Energipolitik med ansvar för kommande generationer 1.
Grundläggande värderingar
Miljöpartiet de gröna söker sätta in alla samhällsfrågor i
ett långsiktigt och globalt sammanhang grundat på de fyra
solidaritetskrav som partiet formulerat.Solidaritet med
djur och naturSolidaritet med kommande
generationerSolidaritet med andra folk -- främst u-
ländernaSolidaritet med vårt eget folk -- främst svaga
grupper
Dessa solidaritetskrav uttrycker en moralisk förpliktelse
för oss som lever nu och för oss som såsom politiker fått
ansvar att påverka samhällsutvecklingen. De aktualiserar i
högsta grad hur vi använder energi och utvecklar våra
energisystem.
Energiomsättning är ett villkor för allt liv samtidigt som
för mycket energi eller energi av fel slag eller på fel ställe
kan utplåna livet. Därför skapar energipolitiken
förutsättningarna för all annan politik. Under det senaste
århundradet har mänsklighetens energiomsättning ökat
oerhört, framför allt genom utnyttjandet av de fossila
bränslena, kol, olja och naturgas. Denna ökning har varit
mycket snabbare än den i och för sig snabba
befolkningstillväxten i världen. Befolkningen har ungefär
tredubblats på hundra år under det att energiförbrukningen
tiodubblats.
Det är framför allt i u-länderna som befolkningen ökat
snabbast under det att energiförbrukningen huvudsakligen
faller på i-länderna. I-länderna med ungefär 20% av
världens befolkning förbrukar 75 % av världens energi.
Skulle alla människor förbruka lika mycket energi som vi
svenskar skulle världen mycket snabbt gå mot en ekologisk
katastrof. Mycket tyder i och för sig på att mänskligheten
ändå går mot en ekologisk katastrof och att det krävs stora
ansträngningar och uppoffringar för att undvika en sådan.
Vi svenskar är storförbrukare av energi och utgör genom
vårt exempel och livsstil ett farligt exempel för fattigare
folk. Därför måste svensk energipolitik, om den skall vara
ansvarsfull inför andra folk och våra egna barn, vara
inriktad på att minska energiomsättningen i samhället.
Mänsklighetens energianvändning är långsiktigt
ohållbar av två skäl: Den är till största delen baserad på
ändliga förråd och den är baserad på metoder som skadar
biosystemet och medför oacceptabla risker på längre sikt.
Den vetenskapliga referensgrupp som arbetar i
anslutning till projektet Det naturliga steget konstaterar att
vetenskapen entydigt kan uttala att
vi måste avveckla såväl kärnkraften som
fossilbränsleanvändningen. Vidare kan man slå fast att det
bör ske så fort vi orkar. Däremot kan vi inte ta ställning till
hur fort kärnkraften eller fossilförbränningen skall
avvecklas i termer av årtal, därför att detta inte är en
naturvetenskaplig utan politisk fråga.
Därmed är också sagt att de politiska partierna -- om de
vill ta ansvar för framtiden -- måste precisera sådana
tidsplaner och också ange medel för att genomföra
planerna.
Miljöpartiet har alltsedan sitt bildande haft kärnkraftens
snabba avvecklande på sitt program. Detta grundar sig på
en helhetsbedömning av kärnenergisystemet i sin helhet
från urangruvan till slutförvaret, också med hänsynstagande
till kärnbombsanknytningen och de samhällsstrukturella
konsekvenserna.
Miljöpartiet har också före övriga partier klart uttalat att
fossilbränsleanvändningen drastiskt måste minska inte bara
med hänsyn till de välkända problemen med svavel- och
kväveoxider, tungmetaller etc, men framför allt med hänsyn
till att det rör sig om ändliga energikällor vilkas användning
dessutom riskerar att föra till global katastrof p g a
växthuseffekten. Den första konkreta nedtrappningsplanen
antogs av partiets kongress 1987. Partiet har alltsedan
riksdagsinträdet framlagt motioner med konkreta krav och
anvisningar om lagstiftning och styrmedel för att eliminera
den större delen av fossilbränsleanvändningen.
2. Energibehoven
Människan behöver energi för sin överlevnad, för mat
och kläder, för bohag och bostad, resor och transporter.
Men det är med energibehovet som med matbehovet: får vi
inte hälsosam mat i tillräcklig mängd blir vi sjuka eller
svälter, men äter vi för mycket blir vi också sjuka. Alltför
många människor i vårt land gräver -- bildligt talat -- sin grav
med tänderna.
Sambanden kan illustreras i nedanstående
principdiagram.
Nytta med energitillförsel
Nytta resp.
optimal
nytta (lagom-nivå)
skada
av
energi-
Verklig nytta omsätt-
ning
Energiomsättning
Ju
mer vi stegrar energiomsättningen, det må gälla en
enskild individ eller ett helt samhälle, desto mindre blir den
tillkommande nyttan per energienhet. Med skadorna blir
det tvärtom, ju mer energi människorna vill utnyttja, desto
svåråtkomligare blir den och skadorna ökar exponentiellt.
Dessvärre är det inte säkert att skadorna drabbar samma
människor som de som njuter av fördelarna, men för ett helt
samhälle kan man lugnt påstå att det måste finnas en
lagomnivå över vilken en ökande energiomsättning leder till
minskad välfärd. Miljöpartiet de gröna påstår att det
svenska samhället passerat ''lagom-nivån'' och att välfärden
skulle öka med minskande energiomsättning.
Det omställningsprogram som vi förordar i riktning mot
lägre energiförbrukning skall givetvis ta hänsyn till de sämst
ställda gruppernas behov. Det är ju ''överförbrukningen''
som skall elimineras. Detta sker inte i första hand genom
besparingskampanjer utan genom strukturändringar i
samhället varvid en energislösande struktur byts mot en
energihushållande.
Detta resonemang gäller vid en viss teknisk nivå.
Allteftersom tekniken förbättras kan energin utnyttjas
effektivare och man kan alltså bibehålla en viss välfärdsnivå
med minskad energiomsättning om man utnyttjar bästa
kända teknik. På sikt kan man räkna med att tekniken kan
utvecklas ytterligare mot än mer energieffektiva system --
med förbehåll att vi aldrig kan överskrida 100 %
verkningsgrad.
Miljöpartiets grundinställning är sålunda att vårt
samhälle förbrukar mer energi än vad som är nyttigt och
ansvarsfullt, och att förbrukningen i många fall kan mer än
halveras genom tillämpning av väl känd, effektiv teknik. En
hög energiförbrukning har dessutom påtagliga
knarkeffekter. Den skapar en rastlös konsumism som söker
tillfredsställelse i att äga och förbruka i stället för att vara
och vårda. Redan betraktandet av konsumtionssidan
motiverar därför en sänkt energiomsättning, men än
starkare argument för detta får man om man betraktar
bieffekterna av en hög energinivå och dess effekt på längre
sikt.
Miljöpartiet är kritiskt till det mycket vanliga talet om
att ökad ekonomisk tillväxt skulle vara ett lämpligt mål för
politiken. Ökad tillväxt av klassisk typ leder till ökad
konsumism och förbrukning av energi och natur. Att detta
tal är så populärt hänger samman med att människan sällan
känner några gränser för sina ''behov'' och att dessa
''behov'' dessutom i vårt samhälle framprovoceras av en
flödande reklam. För politiker är det behagligt att kunna
utlova ökad standard till dem som är sämst ställda utan att
någon människa skall behöva inskränka sin standard. För
näringslivet är det naturligt att önska ökad volym och ökade
vinster. När så politiker och näringsliv samverkar för att
uppnå ''ökad tillväxt'' sker det dessvärre i dag på naturens
och kommande generationers och också på u-ländernas
bekostnad. Energipolitik är en fråga om ansvar och etik i
första hand, men naturligtvis också en fråga om ekonomi
och teknik.
Föreställningen om en ökad energiomsättnings
välsignelse leder dessutom ofta till klart oekonomiska
beslut beroende på olika beslutsfattares ekonomiska
värderingar. Olika ekonomiska spelregler för kraftindustrin
och för energianvändare i näringsliv och hushåll leder till att
man inte tycker att det lönar sig tillräckligt att satsa på
effektivare energianvändning. Om ett kraftbolag
exempelvis kräver 10 års återbetalningstid på att öka sin
produktionsförmåga med en kW, så vill industrin ofta ha
igen pengarna på två år och konsumenterna på ett år eller
kortare om de skall spara en kW. Därför försummas
regelmässigt den enkla principen att en nyproducerad kWh
inte får kosta mer än en sparad kWh.
3. Val av energikällor
Det blir alltmer uppenbart att de energikällor som
industrisamhället valt att satsa på har lett in i en
återvändsgränd, som motiverar ett radikalt nytänkande vid
val av energiframtid. Miljöpartiet menar att mänskligheten
inte blint måste gå mot en katastrof utan att det finns
möjlighet att välja framtid. De allra flesta energikällor som
står människan till buds har sitt ursprung i solenergin.
Solen -- dennna gigantiska fusionsreaktor -- är den enda
form av kärnenergi som är miljömässigt acceptabel tack
vare säkerhetsavståndet, 150 miljoner kilometer. Den
jordiska fissionsenergin är däremot miljömässigt
oacceptabel och kommer, om mänskligheten fortsätter att
använda den, på längre eller kortare tid att leda till
strålningsförgiftning av vår planet. Den är miljömässigt
oacceptabel från urangruvan till slutförvaring både i sin
militära bombvariant och i sin civila reaktorvariant.
Miljöpartiet kräver att Sverige snabbt avvecklar all
uranenergi och menar att detta kan ske på tre år eller
mindre med måttliga svårigheter för folkhushållet. Denna
energimotion förordar att avvecklingen startar omedelbart.
Men inte endast uranenergin måste avvisas. De fossila
bränslena -- kol, olja, fossilgas, torv, skiffer etc. -- utgör
visserligen lagrad solenergi, men genom att föra upp de
stora mängder kol som finns lagrade i jordens inre till
atmosfären i form av koldioxid, stör man på ett
oacceptabelt sätt atmosfärens sammansättning. Mycket
pekar på att vi redan nu ser de första tecknen på de
väderförändringar som följer av den s.k. växthuseffekten.
Lyckligtvis tillförs Sveriges yta årligen genom solenergi 5
256 000 TWh (värme), vilket är ungefär 12 000 gånger
Sveriges årliga energiomsättning. Det finns alltså anledning
att tro att Sverige genom förnuftig energihushållning och
energiteknik kan bli praktiskt taget självförsörjande på
energi. De energislag som miljöpartiet vill satsa på är direkt
och indirekt solenergi i form av:vattenkraft
vindkraftbiologiska bränslendirekt solvärmejord-
och sjövärme via värmepumpar
Miljöpartiet motsätter sig av naturvårdsskäl all storskalig
utbyggnad av vattenkraften. De fyra orörda älvarna bör
grundlagsskyddas. Genom utbyggnad i vissa mindre
vattendrag, där det ofta existerar gamla magasin, samt
genom att byta ut gamla turbiner mot nya effektivare kan
vattenkraften öka med någon TWh.
Vindkraften har stora möjligheter och med hänsyn till
markbehov, vindtillgång och nätstabilitet bedömer vi att
15 -- 20 TWh är möjligt.
De biologiska bränslena svarar i dag för ungefär samma
energitillförsel som vattenkraften, ca 65 TWh. Detta bör
enligt miljöpartiets uppfattning utan vidare kunna
fördubblas genom tillvaratagande av skogsavfall och genom
energiodlingar. Organisationen SVEBIO stödjer denna
uppfattning. De biologiska bränslena kan förekomma i
många varianter: ved, vedavfall, energiskog, energigrödor
såsom lucern, halm, vass etc. De kan användas direkt som
ved, flis etc., men de kan också förädlas till biogas, metanol,
etanol etc.
Solvärmepaneler har nu nått ett utvecklingsstadium som
möjliggör en kraftigt ökad användning både i småskaliga
tillämpningar och storskaliga. De senare kan kombineras
med årstidslagring.
Värmepumpar bör även i framtiden användas för att
tillvarata spillvärme. Värmefaktorn bör dock vara minst 4.
På sikt kan solceller för elproduktion bli av betydelse.
I energidebatten pekar man ofta på vätgasens fördelar
som energikälla. Ur miljösynpunkt är ju vätgasen ett
idealiskt bränsle. Den alstrar ju endast vattenånga vid sin
förbränning. (Viss oxidation av luftens kväve till NOx kan
dock förekomma.) Dessvärre förekommer inte vätgasen
som energiråvara i naturen utan måste framställas -- med
vissa energiförluster -- från andra källor. Vätgasen är
sålunda liksom elektriciteten en överföringsform för energi.
Den kan därför endast diskuteras i ett större sammanhang
där man tar hänsyn till vilken energiråvara som skall
användas och vilka lagringsmetoder som skall tillämpas.
För närvarande är lagringsmetoderna outvecklade vilket är
ett hinder för tillämpningar inom biltrafiken. I dagens läge
kan endast el och fossilgas komma ifråga som råvara, och
med hänsyn till kärnkraftutvecklingen kommer el knappast
att vara en överskottsvara, och en ökad användning av
fossilgas motsätter sig miljöpartiet också. På kort sikt kan
vätgasen knappast få mer än en marginell betydelse för det
svenska energisystemet.
De energiråvaror vars användning bör avvecklas är:
uran, kol, petroleum, fossilgas och torv.
4. Energipolitisk målsättning
Miljöpartiet kräver:Uranenergin (kärnkraften)
avvecklas på tre år.Huvuddelen (minst 85 %) av de
fossila bränslena avvecklas på 25 år.Ett intensivt
energihushållningsprogram startas och fullföljs långsiktigt.
Det går ut på att energiomsättningen skall minska med
minst 2 % om året (det betyder 40 % minskning på 25 år
och en halvering på 35 år).
En halvering av energiomsättningen är som bekant det
mål som FN-kommissionen för världens utveckling, den
s.k. Brundtlandkommissionen, uppställde för
industriländerna.
5. Samhällsstruktur och styrmedel
Som ovan anförts godtar miljöpartiet de gröna inte
konventionell ekonomisk tillväxt som ett acceptabelt
samhällsmål. En sådan tillväxt förenas normalt med ökad
varuproduktion och varuanvändning, den leder med all
säkerhet till onödig förbrukning av ändliga råvaror, både
energiråvaror och metaller, men också förnybara råvaror
kan komma att överförbrukas. I många fall bör
produktionen minska genom att man väljer en politik som
satsar på hushållning, reparation och återanvändning.
De områden där energislöseriet är mest påtagligt måste
bli föremål för styrning så att förbrukningen minskar, det
kan gälla papper (tidningar, förpackningsmaterial),
aluminiumförpackningar, plastvaror och energislösande
byggprojekt. Stora energivinster finns att hämta på
transportområdet där transporter per bil, lastbil och flyg
drastiskt minskas till förmån för buss, spårvagn, cykel, tåg
och båt. På sikt kommer en minskad varuvolym på grund av
hållbarare produkter och en mera energimedveten livsstil
att minska transporterna. Ökad småskalighet och ökad
lokal produktion ger också energivinster.
Men även i befintliga bostäder och lokaler kan stora
vinster göras genom förbättrad isolering, värmeåtervinning
och mycket energieffektivare apparater och maskiner.
Teknik för allt detta finns redan idag, men den kan
ytterligare utvecklas. Politikens uppgift är att genom
lämpliga styrmedel uppmuntra användning av miljövänlig
och energisnål teknik.
Denna inriktning på ökad lokal energiförsörjning, ökad
energieffektivitet, ökad hållbarhet och en förändrad livsstil
inriktad på långsiktigt ekologiskt ansvar strider mot mycket
av vanorna i dagens samhälle och det strider också mot
mäktiga storföretags- och intressegruppers kortsiktiga
intressen. Man måste inse att det finns starka
intressemotsättningar mellan dem som är inriktade på
kortsiktiga förtjänster och dem som vill ta långsiktigt och
globalt överlevnadsansvar. Politikerna bör gå i bräschen för
de senare och utveckla planer och styrmedel för en
ansvarsfull utveckling. De är också ansvariga för att
allmänheten informeras om hur hela folket kan medverka i
en ekologiskt ansvarsfull energipolitik.
6. Elektrisk energi
Genom kärnkraftdebatten har den elektriska energin på
ett ofta missvisande sätt kommit i centrum för hela
energidebatten. När det gäller elektricitet bör det betonas
att elkraft inte är en energiform som finns i naturen utan är
en metod att överföra energi från en primär energikälla till
en energiförbrukare. Energikällan kan vara lägesenergi i ett
vattenmagasin eller värmeenergi i ett värmekraftverk.
Elektriciteten överför delar av den avgivna energin till en
mottagare som normalt använder den i form av mekaniskt
arbete (elmotorer), ljus, ljud eller värme.
Den till elektrisk energi omvandlade primärenergin visar
sig ofta mer flexibel och användbar än primärenergin.
Mekaniskt arbete i vattenkraftverkets turbiner kan
överföras till mekaniskt arbete i elmotorer på många platser
i landet. Värmeenergin i värmekraftverk kan bli till
mekaniskt arbete, ljus, telekommunikationer på många
platser i landet. För vissa ändamål är elenergin överlägsen
andra energiformer mekaniskt arbete, belysning och
telekommunikation. Dessa ändamål svarar för ungefär
hälften av dagens elanvändning. Resterande elanvändning
är i huvudsak inriktad på olika värmeändamål där
alternativa energiformer är aktuella.
7. Den misslyckade energipolitiken
''Politik är att vilja'', sade på sin tid Olof Palme.
Statsminister Ingvar Carlsson har uttryckt sin vilja
beträffande kärnkraften med följande ord: ''Kärnkraften
hör inte hemma i ett civiliserat samhälle''.
Miljöminister Birgitta Dahl har uttryckt sin vilja så här:
''Vi vet att världen inte överlever om alla använder lika
mycket energi som Sverige. Vi kan och vi måste klara oss på
hälften så mycket energi.''
Av dessa och många andra uttalanden om oåterkalleliga
beslut och dylikt kan vi dra slutsatsen att den
socialdemokratiska viljan har varit att avveckla kärnkraften
och halvera energiförbrukningen -- d. v. s. bedriva en
kraftfull energihushållnings- och effektiviseringspolitik,
men det är lika uppenbart att viljan inte räckt till att
förändra verkligheten. Det har funnits andra viljor som
varit starkare. Och eftersom socialdemokratin inte förstått
att man måste ta strid med energietablissemanget om man
skall kunna påverka utvecklingen, så har det skett en
anpassning till etablissemangets villkor. Resultatet kan
enkelt utläsas ur nedanstående tabell. Tabellen visar
Sveriges energitillförsel åren 1972 (sista året före
oljekrisen), 1982 (det socialdemokratiska partiet återkom
till makten) och 1989 (senaste fullständiga statistik). För
samtliga år visas energitillförseln enligt normal svensk
redovisningsmetod och alternativt med kärnenergin
bruttoredovisad (d v s man redovisar hela den värmeenergi
som utvecklas i reaktorerna), vilket måste anses vara den
korrekta metoden om man vill jämföra med oljeenergin.
År
1972 förbrukades avsevärda mängder olja för
elproduktion vilka i all statistik redovisas som till landet
tillförd energi. Det är rimligt att kärnenergin redovisas på
samma sätt. Vi ser då att Sverige ingalunda blivit effektivare
i sitt energiutnyttjande. Detta sätt att räkna är det enda
rimliga om vi skall ta hänsyn till att både olja och uran är
ändliga energikällor. Från 1972 till 1989 har importandelen
av totalenergin minskat från 79 % till 74 %. När det gäller
elenergi har importberoendet ökat kraftigt oberoende av
hur man räknar.
Efter 1980 års folkomröstning och därav föranledda
riksdagsbeslut kan regeringens uppdrag anses ha varit
fyrfaldigt: Förbereda kärnkraftavvecklingen, minska
oljeberoendet, satsa på energihushållning, främja de
inhemska förnybara energikällorna. Tjernobylkatastrofen
föranledde beslut om att kärnkraftavveckling skulle
påskyndas.
Genom beslutet att bygga 12 kärnkraftaggregat kunde
det första syftet fullföljas utan statliga ansträngningar.
Kraftindustrin gjorde själv stora ansträngningar att sälja
den el som producerades och den givna metoden blev
oljeersättning främst för värmeändamål inom såväl industri
som hushåll. Eftersom industrins elefterfrågan inte alls
ökade efter förväntningarna satsade kraftindustrin stort på
bostadsuppvärmning och i dag har större delen av Sveriges
småhus elvärme i en eller annan form.
De båda andra syftena, energihushållning och inhemsk
förnybar energi, har i stort sett misslyckats. Detta är ett
entydigt bevis på att det inte är staten som styr
energipolitiken utan industrietablissemanget. Det har
aldrig hänt att regeringen på allvar gått emot Vattenfalls
uttalade policy och den har hela tiden varit inställd på
att kärnkraften ej skulle avvecklas och att talet om inhemsk
förnybar energi i stort sett är nonsens. Regeringens försök
att få Vattenfall att gå i spetsen för ett
energihushållningsprogram kan bäst beskrivas som naivt --
om man vill vara vänlig.
Tjernobylkatastrofen blev ett tillfälligt bakslag för
kärnkraftlobbyn, men efter några år kunde den glädja sig åt
att svenska folket börjat glömma och satte åter igen fart på
propagandaapparaten med nya slagord såsom ''Sveriges
elförädlande industri''. Detta slagord måste betecknas som
genialiskt eftersom det utgick ifrån att elektriciteten var
själva kärnan i industriprocessen. Massa-, papper-, stål-,
och metallindustrierna har varit ledande i kampanjen och i
dag tycks de ha nått påtagliga resultat av sin kampanj. I
själva verket har regeringen försatt landet i ett läge där den
demokratiska staten är den odemokratiska storindustrins
fångar. Det gäller energin, men också skatter,
arbetsmarknad och lagstiftning, vilket med all önskvärd
tydlighet framgår av nedanstående citat ur tidningen Ny
Teknik nr 50/1990:
-- Kärnkraften i Sverige kommer inte att avvecklas,
försäkrar Storas chef Bo Berggren i en intervju i den franska
affärstidningen La Tribune de l'Expansion i förra veckan.
-- Att avveckla kärnkraften skulle skada vår industrigren
och den är alltför viktig för Sverige för att detta skulle få
ske, fortsätter Bo Berggren och pekar på att branschen har
en nettoexport värd 50 miljarder kronor per år.
-- Sveriges välstånd beror i första hand på oss. Just därför
kommer kärnkraften inte att avvecklas, skatterna och
arbetsgivaravgifterna kommer att sänkas och vi kommer att
bli medlemmar i EG.
-- Så regeringen är er gisslan? frågar den franska
tidningen.
-- Ja, just det, svarar Bo Berggren.
Dessvärre beskriver detta citat enligt miljöpartiet de
grönas uppfattning på ett korrekt sätt tillståndet i landet. Ur
demokratisk, ekologisk och energipolitisk synpunkt är detta
katastrofalt. Partiet kommer dock ingalunda att att ge upp
sin kamp för demokrati och för en ekologiskt acceptabel
och långsiktigt solidarisk energipolitik.
8. Mål och medel
Miljöpartiet är övertygat om att svenska folket med
glädje skulle ställa upp på ett aktivt energihushållnings- och
energiomställningsprogram i demokratiska former om de
ansvariga politiska ledarna går i spetsen och gör allvar av
sina insikter att en omställning är nödvändig -- vi hänvisar
ånyo till citaten av Ingvar Carlsson och Birgitta Dahl ovan.
Moderaternas och folkpartiets speciella engagemang i
växthusfrågan borde leda till ett starkt engagemang för
energihushållning och miljövänlig inhemsk energi. Och
kärnkraftavvecklingspartierna måste rimligtvis dela
intresset för energihushållning. Genom en samfälld insats
borde det sålunda vara möjligt att vinna svenska folket för
ett långsiktigt ekologiskt ansvarsfullt energiprogram.
Miljöpartiet anser att de operativa målen bör vara
följande:
1. Kärnkraftavveckling på tre år. Detta kräver sträng
hushållning med elenergi. Framför allt bör stegvis alla
former av elvärme ersättas med andra slag av värmeenergi,
på kort sikt ofta olja och på litet längre sikt biologiska
bränslen, solvärme m.m. Under några år måste de
befintliga oljekondensverken användas -- då försedda med
erforderlig rökgasrening. Värmepumpar används i
tillämpningar med höga värmefaktorer (minst 4 så länge
kondenselgenerering är aktuell). Minimikravet är att
stoppa minst en reaktor nästa budgetår.
2. Stoppa all nybyggnad av anläggningar som använder
fossila bränslen.
3. Stoppa all ökning av trafik som drivs med
petroleumbränslen, d. v. s. huvuddelen av bil-, lastbil- och
flygtrafiken, och inled en övergång till miljömässigt bättre,
energisnåla transporter.
Staten bör använda alla de redskap som står till buds för
att styra energisystemet i ovan angiven riktning. De
styrmedel som bör användas är energiskatter, subventioner,
utsläppsskatter och lagstiftning samt givetvis en omfattande
informationsverksamhet på såväl nationell som lokal nivå.
En av de första åtgärder som bör vidtas är förstatligande av
samtliga kärnkraftverk i enlighet med kraven på linje 2:s
valsedel i folkomröstningen om kärnkraft år 1980. (Så torde
alla ha tolkat valsedelns text om att verken skulle överföras
i samhällets ägo.)
Energiskatterna har sålunda följande syften:
1. Att genom ökade energipriser öka intresset för
energieffektivisering och hushållning och därigenom
uppmuntra utvecklingen av ny energiteknik.
2. Att bidra till finansiering av statlig verksamhet. I
synnerhet sådan som direkt krävs för omställning av
energiutnyttjandet i miljövänlig riktning. Dock bör
miljöskadliga utsläpp där så kan ske beskattas direkt genom
utsläppsskatter.
3. Att minska importberoendet och skapa ett tryggare
energisystem baserat på självförsörjning. Därigenom
förbättras även bytesbalansen.
4. Att skapa många inhemska arbetstillfällen i ett
decentraliserat energiförsörjningssystem där produktion
och förädling av biobränslen spelar en stor roll liksom
produktion och installation av solvärmeanläggningar och
vindkraftverk. Hela omställningen från ett
kärnkraftsamhälle till ett närkraftsamhälle leder till många
arbetstillfällen både för odling och insamling av bränslen
och för leverantörer och installatörer av pannor för
biobränslen, vindkraftverk, solpaneler etc.
5. Att göra resurskrävande verksamhet dyrare och
mänskligt arbete billigare genom minskad inkomstskatt och
ökad energiskatt.
9. Treårig kärnkraftavveckling
En snabb kärnkraftavveckling är enligt miljöpartiet det
första och viktigaste målet i energipolitiken. Det har
prioritet framför målet att avveckla användningen av fossila
bränslen även om detta också, såsom anförts ovan, är
ytterst angeläget. Båda målen måste finnas med samtidigt.
Dock accepterar miljöpartiet att koldioxidutsläppen från
energisektorn ökar under en begränsad tidsperiod på grund
av att en stor del av kärnkraften vid en snabb avveckling
måste ersättas, dels av ökad produktion i de befintliga
oljeeldade kraftverken, dels genom att elvärme ersätts med
oljevärme i sådan hus som har ''kombipannor''. Även inom
industrin kan viss återgång från elenergi till värmeenergi bli
nödvändig.
Energihushållningsprogrammet bör drivas med all kraft,
särskilt inom trafiksektorn, så att koldioxidutsläppen där
minskar genom energieffektivare transportmedel, satsning
på förnybara energikällor även inom trafiken, samt
slutligen genom minskade transporter tack vare ökad
närproduktion och övergång från landsvägstransporter till
järnvägs- och båttransporter.
För att understryka vårt krav, att även användningen av
de fossila bränslena skall trappas ned på kortast möjliga tid,
kräver vi i en annan motion förbud mot byggande av
anläggningar som använder sådant bränsle. (Utom de allra
minsta, typ villapannor. Med de förslag till energiskatter
som vi lagt blir det ändå knappast intressant att installera
nya oljeeldade villapannor.)
Vi är väl medvetna om att en treårig kärnkraftavveckling
kommer att medföra stora omställningar i samhället.
Däremot skulle det inte behöva medföra de stora
industrinedläggningar som man försöker skrämma oss med,
förutsatt att man genomför ett omfattande
energihushållningsprogram och elersättningsprogram, som
framför allt inriktas på ''övrigsektorn''. Kostnaden för
elproduktion per kWh behöver visserligen endast öka
obetydligt, men för att hålla balans mellan tillgång och
efterfrågan måste elpriset höjas skattevägen. Med de ökade
elpriser som kommer att inträffa i samband med
avvecklingen, måste säkert särskilda statliga stödåtgärder
tillgripas under en övergångstid i vissa industrier för att
undvika sysselsättningssvårigheter. I en motion i anslutning
till 14:e huvudtiteln föreslår vi statligt omställnings- och
energihushållningsstöd på sammanlagt 2 000 miljoner per år
till hushåll och industri under det första avvecklingsåret.
Det bör framhållas att åtskilliga effektiviseringsinsatser på
elförbrukningssidan är klart lönsamma redan i dag om man
räknar med samma lönsamhetskriterier som vid en
utbyggnad av kraftsystemet. Med de ökade el-priser som vi
under alla förhållanden kan räkna med i framtiden blir ändå
fler åtgärder lönsamma.
För att genomföra en treårig avveckling krävs en klar
politisk vilja hos svenska folket och dess politiker. Mycket
tyder på att denna vilja i dag saknas, men den kan bli verklig
förr än vi anar om en ny Tjernobylkatastrof skulle inträffa.
Denna enda katastrof lär ha kostat 200 miljarder kronor.
Och man väntar sig ytterligare kostnader: 1 000 till 2 000
miljarder kronor har nämnts -- alla mänskliga lidanden
oräknade. 200 miljarder kronor är en ofantlig summa. Hela
det svenska kärnkraftprogrammet, från uppbyggnaden av
den första stora reaktorn och värdet av hela den
energiproduktion som skett, torde knappast nå upp till
kostnaden för denna enda katastrof i Tjernobyl som bl.a.
hotar staten Vitryssland med statsbankrutt.
Man bör beakta att reaktorsäkerheten bara är en detalj
i hela kärnenergikomplexet. Urangruvorna, alla de löpande
små utsläppen, som enligt rapporter från USA lett till
miljömässigt och ekonomiskt katastrofala resultat med nya
miljardförluster, är andra motiv för kärnkraftavvecklingen,
liksom den odiskutabla kopplingen kärnkraft--kärnvapen.
Det allra starkaste motivet för en snabb avveckling är
förmodligen att det är oansvarigt att överlämna bördan av
att ta ansvar för det radioaktiva avfallet till nästa generation
och många senare generationer, sedan kärnkraften och den
nytta den möjligen medfört är borta efter år 2010. Det
rapporteras från USA, att planerna på att finna en
permanent lösning på slutförvaringsproblemet för det
högaktiva avfallet till 1995 har givits upp och man hoppas
på att finna en lösning till år 2010, detta efter åratal av
utredningsarbete som endast avsatt otaliga hyllmeter med
rapporter. Att kärnkraften innebär storskalighet,
maktkoncentration och ett hot mot det öppna samhället är
tillkommande motiv för en snabb avveckling.
Även om den totala avvecklingen av kärnenergin
innebär kännbara omställningar, kan däremot avvecklingen
av de första två aggregaten inledas omgående, och det
skulle knappast märkas i det svenska samhället. Möjligen
skulle elpriset behöva stiga med något öre. Det är för oss
obegripligt att man kan lyckas övertyga så många
människor om att eliminerandet av de två första
reaktorerna skulle medföra drastiska konsekvenser. Hela
den uppståndelse som uppstått kring detta måste ses som en
symbolisk strid som gäller om kärnkraften är en acceptabel
energiform eller ej. Dessvärre kamoufleras detta oftast av
förmenta ekonomiska eller miljörelaterade argument.
Den totala kärnkraftavvecklingen innebär enligt
miljöpartiets uppfattning att ungefär hälften av nuvarande
kärnkraftproduktion -- 33 TWh -- ersätts genom effektivare
elanvändning och hälften genom ny elproduktion baserad
på kraftvärme, industriellt mottryck och vindkraft.
Värmekraften produceras med hjälp av biobränslen.
Vår plan innebär att en tredjedel av kärnkraften
avvecklas under vart och ett av budgetåren 1991/92, 1992/93
och 1993/94. Kärnkraften skall till ungefär hälften ersättas
med annan elproduktion och till hälften med effektivare
elanvändning. Elproduktionen i landet skulle då bli c:a 100
TWh/år.n
Detta är det långsiktiga -- 25-årsperspektivet. I det
kortsiktiga -- treårsperspektivet -- måste, som anförts ovan,
en viss ökad oljeanvändning komma till, dels för att
generera el, dels för att ersätta elvärme. Dessutom blir en
kraftig satsning på elsparande nödvändig. Elproduktionen,
inklusive en mindre import, skulle då också i det korta
perspektivet hamna på cirka 100 TWh/år. Miljöpartiet
accepterar däremot inte en storskalig introduktion av ett
nytt fossilt bränsle -- fossilgas (naturgas) -- i Sverige.
Fossilgasen kräver stora investeringar i
systemuppbyggnad -- infrastruktur. Om regering och
riksdag menar allvar med sina beslut att bromsa
koldioxidutsläppen, måste man se till att dessa investeringar
i stället sker inom områdena för inhemsk förnybar energi,
främst biobränsle, solvärme och vindkraft.
Kärnkraftavvecklingens genomförande kan uttryckas i
följande tabellform som kan definieras som den målsättning
efter vilken politiken skall utformas.
Såsom
nämnts måste enligt ovanstående plan 1988 års
koldioxidtak genombrytas. Energihushållningsprogrammet
och satsningen på inhemsk förnybar energi måste bedrivas
med all kraft så att koldioxidtaket har återförts till 1988 års
nivå senast år 1999.
10. Alternativ avvecklingsplan
Ovanstående treåriga avvecklingsplan förutsätter en viss
ökning av oljeanvändningen i befintliga anläggningar:
kondenskraftverk, kraftvärmeverk och oljepannor för
uppvärmning. Det tredje avvecklingsåret kan
koldioxidutsläppen därför ha ökat med upp mot 20 %.
Visserligen förutsätter miljöpartiets trafikpolitik och totala
energipolitik med inriktning på inhemska bränslen att olja
skall ersättas med inhemsk energi och hushållning. På 3 år
kan dock inte en sådan effektivisering, hushållning och
omställning till inhemsk förnybar energi genomföras så att
förbrukningen av fossila bränslen inte ökar om man inte
tillgriper mycket drastiska ransoneringsåtgärder.
Vi anser dock att ett kortsiktigt genombrott av
koldioxidtaket under några år är ur global synpunkt
praktiskt taget försumbart och därför acceptabelt om
därigenom Sverige snabbt kan eliminera kärnenergin. Men
om det visar sig att det av psykologiska skäl är omöjligt att
frångå 1988 års riksdagsbeslut om koldioxiden kan en
alternativ avvecklingsplan övervägas.
Denna alternativa plan går ut på en långsammare
kärnkraftsavveckling där avvecklingstakten styrs av kravet
att CO 2-utsläppen
ej får öka. Det är miljöpartiets
uppfattning att genom lämpliga styrmedel detta kan
genomföras så att det sista kärnkraftverket tas ur drift
senast år 1999.
11. Börja med en reaktor
Vår bedömning är att det viktigaste energipolitiska
beslut som riksdagen bör fatta är att börja
kärnkraftavvecklingen nu. Endast därigenom får industrin
de klara signaler om den framtida energipolitik som
uppenbarligen behövs om vi skall ha ett demokratiskt
inflytande över energi- och miljöpolitiken. En reaktor kan
utan svårighet stoppas redan i dag utan något hot mot
elförsörjningen om rimliga försiktighetsåtgärder vidtas. Vi
kräver sålunda som ett minimum att en reaktor avvecklas
redan år 1991.
12. Det längre perspektivet
Den s k Brundtlandkommissionen uttalade att
industriländerna måste halvera sin energiförbrukning på
sikt. Denna målsättning har i princip accepterats, inte bara
av statsrådet Birgitta Dahl, utan också av centern, vänstern
och miljöpartiet i samband med behandlingen av
energifrågorna i riksdagen. Vi förväntar oss att regeringen
nu återkommer med en officiell deklaration i denna riktning
jämte konkreta planer för hur målet skall uppnås.
Som ett första steg presenterar miljöpartiet, liksom i
fjol, sin plan för det längre perspektivet.
1. Energiförbrukningen skall minskas med c:a 2 % per
år genom effektivare energianvändning och god
hushållning. Det betyder att energiförbrukningen år 2016
skall ha reducerats till 60 % av dagens, och på 35 år har den
av Brundtlandkommissionen som nödvändig angivna
halveringen av energiförbrukningen uppnåtts.
2. Fram till år 2016 skall också förbrukningen av fossil
energi systematiskt och stegvis reduceras till 15 % av dagens
nivå, dels genom hushållning, dels genom att den ersätts
med biologiska bränslen, vindkraft, solenergi och
spillvärme. De biologiska bränslena används antingen
direkt för förbränning eller efter förädling till biogas,
metanol etc.
Energitillförseln skulle då utvecklas enligt följande
(TWh):
Energislag
1989
Efter 25 år
Vattenkraft
72
66 (anm. 1989 var ett
Kärnkraft
66
0 vattenrikt år)
Fossila bränslen
228
34
Biobränslen
64
129
Vindkraft
0
17
Solenergi, spillvärme
8
17
Summa
438
263
Kärnkraft och vattenkraft inkluderar här verkens
internförbrukning varför siffrorna något avviker för de
under eltillförseln anförda.
13. Styrmedel
För att genomföra en snabb kärnkraftavveckling, en
kraftig satsning på eleffektivisering, energihushållning och
omställning från elektrisk energi för uppvärmning till
biologiska bränslen, samt slutligen för att kunna genomföra
en kraftig reduktion av användningen av fossil energi, krävs
medvetna insatser av samhällets alla ansvariga instanser i
form av information, forskning och utveckling, ekonomiska
bidrag, styrande skattesatser och viss lagstiftning.
Kärnkraftverken bör snarast överföras i statens ägo. De
kan lämpligen övertas till det värde som upptas som eget
kapital i senaste bokslut för kärnkraftbolagen. Därmed
övertar staten ansvaret för företagens tillgångar och
skulder. Om däremot de medel, som finns fonderade för
omhändertagande av det kärnkraftavfall som hittills
producerats, visar sig otillräckliga (vilket är troligt) skall
ansvaret för denna finansiering även fortsättningsvis åvila
de bolag som producerat avfallet. De ekonomiska bidrag på
totalt 2 miljarder för att underlätta omställningen, som bör
utgå under det första budgetåret, har redan berörts. Även
under ett antal därpå följande budgetår torde liknande
bidrag, dels i form av direkta subventioner, dels som lån
med låg ränta, vara nödvändiga.
Det viktigaste styrmedlet är dock energiskatterna.
Miljöpartiet hälsar med tillfredsställelse att energiskatterna
nu förhoppningsvis alltmera relateras till de olika
energislagens egenskaper ur miljösynpunkt och med hänsyn
till andra samhällskonsekvenser.
Vi anser det vara riktigt att ha en punktskatt som tar
hänsyn till energislagets effekter på samhällsekonomi,
handelsbalans, regionalpolitik och näringslivsstruktur. Till
detta kommer skatter som relateras till de miljöskadliga
utsläpp som energislaget genererar. När dessa utsläpp är
oundvikliga, såsom när det gäller koldioxid från fossila
bränslen, kan utsläppsskatten lämpligen slås samman med
punktskatten. När däremot utsläppen kan reduceras är det
lämpligt att den tas ut som en separat utsläppsskatt som kan
användas för att stödja införandet av sådan teknik som
begränsar utsläppen och som då om möjligt står i relation
till de uppmätta utsläppen. Dessa skatter kan inte betraktas
som ett styrmedel i energipolitiken utan snarare i
miljöpolitiken. När det gäller energivaror för
transportändamål kompletteras energi- och
utsläppsskatterna dessutom med särskilda skatter per
energienhet som är avsedda att betala de speciella
samhällskostnader som transporterna förorsakar samhället.
(Vägar, sjukvårdskostnader etc.)
Huvudprincipen för miljöpartiet är att energiskatten
skall tas ut på energiråvaran. Det betyder att skatt på
omvandlad energi -- elenergi -- ej skall utgå. Råvaruskatt
för vattenkraft borde av principiella skäl vara grundad på
fallhöjd gånger flöde, men verkningsgraden hos
vattenkraftverken är hög, och det förenklar väsentligt om
skatten utgår på avgiven brutto elenergi (klämeffekt).
Detta utgör en ur praktisk synpunkt motiverad avvikelse
från grundprincipen.
Mervärdeskatten på energi avskaffas. Råvaruskatterna
höjs i stället i motsvarande mån så att skatteintäkten för
statsverket blir oförändrad. Med detta system blir alla som
använder energi lika beskattade. Detta system ger de bästa
incitamenten till att effektivisera och hushålla när det gäller
energi. Näringslivet kommer ändå i snitt att ha lägre
energipriser på grund av sina större inköpsvolymer. Dock är
det önskvärt att prissystem kommer till stånd som ger högre
pris för marginalförbrukningen än för basförbrukningen.
Vi vill dock med kraft framhålla, att vi anser att under
öveskådlig tid skall biologiska bränslen och vindkraft vara
helt skattebefriade.
Såsom tidigare anförts är elektricitet ingen primär energi
och skall därför ej beskattas. Det är energiråvarorna som
skall beskattas och beskattningen skall vara oberoende av
till vilket ändamål de används.
För miljöpartiet är det självklart att uran som
energiråvara skall belastas med minst lika hård total skatt
som den miljöfarligaste av de fossila energiråvarorna: kol.
Tvärtom borde det med hänsyn till uranenergins unika
farlighet finnas skäl att ta ut en högre skatt. Om
uranenergin skulle beläggas med samma totala energiskatt
som kol (inklusive mervärdeskatt på råvaran) -- c:a 17
öre/kWh -- så blir, med hänsyn till verkningsgraden i
kärnkraftverken som är omkring 34,5 %,
skattebelastningen på levererad el c:a 60 öre/kWh sedan
elskatten och momsen på el avskaffats. Till energiskatten
kommer för kärnkraftens del den avfallsavgift c:a 2 öre per
kWh som tas ut av kärnkraftverken. Denna avgift bör med
hänsyn till osäkerheten i planerna höjas till det dubbla, 4
öre/kWh. En separat motion avges i denna fråga.
En höjning av elpriset från kärnkraftverken med 60
öre/kWh kommer även om vattenkraftskatten avskaffas att
leda till ett med c:a 30 öre förhöjt kWh-pris för all el
samtidigt som kärnkraftverken kommer att gå med mycket
stora förluster. Vi föreslår därför att höjningen av
uranskatten genomförs på tre år. Och att uranskatten det
första året sätts till 9 öre/kwh (inkluderande uppräkning för
avskaffad moms).
Med hänsyn till att elskatten samtidigt tas bort och att
kärnkraftproduktionen under det första budgetåret minskar
med c:a 11 TWh p g a avvecklingen, kommer den totala
skattebelastningen på all elkraft (råkraft) i landet att stiga
med c:a 10 öre/kWh i förhållande till dagens läge, och det
genomsnittliga råkraftpriset kan väntas stiga i motsvarande
mån.
Allt eftersom kärnkraftavvecklingen fortskrider måste
därefter, under de senare kommande budgetåren,
skattesatserna modifieras i takt med att skatteintäkterna
från uranskatten och andra energiskatter går ned, och i takt
med den minskade energianvändningen, och då särskilt av
de högbeskattade energiråvarorna. Genom att en stor del
av energiskatterna används till att bekosta
energiomställningen och andra engångsinsatser, bör dock
statsfinansiell balans kunna upprätthållas.
För de industrier som omedelbart drabbas hårt av det
höjda elpriset kan särskilda stödåtgärder behöva vidtas.
Pengar har reserverats i vår alternativa budget för detta.
Den så kallade 1,7-procentsregeln föreslår vi skall ändras
till en 2,2-procentsregel. Denna restitutionsregel skall även
i fortsättningen gälla för erlagd energiskatt, men eftersom
råvaruskatterna resulterar i ett ökat elpris men eliminerar
elskatten så blir effekten av regeln betydligt reducerad.
Därför måste särskilda åtgärder vidtas för de industrier som
har hög elförbrukning. På sikt torde det emellertid bli
nödvändigt för hela samhället att anpassa sig till ett elpris
som ligger i närheten av den långsiktiga marginalkostnaden,
vilken torde vara minst 15 öre högre än dagens svenska
råkraftpris.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga
krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och
kommande generationer bjuder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att bibehållen välfärd kräver minskad energiförbrukning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en ekonomisk tillväxt som leder till ökad energi- och
råvaruförbrukning inte är acceptabel och därför måste
förhindras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sveriges framtida energiförsörjning i allt väsentligt
måste baseras på inhemska, förnybara energikällor i
enlighet med vad som anförts i motionen, uran elimineras
och användningen av fossil energi minskas drastiskt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökad energieffektivitet och
energihushållning som primära mål i energipolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en
halvering av energianvändningen i Sverige,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att minskningen av den totala energianvändningen skall ske
med 2 % per år tills halveringen uppnåtts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett primärt mål för energipolitiken bör vara att
användningen av fossila bränslen skall minskas drastiskt,
målet är 85 % på 25 år,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att staten vid genomförandet av energipolitiken skall ta i
anspråk samtliga de medel som anförs i motionen: skatter,
subventioner, information och lagstiftning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de energipolitiska
misslyckandena under 1980-talet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det är riksdag och regering
som skall ha det slutliga avgörandet i energipolitiken, inte
storindustrin,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att fortsatt bruk av uranenergi är oacceptabelt ur såväl
miljösynpunkt som moralisk synpunkt,
13. att riksdagen begär att regeringen utarbetar en plan
för en treårig kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen
erforderliga lagförslag och äskanden för dess
genomförande,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det år 1988 beslutade koldioxidtaket får överskridas
under den treåriga avvecklingstiden och de därpå följande
åren, dock längst t.o.m. 1999,
15. att riksdagen -- om yrkandena 13 och 14 ovan avslås --
som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften
skall avvecklas stegvis med avslutning år 1999 och att därvid
1988 års koldioxidtak skall vidmakthållas,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas år 1991 med minst
en reaktor,
17. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag på
överförande av samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i
enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att även efter ett statligt övertagande av kärnkraftverken så
har de tidigare ägarna det ekonomiska ansvaret för
slutförvaring av det kärnkraftsavfall som uppstått under den
tid man ägde verken,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
så att elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan
ersättas av andra uppvärmningssätt,1]
19. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en
mångsidig upplysningskampanj om kärnenergins faror och
fördelen med en satsning på energieffektivitet, hushållning
och övergång till inhemsk förnybar energi,
20. att riksdagen begär att regeringen förelägger
riksdagen förslag om åtgärder för att viss åkermark, men
också diverse impediment skall bli använt för
energiodlingar av exempelvis luzern och salix,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att elskatten skall avskaffas och att energiråvaruskatter
skall införas, vilka för varje råvara är desamma oberoende
av varans användningssätt,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att energiråvaror inte skall beläggas med mervärdeskatt, ej
heller levererad energi från energileverantörer,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att punktskatter på energi -- inkl. koldioxidskatt -- skall
utformas så att den totala skatten aldrig blir lägre än skatten
under år 1990 (inkl. mervärdeskatt), 2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att råvaruskatt skall införas på uranenergi i enlighet med
vad som anförts i motionen,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om erforderligt stöd till elintensiv
industri under en övergångstid,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att inhemsk förnybar energi såsom vindenergi, spillvärme,
biologiska bränslen, biogas från avfallsanläggningar etc.
skall vara helt skattefria.2]
Stockholm den 18 januari l991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Lars Norberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Krister Skånberg (mp)
Carl Frick (mp)
Elisabet Franzén (mp)