§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet stadgas:
Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna
kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana
förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en
kärnkraftsreaktor. Lag 1987:3.
Frågan om Sverige skall avveckla kärnkraften till år
2010, behålla den eller bygga nya reaktorer måste avgöras
genom öppen debatt -- inte genom att en majoritet i
riksdagen stryper utveckling och projektering som skulle
kunna vara inlägg i det öppna samhällets fria diskussion.
Att rita, konstruera eller kostnadsberäkna en ny reaktor
skadar vare sig människor eller natur. Likväl stadgas i 25 §
att den som bryter mot 6 § döms till böter eller högst två års
fängelse. Denna staffsats är densamma som gäller för stöld,
misshandel, bedrägeri, olaga hot och vållande till annans
död.
6
§ i kärntekniklagen tillåter inte att konkreta och
kostnadsberäknade projekt på kärnkraftsområdet blir
föremål för prövning i den allmänna debatten. De företag
som skulle vilja visa på hur en ny kraftproduktion, baserad
på kärnteknik, skulle kunna tillföras det svenska
kraftsystemet får inte göra detta utan att den ansvarige
hotas med två års fängelse. Även planering och
projektering av nya forskningsreaktorer torde omfattas av
förbudet.
Även om förbudsbestämmelsen har begränsad räckvidd
vad gäller antalet personer som kan bli föremål för
straffsanktion innebär den i praktiken, genom att den
innefattar de existerande kraftföretagen, att ingen seriös
aktör kan presentera ett genomarbetat och
kostnadsberäknat alternativ till prövning i den
energipolitiska debatten. Bestämmelsen -- som motverkar
teknisk utveckling och som infördes mot vår vilja -- innebär
ett uppenbart ingrepp inte bara i opinionsbildningen utan
också i möjligheten att redovisa alternativ. Detta gör att den
framstår som oacceptabel från principiell utgångspunkt.
Rätten att formulera och sprida åsikter är självklar i en
demokrati, liksom också rätten att på ett sakligt sätt kunna
underbygga ett budskap. Det nu diskuterade förbudet
inskränker denna rätt för betydelsefulla aktörer på
energiområdet. Det drabbar sålunda både
samhällsdebatten och den tekniska utvecklingen.
Medborgarnas rätt att tänka fritt, att utveckla tankar på
skisser eller i form av projektplaner utgör inget
åsidosättande av riksdagens och regeringens befogenheter.
Lagen är i själva verket ett intrång inte bara i medborgarnas
rättigheter utan också i de demokratiskt valda organens
integritet eftersom den genom sitt syfte i praktiken söker
föregripa en framtida prövning av svensk energipolitik
genom att förhindra att konkreta kostnadsberäknade
alternativ presenteras.
Folkomröstningens beslut bör även framgent ligga till
grund för svensk energipolitik. Det är emellertid den fria
debatten som skall lägga grunden för energipolitiken, inte
tankeförbjudande lagar. Riksdagen bör därför med
omedelbar verkan avskaffa paragrafen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående rätten att fritt redovisa
konkreta alternativ i den demokratiska debatten,
2. att riksdagen beslutar att upphäva 6 § lagen om
kärnteknisk verksamhet.
Stockholm den 25 januari 1991
Gunnar Hökmark (m)
Bertil Danielsson (m)
Nic Grönvall (m)
Ivar Virgin (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Tom Heyman (m)