Att alla system, också kärnteknisk verksamhet, läcker,
kan inte vara ett okänt faktum och i Sverige pågår en massa
kärntekniska aktiviteter, som bidrar till läckage och ökar all
slags kärnavfall. Riskerna ökar och flera incidenter har hänt
bara under det sista året; vid ungefär samma tidpunkt
inträffade två olyckor både vid Studsviks forskningsreaktor
och vid transport av uranhexafluorid till
kärnbränslefabriken i Västerås. Vi har i miljöpartiet väckt
frågor, interpellationer och motioner i ämnet, men svaren
har inte varit fullödiga eller tillfredsställande.
Dimridå
Vi vänder oss emot den dimridå som omsluter all
kärnteknisk verksamhet. Vi kan bara ana oss till den. När
ABB Atom utökar med ca femtio personer på
kärnbränslefabriken i Västerås; när Studsvik inte vet hur
man skall bli av med ''avfall'' längre, eftersom USA:s
plutoniumupparbetningsanläggningar inte längre kan ta
emot avfallet; när återvinningsanläggningen i Skövde får
bakläxa för att vara primitiv; när Ranstad Mineral AB får
tillstånd att utvinna uran ur restprodukter i ytterligare 10 år
m.m., så har man hittat små notiser om detta i några
tidningar, lokala eller utländska, eller fått rapporter från
närboende.
Granska den kärntekniska hanteringen
Vi i miljöpartiet kräver granskning och upplysning i
fråga om den kärntekniska hanteringen i Sverige. Detta
måste komma såväl riksdagen som allmänheten till del.
Statens kontroll
Staten skall ha full kontroll över all kärnteknisk
verksamhet, men ändå kan radioaktivt avfall från
kärnkraften deponeras på vanliga kommunala soptippar
eller byggtippar. Genom s.k. friklassningsförfarande kan
man föra ut radioaktivt kontaminerat gods på den fria
marknaden etc., vilket i realiteten kan betyda att våra
gafflar och knivar kan innehålla radioaktivt kobolt och
cesium m.m.
Ansvaret för den kemiska delen av kärnavfallet ligger på
länsstyrelsen, den radioaktiva delen ligger på SSI och själva
konstruktionsdelen ligger på SKI. Detta är orimligt! Det
säger sig självt att detta inte fungerar och måste omprövas!
Det totala ansvaret och därmed den totala bedömningen
måste samordnas under en hatt och slutligt ansvar tas av
staten.
Höganrikat uran från USA
I Studsviks forskningsreaktor har man experimenterat
med höganrikat uran från USA. Det utbrända kärnbränslet
har sedan gått tillbaka till USA, men nu fungerar inte längre
USA:s militära upparbetningsanläggningar. Eftersom
förvaringsutrymmet i Studsvik är begränsat och börjar bli
fullt, har företaget undersökt möjligheten att exportera
avfallet till Dounreay i Skottland. Dounreay är en
upparbetningsanläggning, som fått många klagomål på sig,
bl a har en noggrann hälsoundersökning utförts som tystats
ner. Denna har syftat till att kartlägga och utreda varför
diabetes har ökat så drastiskt i Dounreays omgivningar.
Flera counties finns med i denna undersökning. De
kontakter som tagits från svensk sida för att exportera
kärnavfall till Dounreay är helt oförsvarliga och måste
avbrytas.
Uranhaltiga sopor har bränts i Studsvik, men inget sägs
om hur detta skall tas om hand. Är det befogat att fortsätta
ta emot och förbränna utländska atomsopor i Sverige? Skall
samarbetet med Siemens även gälla detta?
Högaktivt kärnavfall
Statens överlåtelse av Cogemàavtalet är höljt i dunkel
och det kommer väl så bli om vi inte skyndar på att ta fram
fakta omkring detta. Vid ett inträde i EG blir Sverige
automatiskt indragen i EURATOM och då kan det bli ännu
svårare att överblicka hela kärnkraftscykeln. Vilka och till
vad kommer man att använda det upparbetade högaktiva
avfallet? Beräknad mängd från det svenska avfallet är t ex
dryga 400 kg plutonium!Är det Västtyskland eller
Frankrike (?) som skall överta detta?Kan vårt kärnavfall
till slut hamna i franska kärnvapen och sprängas vid prov på
Mururoa?Vilken kontroll har vi över detta?Hur
kommer det västtyska MOX-bränslet i CLAB att hanteras
framöver?
Likaledes är OKG:s avtal med engelska BNFR höljt i
dunkel. Hur skall det plutonium och andra restprodukter,
som uppstår, hanteras. Sverige som nation har här ett
nationellt ansvar, som måste klarläggas.
Låg- och medelaktivt avfall
Deponeringen i Forsmarkslagret fortsätter trotsatt
berggrunden i området är genomkorsat av sprickor,att
området genomkorsas av en skjuvzon,att läckage från
lagret är ofrånkomligt i framtiden,att kontroll på sikt blir
omöjlig,att förhandskontrollen innan man fört ner avfall
varit obefintlig,att miljökonsekvensutredning i ordets
rätta bemärkelse inte företagits före idrifttagningen,att
lagret bryter mot Östersjökonventionen (förbud mot
havsdumpning), osv.
.
.
Listan kan göras lång.
Miljöpartiet kräver att inget ytterligare avfall får föras
ned i lagret och att beslut som tagits i SFR-ärendet
återkallas. En ny total opartisk omprövning måste komma
till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den gör en
utredning om all kärnteknisk verksamhet i Sverige och
utomlands, som hör till Sveriges ansvarsområde, varvid de
långsiktiga miljökonsekvenserna skall beskrivas,
2. att riksdagen beslutar att inget ytterligare kärnavfall
får föras ned i SFR-lagret utanför Forsmark innan den i
yrkande 1 begärda utredningen presenterats,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den skall
framlägga förslag till och samordna kontroll och bedömning
av kärnavfall och kärnteknisk hantering, så att staten kan ta
ansvar för och fullt ut kontrollera denna verksamhet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att allt radioaktivt
avfall, som i dag placeras på tippar, skall deponeras på
speciellt inhägnade områden under full kontroll utav SSI,
5. att riksdagen beslutar att avbryta all slags import för
förbränning av atomsopor och andra restprodukter från
kärnbränslehantering,
6. att riksdagen beslutar att allt infört kärnavfall
omedelbart skall återföras till ursprungslandet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att uranåtervinningsanläggningen i Skövde bör avvecklas,
8. att riksdagen hos regeringen begär en fullständig
redogörelse för vart plutonium och andra restprodukter
från svenskt utbränt kärnbränsle i samband med
upparbetning utomlands tar vägen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att forskning på höganrikat
bränsle skall avvecklas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avbryta kontakterna med
Dounreay för upparbetning av kärnavfall från Studsvik.
Stockholm den 10 januari 1991
Eva Goe s (mp)
Lars Norberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Carl Frick (mp)
Krister Skånberg (mp)