Det finns en mängd regleringar inom bygg- och boendesektorn som har byggts upp i syfte att skapa en god bostad åt alla. Det ska dessutom finnas goda bostäder till alla för en rimlig kostnad.
Det kan dock konstateras att dessa regleringar idag inte fyller sin uppgift. Framförallt gäller det de icke önskade bieffekter, med avseende på kostnader, konkurrensförhållanden och prisbildning, som åtgärderna dragit med sig.
Vid olika jämförelser visar det sig att kostnadsutvecklingen inom byggbranschen inte har följt annan kostnadsutveckling. Under åren 1968-89 har produktionskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta i medeltal vuxit drygt två procent snabbare än priset på industrivaror som tillverkats i Sverige. I förhållande till priset på konsumtionsvaror har byggkostnadsökningen varit ännu snabbare.
Ett givet bostadsbyggnadsbehov skulle, om utvecklingen fortsatte som under 1980-talet, medföra att allt större andel av landets resurser i snabb takt skulle behöva avsättas för bostadsbyggandet.
Den svenska entreprenadmarknaden karaktäriseras av ett fåtal stora byggföretag och ett stort antal småföretag. Under 1970och 1980-talen har framförallt de medelstora företagen reducerats. De största företagen har vuxit genom uppköp och fusioner. Dessa är även med internationella mått mätt stora. Inflationen har accelererat kraftigt det senaste året bl.a. på grund av miljontals prissättningsbeslut i landets alla företag. En hög inflation medför en rad nackdelar, bl.a. en ojämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning.
På marknader med dåligt fungerande konkurrens är det möjligt för företagen att kompensera ökade kostnader med höjda priser. Det är dessutom mycket vanligt med överenskommelser mellan företag om att inte konkurrera.
På marknader där regleringar hindrat utländsk och inhemsk konkurrens har det varit särskilt lätt att övervältra kostnadsökningar på priserna.
Det är särskilt betydelsefullt från effektivitetssynpunkt att de konkurrensvårdande myndigheterna ser till att konkurrenslagstiftningen efterlevs och att statliga regleringar omprövas så att de inte begränsar konkurrensmöjligheterna mer än vad som behövs för att tillgodose målen med regleringen.
För att en marknad skall kunna fungera effektivt krävs i flertalet fall såväl en fungerande konkurrens som att informera konsumenterna.
Konkurrenslagstiftningen och samhällets konkurrenspolitik syftar bl.a. till att stärka de svaga aktörernas ställning på marknaden. Detta är en del av samhällets medel för att tillvarata konsumentens intresse av varor med hög kvalitét och rimliga priser. Konkurrenspolitiken syftar också till att skapa fungerande marknader.
De etablerade företagen skyddas ofta mot konkurrens utifrån genom att de har kontroll över resurser, som är betydelsefulla för produktutveckling, tillverkning och marknadsföring.
SPK har i en rapport beträffande konkurrensförhållanden konstaterat att det på entreprenadmarknaden i och för sig finns ett stort antal företag, men att konkurrensen utspelas på lokala marknader och att det på dessa endast finns ett begränsat antal företag som kan lägga anbud på byggprojekt. I storstäderna finns det ett större antal företag, vilket borde skapa utrymme för konkurrens. Samverkan i konsortier mellan företagen kan dock medföra en försvagad konkurrens.
Nuvarande konkurrenlag och konkurrensövervakning är inte tillräckligt styrande för att förhindra en mycket hög koncentration och en monopolisering inom byggmarknaden, vilket har inneburit alltför höga kostnader för boendet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i konkurrenslagstiftningen i syfte att begränsa kostnadsökningarna inom boendet.
Stockholm den 25 januari 1991 Anita Jönsson (s) Ingegerd Wärnersson (s)