Framtidsutsikterna för gruvnäringen i Sverige oroar i
dag anställda inom gruvnäringen, fackliga organisationer,
kommuner och länsmyndigheter.
Inom 10-15 år kan all gruvbrytning frånsett
järnmalmsbrytning ha upphört om inte brytvärda malmer
tillkommer. Vår import av metaller, industrimineraler och
bergarter är hög. Inom EG-området torde efterfrågan på
dessa produkter öka med den förväntade ekonomiska
tillväxten.
En gammal gruvnation som Sverige kan bli alltmer
importberoende. I och med utgången av detta år finns i
Bergslagen ingen järnmalmsgruva i drift. För 17 år sedan
var 14 gruvor i drift. Basen för kunnande och utveckling av
tekniken hotar, med fortsatta nedläggningar av gruvföretag
i stor skala, att bli för liten. Ytterligare grupper av mycket
duktiga och erfarna geologer får lämna sitt arbete.
Uppbyggd kunskap riskerar att utnyttjas dåligt.
Det är i och för sig inte brist på malm som orsakar
nedläggningar. Nedläggningarna och den låga
prospekteringsnivån beror snarare på ängsliga och
kortsiktiga företagsekonomiska värderingar.
Samhällsekonomiska perspektiv skjuts i bakgrunden.
Sveriges mineralutvinning borde ses som en bas för landets
ställning som industrination. Mineralutvinningen är av
avgörande betydelse för sysselsättning i vissa regioner och
måste också behandlas ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv.
Statliga insatser för mineralutvinning blir än mer
betydelsefulla i ett skede av kraftig internationalisering av
ekonomin.
Kunskapsuppbyggnaden i Sverige ligger nu till grund för
en omfattande export av gruvmateriel,gruvteknik och
konsultverksamhet. Med svensk hjälp dras gruvprojekt
igång där miljökraven är låga och där vinsterna ofta i
slutändan hamnar hos ett litet skikt i samhället eller hos
transnationella bolag istället för att gynna utvecklingen i
områden som exploaterats. Samtidigt blir dessa gruvor
konkurrenter till svensk gruvnäring, något som i viss
utsträckning uppväger fördelarna med nämnda export.
En överdriven koncentration för att tillfredsställa kraven
på snabb kapitalavkastning innebär för gruvnäringen risk
för att företagen inte drivs samhällsekonomiskt uthålligt
och ekologiskt riktigt.
Behovet av långsiktig planering av utnyttjandet av våra
naturresurser gör att det är rimligt att kräva ett avsevärt
ägarinflytande över dessa resurser. Prospekteringen efter
nya malmer och industrimineraler måste nu öka.Enligt
mineralråvarukommittens betänkande SOU 1989:92 skulle
en prospekteringsvolym på ungefär 240 miljoner kr per år
behövas för att kompensera för den brytning av
ädelmetallförekomster som idag sker exklusive
Aitikgruvan.
Enligt Industridepartementets budget föreslås till statlig
prospektering endast 56,3 miljoner kr för nästa budgetår.
Inklusive den privata prospekteringen torde volymen under
budgetåret kunna bli i storleksordningen 120 miljoner kr.
För de kommande två budgetåren aviseras 35 miljoner kr
per år i anslag till NSG. Detta bäddar för en halvering av
svensk gruvverksamhet. Ökade insatser måste i första hand
inriktas mot kända malmområden i Bergslagen,
Västerbotten och Norrbotten. Av regionalpolitiska skäl bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt stödområdet. Det är
också viktigt att prospekteringen tar hänsyn till att eventuell
gruvverksamhet måste vara förenlig med högt ställda
miljökrav.
En total malmprospektering inklusive
djupprospektering skulle vara värdefull och måste på sikt
genomföras.En sådan undersökning skulle,förutom att den
ger arbete,ge en värdefull totalbild av var olika fyndigheter
finns.
På kort sikt har troligen Norrbottens län de största
möjligheterna till nyfynd av malm i Sverige. I detta län finns
stora arealer grönstenar som har goda möjligheter att föra
malmer innehållande koppar och guld. Inom andra
områden kan man förväntas hitta brytvärda malmer som för
zink,bly och silver. Även industrimineral och material till
exklusiv byggnadssten och prydnadssten kan vara
intressanta. Inför ett ökat behov av kalk för användning i
kampen mot försurning bör kalkfyndigheter undersökas.
Dolomitfyndigheter finns i Pajala och Lannavaraområdet.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas Arjeplog-
Arvidsjaurområdet eftersom Laisvallgruvan så småningom
tvingas upphöra. De goda möjligheter och det stora intresse
som finns för utökad prospektering på vissa håll i landet
måste tas tillvara.Det är mycket olyckligt om mineraljakten
kraftigt reduceras därför att programmet för utökad
prospektering nu upphört.Programmet bör förlängas till år
1995 och för nästkommande budgetår bör anvisas 0,9
miljoner kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att till mineralprospektering
anslå ytterligare 15 milj.kr. utöver vad regeringen
föreslagit,
2. att riksdagen beslutar att ett särskilt program för
''mineraljakt'' bör genomföras åren 1991--1995,
3. att riksdagen beslutar att till ''mineraljakt'' för
nästkommande budgetår anslå 0,9 milj.kr.,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder
så att prospekteringsvolymen kan öka i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt prospekteringsinsatser i stödområdet.
Stockholm den 23 januari 1991
Bengt Hurtig (v)
Bertil Måbrink (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Rolf L Nilsson (v)