Fortfarande saknas det ännu elektricitet i många ensligt
belägna fjällgårdar. Kostnaderna för att på konventionellt
sätt via elledningar dra in el blir för dessa gårdar orimligt
höga. Vattenfall har i en rapport redovisat alternativa
lösningar av energibehoven för de människor som vill hålla
glesbygden levande genom att bo kvar i fjällvärlden.
Möjligheterna att med alternativ teknik producera el i
liten skala är många, dock visar tidigare studier att
elproduktion med sol, vind eller biomassa ej är ekonomiskt
möjlig uppe i fjällvärlden. Ett alternativ är att producera el
med hjälp av kolvmotorer drivna med dieselolja eller gasol.
Sedan tidigare är fjällgårdarna efter Könkämä älvdal
längs gränsen mot Finland elektrifierade via elledningar
dragna från det finska nätet. Möjligheter torde finnas att en
del av våra fjällgårdar belägna längs den västliga fjällkedjan
kan elektrifieras från det norska nätet. Sådana möjligheter
torde exempelvis finnas för gårdarna i byarna Kattuvuoma,
Laimoviken och Vuoskujärvi på andra sidan Torneträsk, då
elledningar är dragna till den närbelägna Nato-basen i
närheten av Maisafjället på den norska sidan.
Eftersom kommunalt stöd krävs för att statliga bidrag
skall utgå kommer finansieringen att utgöra ett problem
oaktat vilka alternativ som än tas för elektrifieringen, då
fjällkommunerna i större utsträckning än andra har
problem med sin ekonomi.
För att möjliggöra en elektrifiering av de fjällgårdar som
fortfarande saknar el bör det därför enligt vårt förmenande
göras ett närmare studium om olika alternativ och större
generositet bör visas med de statliga medlen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en
elektrifiering av våra fjällgårdar.
Stockholm den 23 januari 1991
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)