med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
I propositionen om näringspolitik för tillväxt skriver
statsrådet att tillväxten och välfärdsutvecklingen på lång
sikt bestäms av produktiviteten i ekonomin, dvs. förmågan
att utnyttja befintliga produktionsresurser. Statsrådet
skriver också att ekonomisk tillväxt är nära förknippad med
en fortlöpande strukturomvandling i näringslivet. Vi
instämmer i detta men anser att den nämnda
strukturomvandlingen i högsta grad också måste prägla den
offentliga sektorn om befintliga produktionsresurser skall
kunna utnyttjas rationellt.
Vi föreslår därför en rad åtgärder som dels tar sikte på
att reformera den offentliga sektorn, dels innebär
satsningar på infrastruktur samt kunskaps- och
kompetensuppbyggnad.
Gör Mälardalen till en friregion
Eftersom våra förslag är långtgående föreslår vi att
Mälarregionen får status av ''friregion'' på samma sätt som
nu samtliga kommuner kommer att kunna fungera. Detta
innebär för Mälardalens del att fem län, Uppsala,
Västmanlands, Örebro, Södermanlands och Stockholms
län, skall kunna upphäva t.ex. statliga regler för
länsadministrationen.
När vi diskuterar den regionala indelningen kan det vara
av intresse att veta att den länsindelning vi har i dag i stort
sett har varit likadan sedan 1634. Den var då Gustav II
Adolfs sätt att stärka centralmaktens grepp över alla delar i
landet.
Med tanke på de förändrade förhållanden som ändå
skett sedan dess är det inte orimligt att anpassa indelningen
av landet till de krav som ställs på ett effektivt och
livskraftigt samhälle under 2000-talet.
Hur ser det ut i dag?
Utvecklingen har gått från den ursprungliga
myndighetsutövningen över länsinnevånarna till
samordning och planering av kommunernas och
landstingens insatser för den regionala utvecklingen.
Det är emellertid ingen entydig samordning. Man kan i
stället se en ökad splittring i och med att de flesta olika
ämbetsverk har byggt upp egna ''förlängda armar'' ute i
länen för att kontrollera oss. Det finns lantbruksnämnder,
länsarbetsnämnder, länsbostadsnämnder, länsskolnämnder
etc., och det har blivit allt svårare för länsstyrelserna att få
en överblick över verksamheten. Bristen på samordning har
blivit uppenbar för alla.
Tittar vi särskilt på det som ligger oss närmast så ser vi
på det här relativt lilla området fem länsstyrelser med egna
administrationer, egna ekonomiska enheter, egna
planeringsenheter och hela uppsättningen nämnder osv.
Visserligen är en länsstyrelsereform på väg att
genomföras, vilket medför rationaliseringar och ett mer
effektivt sätt att arbeta. Detta innebär dock inte att
behoven av mer långtgående förändringar minskar.
Varför behov av större enheter i dag?
Varför behöver vi då större enheter i dag? Ja behoven av
satsningar på utbildning och infrastruktur är uppenbara,
och våra län, med i genomsnitt 250--300 000
invånare, är alldeles för små för att klara de mycket
stora investeringsbehov som finns.
Om man studerar satsningarna på infrastrukturen i ett
antal regioner i Europa och Nordamerika kan man mycket
tydligt se att deras tillväxt och utveckling står i tydlig
relation till vad de satsat på sin infrastruktur. Låga
investeringar betyder stagnation eller nedgång.
Den bilden är tillämpbar också på Sverige och därför
måste vi göra något åt det om vi inte skall befästa vårt rykte
som Europas periferi.
Vi behöver förstärka kommunikationerna, utbildningen
och planeringen för bostads- och arbetsmarknaden.
Europaperspektivet
Ute i Europa kan vi se hur de geografiska gränsernas
ekonomiska betydelse faller bort när fri rörelse tillåts för
arbete, tjänster, människor och kapital.
Istället är det fyra nyckelkomponenter som ger grunden
för utveckling. Det är de fyra s k K:na.
KommunikationKunskapKulturKompetens.
Regioner som nu utvecklas mot ett allt större välstånd
har dessa komponenter. I dag har tillgång på råvaror ingen
som helst betydelse för en orts eller regions välstånd.
En viktig förändring kommer att inträffa när alla
sektorer av den offentliga upphandlingen släpps fria. Efter
1993 kommer också vatten, energi, transporter och
kommunikationer att öppnas för offentlig upphandling.
Stora chanser öppnar sig då för de regioners näringsliv som
skapat de fyra K:na. I dag upphandlas endast 1 %
utanför resp. lands gränser. Värdet av den offentliga
upphandlingen i hela EG-området är totalt 4 500
miljarder SEK. En icke föraktlig kaka för det
svenska näringslivet att vara med och dela. Värdet av den
svenska offentliga upphandlingen är 165 miljarder SEK.
Vi kan också se en utveckling mot allt självständigare
kommuner och regioner i EG. Stora städer och regioner har
tex numera egna kontor i Bryssel.
Mälardalen har komponenterna för att bli en sådan stark
region. Detta förutsätter dock att utrymme lämnas för
kreativa och okonventionella lösningar för att nå ett
optimalt samarbete och en dynamisk utveckling. En lämplig
start kan då vara att medge försök med friregion i de fem
Mälarlänen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Kommunikationer
För Mälardalens del är det ett vitalt intresse att såväl
Mälarbanan som Svealandsbanan snabbt kommer till stånd.
Enligt propositionen kräver en fullt utbyggd spårbunden
trafik i Mälarregionen ytterligare medel förutom dem som
finns avsatta i Banverkets 10-årsplan. Att vänta ytterligare
tio år på en väl fungerande spårtrafik runt Mälaren och
Hjälmaren är dåligt utnyttjande av resurserna såväl när det
gäller arbetskraft, arbetstillfällen, bostäder och utbildning
som när det gäller miljö. Alla insatser bör därför
koncentreras för att få till stånd en snabb utbyggnad av
järnvägstrafiken i Mälarregionen. Detta förutsätter också
att ''getingmidjan'' i Stockholm elimineras enligt det s.k.
Dennis-paketet. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. För finansieringen hänvisar vi till
folkpartiet liberalernas motion om satsningar på
spårbunden trafik, där 140 miljarder kronor avsätts för
utbyggnad av vägar och järnvägar.
Mälaren utgör också en viktig transportled för
näringslivet i städerna vid de inre delarna av sjön. Att som
regeringen nu gör, förhala beslutet om reparation av
Södertäljebron, innebär allvarliga avbräck för näringslivet
inne i Mälaren. I debatten ifrågasätts om man i
fortsättningen verkligen skall ha en öppningsbar bro. Att nu
besluta om en låg fast bro skulle innebära att man för
decennier band sig vid de förhållanden som råder idag med
provisoriet. Det skulle också medföra att man allvarligt
försämrar de utvecklingsmöjligheter som finns i t.ex.
Bergslagen. Riksdagen bör därför besluta att bron i
Södertälje skall repareras så, att den också i fortsättningen
skall kunna öppnas och därmed full handlingsfrihet behållas
för framtiden.
Utbildning
För att kunna motsvara ett modernt samhälles krav på
god tillgång på utbildning måste högskola och forskning
förstärkas. Vi hänvisar till folkpartiet liberalernas
partimotion, där ytterligare resurser satsas för att öka
antalet utbildningsplatser i högskolan och där behovet av
ökande självstyre för högskolorna stryks under. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med den ökade möjlighet till en fri organisation och ett
friare samarbete mellan länen i Mälardalen som en
''friregion'' skulle innebära, anser vi att kreativa modeller
för en bättre utbildning skulle skapas.
Miljö
Runt Mälaren och Hjälmaren finns Sveriges mest
tättbefolkade områden. Sjöarna är dricksvattentäkter för
närmare två miljoner människor. Samtidigt är sjöarna
omgivna av jordbruksbygd som avvattnas av flera
vattendrag som för med sig stora mängder kväve och fosfor.
Mälaren är dessutom en starkt trafikerad transportled
med bl.a. många miljöfarliga laster. Konsekvenserna av en
fartygsolycka med t.ex. olja eller kemikalier skulle bli
förödande. Speciella regler måste därför gälla vid
Mälartrafik. Dubbelskrov bör krävas för fartyg som för
miljöfarligt gods, anmälningsplikt bör gälla för alla fartyg
med miljöfarligt gods som beger sig in i Mälaren, ökat
lotstvång och rapporteringstvång vid de smalaste
passagerna i Mälarens farleder. Detta är några av de
åtgärder som bör vidtas för att skydda Sveriges största
dricksvattentäkt. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jordbruket bör vidta mer långtgående åtgärder för att
minska tillförseln av föroreningar till sjöarna. En sådan
stimulans och ett sådant åtgärdsprogram återfinns i
folkpartiet liberalernas motion under allmänna
motionstiden om ett handlingsprogram för att avvärja
miljöhoten mot Mälaren och Hjälmaren. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Avslutning
Sammanfattningsvis kräver motionen:Mälardalen
(Uppsala, Västmanlands, Örebro, Södermanlands och
Stockholms län) får bli ''friregion'' och själv bestämma om
hur planering av nuvarande och tillkommande verksamhet
skall organiseras.Satsningar på utbyggnad av
Mälarbanan och Svealandsbanan bör prioriteras och
forceras.Snabbt beslut bör tas om att bron i Södertälje
som skall repareras också i fortsättningen skall vara
öppningsbar.Ytterligare resurser bör satsas på högre
utbildning och forskning, och universitet och högskolor
skall få ökat självstyre.Hårdare krav på transporter samt
på utsläpp i Mälaren och Hjälmaren.
Under den tid frikommuner och frilandsting har funnits
till och funnit sina former har det visat sig att kreativiteten
varit stor ute i landet. Framför allt har det har skapats olika
modeller för verksamheterna. Signifikant är då att de varit
anpassade till de lokala förutsättningarna. Resultaten har
också varit så goda att samtliga kommuner nu kan bli
frikommuner om de vill. Vi anser att inrättande av en
friregion kan bli en viktig stimulans till hur en bättre
samverkan kan nås i ett område som har så stora
gemensamma intressen som Mälardalen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen för de fem i motionen
angivna länens näringsliv att dessa får bli friregion,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering och forcering av
Mälar- och Svealandsbanorna,1]
[att riksdagen beslutar att en öppningsbar bro skall
byggas i Södertälje,1]
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på utbildning och
forskning.2]
Stockholm den 6 mars 1991
Ylva Annerstedt (fp)
Barbro Sandberg (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Gudrun Norberg (fp)
Lars Ernestam (fp)