Världsekonomin och den internationella handeln har
under de senaste åren präglats av en intressant och i många
avseenden positiv utveckling. Även om en viss avmattning
skett under 1990 har världsekonomin fortsatt att växa.
Stora förhoppningar har ställts till förhandlingarna inom
GATT, den fortsatta och intensifierade västeuropeiska
integrationen samt demokratiseringsprocessen och
övergången från planekonomi till marknadsekonomi som
inletts i flera av länderna i Öst- och Centraleuropa.
Dessutom har reformprocessen i Sovjetunionen bidragit till
ökad öppenhet, men som dessvärre kan äventyras och
avstanna som en följd av den instabilitet som nu präglar
situationen i Sovjetunionen.
De ekonomiska reformerna i de central- och
östeuropeiska staterna är ett viktigt led för integrationen av
dessa länder i världsekonomin. ESK, Europeiska
säkerhetskonferensen, om ekonomiskt samarbete som hölls
i Bonn våren 1990 blev en framgång. Vid konferensen
deltog officiella delegationer och representanter för
näringslivet. Den deklaration som konferensen antog
innebar långtgående åtaganden i marknadsekonomisk
riktning, vilken mottogs mycket positivt av länderna från
Central- och Östeuropa.
Trots de i många avseenden positiva framsteg som gjorts
de senaste åren kan dock förutsättningarna för
världshandelns utveckling snabbt förändras i negativ
riktning. Krisen i Mellersta Östern, det instabila läget i
Sovjetunionen, u-ländernas tunga skuldbörda och ett stopp
för fortsatt avspänning i världen kan hindra en fortsatt
positiv utveckling av världshandeln. En långt utdragen
konflikt i Mellersta Östern skulle allvarligt skada
världshandeln. Risken för höjda oljepriser, högre räntor
och en allmän stor osäkerhet inför investeringar i industri
och handel är påtaglig.
Den åttonde förhandlingsrundan inom GATT, den s.k.
Uruguayrundan, ledde inte fram till ett avtal som planerat
vid ministermötet i Bryssel i december. På grund av stora
svårigheter att nå enighet mellan EG och USA samt ett
antal andra viktiga jordbruksländer om
jordbruksförhandlingarna kunde inte heller andra viktiga
förhandlingsområden slutföras.
Prioriteringar
Den svenska handelspolitiken måste, enligt centerns
uppfattning, ha som mål att åstadkomma en utökad export
och en fungerande frihandel.
I denna motion vill vi särskilt prioritera föjande
områden:Förhandlingarna inom GATT om ett stabilt
regelverk för internationell handelFullföljande av
förhandlingarna med EG om ett EEA-avtalNorden som
hemmamarknadÅtgärder för att främja handel och
samarbete med Central- och ÖsteuropaÖkad
handelsrepresentation i de baltiska staternaProgram för
att främja småföretagens exportmöjligheter inom EG.
Sveriges situation
Sverige är ett relativt litet land med högt specialiserad
produktion och med ett starkt import- och exportberoende
på flera varuområden. Vårt land måste därför verka för en
öppen internationell handel. Det är ett avgörande
ekonomiskt villkor för vår nation.
För Sverige som har en exportberoende ekonomi skulle
en mer protektionistisk världshandel medföra nackdelar.
Den inhemska marknaden är för liten för att kunna utgöra
en sluten enhet. En omfattande utrikeshandel är därför
nödvändig för att vårt land skall få resurser till reformer och
välfärdsutveckling.
Ett stort antal människor är sysselsatta i företag med
huvudsaklig avsättning av produkterna utanför landets
gränser. För delar av den svenska exportindustrin är
importberoendet betydande. Många av de produkter som
importeras är sådana som är nödvändiga för att industrin
skall fungera. Importinnehållet i många av
tillverkningsindustrins produkter uppskattas till 50 %.
Nära 90 % av Sveriges utrikeshandel sker med de övriga
västliga industriländerna, varav drygt 70 % med övriga
länder i Västeuropa. Den svenska exporten till Västeuropa
har ökat kraftigt under de senaste åren. Däremot har
handeln med u-länderna och statshandelsländerna minskat.
Den ekonomiska politik som regeringen fört under 1980-
talet har tillsammans med avtalen på arbetsmarknaden
inneburit kraftiga kostnadsökningar. Det har medfört att
den svenska exporten förlorat stora marknadsandelar sedan
1983. Svenska företag har fått svårare att hävda sig på
världsmarknaden.
Av bl a kostnadsskäl har många svenska industriföretag
valt att investera utomlands i stället för i Sverige. Den helt
dominerande delen av företagens utlandsinvesteringar har
under senare år skett inom EG.
För att skapa en mer gynnsam utveckling för svensk
utrikeshandel och stimulera till ökade investeringar och
ökad produktion behövs en annan inriktning av den
ekonomiska politiken. Löne- och kostnadsutvecklingen kan
inte överstiga den som gäller för våra närmaste
konkurrentländer. Därför är det angeläget att ett
stabiliseringsavtal kan slutas på arbetsmarknaden.
Rehnbergkommissionen har lagt en god grund för ett sådant
avtal.
Handelspolitikens inriktning
En fri handel mellan länder är ett viktigt instrument för
utveckling. Den måste bedrivas på likvärdiga villkor och
med fasta spelregler.
En öppen och fri handel fungerar bäst när parterna på
världsmarknaden agerar utifrån likartade förutsättningar.
Frihandeln kan emellertid leda till negativa effekter när det
gäller fördelningen av ekonomiska resurser mellan industri-
och utvecklingsländer. Det är angeläget att en öppen och fri
världsmarknad inte förstärker den obalans mellan i- och u-
länder som nu finns i världshandeln utan istället bidrar till
ekonomisk utveckling och utjämning.
En öppen och fri handel är emellertid bara ett av flera
medel för att nå ett väl fungerande samhälle. Frihandel kan
alltså inte vara ett mål i sig. Då den kommer i konflikt med
andra mål blir det nödvändigt med modifieringar. Vid
utformningen av regelverket för den internationella
handeln och handelspolitiken måste hänsyn tas till faktorer
som hälsa, miljö och säkerhet.
De olika internationella avtal som Sverige undertecknat
medger vissa möjligheter till undantag från frihandel.
Sådana undantag, s.k. undantagsklausuler, kan åberopas
om en nation befinner sig i ett svårt läge, t.ex. vid
betalningsbalanskriser eller svårigheter för vissa
näringsgrenar och regioner.
Undantag från ingångna förpliktelser tillåts också för att
skydda nationella säkerhetsintressen, människors liv eller
hälsa, djurs och växters existens. Däremot saknas
skyddsklausuler som tar sociala hänsyn, exempelvis
möjlighet till åtgärder mot import av produkter som
framställs genom barnarbete eller underbetald arbetskraft.
Enligt vår uppfattning måste regelverket för internationell
handel, förutom klausuler till skydd för hälsa, miljö och
säkerhet, också innehålla socialklausuler.
Vid utformningen av den svenska handelspolitiken
måste beredskapsaspekter beaktas. Av beredskapsskäl är
det nödvändigt att slå vakt om en god inhemsk produktion
av livsmedel, kläder, skor etc. Av denna anledning bör
avreglering och ändring av gränsskydd inte ske i snabbare
takt än vad som sker i vår omvärld. Ensidiga eftergifter från
svensk sida, t ex en sänkning av gränsskyddet för
jordbruksprodukter, skulle allvarligt skada svenskt
jordbruk och strider dessutom mot det livsmedelspolitiska
beslutet från 1990.
Utformningen av och målen för den svenska
handelspolitiken bör ha den inriktning som vi här förordat.
Detta bör ges regeringen till känna.
Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste
ligga till grund för Sveriges handelspolitiska
ställningstaganden. I vårt land ställs välmotiverade hälso-
och miljökrav på produkter och produktionsmetoder inom
industri och jordbruk. Vi måste därför ställa samma krav på
importerade produkter som på inhemskt producerade.
En del av den svenska importen består av produkter som
ibland producerats i dålig miljö, genom barnarbete eller av
annan underbetald arbetskraft. En kartläggning bör ske
över vilka importprodukter som bedöms ha producerats
under förhållanden som är oacceptabla från hälso- och
miljösynpunkt, med slavarbete eller utnyttjande av barn.
Detta bör ges regeringen till känna.
GATT
Uruguayrundan, som är benämningen på den åttonde
förhandlingsrundan inom GATT, inleddes år 1986. På
grund av stora motsättningar om bl.a. jordbruket, teko,
immaterialrätt och skyddsklausuler kunde förhandlingarna
inte avslutas som planerat vid ministermötet i Bryssel i
december 1990.
GATT:s förhandlingskommitté har getts i uppdrag att
bestämma tidpunkten och formerna för de fortsatta
förhandlingarna.
Utgången av GATT-förhandlingarna har stor betydelse
för möjligheterna att skapa ett stabilt multilateralt
regelverk inom världshandeln.
För ett litet land som Sverige är det angeläget att GATT-
förhandlingarna leder till positiva resultat och ett fast och
fungerande regelverk. Risken är annars mycket stor att de
stora och rika nationerna eller handelsblocken enas om
bilaterala handelsöverenskommelser. Detta skulle allvarligt
försvåra villkoren för världshandeln samtidigt som
respekten för GATT minskas. U-länderna och mindre
nationer som har en omfattande utrikeshandel skulle få
svårt att hävda sig i en sådan situation. Därför är det
nödvändigt att Sverige tillsammans med de övriga nordiska
länderna aktivt arbetar för konstruktiva och enande
lösningar i de fortsatta förhandlingarna inom GATT.
Jordbruks- och tekopolitiken har varit en av de svåraste
frågorna att lösa inom GATT. Vi vill betona att jordbruket,
förutom att producera livsmedel, har en viktig roll i vårt
samhälle. Jordbruket har en avgörande betydelse för
möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen i stora delar
av landet. Dessutom spelar jordbruket en viktig roll i
miljösammanhang och för det öppna landskapet.
I likhet med vad som gäller för övriga sektorer inom
näringsliv och handel bör en avreglering av jordbruket ske,
vilket också riksdagen beslutat om. Sänkningen av
gränsskyddet för det svenska jordbruket bör emellertid inte
ske i snabbare takt än vad som gäller för t.ex. EG.
I andra motioner utvecklar centern förslag om
jordbruks- och tekopolitiken och hur Sverige bör agera
inom GATT i dessa frågor.
U-länderna
Sverige måste i olika internationella sammanhang
medverka till åtgärder som främjar u-ländernas handel och
förbättrar deras ekonomiska och sociala situation. Inom
UNCTAD, som är FN:s handels- och
utvecklingsorganisation, och GATT måste Sverige vara
pådrivande för att tillsammans med andra länder
åstadkomma resultat som främjar u-länderna.
Den ekonomiska situationen är mycket svår för u-
länderna. Deras skuldbörda blir ett allt större problem.
Därför måste de industrialiserade och rika länderna
gemensamt hjälpa dessa länder genom ökad handel och
ökat samarbete. U-länderna måste exportera för att kunna
köpa för sin utveckling nödvändiga varor, men också för att
klara de tyngande lån som har blivit en svår börda för många
av dem.
U-länderna har ofta från början blivit ensidigt beroende
i sin utrikeshandel genom att kolonialmakterna en gång
ville dominera dem för att få billiga råvaror och avsättning
för sina industriprodukter. När dessa länder sedan försökt
grunda en modern utveckling har de hamnat i en svår
ekonomisk skuldsituation. Kostnaderna för import av olja
och andra insatsvaror för industriproduktionen är
betungande. Många u-länder klarar inte att betala detta
genom exportöverskott. Därför behövs det internationella
insatser för att minska u-ländernas skuldbörda.
För u-länderna är det nödvändigt att både producera
varor för den egna befolkningens behov, för export och för
att ersätta dyr import. I denna produktion måste man så
långt möjligt utgå från egna råvaror och produkter.
Sverige har bilaterala handels- och samarbetsavtal med
ett tjugotal olika u-länder. Enligt vår uppfattning bör
Sverige eftersträva att ingå avtal med ytterligare ett antal
länder.
En öppen och fri handel fungerar bäst när parterna på
världsmarknaden agerar utifrån likartade förutsättningar.
Införande av handelshinder mellan utvecklade och
industrialiserade länder bör således inte accepteras.
Frihandelssystemet kan emellertid leda till negativa
effekter vad avser fördelningen av ekonomiska resurser
mellan industri- och utvecklingsländer. Det är angeläget att
en öppen och fri världsmarknad inte förstärker den obalans
mellan i- och u-länder som för närvarande finns i
världshandeln.
U-ländernas sårbarhet och sämre konkurrensförmåga
har inneburit svåra påfrestningar på u-ländernas
ekonomier. Stora transnationella företag utövar också en
betydande makt över många u-länders ekonomi. Det finns
därför skäl att i internationella organ närmare analysera
konsekvenserna av en öppen och fri handel för u-länderna.
Det som ovan anförts om u-ländernas situation och roll
i världshandeln bör ges regeringen till känna.
Norden som hemmamarknad
Parallellt med integrationen i Västeuropa är det
nödvändigt att stärka och utveckla handeln i Norden.
Adminstrativa och tekniska handelshinder i Norden måste
tas bort för att möjliggöra en vidgad och bättre fungerande
marknad i vårt närområde.
De nordiska länderna är inte bara viktiga ekonomiska
partners med betydande intressegemenskap utan har också
i långa stycken en likartad principiell syn på ekonomins och
handelns utveckling.
Norden som hemmamarknad har etablerats som mål i
det nordiska samarbetet, men detta mål är långt ifrån nått.
Det finns många kvarvarande hinder för handel och
ekonomiskt utbyte mellan de nordiska länderna. Inte minst
upplever man detta i gränsområdena, där samarbete mellan
grannar på ömse sidor av riksgränsen är naturlig och för
många en nödvändighet för att regionen skall överleva.
Det arbete som bedrivits de senaste åren för att främja
en nordisk hemmamarknad har inneburit kartläggning och
antagande av vissa principiella riktlinjer. De konkreta
resultaten av detta arbete har dock varit få. Det är av
utomordentlig betydelse att harmoniserings- och
utvecklingsarbetet mellan de nordiska länderna fortsätter
och att de nordiska aspekterna beaktas i det
förhandlingsarbete som pågår med övriga Europa.
Det nordiska samarbetet har ett stort värde i sig, men
kan också lämna väsentliga bidrag till det västeuropeiska
samarbetets utveckling. Vad som här anförts om det
nordiska samarbetet och Norden som hemmamarknad bör
ges regeringen till känna.
Integration i Västeuropa
Det svenska näringslivet blir alltmer internationaliserat
och integrerat med företag och verksamheter i andra länder.
Ett aktivt svenskt deltagande i den västeuropeiska
integrationen är nödvändigt för att kunna främja svensk
utrikeshandel och de svenska företagen.
Det är viktigt att medverka till att undanröja
administrativa och tekniska handelshinder i Västeuropa.
Det är också av stor vikt att ett svenskt deltagande i den
västeuropeiska integrationen inte försvårar våra
möjligheter att utveckla förbindelser och handel med övriga
OECD-stater, Central- och Östeuropa samt u-länderna.
Inom ramen för EFTA måste Sverige verka för ökat
handelsutbyte med länder och områden utanför EG-
området, t.ex. Sovjet och övriga Östeuropa, Nordamerika,
u-länderna och länderna i Stilla havs-området.
Det samarbetsavtal som EFTA i fjol träffade med flera
av länderna i Central- och Östeuropa kan komma att bli en
viktig hävstång för att främja handeln med dessa länder som
nu övergår till marknadsekonomi. Vi har i en annan motion
till årets riksmöte ytterligare utvecklat förslag om Sveriges
roll i det europeiska samarbetet.
Handelskontor
Sveriges exportråd, som inrättades 1972, har till uppgift
att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra
och genomföra åtgärder för att främja svensk export.
Exportrådet bidrar till att hjälpa svenska industriföretag att
nå ut på den internationella marknaden. De mindre och
medelstora företagen har stor nytta av exportrådet som
bistår med allmän rådgivning, marknadsundersökningar,
konkurrentanalyser, förmedling av affärsförfrågningar, osv.
Handelssekreterarna är en viktig del i exportrådets
utlandsorganisation. Det finns för närvarande 19
handelssekreterartjänster. Därutöver har ett antal
ambassader och konsulat i länder som är intressanta
marknader för Sverige personal med särskild kommersiell
kompetens. Tillsammans är dessa tjänster viktiga för att
svenska företag skall kunna nå ut på den internationella
marknaden.
Demokratiseringen och övergången till
marknadsekonomi i de central- och östeuropeiska länderna
skapar nya förutsättningar till handel med dessa länder. En
utbyggd svensk kommersiell utlandsrepresentation blir
därför viktig.
I en motion till fjolårets riksmöte föreslog centern ett
program för etablering av handelskontor i bl.a. Polen,
dåvarande Östtyskland samt de baltiska staterna. Vi
noterar nu med tillfredsställelse att regeringen i årets
budgetproposition föreslår att ett handelskontor med en
handelssekreterare som chef skall inrättas i Warszawa samt
att en filial nyligen inrättats i Berlin. Dessutom finns
personal vid avdelningskontoret i Tallinn.
Handeln i Östersjöområdet kan och bör utvecklas. För
svenska småföretag, främst i sydöstra Sverige, finns det
goda möjligheter att etablera handelsförbindelser med
företag i Polen och Baltikum. För att bättre främja handeln
med alla tre staterna i Baltikum bör handelskontor inrättas i
Riga och Vilnius. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om detta. Detta bör ges regeringen till känna.
Program för småföretag
Småföretagen är näringslivets ryggrad. De allra flesta
företagen är småföretag som ofta fungerar som
underleverantörer till storföretagen. Små- och
nyföretagandet är näringslivets framtid och kan bidra till
utvecklad handel och ökad export. Det är dessa företag som
skall växa och trygga sysselsättningen. På områden som
innovationer, produktutveckling och ny teknik spelar de
mindre företagen en betydande roll.
Det är särskilt viktigt att genom gynnsamma villkor för
de mindre företagen och nyföretagandet balansera
beroendet av de stora företagen och internationaliseringen
inom industrin. Vi har i annan motion föreslagit olika
åtgärder för att främja de mindre företagens utveckling.
Den fördjupade integrationen mellan Sverige och EG
inom ramen för EES-samarbetet och senare också ett
eventuellt svenskt medlemskap i EG ger möjligheter för de
mindre och medelstora företagen att nå en större marknad.
Integrationen innebär emellertid också en ökad
konkurrens. Därför är det angeläget att de mindre
företagens ställning stärks för att kunna hävda sig på
Europamarknaden.
Regeringen bör ges i uppdrag att tillsammans med bl.a.
exportrådet utarbeta ett program som främjar de mindre
företagens exportmöjligheter och samarbete med
småföretag i EG-länderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställes:
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handelspolitikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om u-ländernas situation och roll i
världshandeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norden som hemmamarknad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av i vilken
omfattning import förekommer av varor producerade under
oacceptabla förhållanden från hälso- och miljösynpunkt
eller med utnyttjande av slavarbete, barn eller annan efter
lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt förslag till
åtgärder som kartläggningen kan motivera,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om import av varor som producerats
under socialt och miljömässigt oacceptabla förhållanden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av handelskontor i de
baltiska staterna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett program för att främja
småföretagens exportmöjligheter till EG-området.
Stockholm den 25 januari 1991
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Kersti Johansson (c)
Roland Larsson (c)
Göran Engström (c)
Gunhild Bolander (c)
Kjell Ericsson (c)
Ivar Franzén (c)
Håkan Hansson (c)
Jan Hyttring (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Andersson (c)
i Vårgårda