Svenska folket har 1980 med klar majoritet sagt ifrån att
kärnkraften inte är en acceptabel framtidslösning. För detta
omdöme stod både linje 2 och 3. Även linje 1 talade endast
om kärnkraftavveckling på sin valsedel, men
kampanjbudskapet från linje 1:s företrädare var tvetydigt.
I varje fall var det uppenbart att c:a 80 % av väljarna inte
accepterade kärnkraften som en framtidslösning.
Riksdagen har sedermera bekräftat att kärnkraften skall
vara avskaffad år 2010.
Vi framförde vid föregående riksmöte att en logisk följd
av detta borde vara att export av kärnteknisk utrustning --
reaktorer, reaktorbränsle o.dyl. -- skulle upphöra. Det som
inte passar i Sverige skall inte heller exporteras till andra
länder. Kärnteknik medför alltid risker för
kärnvapenspridning. Kärnbränslecykeln innefattar så
många miljörisker och moraliska tveksamheter att den
borde upphöra i alla länder. Sverige borde internationellt
verka för att andra länder tar samma beslut som Sverige.
Det tyder på en minst sagt betänklig krämarmentalitet
att Sverige som nation vill tjäna pengar på att till andra
länder sälja det vi själva tagit avstånd ifrån. Det förvånar
oss att inte näringsutskottet och riksdagen vid behandlingen
av denna fråga 1989 och 1990 insåg detta. Det finns enligt
vår mening ingen anledning att avvakta resultatet av några
ytterligare utredningar. Det innebär bara att man skjuter på
ett beslut för vilket tillräckligt beslutsunderlag redan finns.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag
innebärande att export av kärnteknisk utrustning förbjuds.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett lagförslag bör föreläggas riksdagen som innebär förbud
mot export av kärnteknisk utrustning.
Stockholm den 23 januari 1991
Rolf L Nilson (v)
Lars Norberg (mp)