Linodling har funnits sedan urminnes tider i Sverige.
Spånadslin odlades för husbehov. Linet är den enda
textilgröda som kan odlas i Sverige. Den ger större utbyte
per hektar än bomull. Även oljelin har odlats i relativt stor
omfattning i Sverige, särskilt under första och andra
världskrigen. Därefter har den inhemska produktionen
ersatts av import.
Det moderna industrisamhällets stora grundläggande
problem är att produktion och konsumtion inte inlemmats i
ekologiskt anpassade kretslopp. Vi tär på jordens ändliga
resurser och orsakar i olika led av användningen
miljöproblem. Linfibern och linoljan är biologiska material.
Dessa produkter ingår i ett ekologiskt kretslopp, där
levande material byggs med solenergins hjälp och sedan
bryts ner av mikroorganismer.
Linfibern har visat sig kvalitetsmässigt överträffa
syntetfibrer av olika slag. Inom sjukvården har den visat sig
vara betydligt skonsammare mot huden än andra material.
Oljan kan i olika tillämpningar ersätta mineraloljebaserade
produkter.
Produkterna från linodling passar alltså utomordentligt
väl in i det framtida samhälle vi behöver. Själva linodlingen
kan bli ett väsentligt inslag i det framtida jordbruket och
därmed bidra till att hålla landskapet öppet och upprätthålla
och nyskapa sysselsättningstillfällen på landsbygden. Linet
kan odlas i hela landet.
Även utveckling av förädlingsindustrin kommer att
skapa nya sysselsättningstillfällen. Det finns även kultur och
turismargument för en svensk linodling och beredning, men
det handlar inte enbart om att bevara ett traditionellt
hantverkskunnande och en traditionell odling. Det handlar
också och framför allt om att utveckla ett modernt linbruk
för det moderna samhällets behov.
Det förestår en viktig period av ''pånyttfödelse'' och
utveckling för en näringsgren, det måste ses som ett
övergripande samhällsintresse att medverka i denna
process. För en enskild intressent är det omöjligt att starta
upp hela den nödvändiga kedjan av verksamheter. Det
behövs ett samlat övergripande initiativ.
Det svenska jordbruket befinner sig nu i en intensiv
period av omställning och förnyelse. I detta har enligt vår
mening en svensk linodling och förädling en given roll att
spela. Inom ramen för de resurser som samhället nu satsar
för att bidra till jordbrukets omställning måste det kunna
skapas utrymme för en satsning på inhemsk linodling och
förädling. Riksdagen bör besluta om en sådan satsning och
hos regeringen begära förslag på närmare utformning.
Många intressenter har gått samman i ''Riksgruppen för
linets utveckling''. De har presenterat ett förslag till
investeringsprogram för den kommande treårsperioden.
Vi har i annan motion från vänsterpartiet hemställt att
riksdagen beslutar att till hela landet utvidga det anslag för
särskilda åtgärder som via lantbrukstyrelsen gått till
landsbygdsutveckling inom det s k stödområdet. Om
riksdagen beslutar i enlighet med det förslaget öppnar sig
här ytterligare en möjlighet att finansiera en investering i
svensk linodling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av satsning på inhemsk
linodling och förädling,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till program
för investeringar i inhemsk linodling och förädling.
Stockholm den 25 januari 1991
Annika Åhnberg (v)
Björn Samuelson (v)
Bertil Måbrink (v)