Det har gått 12 år sedan den svenska kärnkraftsomröstningen ägde rum. Några påtagliga resultat av de s k alternativen har inte redovisats. Opinionsmätningar under senare tid visar, att praktiskt taget 60 % av svenska folket anser, att kärnkraften skall finnas kvar även efter år 2010.
En förutsättning är givetvis, att säkerheten uppfylls och att driften är ekonomisk.
Utomlands pågår en intressant utveckling på forskningsområdet. Ett forskningsområde rör just säkerheten, där nya framsteg gjorts. Ett annat ytterst intressant område gäller hanteringen av det radioaktiva avfallet, där man skönjer en lösning som t.o.m. skulle lösa de problem som många idag fortfarande anser vara oöverstigliga.
I Sverige får emellertid ingen forskning ske. Det är förbjudet att ge sig in på detta område. Det är ett lika ogenomtänkt förbud som beslutet om en avveckling och därtill för tidig avveckling av svensk kärnkraft.
Sverige bör delta i och ta del av den forskning som pågår om kärnkraftens utnyttjande. Sverige behöver nämligen kärnkraften -- för sin energiförsörjning, för näringslivets utveckling, för ekonomi och välfärd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan ändring i kärnkraftspolitiken att forskning fortsättningsvis tillåts på kärnkraftsområdet också i vårt land.
Stockholm den 10 januari 1991 Mona Saint Cyr (m)