År 1968 startades i Norrbottens län organiserad
mineraljakt med den finska malmletningen som förebild.
Verksamheten har sedan utvecklats till ett viktigt
komplement till den malmoch mineralletning som bedrivs i
vårt land. Tre organiserade mineraljakter finns numera,
nämligen en i Norrland, en i Värmlands län och en i vissa
andra delar av Bergslagen.
Åren 1971--1987 finansierades den norrländska
mineraljakten av Norrlandsfonden och mineraljakten i
Bergslagen av regionala anslag. Budgetåret 1986/87 beslöt
riksdagen, på regeringens förslag, att bevilja Bergslagens
mineraljakt ett bidrag på 2,2 Mkr för budgetåren 1986/87--
1989/90 från anslaget D7. Program för utökad
prospektering m.m. Den norrländska mineraljakten fick ett
motsvarande årligt anslag budgetåren 1988/89-1989/90,
sedan Norrlandsfonden upphört med anslagsgivningen.
I 1989/90:NU31 (s. 15 f.) anges att Norrlands
mineraljakt genom regeringsbeslut den 6 april 1989 och den
8 mars 1990 från det särskilda anslaget för utökad
prospektering beviljats 800 000 kr. för budgetåret 1989/90
och 900 000 kr. för budgetåret 1990/91.
I årets budgetproposition (bil. 14 s. 75) sägs bl.a. att den
framtida omfattningen och inriktningen av den statliga
prospekteringsverksamheten bör bli föremål för ytterligare
överväganden. Föredragande statsrådet avser att senare
återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
Angående mineraljakten konstaterar statsrådet att
programmet för utökad prospektering -- från vilket medel
hämtades till mineraljakterna i Bergslagen och Norrland --
numera har upphört. Enligt föredragande statsrådets
mening kan den typ av insatser som genomförs inom ramen
för regionala mineraljakter finansieras med
regionalpolitiska medel som länsstyrelserna förfogar över.
Det sägs vidare att det ankommer på länsstyrelserna att
väga sådana insatser mot andra regionalpolitiskt angelägna
åtgärder.
Om riksdagen skulle följa regeringens förslag innebär
det troligen att mineraljakten måste upphöra.
Länsstyrelserna, landstingen, kommunerna m.fl. regionala
organ ger redan i dag mineraljakten ett ekonomiskt stöd
som är större än det som riksdagen beviljat de senaste åren.
Att öka på detta stöd och kompensera ett bortfall av det
statliga stödet får anses omöjligt.
Om det skall var möjligt att omfördela anslagsgivningen
måste det ges en övergångstid med oförändrad medverkan
från riksdagen. 1991 års mineraljakt har planerats med ett
oförändrat statligt stöd som en viktig och avgörande del.
Mineraljakterna i Norrland och i Bergslagen har inlett
kontakter för att söka åstadkomma en samordning i en
gemensam mineraljakt, enligt önskemål som statsmakterna
uttalat. Det arbetet hoppas man kunna slutföra under
budgetåret 1991/92. Om det statliga stödet skulle utebli
innebär detta troligen att det arbetet avbryts och
mineraljakten måste upphöra år 1991. Detta skulle
innebära ett allvarligt bortfall i arbetet för att finna nya
mineralupplag i Sverige.
Riksdagen bör enligt vår mening ge mineraljakterna
behövlig tid för att söka möjligheter att finna alternativa
finansieringsmöjligheter för en fortsatt landsomfattande
mineraljakt. En avgörande förutsättning för detta är att ett
statligt stöd beviljas för budgetåret 1991/92, enligt
mineraljakternas hemställan till regeringen.
Ett sådant anslag kan då villkoras med ett uppdrag till de
nuvarande mineraljakterna att snabbt utreda
organisationsoch anslagsfrågan för en samlad mineraljakt.
Resultatet av denna utredning bör skyndsamt presenteras
för regeringen och därefter för riksdagen.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om oförändrat statligt stöd till
Norrlands och Bergslagens mineraljakt för budgetåret
1991/92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att mineraljakterna skyndsamt
bör presentera förslag om framtida organisation och
finansiering.
Stockholm den 24 januari 1991
Martin Olsson (c)
Karin Israelsson (c)