Under 1989 kom rapporter om att man från det norska
oljeoch energidepartementet planerade för oljesökning på
internationellt vatten i Skagerrak. Efterhand har
departementet, mot bakgrund av oro i gränslandskapen,
uttalat att man f.n. inte har planer på att borra efter olja i
det aktuella vattenområdet. Nu har den svenska regeringen
gett ett USA-företag tillstånd att leta efter olja i Kattegatt
och Skagerrak. Det rör sig om 200 bottenprover.
I ärendet har fiskeristyrelsen uttalat sig negativt. Man
menar att oljeprospekteringsverksamhet som har till syfte
att exploatera områden av betydelse för svenskt fiske
undantagslöst är till men för fiskets intressen och därmed i
princip oacceptabelt för fiskerinäringen.
Änskönt att regeringens tillstånd går tillbaka på en lag,
''kontinentalsockelförordningen'' (1966:315), och att staten
har rätt att lämna tillstånd till utvinning åt annan intressent,
t.ex. oljeföretag, är utvecklingen oroande ur miljöns och
fiskerinäringens synpunkt.
Samtidigt som vi under senare år fått ökade insikter om
de risker som den marina miljön är utsatt för, främst olja,
gifter och tungmetaller, främjar statsmakterna en
utveckling som adderar risktalen i Västerhavet och
kustvattnen. Det är också oroande att kustbevakningen inte
har full beredskap för oljebekämpning.
Miljöskyddsfartygen saknar fullständig bemanning och den
tekniska utrustningen ombord fyller ej ställda krav. Från
kustbevakningens sida är man klar över att det krävs en
bättre nationell beredskap för olje- och
kemikaliebekämpning, vilket ställer högre krav på såväl
fartyg som besättning. Att i detta läge, som föreslås i
utredningen om kustbevakningens lokala organisation,
minska antalet miljöskyddsfartyg, ter sig oroande. För
Skagerraks del är det en nödvändighet att det
miljöskyddsfartyg som nu är stationerat i Kungshamn blir
kvar och att det får dubbelbemanning.
Till de hot mot den marina miljön vi här angett, kommer
de ''vanliga'' utsläppen som har havet som repicient. Enligt
en utredning som gjorts av länsstyrelsen i O-län, är
miljöfrågorna avgörande för västkustfiskets framtid. Bara
de lokala utsläppen beräknas till 700 ton fosfor och 25 000
ton kväve per år. Utredningen konstaterar också att en
tredjedel av landets yrkesfiskare finns i länet och att
ytterligare 9 000 personer i länet är beroende av fisket.
Intressant i sammanhanget är också att 20 procent av
fiskarna är kustfiskare -- det är den kåren som först blir
lidande av skador i den marina miljön.
Sammantaget vill vi varna för en inte otänkbar
utveckling där en oljekatastrof i Skagerrak, via fartyg eller i
framtida oljeplattformar, troligen skulle slå ut vad vi menar
med marint liv, för flera år framåt. Världsnaturfonden
WWF har insett riskerna och bl.a. krävt förbud mot
oljeprospektering inom stora delar av Kattegatt och
Skagerrak. Vi menar att det är hög tid för en analys av de
risker som en framtida oljeoch gasutvinning i Västerhavet
innebär för miljön och för det svenska fisket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågan om riskerna med olje- och gasutvinning i Kattegatt
och Skagerrak, särskilt med avseende på fiskerinäringens
framtid, bör utredas,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att miljöskyddsfartyget i Kungshamn bör utrustas personellt
och tekniskt på sätt som svarar mot det höga riskpåslaget i
området.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Leif Olsson (fp)
Kenth Skårvik (fp)