Avgörande för inflationen är i vilken utsträckning
företagen kan övervältra kostnadsökningarna på priserna.
Den skyddade sektorn kan väntas fortsätta att övervältra
kostnaderna och därmed bevara sina bruttovinstandelar.
Priset på matvaror har under 1980-talet stigit långt
snabbare än priserna på andra varor. Men det är inte bara
takten i prisökningarna som är hög, utan också den svenska
matprisnivån i förhållande till många länder.
Inom livsmedelsindustrin dominerar stora privata
koncerner, varav flera multinationella. Inom flertalet
branscher behärskar ett fåtal företag marknaden.
Partihandeln är i Sverige starkt koncentrerad. 90 % av
butikerna gör huvuddelen av sina inköp från ICA, KF eller
Dagab. De tre blocken har alla starka bindningar till
butikerna. Samtidigt är blocken de helt dominerande
inköparna av förädlingsindustrins produkter.
Det är viktigt att de effektivitetsvinster som ligger i den
pågående avregleringen sprider sig så att vi får bättre
fungerande marknader framför allt i grossist- och
detaljistleden.
För att konsumenten skall kunna agera på marknaden på
ett effektivt sätt krävs att han/hon har information om
priset, kan värdera och uppskatta det pris som varan
utbjuds till, såväl i förhållande till varans kvalitet som till
priset på andra varor inom samma varugrupp. Vid tillfälliga
prisnedsättningar måste priset också kunna bedömas i
förhållande till det ordinarie priset.
Inom livsmedelshandeln dominerar i dagens läge en
särskild form av tillfälliga prisnedsättningar, nämligen
extrapriser. Andra former förekommer emellertid också,
t.ex. rabattkuponger och realisationer av säsongvaror (t.ex.
julskinka, skaldjur, överskott av köttvaror). Producenter
och leverantörer av märkesvaror ger inom ramen för
SA/VA-systemet ekonomiskt stöd för bl.a. extraprissättning
som ett alternativ eller komplement till egna
reklaminsatser. Rabattgivning får ibland formen av
särskilda rabattkuponger som tillhandahålls
konsumenterna genom direktreklam, annonser m.m. och
som är inlösbara i butiken direkt i pengar.
Livsmedelsutredningen (LMU) har hävdat att
extrapriserna har en negativ funktion från
prisinformationssynpunkt och att systemet missbrukas i så
måtto att det finns varusegment, vilka nästan undantagslöst
utbjuds till extrapris.
Att få korrekt information om olika produkters
ordinarie priser och kunna bedöma det fördelaktiga i ett
visst köp försvåras av den omfattning som extrapriserna fått
i dag och de åsidosättanden av konsumentverkets riktlinjer
som uppmärksammats i olika studier gjorda för LMU av
Statens Pris- och Konkurrensverk (SPK) och av
konsumentverket.
Extraprissystemets tillämpning i dag kan försvåra för
konsumenten att ta ställning till köpets eventuella fördel
jämfört med ett annat köp eller med att avstå från köp över
huvud taget. Det finns risk för att konsumenten får
missvisande eller direkt felaktig information.
Konsumentverket har fört frågan om extraprisernas
tillämpning till marknadsdomstolen. Ärendet förväntas bli
avgjort under det första halvåret 1990. Några nya riktlinjer
är för närvarande inte aktuella i avvaktan på
konkurrenskommitténs arbete.
Regeringen har beslutat om en rad åtgärder som skall
bidra till begränsade priser. Det anser vi är bra och vill
därför understryka behoven av förstärkt
konkurrenslagstiftning, nödvändiga avregleringar och ett
snart genomförande av en neddragning av gränsskyddet på
jordbruksprodukter.
Av naturliga skäl dröjer verkningarna av dessa åtgärder.
Dessutom har vi ingen övertro på att de skall ge en
tillräckling stabilisering av prisutvecklingen.
Det behövs en aktiv prisövervakning. I
budgetpropositionen understryks värdet av att ideella
organisationer stimuleras att starta sådana projekt samt
vikten av lokala aktiviteter.
Det är nödvändigt att få till stånd nya skärpta regler för
livsmedelsbranschen som undanröjer den osunda
prisutvecklingen och det vilseledande utbudet. Det behövs
nya normer och etiska regler för hela branschen. Det borde
vara möjligt att verka för att detta sker genom
självsanering. Om detta inte skulle visa sig vara en
framkomlig väg är det erforderligt att få till stånd en skärpt
lagstiftning för prissättning och utbud på varor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av nya normer och
etiska regler samt informationsinsatser för
livsmedelsbranschen.
Stockholm den 25 januari 1991
Anita Johansson (s)
Inge Carlsson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Hans Göran Franck (s)
Lennart Nilsson (s)
Håkan Strömberg (s)