Sveriges tekoindustri befinner sig åter i en mycket
allvarlig situation. Under den senaste 12-månadersperioden
har 4.100 anställda inom industrin varslats. Risken är
påtaglig för att antalet varsel ytterligare kommer att öka.
Därest ingenting görs i något enda avseende för att slå vakt
om tekoindustrin, är det uppenbart, att den redan i en nära
framtid endast i mycket begränsad omfattning kommer att
finnas kvar här i landet.
Orsakerna till nedgången för tekoindustrin är främst
konjunkturnedgången, det höga kostnadsläget och den allt
större importen från lågprisländerna. Mycket av detta har
alltså sin grund i den förda ekonomiska politiken, som
misslyckats bl a vad gäller kostnadsutvecklingen. Höga
skatter och avgifter har ökat kostnaderna på de svenska
produkterna och allvarligt försämrat
konkurrensmöjligheterna gentemot omvärlden. När de
importerade varorna väller in över landet, ofta
statssubventionerade och lika ofta producerade med
mycket lågavlönad arbetskraft, är möjligheterna att
konkurrera med svensktillverkade varor synnerligen
begränsade. Detta sätter alldeles självfallet sina spår --
produktionen i Sverige drabbas och därmed också hela
företagsamheten och sysselsättningen.
Huvudargumentet för en totalt frisläppt import av
tekovaror är att prisena blir mycket lägre till fromma för
konsumenterna. Att priserna blir lägre på
lågprisimporterade varor är ett synnerligen intelligent
konstaterande! Därtill anförs att vi skall hjälpa
människorna i utvecklingsländerna genom att köpa deras
varor. Men ingen av dem, som är mest frälsta för en totalt
fri import, tycks bemöda sig om att åtminstone fundera över
vad kostnaderna blir för friställda och arbetslösa
tekoanställda. Ingen av dem tycks heller bekymra sig om
vad det kostar i social bemärkelse för dem, som är
arbetslösa och deras anhöriga. Det går inte att resonera på
det sättet, får man höra från högsta ansvarigt ministerhåll,
vars ansträngningar för att göra några insatser av värde för
den hårt drabbade Sjuhäradsbygden är minimala. Nej, just
det, det är bara att vifta bort kostnaderna för arbetslöshet
och socialt illamående hos många människor för att få
anrättningen av en gränslös tekoimport att se riktigt aptitlig
ut!
Av den samlade svenska tekoproduktionen går närmare
hälften på export och av denna åter går idag ca 42% till EG,
motsvarande 2,3 miljarder kronor. EG är alltså en
utomordentligt viktig marknad för svensk teko. Potentiellt
är den givetvis än mer betydande. EG-länderna har
tillsammans 340 miljoner invånare. Konsumenterna köper
kläder för ca 850 miljarder kronor och hemtextilier för ca
250 miljarder. Mer än hälften av dessa tekovaror är
tillverkade inom EG, vars tekoindustri har drygt tre
miljoner sysselsatta. Därutöver är ytterligare två miljoner
människor i sin sysselsättning indirekt beroende av denna
industri, som såväl är kund som konkurrent och
underleverantör till svensk tekoindustri. Värdet av EG:s
tekoexport till Sverige uppgår till 12,3 miljarder kronor,
vilket motsvarar ca 58% av vårt totala importvärde inom
teko.
Uppenbart är att EG-marknaden är av oerhört stor
betydelse för den svenska tekoindustrin. En svensk
anslutning till EG är således även av denna anledning
angelägen. Dessbättre är numera även andra partier än
moderata samlingspartiet anhängare till ett svenskt
medlemskap, som borde kunna föreligga vid mitten av
1990-talet. Lika uppenbart är emellertid, att EG ingalunda
tänker öppna sina gränser för en totalt fri tekoimport inom
överskådlig tid. Man har klart och otvetydigt deklarerat att
ett villkor för en liberalisering från EG:s sida av
importreglerna är, att det blir en mångårig övergångstid.
Det konsekventa i att vi inför en ansökan om medlemskap
går in för en tekopolitik helt motsatt EG:s är sannerligen
inte lätt att skönja! Så mycket mer som när medlemskapet
kommer, måste vi ändå tillämpa EG:s regler och således
återgå till importrestriktioner av något slag.
Helt konsekvent och rimligt är således, att riksdagen
omprövar sitt beslut om en totalt fri tekoimport och i stället
beslutar, att Sverige skall tillämpa de regler för import av
tekovaror, som tillämpas av EG. Detta skulle därtill stärka
trovärdigheten i vår ansökan om medlemskap.
Det bör i detta sammanhang påtalas, att Sverige
tillsammans med övriga Norden har föreslagit, att
tekohandeln skall återgå till normala GATT-regler till år
2000. Detta innebär, att vi vill ge hela omvärlden utom oss
själva rätten till att successivt utsträcka en liberalisering av
befintliga begränsningar under resten av 1990-talet! Vilken
vettig anledning finns det för oss att ge oss själva andra och
sämre förutsättningar än övriga länder?
Men alldeles självklart måste vi också försöka begränsa
de mycket höga produktionskostnaderna för svenska
tekovaror. Detta kan ske på skilda sätt, främst genom en
sänkning av skatter och avgifter. Moderata samlingspartiet
har i sina partimotioner om den ekonomiska politiken och
skattepolitiken lagt fram en rad förslag, som syftar till att
stimulera näringslivet till ökad produktion och expansion.
Av förslagen kan här nämnas sänkta arbetsgivaravgifter,
avskaffande av den tillfälliga höjningen av
mervärdeskatten, slopande av skatten på i företagen
arbetande kapital, lägre skatt för investeringar samt sänkt
skatt på oblyad bensin. Ett genomförande av de åtgärder,
som moderata samlingspartiet föreslår, skulle medföra god
tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt alla. De positiva
effekter, som en sådan politik får för näringslivet som
helhet, kommer givetvis också att vara av största betydelse
för tekoindustrin. De av moderata samlingspartiet i annat
sammanhang föreslagna åtgärderna på skatteområdet bör
därför bifallas.
Det har vid upprepade tillfällen inträffat, att statliga
beställningar inom tekoområdet, t ex uniformer till
försvaret, har gått svensk tekoindustri förbi.
Beställningarna har förlagts till utländska producenter.
Anledningen härtill är tillämpningen av
upphandlingskungörelsen, som föreskriver villkoren för
statliga beställningar. Gällande bestämmelser skall givetvis
respekteras -- om inte, kan detta få mycket negativa
konsekvenser, när det gäller andra länders upphandling i
Sverige.
Det är emellertid mycket allvarligt, när t o m
produktionen av tyg, som tagits fram efter ett intensivt
arbete i svenska företag, läggs på utlandet. Det är också
allvarligt, när konfektioneringen sker i länder, där
omfattande statliga subventioner snedvrider konkurrensen.
Det kan inte vara rimligt att svensk tekoindustri utan
förbehåll skall gå miste om statliga beställningar på grund
av en konstlad prissättning i andra länder. Det är viktigt att
en översyn av upphandlingskungörelsen kommer till stånd i
syfte att skapa rimliga villkor för statlig upphandling inom
den inhemska industrin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en anpassning av EGs
handelspolitik beträffande import av tekovaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattepolitikens betydelse för
tekoindustrin,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
upphandlingskungörelsen.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Hans Nyhage (m)
1 1990/91:Fi519