliga
problematiken. Ett konkret uttryck för insikten är
Brundtlandkommissionens i energisammanhang ytterligt
väsentliga rekommendation, att industrivärlden på sikt bör
halvera energiomsättningen i industriländerna. Även i
enskilda länder börjar man sätta upp nationella mål att
minska energianvändningen.
Av allt detta syns knappast ett spår i propositionen.
Regeringen tycks vara storindustrins fånge och
storindustrin är förmodligen den sista som kommer till
insikt om det nytänkande som behövs om vi skall få en etiskt
och vetenskapligt acceptabel energipolitik, fången som man
är i ett kortsiktigt lönsamhetstänkande och ett föråldrat
BNP-begrepp.
Läsningen av energipropositionen gör oss nästan
mållösa av förvåning eftersom den är så mållös. Allt
framställs i allmänna ordalag. Regeringens mål -- utöver
god tillgång på energi -- är utomordentligt vaga och
propositionen kan bäst karaktäriseras med uttrycken:
mållös och planlös. Miljöpartiets uppfattning är att ''politik
är att vilja'' och denna vilja måste ta sig i uttryck i konkreta
mål samt anvisningar hur man skall nå målet.
Detta kräver planekonomi säger man då. Självklart
krävs det planer. Om detaljregleringar och administrativ
tvångsstyrning är en fara så är total planlöshet också en fara.
Visserligen säger regeringen att beslutet att avveckla
kärnkraften till år 2010 står fast, men den politik som
anvisas av regeringen är uppenbarligen helt otillräcklig för
att nå det målet. De små insatser som föreslås för att främja
energihushållning och inhemsk energi är helt otillräckliga.
Därför är påståendet att man fasthåller målet total
kärnkraftsavveckling till år 2010 ett bedrägeri emot svenska
folket. Målet är inte på något sätt trovärdigt utifrån vad som
föreslås i propositionen.
Inom industrin har man omedelbart insett detta.
Ledande företrädare har uttalat att propositionen betyder
att det inte blir någon kärnkraftsavveckling inom
överblickbar framtid. Det var för övrigt uppenbart långt
innan propositionen presenterades genom beslutet på den
socialdemokratiska partikongressen att slopa beslutet att
avveckla två reaktorer 1995/96.
Statsministern har framhållit att det var viktigt med en
bred parlamentarisk förankring när det gäller
energipolitiken. Det hade inte funnits någon svårighet för
regeringen år 1990 att med ett röstetal 239 mot 110 ånyo
fastställa att avvecklingen av de första två reaktorerna
skulle ske senast 1995/96.
Problemet var att socialdemokratin föll till föga för
storindustrins och kraftindustrins kortsiktiga och
ansvarslösa argumenterande. Regeringen verkställer dessa
krafters politik men under utläggande av vissa dimridåer.
Till detta har man även förmått centern att medverka så
som framgår av propositionen. Vi underskattar ingalunda
regeringens svårigheter. Kärnkraftsetablissemanget -- till
vilket man kan räkna praktiskt taget hela storindustrin -- är
både starkt och hänsynslöst. Situationen har ytterligare
försvårats beroende på regeringens anpassning till dessa
krafters krav på EG-anslutning. Inom EG dominerar
samma typ av kortsiktig företagsekonomisk styrning
beslutsfattandet.
Regeringen har uppenbarligen förhäxats av
kärnkraftsproblematiken. Det är inte förvånansvärt men
inte desto mindre beklagligt. Det gör att man betraktar
elförsörjningen som ett separat problem utan att sätta den i
sammanhang med landets totala energiförsörjning och
energianvändning. Redan i de inledande riktlinjerna
kommer som avsnitt 1.2 ''Åtgärder för ny kraftproduktion''.
Som kapitel 2 kommer ''Vissa miljöfrågor'' vilket i och för
sig är tacknämligt även om ordet vissa indikerar att det inte
finns ett integrerat synsätt på sambandet
energianvändning -- miljö, utan att miljöhänsyn är något
som tillkommer som ett extra krav vid sidan av ett antal
andra.
Som kapitel 3 kommer sedan ''Elförsörjningen''. Trots
att propositionen heter energiproposition finns inget kapitel
som ger en helhetssyn på energiförsörjningen. El är ju
faktiskt bara en omvandlingsprodukt och ofta bara ett sätt
att överföra energi som därför ingår som en del av det totala
energisystemet. Detta är avslöjande för regeringens brist på
vetenskaplig och etisk bakgrund för sina förslag.
2.4 Miljöpartiets förslag
Utifrån den helhetssyn som vi presenterat i avsnitt 2.1
och 2.2 ovan men också med hänsyn till den kritik av
regeringens brist på grundläggande analys vill vi precisera
de grundläggande utgångspunkterna som enligt vår
uppfattning bör gälla för energipolitiken:
Världens energisystem måste i grund förändras. Både
vetenskapliga och etiska utgångspunkter leder till denna
slutsats. Mänskligheten måste komma bort från
användningen av de ändliga och miljöförstörande
energikällorna: uran, kol, olja och fossilgas.
Medlen att nå detta mål heter:
Effektiv energianvändning och utveckling av de på
solen grundade flödande och förnybara energikällorna.
Sverige skall utifrån detta formulera en konkret
energipolitik med konkreta mål, konkreta tidsplaner och
konkreta medel för genomförandet.
Miljöpartiet har varje år preciserat ett antal grundkrav
för energipolitiken som vi upprepar här:
En årlig minskning av den totala energianvändningen
med 2 %
tills en halvering uppnåtts. (Det tar 35 år.)
En snabb avveckling av kärnkraften som startar med den
första reaktorn 1991.
En gradvis omställning av energisystemet till inhemska
förnybara energikällor.
En avveckling av de fossila bränslena med 85 %
på 25 år.
Detta kräver planmässighet vilket inte är detsamma som
planhushållning. Det kräver att marknadshushållningen
med hjälp av normala statliga styråtgärder såsom skatter
och lagstiftning anpassas till målsättningarna. Det kräver att
staten på energi- och kommunikationsområdena helhjärtat
inriktar investeringarna för att nå målet.
Sverige måste givetvis ta hänsyn till den internationella
omgivning vi lever i, men det får inte betyda kritiklös
anpassning. Tvärtom bör Sverige gå före med en
energipolitik som bättre än andra länders anpassas till de
vetenskapliga och etiska kraven. I den mån detta leder till
svårigheter för vår exportindustri skall de lösas individuellt
för varje exportgren. En ansvarslös politik i andra länder får
aldrig bli norm för Sverige. Om svensk industri får betala
för de skador den gör på miljön och andra länders industri
inte betalar, så är det de andra länderna som gör fel. Detta
får ej döljas genom generella energisubventioner till svensk
industri. Däremot kan de motivera helt öppna subventioner
till de utsatta industrierna.
3. Effektivare energianvändning
I detta kapitel redogör vi för de teknisk-ekonomiska
möjligheterna för energieffektivisering och hushållning
inom de olika samhällsavsnitten. De konkreta styrmedlen
för att förverkliga dessa möjligheter återges i kapitel 11.
Effektiv energianvändning kan man uppnå genom vad
statens energiverk kallar ''balans till lägsta kostnad''. Ökad
effektivitet i energianvändningen ger tillgång till inbesparad
energi, en energiresurs som kan ersätta eller komplettera
andra energiresurser. Effektivare energianvändning kan
vara ett billigt och bra alternativ till att bygga nya kraftverk
och kraftledningar för att möta ökade behov. I ett helt
balanserat energisystem kombineras effektivare
energianvändning och utbyggd kapacitet på tillförselsidan
på ett sådant sätt att man uppnår lägsta kostnad för
energitjänsterna.
Energitjänst, ett nyckelbegrepp i
energisammanhang, är den nytta som energin uträttar för
användaren. Exempel på energitjänster är uppvärmning av
lokaler, kyla till matförvaring, smältning av stål eller
pumpning av pappersmassa. Till ett och samma behov av
energitjänst kan det gå åt olika mycket energi beroende på
hur effektivt man använder energin. Eltjänst är en form av
energitjänst.
Minskade utsläpp på köpet. Effektivare
energianvändning är oftast det effektivaste och billigaste
sättet att undvika icke önskade utsläpp från energisektorn,
t.ex. sådana som förvärrar växthuseffekten och påverkar
klimatet. Många gånger kan utsläppen minskas utan
nettokostnader för samhället, därför att kostnaden för att
minska energibehovet genom effektivare energianvändning
är lägre än vad motsvarande ny energitillförsel skulle kosta.
Därför kan minskade koldioxidutsläpp uppnås genom
effektivare energianvändning samtidigt som
energikostnaderna minskar.
Men dagens marknad gynnar tillförsel av ny energi på
bekostnad av effektivare energianvändning i så hög grad att
vi betalar mycket mer för energitjänster och får mer
negativa miljöeffekter än om vi balanserar systemet genom
att ta vara på kostnadseffektiva möjligheter att spara och
använda energi effektivare.
Hur mycket kan elförbrukningen i Sverige minskas
med effektivare elanvändning?
De tekniska möjligheterna att minska elförbrukningen
genom effektivisering presenteras i rapporten ''Att välja
väg -- Tekniska alternativ för den svenska elsektorn'' som
Vattenfall givit ut. En bearbetad sammanfattning av
rapporten finns i skriften ''Att utveckla Sveriges
energieffektivitet och förnybara energiresurser'' av Evan
Mills. Den kan beställas från Riksdagens
Tryckeriexpedition och innehåller också beskrivningar på
hinder och möjligheter att genomföra energieffektivisering.
I rapporten räknar man med en BNP-ökning med ca 50 %
mellan 1987 och 2010 och en ökning av behovet av
energitjänster i elsektorn från 129 TWh till 193 TWh. Om
man skulle tillämpa den mest effektiva teknik för att
producera eltjänster år 2010 som fanns tillgänglig 1987, och
installerar motsvarande utrustning när det är dags att byta
ut den gamla utrustningen i naturlig takt, skulle
elförbrukningen ändå bara bli 96 TWh. Det motsvarar en
teknisk effektiviseringspotential på ca 50 %
om man tillämpar balansprincipen d.v.s. bara
använder de effektiviseringsmöjligheter som kostar mindre
än att bygga ut på tillförselsidan. Det förutsätts också att
man går över till andra energikällor än el i sådana
uppvärmningssystem som idag kan använda el i
kombination med andra bränslen, t.ex. i kombipannor med
elpatron, men däremot räknar man inte med konvertering
av direkt elvärme.
Hans Nilsson som leder Statens energiverks arbete för
effektivare energianvändning räknar med att 10--30 TWh
kan effektiviseras bort till år 2000 beroende på hur stor del
av den tekniska potentialen som kan tas tillvara under de
kommande 9 åren.
Hinder för effektivare elanvändning och förslag till
hur de kan övervinnas eller röjas ur vägen
Det finns många hinder för fortsatt ökning av
effektiviteten i användningen av energi i Sverige. Det är
inte brist på teknisk kunskap eller lönsamma möjligheter
som hindrar men man utnyttjar inte möjligheterna, man
tillämpar inte sin kunskap. Det är bl.a. elmarknaden som
inte fungerar! Mer stöd till forskning och teknisk och
kommersiell utveckling skulle öka möjligheterna. Statlig
forskning och utveckling inom området ny effektiv teknik
kan vara mycket kostnadseffektiv och lönsam.
Lönsamhetsgapet är ett av de allvarligaste
hindren. Det finns en skillnad mellan lönsamhets- och
avkastningskraven för nya elkraftverk och för utrustning
som spar el genom effektivare elanvändning. Denna
skillnad är i sig ett stort hinder för en fungerande elmarknad
och är också ett symtom på andra hinder.
Många av de företag som använder energi räknar med
allt kortare återbetalningstider och allt högre
förräntningskrav. Projekt som främjar företagets
huvuduppgifter har ofta förtur i konkurrensen om
investeringspengarna. För andra projekt krävs normalt
kortare återbetalningstider än 2--3 år och
förräntningskraven ligger ofta på 15--20 %
eller mer. Därför har det varit företagsekonomiskt
lönsamt att bygga nya kraftverk i stället för att satsa på
effektivare energianvändning. Marknaden för
energieffektiv teknik och utrustning både för industri,
kontor och hushåll är liten och trög och därmed ännu inte
så lockande för tillverkarna. Samhället som helhet har
förlorat på detta slöseri som också ger onödig förbrukning
av bränsle och skadlig ökning av rökgaser och andra
utsläpp.
Andra hinder för effektivare energianvändning är:
Tröghet eller mer eller mindre öppet motstånd
mot förändringar både hos kraftleverantörerna och hos
konsumenterna.
Eltaxor som missgynnar effektivisering
Samtidigt finns allt fler exempel på taxor som
uppmuntrar effektivisering och hushållning. Sätt priser på
energi som motsvarar vad det kostar att bygga ut
kraftförsörjningen, åtminstone på en stor del av kundens
förbrukning. För stora kunder kan man ha väsentligt högre
taxor för den del av elförbrukningen som inte är nödvändig.
Detta kan bl.a. lösas med tvåprissystem eller flerprissystem.
Brist på information och svårigheter att få tag i rätt
utrustning -- kan avhjälpas på flera sätt:
Eldistributörer, tillverkare, konsument- och
energirådgivare kan hjälpas åt att ge användarna mer och
bättre information om vad de kan göra för att sänka sin
energiförbrukning.I USA är det lag på att varje
hushållsapparat i försäljningslokalen skall ha en tydlig skylt
med energideklaration, annars får man böta. En liknande
lag bör finnas i Sverige.Bättre elräkningar behövs som
ger kunderna klara signaler om de har onödigt hög eller dyr
elförbrukning och information om vad de kan göra åt det.
De kunder som går in för effektivare elanvändning måste
via elräkningen få löpande information om hur de lyckas
och vad de har sparat/tjänat.Myndigheter och offentlig
sektor bör vara föregångare genom att använda den mest
eleffektiva teknik och utrustning som lönar sig att använda
med samma kalkylmetoder som Vattenfall använder när de
bygger nya kraftverk. Genom att köpa in eleffektiv
utrustning medverkar man också till att bygga upp en
marknad. Därmed blir det intressantare för tillverkarna att
utveckla energieffektivare produkter och lättare för
användarna att få tag i dem.
''Morötter'' saknas
Den som ska köpa utrustning som använder energi har
ibland inte något att vinna på att välja det som ger lägsta
kostnad för användaren. Det kan t.ex. gälla stora
fastighetsbolag som inte har något ekonomiskt intresse av
att köpa dyrare och energisnålare spisar, kyl- och frysskåp
till sina hyresgäster och låta dem tjäna på att få lägre
elräkningar. Normer för elförbrukningen tycks behövas för
att Sverige ska klara sin framtida energiförsörjning på ett
miljövänligt sätt och solidariskt med resten av världen.
Bristande intresse och kunskap hos vanliga konsumenter
När de väljer hushållsapparater vet de normalt inte
något om elförbrukningen. Många skulle inte vilja betala
mer för att få lägre elräkning om de inte snabbt tjänar in
merkostnaden d.v.s. inom 0--3 år; de har alltså ofta i
praktiken mycket höga förräntningskrav.
Bristande intresse och kunskap hos företag, offentlig
sektor och organisationer
Man saknar ofta kunskap, tid och/eller intresse för att
ändra sin elförbrukning om inte elkostnaderna är kännbara.
Bristen på intresse och kunskaper kan avhjälpas på flera
sätt, även hos konsumenterna:Teknisk och ekonomisk
rådgivning, speciellt vid om- och nybyggnad.Rabatter
eller bidrag till finansiering av insatser för effektivare
energianvändning. Det finns eldistributörer som hyr ut
strömsnål utrustning till hushållskunder så att båda parter
tjänar på det.De svenska eldistributörerna kan sälja
energitjänster. Flera elkraftbolag har börjat hjälpa sina
kunder att använda elenergi effektivare. Bland annat har de
satsat på kampanjer med olika former av rabatter på nya
strömsnåla lysrörslampor. Genomsnittskostnader i 32 av
dessa kampanjer i Europa var ca 12 öre per insparad
kilowattimme, medan hushållselen för konsumenten idag
ofta kostar över 50 öre kilowattimme.
Ett aktuellt exempel på en lyckad tillämpning kommer
från Taunton i den amerikanska delstaten Massachusetts
vars kommunala elbolag fick 95 %
(!!) av sina företagskunder att byta till strömsnålare
belysning genom att vid företagsbesök komma överens med
varje kund om lämplig utrustning, låta lokala elfirmor sköta
installation och utbyte och debitera lamphyra och
strömförbrukning på samma månadsräkning, med
garanterad besparing för kunden.Privata
energitjänstföretag även i Sverige? Företag som inte själva
vill arbeta aktivt med att använda energi effektivare kan
anlita energitjänstföretag för att göra det.
4. Kärnenergi
Kärnenergin är baserad på fission av uran.
Grundprincipen är densamma i kärnbomber och
kärnreaktorer.
Även om de energimängder som kan utvinnas ur ett kilo
anrikad uranoxid är oerhörda krävs det en storskalig
gruvdrift för att få fram uranet eftersom halterna i malmen
ligger omkring en promille (ett kilo per ton). Världens
kända brytvärda urantillgångar svarar mot c:a 100 års
förbrukning vid nuvarande nivå.
När det gäller energitillförsel så svarar uranet för c:a 5 %
av världens energitillförsel. När det gäller
energistatistik är det något speciellt med uranet. När det
gäller andra energiråvaror som kol, olja, fossilgas och
biobränslen redovisar man alltid det totala energiinnehållet
i bränslet. När det gäller uran redovisas däremot oftast bara
den nyttiga energin som avges från kärnkraftverken vilken
bara är ungefär en tredjedel av den i reaktorn frigjorda
värmen. FN har dock när det gäller energistatistik utvecklat
en standard där man räknar med uranets totala
värmeinnehåll. Enligt svensk metod svarar uran för 15 %
av landets energitillförsel (66 TWh). Enligt FN:s
metod svarar uran för 36 %
av landets energitillförsel (200 TWh). Ur vetenskaplig
synpunkt måste FN-metoden anses vara den mer korrekta
eftersom den likställer alla energiråvaror.
4.1 Miljöpartiets analys
Reaktorolyckor
Skälen för att miljöpartiet förkastar uranenergin som
energikälla är många. Industrietablissemanget har med stor
framgång lyckats koncentrera intresset enbart på
kärnkraftverkens säkerhet och därvidlag framgångsrikt
anknutit till det nationella självförtroendet. När man år
efter år trumpetar ut att svenskarna är skickligare än andra
att konstruera och driva kärnkraftverk -- ''Svenska
kärnkraftverk är världens säkraste'' -- så är det inte
underligt att svenskarna gärna vill tro detta. Även vi
miljöpartister vill gärna tro att det är sant och kan inte finna
några starka argument emot att det inte skulle kunna vara
fallet.
Det betyder dock ingalunda att kärnkraftverken skulle
vara helt säkra. Det yttersta hotet är alltid en härdsmälta
med stora utsläpp som följd. Den kan inträffa och om den
inträffar så kan följderna bli fullständigt förödande. De
stora farorna kan vara brott på reaktortanken eller för de
äldre reaktorerna brott på ledningarna till
cirkulationspumparna. Andra stora risker är total
strömlöshet på grund av sabotage eller krig. En serie av
mänskliga felhandlingar kan givetvis också resultera i att
härdsmälta uppstår.
Konsekvenserna av ett stort utsläpp (som dock endast
omfattade c:a 5 %
av den totala härdvolymen) blir som vi vet från
Tjernobyl förödande. I Sovjet talar man om att
hittillsvarande kostnader är av storleken 200 miljarder
kronor och det nämns siffror på 1 000
till 2 000
miljarder med hänsyn till kommande
konsekvenslindrande åtgärder. Hur många dödsfall i cancer
som kommer att inträffa bland den närboende befolkningen
som inte varnades i tid eller bland de tiotusentals soldater
som beordrades att delta i uppröjnings- och skyddsarbeten
efter olyckan kan aldrig helt klarläggas, men det rör sig
sannolikt om tusentals. Vi måste alltid förutse risken att
mista Skåne som beboeligt område så länge reaktorerna i
Barsebäck är i drift, etc.
Uranbrytning
Men vid sidan av dessa risker finns andra tillsammans
minst lika starka för att avstå från uranenergin.
Den första är uranbrytningen. Den miljöförstöring och
de skador på lokalbefolkningarna på de platser där
gruvorna finns är moraliskt oförsvarbara. En omfattande
spridning av tungmetaller och syra drabbar omgivningarna.
Radonhalten är av naturliga skäl högre i urangruvor än i alla
andra gruvor och dödligheten i lungcancer har varit
därefter. Vi skall inte tynga motionen med all den
dokumentation som finns om detta. I sammanhanget bör
nämnas att de avfallsmängder som uppstår vid
uranutvinning är av samma storleksordning per TWh som
kolmängden till ett kolkraftverk. För Sveriges
uranförsörjning rör det sig om c:a 4 miljoner ton per år.
Bränsletillverkning
Anrikningen, som har skett och fortfarande sker i
militära anläggningar som byggts för
atombombsproduktion, är liksom uranbrytningen mycket
energikrävande. Här framgår sambandet tydligt mellan den
civila och militära kärnenergin. Skandalerna kring det
oansvariga sätt på vilket man handhaft den militära
kärnenergiverksamheten är otaliga. Den senaste är att det
amerikanska energidepartementet uppskattat kostnaden
för att återställa skadorna av de utsläpp som skett från de
amerikanska kärnvapenanläggningarna i Hartford,
Savanna River och Oak Ridge till 1 000
miljarder svenska kronor. Det kusligaste med dessa
fenomen är det systematiska sätt på vilket man sökt
undertrycka sanningen om problemen, exempelvis
medicinska undersökningar om överdödlighet i leukemi
bland dem som arbetat i dessa anläggningar. I
kärnvapenländerna USA, England, Sovjet och Frankrike
har man systematiskt sökt dölja alla de fall av
miljöförstöring och skador på människor som
kärnvapenproven förorsakat från proven i Nevada och över
Bikini till proven i Kasakstan och Mururoa.
Utbränt bränsle
De upparbetningsanläggningar som den svenska
kärnkraftsindustrin anlitat, La Hague och
Windscale/Sellafield, är omgivna av skandaler. Just nu är
Studsvik AB i färd med att öppna samarbete md den
engelska upparbetningsanläggningen i Dounrey i norra
Skottland. Varje tekniker vet att varje teknisk process
utsätts för haverier och slarv. De utomordentligt
komplicerade kemisk-mekaniska anläggningarna för
framställning av reaktor- och bombmaterial är ingalunda
något undantag. Man arbetar med processer där
koncentrerad salpetersyra är arbetsmedium och som på
grund av strålningen måste vara helt fjärrstyrda. Varje
tekniskt fel leder till oerhörda komplikationer på grund av
strålningsrisken. Kärnkraftsindustrin läcker och kommer
att läcka radioaktivitet. Man framhåller från industrins sida
att de enskilda utsläppen är obetydliga i förhållande till
bakgrundsstrålningen. Dock har ''bakgrundsstrålningen''
ungefär fördubblats i världen sedan Hiroshima. Världen går
sakta eller kanske snabbt mot en nukleär förgiftning om vi
människor inte stoppar kärnenergin i alla dess former.
Problemen med det utbrända bränslet är inte löst, och vi
miljöpartister anser det moraliskt oacceptabelt att
kommande generationer skall få ta hand om detta
höggiftiga avfall c:a 50 år efter det att det producerats. De
har ingen chans att protestera eller säga nej. I varje fall
borde ingen över 20 år ha rösträtt när det gäller
kärnkraftens framtid.
Det utbrända bränslet innehåller plutonium som är det
lämpligaste materialet för kärnvapen. Det är därför ett
dyrbart material. I de flesta länder planerar man att utvinna
plutoniet ur det utbrända bränslet. Det finns två
intressenter för plutoniet. Vapenindustrin och
breederreaktorerna. De senares framtid är dock högst oviss
med hänsyn till risker och kostnader. Vapenmarknaden är
säkrare. Sverige har beslutat att slutförvara bränslet utan
upparbetning. Det gör våra slutförvar till framtidens
plutoniumgruvor. Enligt miljöpartiets uppfattning finns det
ingen säker eller ens acceptabel lösning på
avfallsproblemen. Det finns bara mer eller mindre dåliga.
Det gäller därför att snarast avbryta produktionen av avfall
och så välja den minst usla lösningen.
Kärnkraft -- kärnvapen
Kärnvapenhotet är fortfarande det största hotet av en
snabb förintelse av hela den mänskliga kulturen. Den
avrustning som hittills skett är obetydlig och berör mindre
än 5 %
av den totala kärnvapenkapaciteten. Förbindelsen
mellan kärnkraft och kärnvapen är tekniskt-vetenskapligt
intim, likaså är den organisatoriskt och ansvarsmässigt
intim i kärnvapenmakterna. I USA är det exempelvis
''Department of Energy'' som svarar för framställningen av
plutonium.
Civila kärnkraftsprogram och forskningsprogram är som
vi senast lärt från Irak mycket användbara för att dölja
framställning av kärnvapen. IAEA -- FN:s kontrollorgan --
har ytterst begränsade möjligheter att beivra detta, vilket
förre IAEA-chefen Sigvard Eklund nyligen medgett. De
stater som är mest intresserade av att framställa kärnvapen
brukar för övrigt tacka nej både till IAEA:s kontroll och
medlemskap i ''Icke-spridningfördraget''. Om situationen i
Sovjet skulle utveckla sig till allvarliga inre strider så kan
olika parters innehav av kärnvapen bli en mardröm.
Det finns endast ett sätt att radikalt minska riskerna och
förbättra kontrollen av kärnvapen: att stoppa den s.k.
fredliga kärnenergin.
Kärnkraftens ekonomi
Nu är det å andra sidan så att kärnkraftens ekonomi är
sådan att den rimligen bör avveckla sig själv. Det har ju
redan börjat. Allt tyder på att antalet reaktorer i världen
kommer att minska under 1990-talet, d.v.s. fler tas ur drift
än som tas i drift. I västvärlden beställs för närvarande inga
reaktorer. Detta trots att kraftverken inte betalar sina egna
kostnader. De försäkringar som kraftföretagen tar för att
täcka skador på sin egen utrustning -- kraftverket -- täcker
betydligt högre belopp än de 800 miljoner som
kärnkraftsföretagen är skyldiga att täcka genom försäkring
när det gäller skada på tredje man. Det enda rimliga är att
reaktorinnehavaren skall ha ett strikt och obegränsat
ansvar. Detta bör gälla varje verksamhet och är alltså inte
något speciellt krav som bör riktas mot reaktorinnehavare.
Att staten skall gå in och täcka risker mellan 800 miljoner
och 4 000
miljoner är en statssubvention som omgående bör
upphöra.
I stället borde staten ha viss royalty på kärnkraftverkens
vinst (vilka förvisso är obetydliga) för att få täckning för alla
de utvecklingskostnader som staten tagit på sig alltsedan
kärnkraftsprogrammets start på 1950-talet. Fortfarande
betalas utvecklingsbidrag via energiforskningsprogrammet
till kärnkraften, vilket bör upphöra. Kärnkraften bör
avvecklas inte utvecklas.
Kärnkraft och växthuseffekten
Kärnkraftsanhängarna försöker ofta ge sken av att
kärnkraften skulle vara väsentlig för att lösa
koldioxidproblemet. Av det skälet har de ofta sökt ge stor
publicitet åt detta problem. De visar ett oerhört mycket
större intresse för koldioxiden som svarar för 50 %
av växthuseffekten än för de andra växthusgaserna.
De söker däremot aldrig att med siffror kvantifiera
problemet. Naturligtvis har de i princip rätt, d.v.s. om man
byter ut en TWh fossil energi mot en TWh uranenergi så
minskar utsläppen av CO 2
i motsvarande mån. Det är bara så att kärnkraften
svarar för c:a 5 %
av världens energiförsörjning och de fossila bränslena
för drygt 75 %.
Skulle man lösa CO 2-problemet
med kärnkraft skulle alltså kärnkraften
behöva 15-dubblas. Skulle man börja förverkliga detta
skulle programmet antagligen snabbt avbrytas på grund av
de kärnkraftskatastrofer som skulle inträffa. Skulle
programmet kunna genomföras skulle det självdö genom
att uranreserverna skulle uttömmas på något årtionde.
Naturligtvis kommer ingenting av detta att ske eftersom
det saknas ekonomiska resurser för ett sådant program och,
som ovan nämnts, kärnkraftens ekonomi är inte sådan att
marknadskrafterna kommer att bidra till någon snabb
expansion alls.
4.2 Regeringens förslag
De sidor i propositionen som berör kärnkraften förbigår
de flesta av de problem som framgår av vår analys. Det är
inte överraskande. Den typ av allsidig analys som vi gett
avskyr kärnkraftsetablissemanget. Man talar enbart om
sådant som kan kontrolleras inom landet och där man kan
påstå att alla problem kan lösas med teknik. Rubriken på
avsnittet är också mycket riktigt kärnsäkerhetsfrågor, vilket
visar att regeringen sopar övriga frågor, uranbrytning,
bränsletillverkning, upparbetning, slutförvaring,
kärnvapenfrågan och långsiktiga totaleffekter under
mattan. Frågan om sabotagerisker och krigsrisker omnämns
ej trots att USA alldeles nyligen i strid med en FN-
konvention bombat minst en reaktor i Irak.
Man accepterar i stort sett att reaktorernas livslängd är
40 år, vilket strider mot hittillsvarande erfarenheter.
Man berör försäkringsfrågan där man säger sig tro att
Pariskonventionen skulle hindra svenska staten att besluta,
att svenska reaktorinnehavare skall ha strikt ansvar för
skador på tredje man i Sverige och hans egendom. Vi har
svårt att tro att Pariskonventionen skulle hindra svenska
staten att ställa sådana krav.
Vilken försäkringskapacitet som föreligger är egentligen
inte en huvudfråga. Om reaktorägarna tvingas till ett strikt
ansvar så kommer de förmodligen att anstränga sig för att
finna högsta möjliga försäkringskapacitet. Ett rimligt krav
är att försäkringstäckningen gentemot tredje man skall vara
minst lika hög som den reaktorägaren har för att täcka sina
egna förluster vid ett haveri.
Regeringen berör kompetensfrågorna hos dem som
handhar våra kärnkraftverk. Eftersom kärnkraften skall
avvecklas finner vi det märkligt att regeringen uttalar att det
är önskvärt att en hög kompetens långsiktigt skall
vidmakthållas. Det blir ytterligare ett bevis för att
regeringen i realiteten har avskrivit årtalet 2010 som slutår
för kärnkraften. Med detta slutår måste man väl räkna med
att avvecklingen av såväl personal som reaktorer måste
börja senast år 2000. Men naturligtvis är det av vikt att det
finns kvalificerad personal i tillräckligt antal ända tills den
sista reaktorn är avvecklad.
Regeringen berör finansieringssystemet för
kärnbränsleavfallet. Regeringen avser inte att göra några
förändringar. Av såväl tekniska skäl som moraliska skäl
ifrågasätter vi nuvarande system.
4.3 Miljöpartiets förslag
Viktigast av allt är erkännandet att uranenergin inte är
förenlig med välfärd och därför måste avvecklas.
Om det funnes politisk enighet så vore det möjligt att
utan otillbörliga konsekvenser avveckla kärnkraften på tre
år. Då måste emellertid under några år koldioxidtaket
genombrytas. Redan år 2000 skulle dock
koldioxidutsläppen kunna vara nere på högst 1990 års nivå.
Några nya pannor eller motorer för elgenerering med fossila
bränslen skulle ej få byggas. Det skulle man för övrigt
knappast hinna med. Detta är enligt vår uppfattning det ur
moralisk synpunkt bästa alternativet. Skulle en stor
reaktorolycka inträffa med liknande konsekvenser som
Tjernobyl så skulle folket sannolikt kräva en snabb
avveckling. Även om riksdagen avslår vårt förslag om
snabbavveckling så borde man minst begära en väl
genomarbetad plan för en sådan avveckling som kan
aktualiseras förr än vi anar.
Om man anser att koldioxidtaket till varje pris skall
vidmakthållas även under avvecklingstiden kan vi tänka oss
en långsammare avveckling som då får ta tiden fram till år
2000. Det betyder en årlig minskning av kärnkraftsenergin
med c:a 8 TWh, vilket ungefär överensstämmer med vår
målsättning om en årlig minskning av landets
energiomsättning med 2 %.
Naturligtvis kan dock ej denna tvåprocentiga
energieffektivisering enbart inriktas på elanvändningen. Vi
måste därför räkna med, dels en kraftig satsning på
biobränsle för elproduktion, dels en ökad användning av
olja främst i befintliga kraftvärmeverk. För att kompensera
det senare krävs en motsvarande minskning av bensin- och
oljeanvändningen inom trafiksektorn och för privat
villauppvärmning.
Viktigast av allt är dock att statsmakterna ger en klar
signal att kärnkraften skall bort. Detta sker genom att redan
i år en reaktor stoppas. Med den starka elbalans som vi har
kan detta inte leda till vare sig effekt- eller energibrist på
elsidan. Det skulle dessutom bli en kraftfull signal till
svenska folket att hushålla med el vilket förmodligen skulle
kompensera för större delen av den minskade
produktionskapaciteten. Avstängningen borde kunna ske
utan några som helst legala komplikationer om man väljer
en av de av staten helägda reaktorerna i Ringhals.
Av väl kända skäl skulle vi hellre vilja börja med att
ställa av en av reaktorerna i Barsebäck, men med hänsyn till
de mer komplicerade åtgärder som erfordras för att stoppa
ett icke statsägt aggregat föreslår vi att ett av
Barsebäckaggregaten får bli avställningsobjekt nummer
två.
5. Fossil energi
De fossila bränslena svarade år 1989 för 77 %
av den registrerade energianvändningen i världen.
Fördelningen var följande:
Kol
24 %
Olja
34 %
Fossilgas
12 %
Koldioxidutsläppen vid förbränning per energienhet
fördelar sig ungefär som 10:8:5 och och mängden koldioxid
varierar mellan 2 kilo och 1,2 kilo koldioxid per kilo
bränsle. Vilket betyder att avfallsprodukten alltid väger
mer än bränslet.
Så här länge räcker världens kända reserver vid
nuvarande världsförbrukning:
Kol
c:a 250 år
Olja
c:a 40 år
Fossilgas
c:a 60 år (Uran c:a 100 år)
Tendensen är att förbrukningen ökar med i snitt ett par
procent per år av dessa ej förnybara energiformer.
Samtidigt upptäcks naturligtvis nya källor. Jorden är dock
vid det här laget ganska väl undersökt och de nya källorna
är i allmänhet av sämre kvalité. De bästa bitarna är redan
tagna.
5.1 Kol
Kol svarar för 7 %
av Sveriges energitillförsel räknat enligt svensk metod
och 5,4 %
räknat enligt FN:s metod.
Kol är Sveriges billigaste bränsle. Importpriset låg 1989
på 3,3 öre/kWh. Men det är också det ur miljösynpunkt
mest problematiska. Det innehåller vanligen 1 till 3 %
svavel. Askhalterna ligger på 10 %
och högre. Askan innehåller ett stort antal
miljöfarliga ämnen, främst tungmetaller. De viktigaste
föroreningarna är: arsenik, kadmium, kobolt, krom,
koppar, kvicksilver, nickel, uran, vanadin, bly.
Detta har framtvingat en reningsteknik som i dag är
mycket avancerad. Aska och flygaska har sedan gammalt
tagits om hand. På moderna svenska energianläggningar
har man relativt god rening där även svavlet tas om hand.
På stålverkens koksverk är det sämre. De föroreningar som
man hittills inte klarat av är kvicksilvret som förgasas vid
förbränningen och därför endast delvis fastnar i filtren samt
kväveoxiderna. Kväveoxidrening introduceras nu vid
kraftvärmeverket i Västerås som första anläggning i landet.
Men eftersom materian är oförstörbar (med undantag
för kärnreaktionerna) så finns alla föroreningarna kvar i
form av ett miljöfarligt avfall. Arsenikhalten i marken vid
gamla koksverk är katastrofalt hög och förhindrar att
marken utnyttjas om den inte först renas. Om askupplagen
ligger så att de urlakas av strömmande vatten kan
grundvatten och vattendrag förorenas och därmed också
närliggande sjöar. Sur nederbörd påskyndar urlakningen.
Vid svavelrening uppstår stora mängder kalcium- och
magnesiumsulfat och mindre mängder sulfit. För en 200
MW kraftvärmeanläggning i kontinuerlig drift är det frågan
om c:a 25 000 ton avfall per år om svavelhalten i kolet är 1,5 %.
Urlakning av avfallsupplagen kan leda till att
sulfitjoner sprids i grundvattnet.
Dessa problem samt det faktum att kolet vid sin
användning ger upphov till mer koldioxid per kWh än något
annat fossilt bränsle innebär att kolet är vårt mest
miljöfientliga bränsle. Ytterligare starka skäl mot
kolanvändningen är den oerhörda miljöförstöring som
uppstår vid kolgruvorna och den stora olycksrisken och
höga olycksstatistiken vid gruvbrytningen. Dessutom är kol
ett importbränsle med det utlandsberoende och de risker
för störningar i energiförsörjningen som det medför. Allt
talar mot en fortsatt kolanvändning i Sverige möjligen med
undantag för stålframställningen där alternativet träkol
under överskådlig tid kommer att vara för dyrt.
5.2 Olja
Oljan är världens mest använda energiform och svarar
för ungefär en tredjedel av den registrerade
energitillförseln. Priset för råolja i dag är c:a 7,3 öre/kWh
(vid ett råoljepris av 20 $/barrel). Billigast var oljan
omkring 1971 då priset låg på c:a 1 öre/kWh i den tidens
penningvärde (c:a 4,5 öre/kWh i dagens). Den svarar i dag
för 44 %
av Sveriges energiförsörjning räknat enligt svensk
metod och 33 %
räknat enligt FN:s metod.
Oljan innehåller miljöfarliga föroreningar, främst
svavel, vanadin och nickel. När oljan renas från svavel i
raffinaderierna får man rent svavel under det att
rökgasrening ger samma miljöfarliga avfall som vid
kolförbränningsanläggningarna. Sot och stoft innehåller
åtskilliga procent vanadin och nickel vilket gör att det måste
behandlas som miljöfarligt avfall. Därtill kommer de
välkända problemen med polyaromatiska kolväten,
kväveoxider och koloxid som bildas vid förbränningen vilka
man söker ta om hand på olika sätt, t.ex. genom katalytisk
avgasrening.
Ett avfallsproblem som inte kan lösas med tekniska
metoder till rimliga kostnader är den koldioxid som bildas,
c:a 2 kilo per kilo bränsle.
Liksom när det gäller kolet skapar oljan mycket stora
miljöproblem och risker för människor på sin väg från
underjorden till konsumenten. Oljan är dessutom ett
importbränsle där de största reserverna finns i den politiskt
instabila Mellanöstern. Försörjningstryggheten är därför
låg vilket Irakkriget påmint oss om.
En målsättning för svensk energipolitik alltsedan
oljekrisen 1973 har varit att minska Sveriges oljeberoende.
Detta har delvis varit framgångsrikt genom att oljevärme
ersatts med elvärme från kärnkraftverk. Oljeimporten
(netto) har minskat från 341 TWh år 1973 till 193 TWh år
1989. Det har då lett till ett motsvarande importberoende
när det gäller uran. Emellertid har mängden olja som
förbrukas inom transportsektorn ökat kraftigt -- med 57 %
från 1970 till 1989 -- och uppgår i dag till c:a 40 %
av oljeimporten. Ytterligare en betydande del
förbrukas av jordbrukstraktorer och entreprenadmaskiner.
Detta betyder att oljan har ersatts i sektorer där
inhemska bränslen varit ett uppenbart alternativ under det
att den ökat i den livsviktiga transportsektorn där
alternativen är svårare att få fram, särskilt på kort tid. Det
är ingen överdrift att påstå att Sveriges sårbarhet på grund
av oljeberoendet snarast ökat.
5.3 Fossilgas
Fossilgasen är den tredje energikällan i storlek i världen
men i Sverige är den än så länge relativt obetydlig, drygt 1 %
år 1989.
Eftersom fossilgasen är ett alternativ till kol och olja
varierar dess pris -- i varje fall långsiktigt -- med oljepriset.
Eftersom fossilgasen är ett jämförelsevis rent och mycket
lätthanterligt bränsle ligger priset normalt en bit över
oljepriset. Distributionen är däremot mycket inflexibel
eftersom den normalt distribueras i fasta ledningar. Därför
eftersträvar både leverantörer och kunder långsiktiga
kontrakt. Det är svårt att få tillförlitliga uppgifter på priset.
Siffror på 12 till 14 öre per kWh har nämnts, men i tillägg
till priset måste kunden givetvis betala för de fasta
kostnaderna i form av ett distributionsnät som är mycket
dyrbart. Även detta talar för långsiktiga avtal.
Förbränning av fossilgas medför de vanliga
förbränningsproblemen: utsläpp av kolväten, kväveoxider
och koloxid samt givetvis koldioxid. Koldioxidutsläppen är
dock endast hälften per kWh jämfört med kol. I övrigt är
gasen ett rent bränsle utan några väsentliga halter av
tungmetaller eller svavel. Ett problem är att gasen själv är
en växthusgas varför läckage av fossilgas i ledningsnätet ger
ett icke obetydligt bidrag till växthuseffekten. Med god
teknik och omsorg kan utsläppsproblemen bemästras med
undantag för koldioxideffekten. Tyvärr brister det alltför
ofta både i teknik och omsorg.
5.4 Regeringens förslag
Regeringen presenterar inget samlat förslag när det
gäller de fossila bränslena. Det finns inget särskilt kapitel
om denna del av energiförsörjningen som svarar för nära
hälften av landets energiförsörjning och över 80% av den
sårbara transportsektorn. Sårbarhetsaspekten tas inte upp.
Inte heller nämns de långsiktiga problemen med att
världens oljeoch gasreserver är knappa vilket säkert
kommer att påverka oss redan i början av nästa
århundrade.
När det gäller miljöproblemen omnämns dessa ej med
undantag för koldioxideffekten. När det gäller denna
konstaterar regeringen att det inte är möjligt för ett enskilt
land att lösa dessa problem som är globala.
Detta är naturligtvis korrekt men det hade varit önskvärt
om regeringen hade diskuterat hela utsläppsproblematiken
och de styrmedel som kan tänkas. Det har uppenbarligen
aldrig fallit regeringen in att Sverige skulle kunna vara ett
föregångsland som genom sina skatter och avgifter visar
vilken politik som borde föras. Att detta innebär
svårigheter är uppenbart, men regeringen gör det enkelt för
sig genom att bara avvisa sådana tankar med hänsyn till
industrins konkurrensförmåga.
Riksdagens beslut 1988 var att koldioxidutsläppen inte
får öka, men regeringen presenterar inte ens nu ett klart
måldefinierat program för hur det skall gå till. I stället säger
man: ''Det senare målet har dock redan överskridits och
torde med hänsyn till bl.a. en ökande trafik vara svårt att
uppnå under de närmaste åren.'' Nu är detta inte sant.
Enligt SCB:s statistik har oljeanvändningen i Sverige
minskat från 1988 till 1989 och ytterligare minskat till 1990.
Miljöministern har senare i riksdagen förklarat att
skrivningen avsåg att oljeförbrukningen korrigerad till
normalår har ökat mellan 1988 och 1989. (Vädret 1989 var
ovanligt milt.) Det minsta man kan begära är väl att detta
hade omtalats för svenska folket redan när man gick ut med
sin kommuniké om resultatet av partiöverläggningarna i
januari. Där påstås liksom i propositionen att
oljeförbrukningen ökat när SCB säger att den minskat.
Det värsta är emellertid att regeringen accepterar en
framtida ökning av koldioxidutsläppen. Ja, i själva verket
främjar regeringen genom sin satsning på vägtrafiken enligt
näringslivspropositionen ökningen av vägtrafiken.
''Koldioxidutsläppen från flyg och sjöfart bör begränsas''
säger man utan att på någon punkt ange de medel som skall
användas för att uppnå detta. Vidare säger regeringen:
''Det kan inte uteslutas att en del av den nya
elproduktionskapacitet som kan komma att byggas för att
säkra eltillförseln under 1990-talet kan behöva bli baserad
på fossila bränslen.'' Detta skall dock ske inom ramen för
en utvecklad klimatstrategi, säger regeringen. Vad därmed
menas är dunkelt. Vad som däremot är uppenbart är att
regeringen 1990 föreslog byggandet av fyra fossileldade
kraftverk i enlighet med Vattenfalls program utan att med
ett ord omnämna någon ''klimatstrategi''. Detta skulle ha
lett till en tioprocentig ökning av koldioxidutsläppen.
Endast tack vare ett klart nej i riksdagen kom dessa planer
på skam. Regeringen accepterar vidare att trafikens utsläpp
skall öka. Byggandet av en Öresundsbro kommer
exempelvis helt säkert verksamt att bidra till detta, liksom
de planerade investeringarna i storstädernas vägnät.
Mycket av det som regeringen föreslår när det gäller
satsningen på kraftvärme och biobränslen är uppenbarligen
steg i rätt riktning. Men, som det framgår av ovanstående,
det är inte tillräckligt för att på något sätt lösa det stora
problemet med de fossila bränslena.
5.5 Miljöpartiets förslag
Liksom när det gäller kärnkraften menar vi att det krävs
ett klart utsagt mål och klart definierade medel för att
åstadkomma den kraftiga nedtrappning av
fossilbränsleanvändningen. Eftersom Sverige har ovanligt
goda möjligheter att få fram inhemska ersättningar och har
stora möjligheter till energieffektivisering anser vi att
Sverige skall gå längre i nedtrappning än andra länder.
Därför har vi satt upp målet: 85 %
minskning på 25 år.
För att nå målet föreslår vi en samlad strategi:
a. Effektivisering. 2 %
årlig minskning av energianvändningen.
b. Fossila bränslen ersätts med inhemsk förnybar energi
för alla uppvärmningsändamål. Det blir främst frågan om
olika former av biobränslen i mer eller mindre förädlad
form samt solvärme. Även värmepumpar är aktuella där
höga värmefaktorer kan ernås såsom när det gäller frånluft
och industriell spillvärme.
c. En radikal förnyelse av trafiksektorn. De fossila
bränslen som finns kvar om 25 år används för flyg och i
någon mån för bilism. Både personbilism och
lastbilstransporter har minskat radikalt till förmån för
spårbunden trafik och annan energisnål kollektivtrafik.
Förädlade biobränslen används för att upprätthålla en
bilism främst i glesbygd och vid tillfälliga resbehov.
Ett första steg i avvecklandet av de fossila bränslena är
förbud mot byggande av förbränningsanläggningar för
fossila bränslen i enlighet med vår motion 1990/91:N407. De
styrmedel som vi menar bör användas för detta program
liksom resulterande energibalanser redovisas senare.
Det kommer dock att ta många år innan vi trappat ned
de fossila bränslena till en obetydlighet. Under tiden måste
vi också satsa på andra metoder att reducera utsläppen av i
första hand svavel och kväveoxider (NOX). När det gäller
NOX är inte problemet borta genom eliminerandet av
fossila bränslen utan där finns problemet även vid
förbränning av biobränslen varvid alltså samma krav måste
ställas. Regeringen tar inte upp dessa problem i
Energipropositionen men däremot i den miljöpolitiska
propositionen 1990/91:90.
Vi föreslår följande när det gäller svavel:
Den nuvarande skattenivån för svaveldioxid är 30 kr/kg.
Vi menar att skatten måste ligga betydligt högre för att
effekten av skatten mot försurningsskadorna ska bli
tillräckligt effektiv. Miljöpartiet har i motion 1990/91:Sk625
föreslagit en svaveldioxidavgift motsvarande 50 kr/kg
svaveldioxid.
Tillgången på lågsvavlig olja är god idag. Förordningen
av svavelhaltigt bränsle måste ändras så att högsta tillåtna
svavelhalt blir 0,2 %
den 1 januari 1993. Den maximalt tillåtna
svavelhalten i diesel- och eldningsolja 1 måste sänkas till 0,1 %
senast 1993. Utbyte till diesel- och eldningsolja 1 med
0,1 %
svavel har till stor del redan skett under 1990.
Utsläppen av svaveldioxid från förbränningen kan
minskas genom byte av bränsle eller bränslekvalitet, genom
olika åtgärder vid själva förbränningen eller genom
energisparande. Den våt-torra metoden för avsvavling av
rökgaser minskar svavelutsläppen med 80%, fluidiserande
bäddar som ger 80--90 %
avsvavling. Genom att blåsa in kalk i eldstaden kan
svavelutsläppen reduceras med 30--50 %.
Denna metod som är relativt billig kan användas i
befintliga pannor.
Beträffande NOX föreslår vi följande:
Miljöpartiet motsätter sig anläggande av nya
fossilbränsleeldade anläggningar och vill istället se en
satsning på biobränslen. Dessa nya biobränsleeldade
anläggningar måste omfattas av mycket högt ställda krav på
NOX-utsläpp och den avgift på NOX som vi föreslagit.
Bästa tillgängliga teknik måste användas i nya
biobränsleanläggningar.
Utsläppen av NOX är betydligt högre än vad naturen tål.
Vi anser att den av riksdagen beslutade NOX-avgiften på 40
kr/kg som kommer att börja gälla den 1 januari 1992
successivt bör höjas så att den vid mitten av 1990-talet
uppgår till ca 80 kr. Utsläppen från de gamla
fossilbränsleanläggningarna måste skärpas kraftigt.
Regeringen har tidigare föreslagit att reglerna för
utsläpp av kväveoxider utvidgas till att även omfatta
anläggningar med årliga utsläpp av NOX understigande 150
ton/år.
Det är positivt att utsläppsgränserna för utsläpp av NOX
nu föreslås gälla alla befintliga anläggningar sedan den
undre gränsen om 150 ton NOX/år tas bort. Detta gör det
möjligt att komma åt utsläppen från många små
anläggningar, särskilt stationära motorer för olja och gas
som kan ha mycket stora utsläpp av kväveoxider.
Det är emellertid möjligt att gå vidare och ytterligare
minska utsläppen redan idag. Den bästa teknik som idag är
tillgänglig möjliggör utsläpp klart lägre än de gränsvärden
som föreslås i motionen. Utsläppen av NOX från
energiproducerande anläggningar kan reduceras genom
antingen förbränningstekniska åtgärder eller genom
rökgasrening. Rökgasrening möjliggör en mycket stark
reducering av rökgasutsläppen men är dyrare och mer
komplicerad än förbränningstekniska åtgärder. I Tyskland
och Japan används katalytisk rökgasrening som kan rena
rökgaserna med upp till 90%. Rökgasrening genom
insprutning av ammoniak eller urea i rökgaserna kan rena
rökgaserna med 60--70%. Med olika förbränningstekniska
åtgärder kan rökgaserna renas med 10--15%.
Det är viktigt att komma till rätta med utsläppen även
från de mindre pannorna som inte omfattas av
miljöavgifterna. Flertalet av de ca 400 000 pannor med
möjlighet till vedeldning som finns idag har en dålig
förbränningsteknik för ved. Eldning av fasta bränslen i
större anläggningar ger väsentligt lägre utsläpp, eftersom
förbränningen är bättre. Utsläppen kan reduceras både
genom övergång till små pannor som har bättre prestanda
och genom vedeldning i större anläggningar. Vedeldningen
måste styras över till anläggningar med en bättre
förbränning.
De totala utsläppen av lättflyktiga föreningar var år 1988
över 41 000 ton och utsläppen av tjära var 32 000 ton. Idag
finns det både pannor och kaminer på marknaden som har
bättre förbränningsteknik och betydligt lägre utsläpp än de
dominerande. Om samtliga pannor och kaminer byttes ut
mot andra lågemitterande skulle VOC-utsläppen kunna
minskas till ca 4 000 ton per år.
Enligt de regler, utfärdade av Boverket, som gäller för
nybyggnation får tjärutsläppen inte överstiga 30 mg/MJ i
tätortsbebyggelse. Detta innebär att tjärutsläppen
reduceras med över 95% jämfört med konventionella
pannor. Men de här reglerna gäller bara vid nybyggnation.
Det är i sammanhanget viktigt att observera att över 90%
av det totala antalet pannor som säljs ersätter äldre pannor
och att det i alla dessa fall inte finns några krav för
utsläppen. Det är viktigt att samma krav ställs på alla de
mindre pannor som säljs i Sverige.
För att minska utsläppen från villapannor måste ett
system för typgodkännande av villapannor med en högsta
utsläppsgräns för bl.a. NOX och kolväten snarast utarbetas.
Obligatorisk besiktning av villapannor, som kan utföras av
sotaren, bör införas. Besiktningen bör vara inriktad på
pannornas skötsel. Samtidigt är det viktigt att satsa på
rådgivning och information.
6. Vattenkraft
Miljöpartiet är som framgått av det sagda inställt på att
Sveriges energiförsörjning skall grundas på inhemska
förnybara energikällor. Därför betraktar vi vattenkraften
som en stor nationell tillgång. Den måste när kärnkraften är
avvecklad vara basen för vår elförsörjning och den utbyggda
vattenkraften räcker till för att i stort sett förse landet med
elenergi för elspecifika ändamål. Med elspecifika ändamål
avses sådant som telekommunikationer, belysning,
motordrift, spårbundna kommunikationer etc.
Miljöpartiet är å andra sidan mycket angeläget om att
ingen vidare storskalig utbyggnad får ske. Vi har därför
motionerat om grundlagsskydd för de ej utbyggda
nationalälvarna. Även mindre vattendrag bör normalt
skyddas. Vi accepterar sålunda endast den av riksdagen
fastställda ramen 66 TWh vid normalår, vilket i huvudsak
bör uppnås genom modernisering och effektivisering av
befintliga anläggningar.
Genom en kraftig utbyggnad av vindkraften kan man få
ett bra komplement till vattenkraften som gör att
vattenföringen kan utnyttjas effektivare.
Regeringen behandlar ej vattenkraften i propositionen,
och vi ställer ej heller några förslag utöver vad vi redan
anfört och vad vi kommer att ta upp under rubriken
Styrmedel.
7. Bioenergi
Med bioenergi förstås dels energigrödor som odlas för
att användas för energiändamål, dels biologiska bränslen
som uppstår som biprodukt eller avfall vid någon annan
process där växter är råvaran. Bioenergi kan dels vara
avsett för direkt eldning, dels kan den vara avsedd för
förädling till värdefullare energiformer.
7.1 Skogsbränsle
Den bioenergi som i dag används i Sverige härstammar
nästan enbart från skogen. Så här var användningen 1989
(TWh):
Industrin
lutar
29 biprodukter
14 totalt
43
Fjärrvärmeverk
torv
1,6 avfall
3,9 trädbränslen
3,6 totalt
c:a12
Småhus
c:a
12
Totalt
c:a
64
Torv
borde kanske inte räknas till biologiska bränslen.
Det är snarare ett fossilt bränsle även om nybildningen sker
betydligt snabbare än övriga fossila bränslen. Man räknar
med att våra torvmossar växer till med c:a 25 TWh per år.
Man lägger också märke till att vi redan i dag tillför
ungefär lika mycket energi till landet från biobränslen som
från kärnkraften eller vattenkraften. Statens energiverk
räknar med att utnyttjandet av träbränsle kan ökas med 20
TWh till år 2000. På 25 års sikt bör man kunna räkna med
att ytterligare 10 TWh kan tas ut.
För att markerna inte skall utarmas krävs då att man tar
till vara all aska och återför den till skogsmarkerna. Den
organisation som krävs för detta borde inte vara alltför
komplicerad men kräver förmodligen vissa statliga direktiv.
Dessvärre är möjligheterna att återföra mineralämnena
från den övriga användningen av virket sämre, vare sig det
är frågan om brädor eller papper.
Träbränslet kan sedan användas som ved eller flis. I
större fjärrvärmeanläggningar kan man ha en
rökgaskondensor som tar vara på energiinnehållet i den
förångade fukten i flisen varför det är liten nackdel att elda
med färsk flis. I mindre anläggningar bör man föredra
torkat bränsle.
7.2 Energiodlingar
År 1954 fanns i Sverige 3,7 miljoner hektar åker. I dag
har vi c:a 3,0 miljoner hektar. De c:a 700 000 hektar som
tagits ur produktion är i dag till viss del skogbevuxna, men
åtskilliga är förbuskade och improduktiva. Miljöpartiet
anser inte att vi kan undandra någon stor del av
jordbruksmarken från livsmedelsproduktionen eftersom vi
anser att målet måste vara att minska intensiteten i
jordbruket genom att använda biologiskt mer naturnära
odlingsmetoder som inte förgiftar och utarmar våra jordar.
Dock bör det med hänsyn till exportöverskottet vara möjligt
att använda 100 000
hektar för energiodlingar.
Energiodlingar finns av ett flertal slag. Bland träd och
buskar är sälgarter, poppel men även asp och al av intresse.
Bland örter är luzern särskilt intressant eftersom den är
kvävefixerande, men det finns många alternativ. Det gäller
att välja växter som utnyttjar fotosyntesen maximalt.
Energigrödor kan avkasta c:a 12 ton torrsubstans per
hektar vilket betyder 60 MWh termiskt per hektar eller 6
TWh på 100 000
ha. Med energiskog kan 90 MWh/ha uppnås. Man
bör kunna räkna med energiodlingar på 400 000
ha och kan då räkna med en energiproduktion på 30
TWh. Detta bör kunna stegvis uppnås inom en tidsperiod
av 25 år. Genom samodling med kvävefixerande växter bör
konstkvävegivor i stort sett kunna undvikas.
Till detta kommer att minst 5 TWh per år bör kunna
utvinnas från vårt överskott på halm.
Summan av potentialen för skogsbränslen och
biobränslen blir sålunda 65 TWh.
7.3 Förädlade biobränslen
Här finns en rik variation av möjligheter. Trä kan malas
till träpulver som utan stora svårigheter kan eldas i
kolpulvereldade eller oljeeldade pannor. Det finns
eventuellt möjlighet att köra dieselmotorer på träpulver.
Träavfall kan naturligtvis briketteras eller pelletiseras.
För jordbrukstraktorer prövar man för närvarande
rapsolja som drivmedel. Avsikten är att gårdarna kan bli
självförsörjande på drivmedel och man får därtill ett
värdefullt kraftfoder -- oljefrökakor.
I allmänhet ger dock omvandlingen av primärenergin till
så kallade förädlade former betydande energiförluster
varför man bör undvika detta i möjligaste mån.
Men vill Sverige bli självförsörjande på energi så måste
vi framställa motorbränsle av biobränsle. Det finns då ett
antal kända processer. Biobränslen kan transformeras till
etanol, metanol och biogas. Rapsolja har redan nämnts.
Lantbrukarna har visat särskilt intresse för
etanolprocessen. Detta är ganska naturligt eftersom man då
kan fortsätta att producera ett överskott av vete ungefär
som förut. Tyvärr är dock processen ganska ineffektiv.
Intressenter för etanolproduktionen medger att det går åt
ungefär 0,7 kWh energi för att få fram 1 kWh etanolenergi.
Våra egna beräkningar tyder på att utbytet är ännu sämre,
kanske 1 till 1. Om man vill producera etanol bör
energieffektivare grödor undersökas såsom sockerbeta eller
jordärtsskocka.
Om man utgår från energieffektiva grödor borde rötning
av luzern till biogas eller produktion av metanol av
träråvara vara av större intresse än etanol. Det förra är en
tekniskt ganska enkel process, det senare kräver visserligen
stora fabriker men ger ett bränsle som är väl lämpat för
dieselmotorer.
Biogas kan också erhållas i ganska stora kvantiteter från
avloppsreningsverk genom rötning av slammet och från
gödselrötkammare i jordbruket. Dessa kan ofta vara
tillräckliga för gårdens energibehov. På soptippar har man
funnit att man kan få ut biogas genom att borra ned rör i
tippen. Detta är ju värdefullt också för att man på så sätt
minskar mängden metangas till atmosfären. På sikt bör
dock avfall inte läggas på tipp för att förmultna utan de
organiska resterna bör rötas i rötkammare så att all biogas
kan tas till vara.
7.4 Regeringens förslag
Propositionen inehåller inte mycket om biobränslen och
absolut ingen systematisk genomgång av möjligheter och
mål. Det finns egentligen bara två konkreta förslag utöver
allmänna uttalanden att biobränslen bör främjas och
komma till användning för fjärrvärme och kraftvärme.
Nämligen investeringsbidrag till kraftvärmeanläggningar
som byggs för eller ombyggs till biobränsleanvändning.
Vidare vill jordbruksdepartementet öppna möjligheten att
använda jordbrukarnas omställningsstöd för byggandet av
etanolfabriker. Eftersom biobränslen enligt vår uppfattning
är det allra viktigaste elementet i en omställning från fossila
bränslen till förnybara inhemska bränslen är detta
deprimerande.
Bristen på trovärdiga förslag på en kraftfull satsning på
biobränslena, så att man uppnår en ökning av den
storleksordning vi angivit, avslöjar att regeringens plan att
begränsa koldioxidutsläppen och avskaffa kärnkraften till
år 2010 saknar trovärdighet.
7.5 Miljöpartiets förslag
Vi vill inte i detalj föreskriva hur utvecklingen mot ökad
användning av biobränslen skall gå till. Vi menar dock att
staten bör vidta följande åtgärder:
a. Fastställ ett mål och en tidsplan för utvecklingen av
biobränsleanvändningen i landet.
b. Ge ökade anslag till forskning dels kring odling av
energigrödor, dels kring processer för omvandling och
förädling av biobränslen.
c. Ge anslag till demonstrationsanläggningar för odling
och förädling av biobränslen.
d. Ge anslag till utvecklandet av prototyper för maskiner
inom biobränsleområdet.
e. Befria biobränslena från alla energiskatter inklusive
medvärdeskatt. Producenter av biobränslen skall dessutom
erhålla restitution på inom verksamheten erlagd
mervärdeskatt.
f. Ge investeringsbidrag eller finansieringsstöd
tillbbyggandet av nya förbränningsanläggningar för
biobränsle samt till ombyggnad av äldre fossileldade
anläggningar till biobränsle.
g. Ge investeringsbidrag eller finansieringsstöd till
byggandet av produktionsanläggningar för biobränsle.
h. Ge investeringsbidrag eller finansieringsstöd till
byggandet av biogasanläggningar.
Vi återkommer med detaljer om detta under kapitel 12
nedan.
8. Vindkraft
Vindkraften kan i dag betraktas som en väl etablerad
teknik för aggregat upp till 1 000
kW. Energietablissemanget har dock i stort sett
lyckats sabotera vindkraftutvecklingen i Sverige, dels
genom sin lågprispolitik på el, dels genom att satsa på
alldeles för stora prototyper. Man har också varit mycket
ovillig att låta ägare av vindkraftverk koppla in sig på det
allmänna elnätet. I stället borde man som i Danmark stegvis
arbetat sig upp i storlek. Vindkraften har dock i Sverige
kommit att omges med ett negativt symbolvärde genom att
kärnkraftsmotståndarna ofta på ett osakkunnigt sätt ställde
den i motsats till kärnkraften.
I dag är dock situationen bättre. Vindkraftens kostnader
för verk i 200- till 500-kW-klassen kan konkurrera med de
flesta nya kraftanläggningar i pris per levererad kWh. För
att få ordentlig fart på verksamheten bör dock staten gå in
med investeringsbidrag. Regeringen föreslår också detta
men de anslagsbelopp som anges är ungefär en tiopotens för
låga. Med regeringens satsning kan vi räkna med att ha
omkring 1 TWh vindkraft per år år 2010. Förutsatt att
satsningen och investeringarna ligger på nivån 250 miljoner
per år som regeringen föreslår för de första fem åren. Detta
avslöjar att regeringens plan att avveckla kärnkraften
saknar trovärdighet.
Genom en kraftfull satsning på vindkraft kan nya
arbeten skapas inom verkstadsindustrin och
entreprenadindustrin. Eftersom svensk industri inte arbetat
med denna teknik är det lämpligt att satsa på licens från
Danmark. En satsning på byggandet av vindkraftverk skulle
i dagens arbetsmarknadsläge vara ytterligt värdefullt
särskilt som det skapar arbeten i sådana trakter som
Blekinge, Öland och Gotland.
Vi föreslår följande:
a. Målsättningen bör vara att en vindkraftkapacitet på 17
TWh/år skall uppnås på 25 år. Detta kräver byggandet av
c:a 250 MW vindkraft per år till en kostnad av c:a 2 500
miljoner per år. Kostnaden bör kunna sjunka kraftigt
när produktion i stor skala väl kommit i gång.
b. Det är inte möjligt att omedelbart få i gång ett
investeringsprogram av denna storlek. Vi föreslår därför en
fördubbling av det föreslagna anslaget det första året: 100
miljoner. Nästa år ökas det till 200 miljoner för att det tredje
året bli 400 miljoner och det fjärde och femte 625 miljoner.
9. Solenergi
Solenergi kan användas för uppvärmning, passivt genom
en lämplig arkitektur, energieffektiva fönster och tunga
byggnadsmaterial som lagrar värmen från natt till dag.
Vidare kan växthus integreras i byggnaden för att ta till vara
värme från solen.
Aktivt tillvaratagande av solenergi kan ske termiskt via
solfångare av många slag samt via solceller som direkt
omvandlar solenergin till elektrisk energi. Solvärme kan i
sin tur koncentreras med speglar så att höga temperaturer
uppnås som i sin tur via ångprocesser kan omvandlas till
elenergi.
Solcellstekniken utvecklas snabbt men än så länge är
kostnaderna 5 till 10 gånger högre än konventionell elenergi
och därför ointressanta på marknaden utom i speciella fall.
Det för gemene man bäst kända exemplet är förmodligen
hur man kan undvika batterier i miniräknare genom att ha
några solceller i stället.
Kostnaderna för solceller är på väg neråt, men än
kommer det att krävas mycken forskning och utveckling
innnan vi kommer att se några konkurrenskraftiga
storskaliga lösningar. Verkningsgraden är än så länge än för
termiska solfångare.
Den form av solenergi som är på väg att bli kommersiellt
lönsam i Sverige är plana solfångare för uppvärmning av
bostäder och varmvatten. Dessa solfångare kan dels
utnyttjas för tillskottsenergi under den ljusare årstiden eller,
genom årslagring i stora vattenmagasin, som huvudsaklig
källa för byggnadernas uppvärmning och varmvattenbehov.
Liksom vindkraften är solvärme en energiform som
kräver höga investeringar men där underhållskostnaderna
sedan är låga och energiråvaran är gratis. Det är för dessa
energiformer av största vikt att såväl de formella men
framför allt de reella räntorna hålls låga. De senaste
årtiondenas ekonomiska utveckling har därför starkt
missgynnat dessa energiformer. Liknande förhållanden
gäller i och för sig även för kärnkraften, men den har å
andra sidan backats upp av starka ekonomiska intressen
vilket inte är fallet när det gäller vindkraft eller solenergi.
Sedan 1970-talet då solfångare först introducerades på
den svenska marknaden har realpriset per kvadratmeter
solfångare ungefär halverats samtidigt som effektiviteten
fördubblats. Under den tid då solfångarna var outvecklade
och dyra gavs statliga bidrag till husägare som ville installera
sådana. För några år sedan då solfångarna började nå
teknisk mognad drogs bidragen in. I dag finns det gott om
både storskaliga och mindre anläggningar som kan sägas ha
nått hög teknisk mognad. Problemet är att det krävs mycket
större tillverkningsvolymer för att få ner kostnaderna.
I dag kan man räkna med ett pris på 2 000
kronor/m2 i mindre anläggningar och 1400
kronor/m2 i större. I dag kan man räkna med en
kostnad av 35 öre/kWh för större anläggningar med
korttidslagring och 50 öre/kWh för stora anläggningar med
årstidslagring. En plan solfångare i dag ger c:a 350 kWh per
kvadratmeter och år. Vakuumsolfångare kommer upp till
500 kWh/m2/år men är knappast lika lönsamma.
(Verkningsgrader mellan 40 och 57 %.)
För
att komma ned till energipriser som är
konkurrensmässiga med elvärme och fossilvärme även med
dagens skatter och avgifter krävs relativt storskaliga
lösningar där man drar fördel av massfabrikation av
solfångare. Dagens produktion på 10 000--15 000
kvadratmeter per år skulle behöva ökas med en
faktor 30 till 40 för att solvärme verkligen skulle få betydelse
för vår totala energiförsörjning.
En nackdel med storskaliga tillämpningar av solvärme
som möjliggör rationaliseringsvinster och årtidslagring är
att de konkurrerar med biobränslena och slår ut
möjligheterna till kraftvärme. Detta är utan tvivel ett
problem som gör att solvärme i första hand bör tillämpas på
orter där tillförseln av biobränslen är dyrbar. Däremot är
utrymmet för solfångaranläggningarna enligt gjorda
undersökningar mycket sällan ett problem, i synnerhet som
solfångarna kan placeras på tak och fasader.
Regeringen föreslår ett 25-procentigt investeringsstöd
till solfångaranläggningar på 10 miljoner per år. Detta är
helt otillräckligt för att få i gång en storskalig tillverkning av
sådana anläggningar. Det skulle betyda en
investeringsvolym på 40 MKr/år. Vid de små volymer det då
blir frågan om bör man räkna med ett högt
kvadratmeterpris på 2 000
kronor/m2 vilket ger 20 000
m2 solfångare per år och ett energitillskott
0.007 TWh/år eller extrapolerat till år 2010 0,14 TWh. Detta
visar att regeringens insats för solvärmetekniken när det
gäller att avveckla 66 TWh kärnkraft är mera avsedd för
opinionen än för kärnkraftsavvecklingen.
Om detta kan naturligtvis sägas att regeringen hoppas att
efter fem år skall solvärmeanläggningarna ha blivit
lönsamma och en storskalig tillämpning ha kommit igång på
marknadens egna villkor. Vi i miljöpartiet tror att det krävs
betydligt kraftigare signaler för att påverka marknaden.
Miljöpartiets uppfattning är att det gäller att snabbt
komma upp till en nivå där solvärmeanläggningarna ger
åtminstone 8 TWh/år efter 25 år. Detta kräver årligen c:a
900 000
kvadratmeter solfångare. Vid denna storskaliga
tillverkning bör priset bli högst 1 000
kr/m2, vilket betyder årliga investeringar på
900 miljoner. Det är svårt att uppskatta hur snabbt industrin
kan öka sin kapacitet, men efter fyra år räknar vi med att
detta skall vara fallet och investeringsbidraget skulle då vara
225 miljoner per år.
Vi föreslår därför ett investeringsbidrag på 40 miljoner
det första året, 80 miljoner det andra, 160 miljoner det
tredje och 225 miljoner det fjärde och följande. Möjligen
har marknaden då utvecklat sig så att den kan arbeta vidare
utan stöd eller med mindre stöd, men det får man se då.
Målet bör vara 8 TWh om 25 år och politiken inriktas
därefter.
10. Forskning och framtidsalternativ
Inriktning på forskningen, och vi talar här om
målinriktad forskning som syftar till bättre hushållning med
energi och bättre tillförselsystem för energi, beror på vilken
slags framtid man önskar sig och vilka framtidsalternativ
man tror på.
10.1 Energiforskning
Från miljöpartiets utgångspunkt är det naturligt att
kräva att forskningen skall inriktas på effektiv
energianvändning och utnyttjandet av uthålliga, inhemska
och förnybara energikällor. Beträffande de stora problemen
på energiområdet -- uran och fossila bränslen -- bör
forskningen främst vara av defensiv natur för att finna bästa
medlen att ersätta dem och förhindra skador.
Eftersom det gäller en stor omställning från ett
energisystem till ett annat så krävs det givetvis ökade
forskningsinsatser. Samtidigt skall man akta sig för att tro
att vi inte kan börja omställningen förrän vissa
forskningsresultat föreligger. Det finns i och för sig
tillräckliga kunskaper både när det gäller
energieffektivisering och förnybara energikällor för att den
energipolitik som miljöpartiet förordar skall vara möjlig.
Samtidigt är det uppenbart att den forskning som hittills
bedrivits varit mer inriktad på de existerande systemen än
på de alternativa. Mäktiga marknadsintressen har verkat i
den riktningen. Detta framgår också av regeringens förslag.
Här krävs radikalt nytänkande.
När det gäller biobränslena så finns det stora
forskningsområden för att förbättra deras framställning,
omvandling och användning. Det täcker allt från
skogsteknik och energiodling till skörd, distribution,
eldning samt omvandlingsprocesser till förädlade former.
Ofta krävs här samarbete mellan olika tekniska och
biologiska forskningsområden.
Vindkraft är, även om den är en urgammal energikälla,
något ganska nytt i dagens Sverige. Det finns stora
möjligheter att genom forskning göra den betydligt mera
kostnadseffektiv. Likaledes krävs viss forskning beträffande
vindkraftens omgivningseffekter, särskilt om man skall
tillämpa den havsbaserade varianten.
Solenergin är en ny teknik där utvecklingen gått raskt
framåt trots begränsade insatser. Här finns säkert stora
vinster att göra genom ny forskning när det gäller
solfångare, system och lagring.
När det gäller byggnadstekniken är forskningsområdena
nästan obegränsade för att få energieffektivare byggnader.
Här gäller det ofta att kombinera sociala och teknisk-
ekonomiska insatser. Av särskilt stor vikt är att finna
optimala metoder för energieffektivisering i det redan
existerande byggnadsbeståndet.
När det gäller eldistribution och elanvändning finns
stora möjligheter att genom forskning förbättra
effektiviteten. När det gäller elanvändning finns även på de
ekonomiska och administrativa områdena mycket
intressanta arbetsuppgifter där vidare forskning kan hjälpa
till att introducera system för effektivare användning.
10.2 Nya energisystem
Forskningen skall givetvis främst gälla energisystem som
är baserade på inhemsk förnybar energi samt
energianvändning på alla samhällsområden, men den skall
även vara inriktad på olika typer av teknik som i dag inte
är ekonomiskt eller tekniskt möjliga men som ligger inom
ramarna för ett ekologiskt sunt och solidariskt
framtidssamhälle.
Exempel på sådan teknik är: bränsleceller, vätgasteknik,
solceller och många olika projekt på
effektiviseringsområdet. På transportområdet finns många
nya koncept som kräver mer forskning för att kunna
förverkligas. Biogastekniken är näraliggande liksom spårbil
och andra kollektivtrafikmedel.
Vätgasbilen och elbilen ligger en bit längre bort från
förverkligande, men nya batterityper ger visst framtidshopp
för elbilen. Huvudproblemet med vätgasbilen är också
energilagringen, och det krävs ett tekniskt genombrott för
att lösa det problemet. Likaledes är ju varken elenergi eller
vätgas energiformer som finns enkelt tillgängliga, och om
man tänker sig storskaliga tillämpningar måste man lösa
tillförselproblemet av energi, vilket inte är enkelt om man
samtidigt skall avveckla kärnkraften.
10.3 Regeringens förslag
Vi anser att regeringens program dels är för litet, dels
delvis är felinriktat. Att man skall investera medel i en ny
forskningsreaktor strider klart mot de grundprinciper som
vi redovisat ovan.
I år liksom tidigare år anser vi att anslagen till Studsvik
skall minskas, förslagsvis till hälften. Den kärntekniska
forskningen skall endast inriktas på sådan skyddsforskning
som är motiverad när kärnkraften avvecklas och det
högaktiva avfallet skall omhändertas.
I övrigt kan man inte kritisera rubrikerna i regeringens
huvudprogram, det gäller att fylla dem med ett innehåll som
svarar mot de krav som vi ovan ställt på
forskningsprogrammet, eftersom propositionen ej upplyser
om detta. Mycket hänger på de beslutande verkens och
forskningsinstitutens egna inställningar och preferenser.
''Bränsleteknik'' kan exempelvis vara inriktad på fossila
bränslen vilket vi anser är fel eller på biologiska bränslen
vilket vi menar är önskvärt. Det gäller sålunda att gå
igenom område för område för att se till att inriktningen
stämmer med den huvudinriktning i energipolitiken som vi
vid det här laget torde ha klargjort mycket tydligt.
10.4 Miljöpartiets förslag
Som framgår av vad som sagts vill miljöpartiet satsa mer
på energiforskning i vid bemärkelse. Inriktningen skall vara
den som framgått av avsnitt 10.1 och 10.2 ovan. Vi menar
att ramen bör ökas och föreslår att regeringen kräver att
Vattenfall av sina planerade forskningsmedel på över 400
miljoner överför 144 328 000 kronor till statsverket så att till
huvudprogram energiforskning anslås 500 miljoner. Detta
är desto mera motiverat som regeringen har föreslagit att
Vattenfall skall upphöra att vara programorgan för
energiforskning.
De ökade anslagen är i första hand avsedda för att
möjliggöra framtagandet av arbetande prototyper inom de
av oss prioriterade områdena: energieffektivitet,
biobränslen, vindenergi och solenergi.
Överföringen från Vattenfall skall inte påverka de
lönsamhetskrav som staten ställer på Vattenfall utan
kompenseras av en lika stor minskad omfattning av
Vattenfalls egen forskning.
Anslaget till Studsvik AB bör halveras vilket bör gå ut
över den kärntekniska forskningen. I övrigt bör Studsvik
utnyttjas för forskning inom de prioriterade områdena. De
c:a 34 miljoner som därvid frigörs bör överföras till
programmet för energirelaterad transportforskning
eftersom transporternas energieffektivitet är av stor
betydelse för nedtrappning av energianvändningen och de
fossila bränslena.
Den av oss i tidigare motioner yrkade ''Delegationen för
ekologisk teknik'' (som skall samordnas med programrådet
för avfallssnål teknik) bör enligt vår uppfattning ingå bland
programråden för att bidra till att ge energiforskningen en
ny inriktning.
I övrigt bör programorganen återkomma med förslag om
hur de ytterligare 144 miljonerna forskningsanslag bör
disponeras utifrån de principer vi angivit.
11. Energisystem
I detta kapitel avstår vi från den tidigare uppläggningen
med en teknisk beskrivning mot vilken ställs först
regeringens och därefter miljöpartiets förslag. När det
gäller energisystem finns inga regeringsförslag. Regeringen
har som vi anmärkt ingen klar målsättning när det gäller
energipolitiken. I det följande beskriver vi dagsläget och
miljöpartiets förslag till energiframtid i ett sammanhang.
11.1 Sveriges totalförsörjning
Mot regeringens redovisning av Sveriges historiska och
nuvarande energibalans (s.
21) finns inte mycket att erinra. Det kan dock vara värt
att komplettera bilden med den energibalans som uppstår
om man använder FN:s energiredovisningsmetod som vi
införde i vår motion 1990/91:N421. Siffrorna anges i TWh
total/år:
* Här har vi antagit samma oljeförbrukning för utrikes
sjöfart som 1989
År 1972 användes en betydande mängd olja i
oljekondensverk för generering av elenergi. 1982 och 1989
var denna användning obetydlig. Då användes i stället
uranenergi. Därför är FN:s metod den korrekta om man vill
bedöma energitillförseln och användningen av energi i
landet. Jämförelse enligt FN ger vid handen att Sveriges
importberoende när det gäller energi har varit följande:
1972:
78 %
1982:
77 %
1989:
74 %
Sanningen
är alltså den att landets energiförbrukning
räknat enligt svensk metod sjönk från början av 70-talet till
början av 80-talet för att sedan stiga till ungefär samma
värde som 1972 år 1989. Räknar man på den verkliga
energianvändningen har den stigit hela tiden till stor del
beroende på kärnkraftverkens låga verkningsgrad.
När det gäller användningen av energi enligt regeringens
tabell har den varit i stort sett oförändrad åren 1970, 1980
och 1989. Däremot var tillförseln större på grund av större
förluster 1970. Hade kärnkraftverkens förluster varit
inräknade på samma sätt som oljekraftverkens år 1970 hade
slutsatserna blivit helt annorlunda enligt ovan. För
tydlighetens skull upprepar vi här propositionens siffror på
energianvändningen i TWh total/år:
1970
1980
1989
Inhemsk energianvändn:
Industri
154
148
142
Transporter
56
68
88
Bostäder, service m m
165
165
141
Total slutlig inhemsk
energianvändning
375
380
371
Utrikes sjöfart, förluster och energi
för icke energiändamål
82
59
67*
Summa användning
457
439
438
* Räknat enligt FN:s metod hade förlusterna angivits till
201 TWh.
Trots ökad industriproduktion och ökad bostadsstandard
har energianvändningen sjunkit inom motsvarande sektorer
tvärt emot energietablissemangets prognoser och
önskningar. Detta visar att energieffektiviteten ökat.
Endast inom transportsektorn har energianvändningen
ökat, huvudsakligen av två skäl. Transportvolymerna har
ökat genom större produktion och ökad storskalighet --
inklusive utrikeshandel. Vidare har personbilismen och
flyget ökat, icke minst arbetsresorna.
Miljöpartiets uppfattning är att effektiviseringen skall
öka, men att produktionen av varor inte bör öka. De linjära
materialflödena från råvara till soptipp måste ersättas med
hållbarare och reparationsvänligare produkter som ingår i
cirkulär resursanvändning där återbruk är det normala.
Visserligen kommer utbytet av teknik att gå
långsammare då inte produktionsvolymerna ökar, men förr
eller senare kommer utbytena och då gäller det att ha en
helt annan energimedvetenhet än i dag.
Det skattesystem vi haft med hög skatt på arbete och låg
skatt på energi har främjat den slösaktiga
resursanvändningen. Med den skattepolitik vi förordar --
ökad skatt på energi och råvaror och minskad skatt på
arbete -- kommer produktionen automatiskt att bli mer
inriktad på hållbarhet, reparationsvänlighet och
återanvändning.
Storskalighet och långväga transporter kommer också
att bli mindre lönsamma, varför transportarbetet kan
minskas. Därtill kommer, med den politik vi förordar, de
miljö- och energikrävande biltransporterna i stor
utsträckning att ersättas med energieffektiva
järnvägstransporter och andra kollektivtransporter av gods
och människor.
Med utgångspunkt från den målsättning vi tidigare
angivit: 2 %
årlig energireduktion, 85 %
fossilbränslereduktion och avvecklad kärnkraft,
menar vi att en lämplig energibalans om 25 år (1996) ser ut
som följer (i TWh/år):
Detta innebär en 40-procentig reduktion. Fördelad på
sektorer föreslår vi nedanstående målsättning där den totala
neddragningen är 40 %
medan den är endast c:a 34 %
för industrin och övrigsektorn men 56 %
för trafiksektorn. Det senare grundar sig på
antagandet att en helt annorlunda transportstruktur byggts
upp i landet där järnvägs- och spårvägstransporterna
tredubblats och bil och lastbilstrafiken reducerats kraftigt
samtidigt som det totala transportarbetet gått ned.
Det är inte möjligt att fastställa en exakt målsättning så
långt fram i tiden, men tabellen kan ge en indikation åt
vilket håll vi bör röra oss. Givetvis är det
totalförbrukningen som är viktigare än fördelningen mellan
sektorerna.
Sektor
Elenergi
Värmeenergi
Total
% av total
TWh el
TWh värme
TWh/år
Industri
38
57
95
36
Transporter
8
32
40
15
Övrigsektorn
40
54
94
36
Förluster
9
25
34
13
Summa
95
168
263
100 11.2
Sveriges elförsörjning
Vare sig kärnkraften avvecklas på 3, 9 eller 19 år är det
av vikt att veta hur elförsörjningen skall se ut när
kärnkraften är avvecklad. Om man inte gör sig en bild av
detta och fastställer konkret vilka medel som skall användas
för att nå målet är det ytterst osannolikt att man når det.
Regeringens proposition är som vi anmärkt mållös och
medellös.
Målet när det gäller elförsörjningen på 25 års sikt vill vi
precisera så:Vattenkraften skall byggas ut marginellt till
66 TWh/år enligt tidigare riksdagsbeslut. Senare års
nederbördsstatistik tyder på att den verkliga siffran blir
högre än 66.Kraftvärme, baserad på biobränslen byggs ut
framför allt i små ochh medelstora anläggningar. De äldre
stora anläggningarna i de större städerna ställs också om till
bioenergi i stor utsträckning. Detta beräknas ge 8
TWh/år.Mottryckskraft inom industrin genereras med
ungefär den i dag förefintliga (men endast delvis utnyttjade)
kapaciteten. Detta ger 4 TWh/år.Vindkraften byggs ut i
stor skala. Nätstabiliteten medger enligt uppgift en
utbyggnad till c:a 20 TWh/år. Vi föreslår en utbyggnad till
17 TWh/år.Skulle vindkraftsutbyggnaden släpa efter
finns det sannolikt goda möjliheter till viss elimport från
Norge.Oljekondensverken och gasturbinerna skall
finnas kvar som torrårsreserv och haverireserv. Det kan
aktualisera ombyggnad eller ersättning av äldre verk.
Detta ger följande elbalanser, produktion i TWh el/år:
Produktion
1989
om 25 år
Vattenkraft
71
66
Kärnkraft
63
0
Kraftvärme
3
8
Industrimottryck
3
4
Oljekondens
0
0
Vindkraft
0
17
Import
0
0
Summa
139
95
Under avvecklingstiden vare sig den är på 3 eller 9 år
enligt vårt förslag måste man inrikta sig på en nedskärning
av oljeanvändningen för trafiken. En viss ökad
oljeanvändning i villapannor bör accepteras.
Kraftvärmeanläggningarna måste köras med full kapacitet.
Under processens gång måste emellertid olja och kol
systematiskt ersättas med inhemska bränslen. Endast vid en
treårig snabbavveckling bör det vara nödvändigt att ta
oljekondensverken i stadigvarande bruk under några år.
Hur elförbrukningen skall utvecklas sektorsvis på sikt
har vi redan indikerat. Grundprincipen är att el skall
användas för elspecifika ändamål. Visserligen kan man
vänta sig att nya elspecifika ändamål tillkommer, men å
andra sidan kan de elspecifika användningarna ofta
effektiviseras radikalt. Med i dag känd teknik kan
elförbrukningen för belysning och för kyl och frys utan
vidare halveras i förhållande till dagsläget.
Det väsentligaste är att elanvändningen för
uppvärmning av byggnader i stort sett elimineras genom
biobränslesystem, solfångaranläggningar och
tillvaratagande av spillvärme. Värmepumpar kan dock
endast accepteras om värmefaktorn är hög: minst 4. Det
finns fortfarande stora marginaler för bättre energiekonomi
vid byggnadsuppvärmning. Och det skall inte behöva gå ut
över en god ventilation. Däremot kräver en god och
energieffektiv ventilation värmeväxlare eller värmepump i
frånluften.
Därtill kommer att med ett ökat energimedvetande
inom hela folket kommer det ganska omfattande
energislöseri som nu förekommer att minska. Den hårdare
energibeskattning som vi föreslår hjälper naturligtvis till
med detta.
12. Styrmedel
Vi har en statsmakt för att medborgarna solidariskt skall
kunna genomföra det som de ej klarar av enskilt och som
marknaden inte klarar av. Härtill hör de långsiktiga
styråtgärder som erfordras för att åstadkomma en
energipolitik som är solidarisk mot både människor och
natur på både kort och lång sikt. Den enskilde individens
vilja är viktig och all samhällsutveckling bygger på hans i
stort sett frivilliga medverkan. Likaledes är det viktigt att
åstadkomma marknadskrafternas medverkan i den
solidariska energipolitiken.
Det gäller därvid att på rätt sätt utnyttja de medel som
statsmakten har i form av lagstiftning, normgivning,
beskattning, ekonomiska bidrag m.m.
12.1 Lagstiftning och miljöavgifter
Vi föreslår i första hand att riksdagen i lag fastslår
följande mål för energipolitiken:Kärnkraften skall
vara avskaffad senast under år 1994.En reaktor skall
avvecklas år 1991.Hushållningsmålet skall vara en med 2 %
minskad årlig energiförbrukning tills en halvering från
1991 års nivå har uppnåtts.Beträffande fossila bränslen
skall målet vara en minskning med 85 %
i värmeenergi räknat från 1991 års nivå på 25 år.Fri
transiteringsrätt av elenergi till självkostnadspris
lagfästes.Lag att det i varje kommun skall finnas minst en
kommunal energirådgivare.
Det gäller att hela den offentliga sektorn på ett kreativt
sätt medverkar i utvecklandet av ett ekologiskt hållbart och
solidariskt energisystem i landet. Vi hänvisar därvid bland
annat till behovet av en samlad energibalk som fastslår
riktlinjerna för arbetet med energifrågorna på alla nivåer
inom det allmänna. (Motion 1990/91:N451 Energibalk.)
Vi har också refererat till vår motion om förbud mot
byggandet av nya förbränningsanläggningar för fossila
bränslen (1990/91:N407). I andra motioner har vi krävt
lagstadgade gränser för maximal svavelhalt i oljor. I avsnitt
5.5 har vi framlagt förslag till normer och gränsvärden för
utsläpp från pannanläggningar.
På trafikområdet föreslår vi ett antal gränsvärden
beträffande energiråvarorna i den motion om trafik och
miljö som vi framlägger i anslutning till proposition
1990/91:90.
12.2 Skatter och miljöavgifter
Energiskatter och miljöskatter införs av flera skäl. Till
dessa kommer miljöavgifter. Avgifterna skiljer sig från
skatterna så till vida som de skall återbetalas till den näring
som inbetalat dem, men inbetalningarna står i proportion
till den skada som miljöutsläppen ger, återbetalnmingarna i
proportion till den nyttighet som näringen levererar. I snitt
blir avgifterna kostnadsneutrala, men den som släpper ut
mycket i förhållande till den nyttiga produktionen belastas.
För den som har små utsläpp blir det en motsvarande fördel.
Energiskatterna motiveras av många olika hänsyn:
a. De skall reducera energianvändningen. Hög
energianvändning innebär resursslöseri.
b. De behövs för att finansiera statens verksamhet.
c. De skall stimulera till sparsamhet med ändliga
resurser. Fossila bränslen och uran är sådana resurser.
d. De skall möjliggöra sänkning av skatten på mänskligt
arbete.
e. De skall minska den otrygghet som ett stort
importberoende utgör.
Utsläppsskatter tas ut i tillägg till energiskatterna i de fall
när man inte med fördel kan direkt beskatta utsläppen mer
individuellt. Den viktigaste utsläppsskatten är
koldioxidskatten som tas ut på alla fossila bränslen i
förhållande till dess kolinnehåll. Svavelskatt läggs på vissa
bränslen där individuellt uttag vore ogenomförbart. På
samma sätt borde bränslen för bostadsuppvärmning och för
trafiksektorn påläggas en NOX-skatt.
Utsläppsavgifterna är individuella och våra förslag
framgår bäst av motion 1990/91:Sk625, Utveckla
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
De grundläggande principerna för energibeskattningen
bör enligt vår mening vara följande:Energiskatt skall
tas ut på energiråvaran och betalas lika av alla användare.
(Av praktiska skäl tas dock vattenkraftsskatten ut på
kraftverkets avgivna nettoeffekt och inte på vattenflöde
gånger fallhöjd.)Mervärdeskatten tas bort på all
energiråvara. Det är ingenting som säger att industrins
energianvändning skulle vara nyttigare än hushållens. I en
värld med knappa resurser behöver inte produktionen
stimuleras.Förnybara bränslen skall vara fria från
energiskatt. producenter av sådana bränslen erhåller
dessutom restitution på i verksamheten inbetald
mervärdeskatt.Elskatten avskaffas. Elenergi är ingen
energiråvara. Skatt skall betalas i proportion till
förbrukningen av energiråvara och energiråvarans
egenskaper.Koldioxidskatt och i vissa fall svavelskatt
tas ut på energiråvaran per kilo utsläpp av koldioxid
respektive svavel. Av praktiska skäl omräknas detta till
kr/m3eller kr/ton för de olika bränslena. För
jämförelse bör de också alltid omräknas till utsläppsskatt
per kWh. Biobränslen, och tills vidare även torv är befriade
från koldioxidskatt.Normen för uranskatt är det
sämsta fossila bränslet: kol. D.v.s. tillförd uranenergi
beskattas lika högt per kWh som summan av energiskatt
och koldioxidskatt för kol. (Detta ger ett mycket högt elpris
på el från kärnkraftverk varför vi föreslår att denna skatt
införs stegvis under en treårsperiod.)När
energiråvaror används för icke energiändamål bör de
beläggas med samma skatter och miljöavgifter som
användningen för energiändamål. De
konkurrensproblem som därigenom uppstår behandlas
nedan.
12.3 Kompensation
Invändningen mot denna skattepolitik är främst att den
ger för höga energipriser för industrin. Det framgår av
propositionen att regeringen tar stor hänsyn till industrin.
Det gäller exportindustrins kostnader men också
hemmamarknadsindustrin i den mån den utsätts för
importkonkurrens.
Vi anser inte att sådana hänsyn bör få hindra
genomförandet av en principiellt logisk och jämlik
energibeskattning som kan bli en förebild för andra länder.
Men för att ej skada industrin blir det nödvändigt med
kompensation av viss andel av den kostnadsbelastning som
höga energi- och miljöskatter pålägger industrin.
Den nuvarande regeln med begränsning till 1,7% av
omsättningen blir tekniskt delvis ogenomförbar med en
genomförd energiråvarubeskattning och måste därför
avskaffas. Den är dessutom ineffektiv om man syftar till att
stimulera energihushållning. I stället måste man konstruera
ett system där den konkurrensutsatta branschen får
ersättning för viss del av den kostnadsbelastning som
skatterna utgör. Denna ersättning skall inte baseras på de
enskilda industriernas skattekostnadsbelastning utan på
branschens genomsnittliga belastning och ersättningen skall
utgå per producerad enhet.
När energiråvara används för icke energiändamål,
såsom vid masugnarna och i plastindustrin, uppstår
konkurrensproblem för berörda industrier. Även här måste
ett restitutionssystem införas. För stål kan restitutionen
enkelt proportioneras mot kvantitet producerat råstål.
Inom plastindustrin torde mer sofistikerade metoder
behöva användas.
Den radikala omläggning av skattepolitiken som vi här
ovan förordat kan inte genomföras utan ett antal
utredningar som knappast kan bli klara till 1 juli 1991 varför
endast vissa delar av den föreslagna skattepolitiken kan
genomföras kommande budgetår under det att övriga
reformer får komma ett år senare.
12.4 Investeringsstöd
Investeringsstöd för byggandet av produktions- och
konsumtionsanläggningar för förnybara bränslen, samt för
byggande av vindkraftverk, solenergianläggningar,
värmepumpar m.m. behövs för att få igång en snabb
omställning av energisystemet i den riktning vi förordar.
Detsamma gäller stöd till olika former av effektivare
energianvändning och energihushållning.
På sikt borde de skatteprinciper som vi föreslagit vara
tillräckliga för att erhålla tillräcklig konkurrenskraft för de
inhemska energiformerna och energihushållningen, men
under den närmaste femårsperioden är statliga
investeringsstöd nödvändiga. Det gäller särskilt vid den av
oss förordade snabba kärnkraftsavvecklingen.
Den av regeringen föreslagna kostnadsramen är enligt
vår uppfattning helt otillräcklig. Förutom ökat stöd till
energiforskningen bör investeringsstöd ges till följande
områden:Produktionsresurser för biobränslen
Förbränningsanläggningar för biobränslenAnläggningar
för förädling av biobränslen (etanol, metanol, biogas
m.m.)Vindkraftsanläggningar
SolvärmeanläggningarEnergieffektivisering i
industrinEnergieffektivisering i byggnader
Energieffektivisering av belysningEnergieffektivisering
inom transportsektorn
Beträffande transportsektorn hänvisar vi till våra förslag
i andra motioner.
Beträffande övriga anförda områden föreslår vi i
enlighet med tidigare motioner att över budgeten 2 100 000 000
kronor anslås till dessa ändamål. Dessutom har vi
reserverat 1 000 000 000
kronor för skatterestitution till industrier vars
energiskatt ligger över 1,7% av omsättningen. Dessa medel
skall i stället användas för kompensation till
konkurrensutsatta industrier på sätt som redovisats ovan.
Dessutom har vi i vår näringspolitiska motion föreslagit
att Vattenfalls vattenkraftverk, fossila kraftverk,
detaljdistribution och fjärrvärmeverksamhet skall försäljas.
Vi räknar med att detta bör tillföra statsverket c:a 50
miljarder likvida medel under en femårsperiod. Vi har
också föreslagit utförsäljning av statens aktier i OK
Petroleum, vilket kan tillföra ytterligare någon miljard.
Vi räknar därför med att c:a 10 miljarder per år tillföres
statskassan vilka bör användas för investeringar dels i ny
transportteknik, 5 miljarder per år, dels i ny energiteknik, 5
miljarder per år. Under det första budgetåret kommer man
knappast upp till dessa belopp, men det är förmodligen
också svårt att så snabbt expandera investeringarna inom
dessa områden att 10 miljarder kan absorberas under det
första budgetåret.
De investeringar som dessa 10 miljarder skall användas
till skall inte bara vara klart miljövänliga. De skall också på
sikt vara lönsamma, inte nödvändigtvis alltid för staten men
alltid samhällsekonomiskt. Det samhällsekonomiska
betraktelsesättet bygger då på att importenergin belastas
med skatter och sina verkliga miljökostnader i enlighet med
våra förslag. Vi är då övertygade om att investeringar i
bioenergi, vindkraft, solenergi och energihushållning
kommer att visa sig utomordentligt lönsamma.
12.5 Elbörs
Sverige behöver en elbörs. Sverige behöver en
elmarknad där stora och små elproducenter bjuder ut sin
elenergi till distributörer och stora kunder, som fritt kan
välja leverantör. Ett val där pris, eventuella
tilläggskostnader, leveransförmåga och leveranstrygghet på
kort och lång sikt bör vara viktiga faktorer.
En sådan marknad förutsätter att köpare och säljare får
använda högspänningsnätet till rimlig kostnad, helst
självkostnadspris. Nätet bör förvaltas av en organisation
som är fristående från de stora kraftföretagen. På en väl
fungerande elmarknad kommer el som tillförs marknaden
genom effektiv elanvändning att visa sig vara en miljövänlig
och uthållig energiresurs som många gånger blir billigast.
Även små elproducenter med sol, vind, vatten, biobränsle
och andra förnybara energikällor kommer att få en chans.
Det norska stortinget har redan beslutat om att införa en
liknande lagstiftning. Från och med 1991 kommer den
norska energimarknaden att kännetecknas av avreglering,
fri konkurrens och effektivare energianvändning.
Högspänningsnätet överförs till ett särskilt nätbolag som
kommer att erbjuda överföringstjänster till
självkostnadspris.
Även distributionen avregleras, och det blir i praktiken
fritt fram för kunder att välja en annan eldistributör om de
inte är nöjda med den de har. De elverk som kan erbjuda
tjänster som kombinerar hög effektivitet med låga
kostnader kommer sannolikt att klara sig bäst i den nya
konkurrenssituationen. Enligt företrädare från det norska
energiverket är det fullt rimligt att vänta sig en marknad för
terminskontrakt som gör att man kan sälja den el som man
räknar med att spara in genom satsningar på effektivare
elanvändning.
Vi behöver en elbörs också i Sverige. Därifrån är steget
inte långt till en nordisk elbörs.
12.6 Konsekvenser av styrningen
Sammantaget kommer förslagen till lagstiftning, skatter
och avgifter utan tvivel att medföra att kärnkraften kan
avvecklas inom rimlig tid, att energihushållningen utvecklas
snabbt och att de fossila bränslena fasas ut till förmån för
inhemska förnybara energikällor.
Vidare främjas ett samhälle med hållbarare produkter,
cyklisk resursanvändning, minskad storskalighet och
drastiskt minskade miljöskador. Det bör också kunna bli ett
mindre stressigt samhälle där vi inte sliter ned människor
som i dag, med kortare arbetstid och mer tid för informellt
arbete och sport- och kulturaktiviteter. Mycket kommer att
vara förändrat. Transportarbetet har minskat, individuella
transporter har minskat till förmån för kollektiva.
Transporter sker mycket mindre på landsväg och i stället på
järnväg, spårväg, spårbil etc. Behovet av resor och
transporter har minskat genom en bättre stadsplanering och
ökad lokal försörjning.
12.7 Regeringens förslag
Vi avvisar samtliga regeringens förslag under hemställan
i kapitel 10 i propositionen såsom varande felaktiga eller
otillräckliga. Vi redovisar nedan våra egna förslag.
I vissa fall kan vi acceptera de principer som regeringen
förordar såsom en normal princip för investeringsstöd på 25 %
till inhemsk förnybar energi, liksom investeringsstöd
på 50 %
på investeringar till demonstration av energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder. Nedan kommenterar vi
regeringens hemställan punkt för punkt.
1. Vi avvisar regeringens förslag att befria fossila
bränslen i kraftvärmeanläggningar från energiskatt.
Däremot kan vi tänka oss att befria alla
fjärrvärmeanläggningar från mervärdeskatt på
kapitalkostnaden i fjärrvärmeanläggningen. Detta är
kostnadsneutralt i förhållande till bränsle och förbättrar
fjärrvärmeverkens konkurrenskraft i förhållande till
individuellt eldade fastigheter.
2. Av samma skäl säger vi nej till regeringens förslag om
skattebefrielse från koldioxidskatt i kraftvärmeverk.
3. Vi säger nej till de övergripande riktlinjerna såsom
varande otillräckliga när det gäller kärnkraftsavveckling,
energihushållning, satsning på förnybar energi och
avveckling av de fossila bränslena och hänvisar till våra egna
förslag.
4. Vi anser att regeringens förslag om stöd till
upphandling och introduktion av energieffektiv teknik är
otillräckligt och hänvisar till våra egna förslag.
5. Samma sak gäller regeringens förslag i
hemställanspunkt nr 5.
6. Samma sak gäller stödet till energieffektiv teknik i
industrin där vi inte anser att det räcker att enbart stödja
demonstrations- och pilotanläggningar. Vi hänvisar till våra
egna förslag.
7. Vi anser att regeringens förslag till stöd för
biobränsleanläggningar är otillräckligt och hänvisar till våra
egna förslag.
8. Vi kan acceptera regeringens förslag i
hemställanspunkt beträffande stöd till försöksanläggningar
för storskalig vindkraft och demonstrationsprojekt för
användning av motoralkoholer och noterar att medel från
energiteknikfonden kan användas för de ändamål som
regeringen anger.
9. Vi anser att regeringens förslag till stöd för vindkraft
är otillräckligt och hänvisar till våra egna förslag.
10. Samma sak gäller regeringens förslag till stöd till
solvärmeanläggningar, och vi hänvisar till våra egna förslag.
11. Vi avvisar regeringens förslag till anslag till
energiforskning under H6 i enlighet med vad vi anfört under
kapitel 10 och hänvisar till våra egna förslag.
12. Vi avvisar regeringens anslagsförslag till effektivare
energianvändning under H13 såsom varande otillräckligt
och hänvisar till våra egna förslag.
13. Av samma skäl avvisar vi regeringens förslag under
H14.
12.8 Miljöpartiets förslag
Vi har ovan redan anfört våra principiella
ställningstaganden. Vi skall här ange de konkreta
ekonomiska åtgärder som vi anser vara nödvändiga:
1. Fastställande av energiskatter för budgetåret 1991/92
i enlighet med vår motion 1990/91:Sk627, Ett grönt
skattesystem.
2. Avskaffandet av mervärdeskatt på inhemsk energi
inklusive restitution på i verksamheten inbetald
mervärdeskatt för budgetåret 1991/92.
3. Avvecklandet av elskatten från och med budgetåret
1991/92.
4. Avvecklandet av all mervärdeskatt på energi med
motsvarande höjning av energiskatterna från och med
budgetåret 1992/93.
5. Medgivande att kraftvärmeverk och värmeverk ej
behöver betala mervärdeskatt på kapitalkostnadsdelen av
sina el- och värmeleveranser.
6. Utarbetandet av ett nytt kompensationssystem för
konkurrensutsatta industrier som drabbas av höga
energipriser fr o m
budgetåret 1991/92.
7. Statsbidrag till byggande av och ombyggnad av
biobränsleeldade kraftvärmeverk med 25 %
av kostnaden dock högst 4 000
kr/kW till nya kraftvärmeverk och högst 1 000
kr/kW till ombyggda till en total ram av 400 miljoner
kronor för budgetåret 1991/92.
8. Statsbidrag på 25 %
av investeringskostnaden för villaägare som vill bygga
om sina hus till biobränsleeldning inom en total ram av 500
miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
9. Investeringslån till producenter av biobränslen för
investeringar i produktionsutrustning med låg ränta och
med amorteringsfrihet de första fem åren.
10. Investeringslån till anläggningar för förädling av
biobränsle såsom biogasanläggningar, metanolfabriker,
peletteringsanläggningar etc., med låg ränta och
amorteringsfrihet de första fem åren.
11. Statsbidrag till byggandet av vindkraftverk med 25 %
av investeringskostnaden dock högst 2 500
kr/kW inom en ram av 400 miljoner kronor för
budgetåret 1991/92. Bidragen trappas upp under följande
budgetår enligt vad som anförts tidigare.
12. Investeringslån till industrier som investerar i
utrustning för leverans av vindkraftverk, med låg ränta och
amorteringsfrihet de första fem åren.
13. Statsbidrag till byggandet av solvärmeanläggningar
med 25 %
inom en ram av 50 miljoner kronor för budgetåret
1991/92. Bidragen trappas upp för kommande budgetår
enligt vad som anförts tidigare.
14. Investeringslån för producenter av solfångare och
annan utrustning som är speciell för solvärme, med låg
ränta och amorteringsfrihet de första fem åren.
15. Statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom
industrin med 25 %
av investeringskostnaden inom en ram av 270
miljoner för budgetåret 1991/92.
16. Statsbidrag till demonstrations- och
pilotanläggningar för energieffektiv teknik inom industrin
med 50% av investeringskostnaden inom en ram av 50
miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
17. Statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom
lokaler och bostäder med 25 %
av investeringskostnaden inom en ram av 250
miljoner för budgetåret 1991/92.
18. Statsbidrag till demonstrations- och
pilotanläggningar för energieffektiv teknik inom lokaler och
bostäder med 50% av investeringskostnaden inom en ram
av 50 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
19. Statsbidrag till industrier som kompensation för
minskad konkurrensförmåga på grund av höjda
energipriser inom en ram av 1 000
miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
20. Stöd till utarbetandet av energideklarationer och
prototyper för energisnåla hushållsapparater jämte
informationskampanjer kring energihushållning inom en
ram av 50 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.
21. Stöd till informationskampanjer kring
energieffektivitet i bebyggelse inom en ram av 50 miljoner
kronor för budgetåret 1991/92.
22. Ökning av det generella statsanslaget med 30
miljoner kronor till kommunerna för att kompensera för del
av kostnaden för anställandet av energirådgivare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de synpunkter på energianvändningen som anförts i
motionen under rubriken 2.1 Vetenskaplig bakgrund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de nödvändiga etiska kraven på energipolitiken i enlighet
med motionens kapitel 2.2,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de brister som enligt motionens kapitel 2.3 vidlåder
regeringens proposition när det gäller vetenskap och etik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vilka krav som med utgångspunkt från vetenskap och etik
enligt kapitel 2.4 måste ställas på energipolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att, i enlighet med kapitel 3, balansprincipen skall tillämpas
på energimarknaden så att koncession för nya
kraftanläggningar ej beviljas så länge investeringar i
eleffektivisering och hushållning för att frigöra motsvarande
mängd elenergi inte är högre per kWh,
6. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med förslag till lag om obligatorisk produktmärkning med
deklaration om elförbrukning och motsvarande
driftkostnader samt med jämförande uppgifter för den mest
eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden,
7. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med förslag till lag om normer för högsta elförbrukning på
vanliga elförbrukande apparater,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att krav skall ställas på stora energiförbrukare att de skall
upprätta energibalanser som en del av underlaget för
koncessionsansökningar i enlighet med vad som anförts i
kapitel 3,
9. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med förslag till regler för statliga lån och räntegarantier för
en- och flerfamiljshus som innebär att det lönar sig för
fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta
totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande
energikostnader,
10. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med förslag till lag om obligatorisk produktmärkning med
deklaration om elförbrukning och motsvarande
driftkostnader samt med jämförande uppgifter för den mest
eleffektiva produkten i samma produktklass på marknaden,
11. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med förslag till lag om normer för högsta elförbrukning på
vanliga elförbrukande apparater,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att krav skall ställas att stora energiförbrukare skall
upprätta energibalanser som en del av underlaget för
koncessionsansökning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
hur man i enlighet med motionens kapitel 4.1 bör betrakta
kärnenergin,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
den kritik som enligt motionens kapitel 4.2 måste riktas mot
regeringens syn på kärnkraften,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
hur kärnkraften enligt motionens kapitel 4.3 bör avvecklas,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en snabbavvecklingsplan för kärnkraften måste
utarbetas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i kapitel 5.1, 5.2 och 5.3 anförts om de problematiska
fossila bränslena,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
den kritik som i kapitel 5.4 riktas mot regeringens politik
när det gäller fossila bränslen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
den strategi som enligt motionens kapitel 5.5 bör användas
för att eliminera huvuddelen av de fossila bränslena i svensk
energiförsörjning,
20. att riksdagen beslutar att förordningen om
svavelhaltigt bränsle ändras så att eldningsolja med högre
svavelhalt än 0,2 viktsprocent inte får användas efter den 1
januari 1993,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bränslekvaliteter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att nya förbränningsanläggningar för kol och olja inte skall
få anläggas,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta villkor för utsläpp av
kväveoxider,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om typgodkännande av villapannor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk besiktning av
villapannor,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens kapitel 6 anförts om vattenkraften,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens kapitel 7 anförts om biobränslenas
möjligheter,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i enlighet med motionens kapitel 7.4 regeringens
otillräckliga insatser för biobränslen gör att
kärnkraftsavvecklingsplanen ej är trovärdig, ej heller
nedtrappningen av koldioxidutsläppen,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
hur enligt motionens kapitel 7.5 ett effektivt
bioenergiprogram bör se ut,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna, i enlighet med motionens kapitel 8, att regeringens
vindkraftsprogram år 2010 kan uppskattas ge 1 TWh
vindkraft per år vilket är otillräckligt vid en
kärnkraftsavveckling,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de åtgärder som enligt motionens kapitel 8 bör vidtas för att
en vindkraftsutbyggnad av betydelse skall komma till stånd,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens kapitel 9 anförts om solenergins
möjligheter,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens program för
solenergi, nämligen att det är praktiskt taget verkningslöst
som bidrag till kärnkraftsavveckling,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som enligt motionens kapitel 9 krävs för ett trovärdigt
solenergiprogram,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som enligt motionens kapitel 10.1 är en lämplig
inriktning på energiforskningen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som enligt motionens kapitel 10.2 är en lämplig
inriktning på arbete med nya energisystem,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionens kapitel 10.3 anförts om bristerna i
regeringens energiforskningsprogram,
38. att riksdagen beslutar att ingen ny forskningsreaktor
skall byggas i Sverige,
39. att riksdagen beslutar att anslaget till Studsvik AB
skall halveras,
40. att riksdagen beslutar att ramen för
energiforskningsprogrammet skall ökas med 144
328
000 kr. till 500
000
000 kr. genom överföring av utvecklingsmedel från
Vattenfall i enlighet med motionens kapitel 10.4,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att energiforskningsprogrammet bör ha den inriktning som
anges i motionens kapitel 10.4,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den av miljöpartiet föreslagna delegationen för
ekologisk teknik bör ingå bland programråden för
energiforskning,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionens kapitel 11.1 anförts om Sveriges
nuvarande energibalans och den historiska utvecklingen,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den inriktning för Sveriges energibalans om 25 år som
anges i motionens kapitel 11.1 är en lämplig målsättning för
energipolitiken,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den målsättning för Sveriges elbalans om 25 år som anges
i kapitel 11.2 är en lämplig målsättning för energipolitiken,
46. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om
en treårig kärnkraftsavveckling med start 1991,
47. att riksdagen, om yrkande 44 ej bifalls, hos
regeringen begär ett lagförslag om en nioårig avveckling av
kärnkraften med start 1991,
48. att riksdagen, om ej heller yrkande 45 bifalls, hos
regeringen begär ett lagförslag om kärnkraftsavveckling
med avslutning senast under år 2010,
49. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att
Sveriges energihushållningsmål skall vara 2
% per år ända tills en halvering av energianvändningen
skett,
50. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att
målet för reduktion av fossilbränsleanvändningen skall vara
85
% på 25 år,
51. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att
det i varje kommun skall finnas minst en fast anställd
energirådgivare,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en lag om fri transiteringsrätt på högspänningsnätet bör
utarbetas,
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att samarbete med övriga nordiska länder skall tas upp för
att göra hela det nordiska nätet till en ''common carrier'' för
transitering av elström till självkostnad,
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bör ta initiativ till skapandet av en elbörs i
Sverige,
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen i samarbete med övriga nordiska regeringar
bör verka för inrättandet av en nordisk elbörs,
56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de principer för energiskatter och miljöavgifter som
anges i motionens kapitel 12.2 skall vara vägledande för
skattelagstiftningen,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att all energiskatt skall tas ut på energiråvaran,
58. att riksdagen beslutar att energiråvaror fr.o.m.
budgetåret 1992/93 ej skall vara mervärdesbeskattade,
59. att riksdagen beslutar att förnybar energi skall vara
befriad från mervärdeskatt,
60. att riksdagen beslutar att producenter av inhemsk
förnybar energi skall erhålla restitution på i rörelsen erlagd
mervärdeskatt,
61. att riksdagen beslutar att elskatten skall avskaffas,
62. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteuttag per energienhet,
63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uranskatt,
64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatt på energiråvara som
används för icke-energiändamål,
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om restitutioner till
konkurrensutsatt industri,
66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens kapitel 12.4 anförts om investeringsstöd
och dess finansiering,
67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens kapitel 12.6 anförts om konsekvenser av
den statliga styrningen enligt propositionens förslag,
68. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
hemställanspunkterna 10.1--10.7 samt 10.9 och 10.10 i
enlighet med vad som anförts i motionens kapitel 12.7,
69. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag under
punkterna H
6, H
13, H
14 i propositionen i enlighet med vad som anförs i kapitel
12.7 i motionen,
70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kraftvärmeverk och värmeverk skall befrias från
mervärdeskatt på kapitalkostnadsdelen av sina el- och
värmeleveranser,
71. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall beviljas för
byggande och ombyggning av kraftvärmeverk för biologiska
bränslen inom en budgetram på 400
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.7,
72. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall beviljas för
biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.8,
73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att investeringslån skall beviljas producenter av biobränslen
enligt motionens punkt 12.8.9,
74. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att investeringslån skall beviljas till anläggningar för
förädling av biobränsle enligt motionens punkt 12.8.10,
75. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
byggandet av vindkraftverk inom en ram av 400
000
000 kr. i enlighet med motionens punkt 12.8.11,
76. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att investeringslån skall beviljas till industrier som
investerar i specialutrustning för byggandet av
vindkraftverk i enlighet med motionens punkt 12.8.12,
77. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
byggandet av solvärmeanläggningar inom en ram av 50
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.13,
78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att investeringslån skall beviljas till industrier som
producerar solvärmeanläggningar enligt motionens punkt
12.8.14,
79. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
investeringar i energieffektiva anläggningar i industrin inom
en ram på 270
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.15,
80. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv
teknik i industrin inom en ram på 50
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.16,
81. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder
inom en ram på 250
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.17,
82. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder inom en ram på 50
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.18,
83. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
kompensation till industrier för försämrad
konkurrensförmåga genom höjda energipriser inom en ram
på 1
000
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.19,
84. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
energideklarationer, prototyper och information inom en
ram på 50
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.20,
85. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till
information och rådgivning kring energieffektivitet i
bebyggelse inom en ram på 50
000
000 kr. enligt motionens punkt 12.8.21,
86. att riksdagen beslutar att statsbidrag på 30
000
000 kr. skall utgå som tillägg till det generella
statsbidraget till kommunerna för att täcka del av
kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
Stockholm den 12 mars 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Lars Norberg (mp)
Krister Skånberg (mp)