Moderata samlingspartiet vill genom en generell politik
förbättra de allmänna villkoren för näringslivet.
Ett viktigt inslag i denna politik är att stärka
marknadsekonomin. Endast om marknadsekonomin
fungerar väl kan verkligt stabila och starka företag växa
upp. Dessa företag kan sedan med framgång konkurrera på
de utländska marknaderna.
Erfarenheterna visar att företag som bygger sin
försäljning på protektionistiska regler eller
konkurrenssnedvridande överenskommelser aldrig förmår
växa till starka och framtidsinriktade företag.
Lagar och regler som stärker marknadsekonomin i
Sverige medverkar dels till att den svenska ekonomin
fungerar bättre, dels till att enskilda företag i Sverige stärks.
2. Sveriges utlandshandelsberoende
Sverige är ett mycket utrikeshandelsberoende land.
Exportindustrins utveckling är av avgörande betydelse för
ekonomin och därmed för välståndsutvecklingen. De
svenska företagen är beroende av att kunna hävda sig i
konkurrensen på en internationell marknad. De allmänna
förutsättningarna för att bedriva näringsverksamhet i
Sverige får därför inte i väsentliga avseenden avvika från
vad som gäller i länderna i vår omvärld.
Socialdemokraterna har försatt Sverige i en hemgjord
kris med stagnerande ekonomi och växande arbetslöshet
som följd. Den socialdemokratiska politiken under 1980-
talet har lett till att Sverige, trots en rekordlång
högkonjunkturperiod, har haft en mycket sämre ekonomisk
utveckling än andra industriländer. Den förda politiken har
medfört att den svenska ekonomin under senare år lidit av
en alltför låg produktivitetsutveckling. Detta har återverkat
negativt på kostnadsutveckling och konkurrenskraft. Det
har också inneburit minskat reallöneutrymme vilket på sikt
hotar välfärden.
Nu syns effekterna av den socialdemokratiska politiken
tydligt. Sverige är enligt samstämmiga bedömningar nu på
väg in i en djup och besvärlig ekonomisk kris som bland
annat kommer att avspeglas i kraftigt ökad arbetslöshet. I
större delen av Västeuropa är en viss avmattning av den
ekonomiska aktiviteten förnimbar men förhållandena är
inte jämförbara med de svåra svenska situationerna. Det är
socialdemokratisk politik som både lagt grunden för
Sveriges svaga ekonomiska utveckling och som i det korta
perspektivet förorsakat de akuta krissymptomen.
På många områden skiljer Sverige ut sig från övriga
Västeuropa. Sedan 1960 har den offentliga sektorns andel
av BNP nästan fördubblats. Samtidigt har skattetrycket
höjts till en internationellt sett rekordhög nivå -- 57 procent
av BNP -- medan OECD-länderna i genomsnitt ligger på 37
procent.
Det rekordhöga skattetrycket, som har ett direkt
samband med den offentliga sektorns storlek, har
förorsakat låg produktivitet, låg tillväxt i ekonomin, högt
kostnadsläge, hög inflation, orealistisk lönebildning och
försämrad investeringsvilja. Osäkerhet såväl om
energifrågan som om Europapolitiken har ytterligare
försämrat det svenska investeringsklimatet.
Industrins utveckling är en ödesfråga för Sverige. Inom
och utom landet expanderande företag är avgörande för en
positiv välståndsutveckling. Målet för moderata
samlingspartiets politik är att återskapa förtroendet för
Sverige så att svenska och utländska företag och
kapitalplacerare finner det intressant att investera och
verka i vårt land.
Svenskägda företags utlandsinvesteringar stärker
förutsättningarna för industriell verksamhet i Sverige.
Samtidigt är utländska företagsetableringar i Sverige till
nytta för vårt land. De svenska utlandssatsningarna bör
någorlunda korrespondera med motsvarande utländska
investeringar i Sverige. Det gör de inte i dag. De utländska
investeringarna utgör för närvarande bara en sjundedel av
vad svenska företag investerar utomlands. Det visar att
Sverige har ett alltför dåligt näringslivsklimat.
Ett hinder för utländska investeringar är lagen om
utländska förvärv av svenska företag. Visserligen har
regeringen deklarerat att denna lagstiftning som ett led i
EEA-processen skall förändras, men likväl dröjer
regeringens förslag. Kontroll av utländska investeringar i
Sverige bör omgående försvinna. Endast nationella
säkerhetsskäl bör kunna utgöra hinder för förvärv.
Realräntenivån i Sverige har under relativt lång tid varit
högre än i flertalet konkurrentländer. Den genomsnittliga
investeringen för en arbetsplats inom svensk
verkstadsindustri uppgår till över 1 miljon kronor. Vid 5
procents nominalränteskillnad blir varje ny sådan
arbetsplats ca 50 000 kronor dyrare i Sverige jämfört med
Västtyskland och USA. Denna räntenackdel, som innebär
årliga merkostnader för företagen, är ännu en av orsakerna
till att utlandsinvesteringarna i Sverige är så begränsade.
Ytterligare faktorer som medfört försämrat
konkurrensläge för de svenska företagen är de kostnader
som är relaterade till frånvaroproblematiken. I en typisk
svensk verkstadsindustri finns det en betydande
överanställning för att kompensera frånvaro, ledighet och
utbildning.
3. Näringspolitikens olika aspekter
För att svenskt näringsliv skall kunna återvinna
konkurrenskraft, vilket är en förutsättning för att välståndet
skall kunna kan tryggas, krävs åtgärder på en rad olika
områden. Begreppet näringspolitik ger intrycket att
politiker, genom ett antal åtgärder specifikt inriktade på
företag, skulle kunna påverka näringslivets betingelser.
Moderata samlingspartiet utgår från ett annat synsätt.
Uppgiften för politiker måste vara att dra upp ramar för
verksamheten och tillse att samhällets olika gemensamma
funktioner fungerar.
I en särskild partimotion om Fördjupad demokrati och
ökad rättstrygghet läggs förslag som bland annat stärker
individens grundlagsstadgade skydd.
I partimotion om den ekonomiska politiken redovisas
riktlinjerna för en ekonomisk politik som har
förutsättningar att ta Sverige ur den nuvarande krisen och
lägga grunden för framtida tillväxt.
I partimotionen Medborgarnas Europa framförs förslag
som syftar till att Sverige skall bli medlem av EG och hur
Sverige bör agera beträffande EGs fortsatta
samarbetsplaner.
Löntagarfonderna bör avvecklas i enlighet med det
förslag som finns i särskild borgerlig trepartimotion.
Förslag till en långsiktig strategi för skattesänkningar för
individer återfinns i särskild partimotion.
I partimotionen Företagandets villkor återfinns förslag
inom företagsbeskattningens område. Dessutom
presenteras moderata förslag bland annat beträffande
arbetsrätt och skatterätt.
De statliga företagen bör successivt privatiseras. En
särskild borgerlig trepartimotion behandlar försäljningen
av statliga företag och affärsdrivande verk.
I kommittémotion om arbetsmarknadspolitik redovisas
hur problemen på arbetsmarknadens skall mötas.
De politiska ramarna för förbättrad arbetsmiljö
redovisas i särskild kommittémotion.
Den principiella synen på åtgärder för regioner med
särskilt svag utveckling redovisas i en särskild
kommittémotion om regionalpolitik.
I partimotionen Avveckla energipolitiken presenteras
förslag till att undanröja omotiverad politisk styrning av
energitillförsel och användning.
I kommittémotion om frihandel presenteras moderata
förslag för att stärka frihandeln.
Även i ett stort antal andra moderata motioner återfinns
förslag som syftar till att stärka konkurrens och
utvecklingskraft i den svenska ekonomin.
4. Fri konkurrens
Marknadsekonomi förutsätter att företagen kan verka
utan styrning från statens sida. Lagstiftningen skall ange
nödvändiga ramar för skydd för liv, hälsa, säkerhet och
egendom. Inom dessa ramar skall sedan företagen få verka
fritt.
De flesta människor vill ha frihet att kunna välja mellan
en mångfald varor och tjänster. Detta förutsätter att det
också finns en frihet för producenterna att tillverka och
sälja dessa varor och tjänster.
Genom att företag och producenter tillverkar varor och
erbjuder tjänster i fri och öppen konkurrens ökas
möjligheterna för konsumenterna att fritt kunna välja efter
egna önskemål. Erfarenheterna visar att konkurrens gagnar
konsumenterna genom att valmöjligheterna ökar och
priserna sänks. Fri konkurrens mellan olika producenter är
den bästa garantin för att kunna erbjuda konsumenten ett
rikt urval till så låga priser som möjligt.
4.1 Marknadsekonomi
Marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som
kan skapa tillväxt och välståndsutveckling.
Marknadsekonomins överlägsenhet visas inte minst genom
jämförelserna med förhållandena i de länder där
planekonomi har härskat. Efter årtionden av socialistiskt
förtryck har planekonomisystemets förödande
konsekvenser i Östeuropa avslöjats. Planekonomi och
planhushållning har lett till fattigdom, stagnation och
miljöförstörelse. I dag vänder människorna i länderna
bakom den raserade järnridån socialismen ryggen. De ser
personligt ägande och marknadsekonomi som vägen till
framsteg, förbättrade levnadsvillkor och människovärde.
4.2 Äganderätt
En väl fungerande marknadsekonomi grundar sig på
privat ägande, fri konkurrens och näringsfrihet. I en
marknadsekonomi tas enskilda människors möjligheter,
initiativförmåga, verksamhetslust och vilja att ta ansvar till
vara. Entreprenörsanda som skapar ny företagsamhet
stimuleras i länder där personligt ägande uppmuntras och
där det råder en fri marknad och fri konkurrens.
Svensk ekonomi och välfärd betingas helt av en fortsatt
positiv utveckling av industrisektorn. Företagens utveckling
är i mycket stor utsträckning beroende av engagemanget
från den personlige ägaren. Äganderätten har en svag
ställning i den svenska lagstiftningen. I de flesta andra
västländer finns det ett starkare skydd för den enskilda
äganderätten. Människors rätt till personligt ägande är en
för individ och samhälle okränkbar och grundläggande
princip som måste ges ett skydd i den svenska grundlagen.
4.3 Näringsfrihet
Näringspolitiken skall främja och stimulera
entreprenörsanda och företagsamhet. Friheten att starta
och driva företag utgör själva motorn i ett vitalt och
dynamiskt näringsliv. Näringsfriheten är grundpelaren i ett
marknadsekonomiskt system och ett villkor för att
företagsamhet skall utvecklas.
Att nya företag etableras och utvecklas har avgörande
betydelse för den svenska ekonomin. Nyföretagandet måste
därför främjas. Hög beskattning, hinder för nyetablering,
regleringar, påbud och pålagor, statlig och kommunal
näringsverksamhet och ständigt ändrade spelregler skadar
och bromsar en fri utveckling av nya företag.
Friheten och rätten att starta och driva företag i fri
konkurrens har så avgörande betydelse för vårt lands
välståndsutveckling att moderata samlingspartiet kräver att
näringsfriheten ges ett skydd i den svenska grundlagen.
Inslag av etableringskontroll som motverkar att nya
företagsformer kan utvecklas skall inte förekomma.
Införande av företagarkörkort eller andra hinder för fri
etablering i konkurrenshämmande syfte, som har föreslagits
av olika fackliga organisationer, vänder sig moderata
samlingspartiet bestämt emot. Det bör göras en samlad
översyn av nu gällande etableringsregler för att begränsa
användningen. Den utökade vandelsprövningen i
restaurangbranschen och yrkestrafiken samt liknande
etableringshindrande inslag bör omfattas av denna översyn.
4.4 Konsekvensanalys av lagändringar
Ett gott näringsklimat förutsätter fasta spelregler.
Ständiga ändringar i skatteregler, olika lagar och andra
bestämmelser och villkor för näringsverksamhet skapar
osäkerhet som minskar investeringsviljan och hämmar
företagandet.
För företagen är det ett grundläggande villkor att de
planeringsförutsättningar som gällt inte plötsligt ändras.
Vid införande av nya lagar och regler måste hänsyn tas till
företagens behov av fasta spelregler. Vid alla lag- och
regeländringar som kan få betydelse för näringslivets villkor
skall det samtidigt göras en analys över vilka konsekvenser
detta kommer att medföra för företagen.
4.5 Konkurrensövervakning
De myndigheter, främst NO och marknadsdomstolen,
som har som uppgift attt bevaka konkurrenssituationen
inom detaljhandeln måste få möjlighet att snabbt och
kraftfullt ingripa mot leveransvägran och andra
leveranssvårigheter som företrädesvis mindre företag kan
drabbas av då de vill sänka priserna. Det är likaså ett
konsumentintresse att prissamverkan mellan näringsidkare
uppmärksammas i högre grad. När sådan samverkan
omfattar en väsentlig del av en bransch kan detta få negativa
effekter för konsumenterna.
I jämförelse med lagstiftningen i flera andra länder och
de regler som kan förväntas komma att gälla beträffande
konkurrens mellan företag i olika EG-länder, framstår
svensk lagstiftning som svag. Det bör därför övervägas vilka
förändringar i den svenska konkurrenslagstiftningen som är
motiverade.
4.6 PBL
I plan- och bygglagens (PBL) 5 kap. 7
§ ges kommunerna rätt att reglera markanvändningen
genom att exempelvis styra detaljhandelns lokalisering,
liksom dess varusortiment. Dessa regleringar gör att
konsumenternas fria val och butiksägarnas bedömningar
om vad som skall säljas ersätts med kommunpolitiska
beslut. Politiker träder i konsumenternas ställe.
När politisk styrning får påverka marknadsinriktade
branscher visar detta inte bara på politisk klåfingrighet,
utan det utgör också ett hot mot den fria marknaden.
Konsumenternas service försämras dessutom.
Kommuner skall inte i detaljplan kunna styra
detaljhandelns lokalisering och varusortiment. En översyn
bör göras av PBL så att dessa regleringsmöjligheter tas bort.
Självfallet skall dock bygglov krävas på sedvanligt sätt.
4.7 Ingen affärstidsreglering
De fria affärstiderna i detaljhandeln infördes år 1972
efter långvarig reglering. De har medfört positiva
konsekvenser för konsumenterna. Öppethållandets
omfattning bör även framdeles avgöras av
marknadsförhållandena och inte genom politiska beslut.
Utredningen om effekterna av de fria affärstiderna, som vi
ser som ett utslag av regleringspolitik, bör därför läggas ner.
4.8 Dagens offentliga sektor -- morgondagens marknad
På många områden i den offentliga verksamheten råder
det i dag planekonomi. I den kommunala monopolsektorn
är det politiker som styr utbudet av tjänster i stället för
människornas egna önskemål. Där förekommer ingen eller
mycket begränsad konkurrerande verksamhet.
Stora delar av servicesektorn är i realiteten belagd med
näringsförbud för enskilt företagande. Skattesubventioner,
bidragsregler och andra bestämmelser hindrar i dag privata
företag att verka. Planhushållningsinslagen i servicesektorn
har medfört byråkratiskt slöseri, ineffektivitet,
kvalitetsförsämringar och höga kostnader samtidigt som
människors valfrihet begränsats.
Genom att tillåta och uppmuntra privat verksamhet kan
nyföretagande utvecklas inom de verksamhetsområden där
det i dag råder monopol. Servicesektorn måste öppnas för
enskild företagsamhet som får verka i fri konkurrens under
rättvisa ekonomiska villkor. Att privata företag utför en
uppgift hindrar inte att verksamhet finansieras med
skattemedel. De offentliga åtagandenas omfattning måste
skiljas från frågan om i vilka former verksamheten bedrivs.
På vissa områden kan medborgarna själva välja och
finansiera efterfrågad service som i dag tillhandahålls inom
den offentliga sektorn. På andra områden är det väsentligt
att verksamheten finansieras gemensamt, men genom att
tillåta privata alternativ kan det offentliga få resurser över
att sätta in på områden där stat och kommun måste bära
ansvaret.
5. Statliga hjälpinsatser för näringslivet
Stat eller kommun kan inte hålla dåliga företag bakom
ryggen. Subventioner är i längden destruktiva.
Erfarenheterna från tidigare strukturella kriser visar tydligt
att det finns en överhängande risk för att politiker använder
skattebetalarnas medel för att subventionera olönsamma
företag.
Däremot har staten en viktig uppgift genom att svara för
gemensamma insatser som även kommer näringslivet till
godo.
5.1 Forskning och utbildning
Det är en viktig uppgift för det allmänna att svara för att
forskningen tillförsäkras sådana resurser att den
grundläggande forskningens kvalitet och integritet
säkerställs.
Ett väl fungerande samarbete mellan företag och de
statliga forskningsinstitutionerna är viktigt för en levande
forskningsmiljö. Uppdragsforskning är därför värdefull i
sig. Uppdragsforskningen får dock normalt ej bli så
omfattande att forskningsinstitutionernas självständighet
äventyras.
Många svenska storföretag flyttar i dag sina
forskningsenheter utomlands. En av orsakerna är
underlåtenhet i satsningar på högre utbildning och
forskning i det svenska utbildningsväsendet. Andelen
utbildningplatser på högskole- och universitetsnivå som
leder till den konkurrensutsatta sektorn har varit lägre i
Sverige än i våra konkurrentländer. USA och Västtyskland
har under de senaste åren utexaminerat dubbelt så många
civilingenjörer per 1000 invånare som Sverige. I svensk
industri finns bara drygt 10 procent högskoleutbildade
medan USA har betydligt över 20 procent. Samtidigt finns
det i Sverige upp till 2,5 gånger fler akademiker i offentlig
tjänst än i industrin.
En annan orsak till låg forskningsaktivitet inom landet är
kvalitetsförsämringarna i det svenska utbildningssystemet.
Kvalitetsmedvetenheten måste bli bättre inom hela
utbildningsområdet och forskning och utveckling måste
prioriteras.
Det är viktigt för svensk industri att Sverige är med i det
internationella forsknings- och utvecklingsarbetet. Det är
särskilt betydelsefullt att Sverige får möjlighet att delta i det
omfattande tekniskt-vetenskapliga samarbete som pågår
inom EG. Sverige måste också aktivt delta i den europeiska
rymdverksamheten inom ramen för ESA. Dels kan svenska
forskare dra nytta av en del av resultatet, dels ger
medverkan i ESA svenska företag möjlighet att vara med
om värdefull teknisk utveckling.
5.2 Utvecklingsfonderna
Statsmakten skall enligt vår uppfattning inte onödigtvis
gå in med skattemedel för att stödja den ena eller andra
företagssektorn eller företaget. Nyföretagandet kan aldrig
administreras fram. I stället är företagandet ett samspel
mellan ett gott och konkurrenskraftigt företagsklimat och
enskilda människors idéer och ambitioner.
Kreditförsörjningen sker bäst på en fri marknad med
mångfald och konkurrens.
Vi ser två undantag från dessa huvudregler: Den ena är
att stimulera och främja nyföretagandet. Den andra är att
försörja utsatta regioner med viss lokal konsultkompetens
för att underlätta för småföretagandet. Det är kring dessa
två huvudfunktioner utvecklingsfonderna har sitt
existensberättigande som en statsunderstödd verksamhet.
Dessa principer stämmer dessutom väl överens med vad
som gäller i många länder i Västeuropa.
Det är viktigt att utvecklingsfonderna inom dessa ramar
ges möjlighet att vara en effektiv hjälp till företagarna och i
synnerhet nyföretagandet. Rådgivningsverksamhet bör
huvudsakligen inriktas på att främja just start av företag.
Presumtiva företagare behöver ofta råd kring hur ett företag
skall startas och drivas.
Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt
utlåningsverksamhet. Företagens kreditförsörjning kan ske
genom de normala kanalerna på kreditmarknaden. I
partimotion om finansiella marknader finns förslag till att
privata intressenter skall få möjlighet att lämna s.k.
vinstandelslån vilka skulle underlätta kapitalförsörjningen
för små företag. Det är naturligt att fonderna därvidlag
utgör en samarbetspartner för såväl kreditinstitut som
företag. På detta sätt skapas en konkurrens mellan
kreditinstituten, samtidigt som kompetens inom olika
områden tillförs.
Fondernas kreditgivning därför bör helt upphöra.
Fondernas nuvarande likvida medel kan då indras till
statskassan. Efterhand som utlånade medel blir tillgängliga
bör dessa också återbetalas till staten.
Utvecklingsfondernas möjligheter att fungera effektivt
har försvårats genom att styrelseledamöterna tillsätts av
landstingen utifrån politiska meriter.
Vi har i andra sammanhang framhållit att landstingen
enbart bör vara verksamma inom vård- och
omsorgsområdet. Att vara huvudman för
utvecklingsfonderna ligger således utanför det
ansvarsområde som vi anser landstingen bör ha. Staten bör
komma överens med landstingen om att dessa lämnar sitt
ägarengagemang i utvecklingsfonderna till staten.
Vi har länge framhållit att det måste finnas fler personer
med erfarenhet från näringslivet i utvecklingsfondernas
styrelser. Det bör fastslås att styrelsen huvudsakligen skall
bestå av personer som är aktiva inom näringslivet. Val av
ledamöter bör ske på det regionala planet. Respektive
länsstyrelse bör utse ledamöterna i utvecklingsfondens
styrelse.
5.3 Riskkapitalbolag
Riksdagen beslutade förra året i enlighet med
regeringens förslag att dra in medel från
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden för att skapa
regionala riskkapitalbolag.
Tanken att införa statliga riskkapitalbolag är ett utslag av
klart socialistisk strategi utan förankring i företagens
verkliga behov. Det är fel att först beskatta företagen för att
därefter gå in med statliga medel i samma småföretag.
Att införa dessa riskkapitalbolag medför en ökad
statsinblandning i företagandet och det tillgodoser inte
företagens behov av riskkapital eller
företagsledningskompetens på marknadsmässiga villkor
utan ökar i stället politikerinflytandet. Vidare innebär det
att småföretagandets hörnstenar -- oberoendet,
självständigheten och egenförverkligandet -- sätts på
undantag.
Småföretagens riskkapitalförsörjning bör i stället
underlättas genom ändringar i skattelagstiftningen. I likhet
med vad som gäller i många andra länder bör framväxten av
venture-capital-företag främjas genom förmånliga
skatteregler. Förslag om detta återfinns i andra motioner.
Arbetet med att bilda riskkapitalbolag bör därför
avbrytas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de allmänna förutsättningarna
för att bedriva näringsverksamhet i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjerna för näringspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om marknadsekonomi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fri konkurrens,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna om etableringskontroll i syfte att begränsa
användningen av denna,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av PBL,1]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utredningen om affärstiderna bör läggas ned,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värdet av fria affärstider,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrensmyndigheternas
bevakningsuppgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående konkurrenslagstiftningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öppna servicesektorn för
konkurrens,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående utformningen av lagar och
regler med hänsyn till möjligheterna att starta nya företag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsekvensanalys vid lag- och
regeländringar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående fri forskning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående samordning av de
näringspolitiska myndigheterna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående utvecklingsfondernas
uppgifter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående riskkapitalbolagen.
Stockholm den 25 januari 1991
Per Westerberg (m)
Nic Grönvall (m)
Gunnar Hökmark (m)
Karin Falkmer (m)
Lars G Ahlström (m)
Stig Bertilsson (m)
Bertil Danielsson (m)
1 1990/91:Bo541