med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt



<div class="sidhuvud_publikation">
Motion till riksdagen</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1990/91:N33</div>
<div class="MotionarLista">av Bengt Westerberg m.fl. (fp)</div>
<h1>med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>1. Sammanfattning</pre>
<pre>Som enda OECD-land kommer Sverige under 1991 att
få en negativ ekonomisk tillväxt. Den socialdemokratiska
regeringen har efter nästan nio års regeringsinnehav som
sammanfallit med efterkrigstidens längsta högkonjunktur
misslyckats med att föra en politik som leder till ekonomisk
tillväxt.</pre>
<pre>Regeringen föreslår i den s.k. tillväxtpropositionen en
mängd åtgärder som uppges leda till ekonomisk tillväxt.</pre>
<pre>Tillväxt åstadkoms dock främst genom en fast
ekonomisk politik baserad på marknadsekonomi,
konkurrens, frihandel och fri etableringsrätt. Statliga
investeringar i framförallt infrastruktur i en vid bemärkelse
är ett omistligt komplement till och en förutsättning för att
marknadsekonomin skall fungera väl. Vidare krävs nu
beslut om att avreglera och avmonopolisera den del av
ekonomin som inte är konkurrensutsatt; förslag för den
offentliga sektorns förnyelse saknas i regeringens
proposition.</pre>
<pre>På område efter område visar regeringen att den inte
klarar av den nödvändiga prioriteringen för ökad tillväxt.</pre>
<pre>I propositionen föreslås satsningar på infrastruktur,
högre utbildning och forskning som enligt vår mening är
otillräckliga. Den föreslagna bolagiseringen av Vattenfall
och televerket sker på ett konkurrenshämmande sätt.
Utvecklingen mot ökad konkurrens i flygsektorn bromsas
av regeringen. Arbetsförmedlingsmonopolet består.
Förslag till förnyelse av den offentliga sektorn och ökad
konkurrens inom denna del av ekonomin lyser med sin
frånvaro. Inga förslag läggs fram om sänkta skatter eller
åtgärder för ökat sparande. Socialförsäkringssektorn
omfattas inte heller av några strukturella tillväxtfrämjande
förändringar.</pre>
<pre>På alla dessa områden där regeringen inte föreslår något
skapar en liberal tillväxtpolitik förutsättningar för de
välståndsbildande krafterna att bidra till ökad välfärd och
en bättre miljö.</pre>
<pre>Denna motion om en liberal politik för tillväxt innehåller
förslag på följande tio områden:</pre>
<pre>1. Sverige i EG 2. 
Satsning på infrastruktur 3. 
Satsning på högre utbildning och forskning 4. 
Ökad konkurrens 5. 
En väl fungerande arbetsmarknad 6. 
Förnyelse av offentliga sektorn 7. 
Reformering av socialförsäkringssystemen 8. 
Sänkta skatter 9. 
Ökat enskilt ägande och sparande 10. 
Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet 2. 
Varför tillväxt?</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt innebär att människan utnyttjar till
buds stående resurser på ett allt effektivare sätt. Ekonomisk
tillväxt är därför nyckeln till samhällelig utveckling inom en
rad områden. Utan tillväxt blir följaktligen många problem
svåra eller till och med omöjliga att lösa.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att skapa
välstånd.</pre>
<pre>Tillväxten skapar de resurser som behövs till samhällets
utsatta grupper. Handikappade, arbetslösa och flyktingar
tillhör dem som drabbas hårdast när tillväxten uteblir. När
den gemensamma kakan krymper präglas samhället av den
organiserade egoismens krafter, medan solidaritet blir allt
svårare att hävda. Folkpartiet liberalerna vill hävda
solidariteten med dem som har det svårt i vårt land, med det
glömda Sverige, men också internationellt, även i tider med
sämre ekonomisk utveckling. Vi hävdar t.ex. kraven på en
humanitär flyktingpolitik och en generös biståndspolitik
även då den ekonomiska tillväxten är svag eller uteblir.
Våra krav på rättvisa, rejäla åtgärder för att komma tillrätta
med ofärden mitt i välfärden och förbättringar inom
exempelvis sjukvården är emellertid avsevärt lättare att
tillgodose om ekonomin växer, än när den krymper. Därför
krävs ekonomisk tillväxt.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt behövs för enskilda människors
välfärd.</pre>
<pre>Tillväxten är av stor vikt för enskilda människors
möjligheter att förverkliga sina livsmål. Detta är en ofta
förbisedd kvalitetsaspekt av den ekonomiska tillväxten.
Tydligast blir tillväxtens betydelse för enskilda människor
om man går ett antal decennier tillbaka i tiden. Människan
i den industrialiserade världen har idag helt andra
möjligheter än vid det förra sekelskiftet att leva ett rikt och
friskt liv; vi lever längre, har mera fritid, friskare barn och
rikare möjligheter att resa och uppleva vår omvärld. Detta
är en följd av den ekonomiska tillväxten.</pre>
<pre>De människor som av olika anledningar inte lever direkt
av sitt eget arbete, t ex ålderspensionärer, långtidssjuka
eller handikappade, är relativt sett mer beroende av den
ekonomiska tillväxten än de är som av egen kraft kan öka
sina inkomster. För att trygga ATP-pensionerna till exempel
krävs en tillväxt på ca 2 procent per år, något som vi inte levt
upp till under senare år.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt behövs för en stabil ekonomi.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt bidrar inte bara till att samhället får
ökade resurser, utan också till att ekonomin fungerar
bättre. De senaste årens låga tillväxt har inneburit att
ekonomin redan vid ett mycket måttligt efterfrågetryck har
tenderat att bli överhettad. Istället för att ge upphov till
ökad produktion leder efterfrågan till höjda priser. Detta är
ett tecken på att utbudssidan i ekonomin fungerar dåligt.</pre>
<pre>Om vi inte kommer till rätta med detta grundläggande
problem kommer ekonomin att gång på gång drabbas av
kriser liknande den Sverige nu befinner sig i. Inflationen
blir högre än i omvärlden, industrins konkurrenskraft
undergrävs, bytesbalansen visar växande underskott,
trovärdigheten för den fasta växelkursen skadas och
räntorna skjuter i höjden.</pre>
<pre>Åtgärder för att stimulera ekonomins utbudssida ökar
möjligheten att varaktigt minska överhettningstendenserna
och inverkar därför dämpande på inflationsförväntningarna
vilket stärker trovärdigheten för den fasta växelkursen och
minskar räntedifferensen gentemot utlandet.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt behövs för riktiga jobb.</pre>
<pre>Endast en ekonomi i balans och med god tillväxt kan i
längden skapa riktiga jobb. Inga bidragssystem eller
arbetsmarknadsåtgärder kan i längden upprätthålla
sysselsättningen om den ekonomiska tillväxten uteblir.</pre>
<pre>Möjligheten att hålla nere arbetslösheten under
nedväxlingen av inflationstakten beror i hög grad av hur
snabbt löneökningstakten anpassar sig till det ekonomiska
läget. Vi föreslår därför åtgärder på arbetsmarknaden som
underlättar anpassning och flexibilitet.</pre>
<pre>I våra partimotioner i januari om den ekonomiska
politiken och om arbetsmarknadspolitiken utvecklar vi våra
förslag inom detta område.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt behövs för att värna miljön.</pre>
<pre>Den ekonomiska utvecklingen måste vara långsiktigt
hållbar. Tillväxten får inte rasera förutsättningarna för en
framtid där människa och natur lever i samspel med
varandra. Den ekonomiska tillväxten måste därför ges ett
innehåll som gör att den förbättrar och inte försämrar
miljön.</pre>
<pre>Tillväxten skapar resurser som gör att vi har råd att satsa
på investeringar för miljön. De utsläppsreduktioner som
åstadkommits de senaste 30 åren har varit relativt lätta och
billiga att genomföra jämfört med de åtaganden som nu
ligger framför oss.</pre>
<pre>Miljöintresset sitter löst när tillväxten i ekonomin är
dålig. Redan nu ser vi hur många företag och kommuner
inte anser sig ha råd att investera i utsläppsreducerande
investeringar. Företag som i lågkonjunktur hotar att lägga
ned verksamheten eller att flytta utomlands till följd av
miljökrav blir oftare bönhörda när det gäller lägre
miljöambitioner. Slutsatsen av detta är att vi måste verka
internationellt för hårdare miljökrav även i andra länder,
men också att Sverige skall vara ett så attraktivt land att
investera i att vi har möjlighet att ställa höga miljökrav.</pre>
<pre>Ordet ''tillväxt'' missförstås ofta och vantolkas som en
ständigt ökande rovdrift på jordens resurser. I själva verket
handlar tillväxt mer om omvandling av resurser och ett allt
effektivare utnyttjande av dem, än om att göra slut på
resurser. Den ekonomiska utvecklingen kommer aldrig att
upphöra. Nya tekniker tas fram, i regel mer resurssnåla än
de gamla teknikerna. Nya produktionsmetoder utvecklas,
vilket är en förutsättning för att vi skall få ett mer resurssnålt
och miljövänligt samhälle. Det är det faktum att ekonomisk
tillväxt innebär utveckling av detta slag, som gör att vi inte
kan klara oss utan den.</pre>
<pre>För folkpartiet liberalerna är det självklart att den
ekonomiska politiken skall syfta till en långsiktigt hållbar
utveckling. Miljökonsekvenser måste vägas in när
tillväxtfrämjande åtgärder skall vidtas. Den ekonomiska
tillväxt som är önskvärd är den som kan uppnås förutsatt
att de restriktioner som miljön sätter är uppfyllda. När så
är fallet är det emellertid också från miljöpolitisk synpunkt
önskvärt med en hög tillväxt eftersom detta ökar våra
möjligheter att bedriva en ambitiös och offensiv
miljöpolitik.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har länge förespråkat
användandet av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En
omfattande användning av t.ex. miljöavgifter bygger på att
dessa införs även i andra länder så att industrins
konkurrensförmåga inte i onödan försämras. Ett svenskt
medlemskap i EG skulle öka våra möjligheter att medverka
till miljöavgifter också i andra europeiska länder.</pre>
<pre>Ett mer utförligt resonemang om användandet av
styrmedel i miljöpolitiken finns i vår partimotion med
anledning av regeringens miljöproposition.</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt behövs för regional utveckling.</pre>
<pre>Regionala obalanser blir tydligare och allvarligare i tider
av dålig ekonomisk utveckling. För att alla delar av Sverige
skall kunna uppvisa ett vitalt närings- och kulturliv krävs
ekonomisk tillväxt. Här har inte minst infrastrukturen,
såväl kommunikationer som utbildnings- och
forskningsväsende, en viktig roll att spela. Många av de
åtgärder som är nödvändiga för att stimulera tillkomsten av
kreativa miljöer är också viktiga för att motverka
arbetslöshet. Närheten till kunskapscentra är nödvändig för
att företagsamheten skall kunna rekrytera personal,
vidareutbilda den och följa den tekniska utvecklingen.
Samma närhet medför att färre ungdomar tvingas flytta från
hemlänet för att få utbildning. Ett mångsidigt näringsliv
medför minskad känslighet för konjunktursvängningar.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har i en partimotion från i januari
om regionalpolitiken presenterat förslag till ökade
satsningar inom bl a infrastruktur och högre utbildning som
om de genomförs skulle bidraga till för hela Sverige viktiga
satsningar och en ekonomisk tillväxt som gynnar alla
regioner.</pre>
<pre>3. Regeringens misslyckade tillväxtpolitik</pre>
<pre>Socialdemokraterna i vårt land tillhör i regel inte dem
som hävdar att tillväxt är onödig eller rent av farlig.
Tvärtom brukar tillväxten försvaras och framhållas som
viktig. Mot denna bakgrund är det extra häpnadsväckande
att den socialdemokratiska regeringen så fullständigt har
misslyckats med att föra en ekonomisk politik för tillväxt.</pre>
<pre>Efter åtta års regeringsinnehav och en lika lång
internationell högkonjunktur har socialdemokraterna drivit
Sverige till en ekonomisk kris. Denna kostnadskris kommer
att slå ut företag och industrier och driva upp
arbetslösheten. Som enda land inom OECD väntas Sverige
i år få en negativ tillväxt, dvs minskad total produktion.</pre>
<pre>Den socialdemokratiska regeringen bär ansvaret för
denna utveckling. Det är för dess oförmåga och
misslyckanden under 1980-talets gynnsamma år som
människor i Sverige nu får betala. De åtgärder i positiv anda
som har genomförts, framförallt skattereformen, uttalandet
om EG-medlemskap och nu senast uppgörelsen om
energipolitiken, dröjde tyvärr alltför länge. Ofta har
socialdemokraterna svängt efter stort yttre tryck, inte av
inre övertygelse.</pre>
<pre>Tillväxtpolitiken under 1980-talet har misslyckats därför
attregeringen inte förmått förnya den offentliga sektorn
och inte heller tillåtit konkurrens inom denna del av
ekonomin,regeringen har fört en vacklande och
osäkerhetsspridande energipolitik,regeringen har fört en
vacklande, tvehågsen och motsägelsefull Europapolitik,
regeringen under hela 1980-talet ständigt har höjt de
sammanlagda skatterna, trots tal om motsatsen,
regeringens satsningar på infrastruktur har varit senfärdiga
och otillräckliga,regeringen alldeles för sent har insett
betydelsen av konkurrens och fungerande marknader.
Fortfarande återstår många avregleringar att
genomföras.regeringen inte har reformerat
socialförsäkringssystemen enligt principen ''det måste löna
sig att arbeta'',regeringen har fört en alltför slapp
finanspolitik som lett till investeringsavskräckande höga
räntenivåer.</pre>
<pre>4. En liberal politik för tillväxt 4.1 
Sverige i EG</pre>
<pre>Ingenting skulle betyda så mycket för den svenska
tillväxten som att regeringen nu bestämde sig för att
målmedvetet arbeta för att Sverige skall bli en fullvärdig
medlem i den europeiska gemenskapen.</pre>
<pre>Efter att länge ha förhållit sig negativ till att Sverige
skulle ansöka om medlemskap i EG, svängde regeringen
plötsligt i samband med höstens valutakris. Det var
nödvändigt och bra att regeringen ändrade sin inställning.
Men det hade varit ännu bättre om beslutet hade varit
baserat på en genuin vilja och tilltro till medlemskap hos
den socialdemokratiska regeringen. Beslutet om ansökan
hade i så fall i grunden förbättrat näringslivets tilltro till
Sverige, vilket nu inte skett.</pre>
<pre>Om den svenska regeringen uppriktigt och målinriktat
hade drivit frågan om medlemskap i EG, skulle omvärldens
förtroende för vårt land förbättras i grunden. I så fall skulle
Sverige redan räknas som en blivande medlem. Detta skulle
stimulerat investeringarna i Sverige och stärkt förtroendet
för den svenska kronan.</pre>
<pre>Den svenska tillväxten kommer att stimuleras till följd
av den avreglering som ett EG-medlemskap för med sig.
Svenska företag kommer att konkurrera på lika villkor med
europeiska företag, både i Sverige och i EG. Den
omedelbara effekten av avreglering och ökad internationell
konkurrens kan bli att tillväxten tillfälligt reduceras då icke
konkurrenskraftiga företag slås ut, men på lite längre sikt är
effekten av medlemskap i EG entydigt ökad tillväxt.</pre>
<pre>Inte minst skulle de små och medelstora företagen
gynnas av medlemskap i EG. De små företagen har inte råd
att etablera sig på alla marknader och har inte resurser att
uppfylla produktkraven som idag varierar mellan olika
länder. Gränsproceduren är också mycket mer betungande
för småföretag än för större företag. Ett svenskt
medlemskap i EG skulle alltså betyda mycket för de små
och mellanstora företagens tillväxt och därmed för
utvecklingskraften i det svenska näringslivet 4.2 
Satsning på infrastruktur</pre>
<pre>Delar av den svenska infrastrukturen försummas och
förfaller. Detta är oroande mot bakgrund av
infrastrukturens betydelse för tillväxt, välstånd och miljö.
De eftersatta delarna av svensk infrastruktur är främst
vägarna, järnvägarna och ledningsnät för vatten och
avlopp. Våra synpunkter på trafikens område behandlas
utförligt i vår partimotion ''trafikens infrastruktur'' samt
kommittémotionerna ''trafik och miljö'' och ''vissa
trafikfrågor''.</pre>
<pre>En viktig del av ett lands infrastruktur är det
kunskapskapital som skapas genom forskning och
utbildning. Dessa områden behandlas i nästa avsnitt i
motionen.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna förordar en kraftig satsning på
infrastrukturen under 1990-talet. Ingen kan säga exakt vilka
resurser som kommer att kunna avsättas för att förnya dessa
försummade områden. Vad som blir möjligt är i hög grad
beroende av den ekonomiska utvecklingen. Men även det
omvända gäller: investeringar i infrastruktur utgör en
hävstång för den ekonomiska tillväxten. Därför är det
angeläget att vi nu och under kommande år är beredda att
göra sådana omprioriteringar att utrymme skapas för
omfattande strukturinvesteringar. Regeringen klarar tyvärr
inte detta.</pre>
<pre>När det gäller drift, underhåll och investeringar i
järnvägar och vägar är det vår bedömning att behovet av
resurser kommer att uppgå till i storleksordningen 140
miljarder kronor under 1990-talet. Vi föreslår därför en
investeringsram med denna omfattning. Vi ansluter oss
alltså i stort sett till de bedömningar regeringens utredare
Tony Hagström gjort i sin utredning ''Finansiering av vägar
och järnvägar'' (SOU 1990:86). Detta innebär en avsevärd
vidgning av ramen jämfört med det förslag som regeringen
nu lagt på 100 miljarder kronor. Vi anser det angeläget att
behovet på 140 miljarder kan tillgodoses, och har redan
tidigare lagt förslag om hur detta kan ske.</pre>
<pre>Vi vill framhålla att den typ av politiska målsättningar
som regeringen slår fast i propositionen har ett begränsat
värde. Skulle tillväxten fortsätta att utebli -- eller som just
nu, vara negativ -- eller sparkvoten bli mycket låg, kan det
bli omöjligt att få fram ens de resurser som regeringen
räknar med, vilka som sagt är otillräckliga. Detta
understryker vikten av att det ekonomiska klimatet blir
sådant att det skapas en vilja att spara och investera i vårt
land. Om alla resurser som tillkommer konsumeras eller
investeras utomlands, kommer vi snart nog att ha sågat av
den gren av relativt välstånd vi sitter på.</pre>
<pre>Vi vill även understryka det faktum att regeringens 100
miljarder har en osäker finansiering. Av de 100 miljarderna
räknar regeringen med att 30 skall komma från
avgiftsfinansiering och 10--15 från näringsliv och regioner.</pre>
<pre>Vi håller det för osäkert att man kommer att få in de
summor som regeringen hoppas på. Näringslivsfinansiering
är en bra men osäker metod, i synnerhet i rådande
lågkonjunktur. I vilken utsträckning avgiftsfinansiering kan
bidra till infrastrukturinvesteringar i den grad som
regeringen hoppas är också osäkert. Bl.a. miljöaspekter
lägger i vissa fall restriktioner på vilka avgifter som kan tas
ut.</pre>
<pre>Regeringen skriver att storleken på utbyggnaden av
trafikens infrastruktur under 1990-talet är avhängig den
tillkommande finansiering som skall ske via avgifter och
näringslivsmedverkan. Risken finns således att dessa
investeringar aldrig kommer att kunna bli av. Regeringens
mål att investera 100 miljarder kronor under 1990-talet
verkar vid närmare studium inte vara realistiskt.</pre>
<pre>Investeringar och underhåll</pre>
<pre>Vi anvisar i denna motion vissa metoder att få fram
resurser till investeringar i infrastruktur. Vi vill emellertid
starkt understryka vikten av att resurser också avsätts för
underhåll. Uppgifterna om pågående kapitalförstöring i
t.ex. vägnätet är oroande.</pre>
<pre>Regeringen föreslår i propositionen att 10 % 
av ban- och vägverkens nuvarande underhållsanslag
framöver skall gå till investeringar. Vi anser att regeringens
förslag till finansiering av investeringar genom ytterligare
reducerat underhåll är kortsiktigt och riskerar att leda till
ett ytterligare försämrat och förslitet väg- och järnvägsnät i
framtiden.</pre>
<pre>Om våra förslag förverkligas kommer nya resurser att
tillföras för investeringar. Det skapar utrymme för en annan
fördelning av de skattemedel som tillförs för underhålls- och
investeringskostnader.</pre>
<pre>En utveckling mot förbättrat underhåll skulle också
underlättas av att man i statsbudgeten skilde på drift- och
kapitalbudgetar, så att man på ett systematiskt sätt kan göra
en avvägning mellan underhåll och investeringar. För
närvarande råder en ogenomtränglig blandning av olika
principer vid denna typ av beslut. Vi har i en reservation
tillsammans med moderaterna i finansutskottet föreslagit
just detta.</pre>
<pre>Finansiering av infrastrukturinvesteringar</pre>
<pre>Hur ska de resurser skaffas fram som behövs om Sverige
varje år ska avsätta i storleksordningen tio till femton
miljarder kronor för investeringar i vägar och järnvägar?</pre>
<pre>En del måste skaffas fram genom nya
finansieringskällor, i första hand i form av avgifter på nya
vägar och broar samt avgifter som införs av miljöskäl i
storstäderna.</pre>
<pre>Vi avvisar däremot tanken på att för närvarande lägga
ytterligare pålagor på bilismen i form av högre bensinskatt.
Vi är heller inte beredda att binda oss för att en fast andel
av bensinskatterna ska gå till infrastrukturändamål.</pre>
<pre>Den enda realistiska möjligheten vi kan se att
åstadkomma resurstillskott i den storleksordning som är
nödvändig är att ändra sammansättningen av statens
balansräkning, alltså att byta ut ''socialistiskt realkapital''
(statliga tillgångar i form av företag, mark och fastigheter)
mot ''infrastrukturellt realkapital'' (vägar, broar, järnvägar
etc.).</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har i en motion tillsammans med
de övriga borgerliga partierna förordat en utförsäljning av
statliga företag och andra tillgångar. Det kan frigöra kapital
som, tillsammans med skattemedel och privat finansiering,
skapar utrymme för de investeringar vi förordar. I
trepartimotionen uppskattas den möjliga
försäljningsvolymen till tio miljarder kronor om året i
åtskilliga år framåt. En del av de pengarna räcker alltså för
att garantera de infrastrukturinvesteringar som är
nödvändiga för framtiden. Exakt hur stor del av
försäljningsintäkterna som skall gå till investeringar i
infrastruktur beror på graden av annan finansiering.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna ställer sig ytterst tveksamt till den
infrastrukturfond som regeringen föreslår. Vi har tidigare
avvisat regeringens förslag i denna riktning när det gällde
en betydligt mindre fond. Fondens syfte och arbetssätt var
oklart redan då, och redovisningen är fortfarande bristfällig
i regeringens nya förslag. I ett avseende har otydligheten
ökat, eftersom fondmedlen nu även förutsätts kunna
användas till vägar. Någon antydan av hur stora delar av
fondens medel som skall satsas på vägar respektive
järnvägar ges inte.</pre>
<pre>Fondens satsningar sägs förutsätta samfinansiering med
företag och regioner. Om denna inte blir av, blir det heller
inga nya investeringar. Denna låsning är olycklig. Det torde
finnas flera mycket angelägna projekt som är svåra att
samfinansiera.</pre>
<pre>Vi anser det onödigt med en fond vars medel förvaltas
separat från statskassan. Den föreslagna delegationen för
infrastrukturinvesteringar är också onödig. Den typ av
samordnade infrastrukturlösningar som delegationen med
hjälp av fonden skall svara för bör regeringskansliet klara
av inom ramen för den ordinarie organisationen.</pre>
<pre>Den finansiering av infrastrukturfonden som regeringen
föreslår reser också frågetecken. För budgetåret 1991/92 vill
regeringen t.ex. ta ytterligare 5 miljarder från de
avskattningsmedel som riksdagen tidigare beslutat skall
användas för att minska statsskulden. Detta är ingen
finansiering, utan i själva verket en ofinansierad
utgiftsökning. Vi motsätter oss detta förslag. De medel som
föreslås på tilläggsbudget får fördelas på ordinarie anslag.</pre>
<pre>4.3 Satsning på högre utbildning och forskning</pre>
<pre>En målmedveten, kraftfull och uthållig satsning på högre
utbildning och forskning är nödvändig om Sverige skall
behålla sin ställning som avancerad industrination och
välfärdsstat. Vi lever i en tid och en värld där den allmänna
kunskapsnivån hos befolkningen är avgörande för
utvecklingskraften inom landet och konkurrenskraften
internationellt. Vårt välstånd är till stor del en följd av ett
samspel mellan hög kvalitet på grundutbildning,
grundforskning och tillämpad forskning.</pre>
<pre>I ett internationellt perspektiv spelar utbildning och
forskning en framträdande roll. Universitets- och
kultursamarbete ökar i betydelse, inte minst i Europa. I de
flesta länders nationella planering betraktas forskning och
utbildning som viktiga tillväxtfaktorer och industrinationer
omprioriterar idag sina resurser med den utgångspunkten.
Detta bör också Sverige göra. Regeringen klarar tyvärr inte
av detta.</pre>
<pre>En utförligare behandling av dessa frågor återfinns i vår
partimotion om högre utbildning och forskning.</pre>
<pre>Den högre utbildningen</pre>
<pre>Vid en internationell jämförelse visar det sig att av den
procentuellt stora andel av BNP som går till utbildning i
Sverige går en jämförelsevis liten del till högskolornas
grundutbildningar.</pre>
<pre>Ett av resultaten av detta är att Sverige i dag ligger långt
efter flera av våra konkurrentländer då det gäller andelen
av befolkningen med högre utbildning. USA, Kanada,
Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Danmark är
exempel på länder med en högre andel högskoleutbildade.
I Sverige är 2,3 procent av befolkningen registrerad i
högskoleutbildning, i Kanada och USA dubbelt så många.
Förhållandet är än mer anmärkningsvärt om man betänker
att Sverige har en vidare definition av högskoleutbildning
än andra länder. Detta innebär att vi ligger ännu sämre till
än vad statistiken visar.</pre>
<pre>Flertalet västländer planerar dessutom för en fortsatt
expansion av den högre utbildningen. Storbritannien
planerar t.ex. att fördubbla antalet högskolestuderande
inom 25 år. Att detta är rätt väg råder knappast något tvivel
om. Inom allt fler områden växer kunskapsberoendet
snabbt samtidigt som en aktiv vetenskaplig verksamhet
producerar ny kunskap i accelererande takt. För att bedöma
och tillämpa denna nya kunskap behövs bredare
vetenskapliga grunder hos flera människor.</pre>
<pre>Forskning</pre>
<pre>Under 1970- och 80-talen har Sveriges FoU i förhållande
till BNP ökat från ett europeiskt genomsnitt till en
tätposition i nivå med Japan och USA. Denna ökning har
nästan helt hänförts till industrins egen FoU, medan statens
satsningar släpat efter.</pre>
<pre>Ett problem är att vi trots dessa jämförelsevis stora
satsningar på forskning inte ''får ut'' lika mycket som andra
länder av dessa. FoU-investeringarna har inte resulterat i en
motsvarande andel högteknologi i svensk produktion och
export. Däremot har FoU i Sverige i ökande utsträckning
resulterat i produktion utanför Sverige. Detta behöver dock
i sig inte tyda på något fundamentalt fel på Sverige som
industriland utan kan vara en naturlig följd av det relativt
höga kostnadsläge som alla utvecklade länder har. Mer
oroande är i så fall att även FoU-verksamheten i många
företag nu börjar lämna Sverige. Industrin har också börjat
uppge brist på specifik kompetens som ett skäl att lokalisera
FoU utomlands.</pre>
<pre>Fler platser inom högskolan</pre>
<pre>Enligt regeringens förslag skall antalet platser på
högskolan nästa budgetår öka med 350 utöver de 1 600 
som regeringen redan tidigare föreslagit. UHÄ har
begärt en ökning med 6 000 
platser.</pre>
<pre>Regeringen föreslog i budgetpropositionen en stor
satsning på arbetsmarknadsutbildning, men har inte varit
beredd att öka antalet platser inom högskolan i någon
nämnvärd omfattning. Denna prioritering kan starkt
ifrågasättas. Kan vi inte bereda fler ungdomar plats inom
högskolan så kommer det direkt eller indirekt att få till
effekt att kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
stiger.</pre>
<pre>De av regeringen nu föreslagna ökningarna av antalet
utbildningsplatser föreslås finansieras genom
omprioriteringar. Förslaget innebär bl a resursminskningar
för tekniska utbildningar, vårdutbildningar och
lärarutbildningar. Förslaget innebär att regeringen tar med
ena handen och ger med den andra. Resultatet blir ingen
resursförstärkning.</pre>
<pre>Vi föreslår istället att antalet utbildningsplatser inom
högskolan ökas i den omfattning som UHÄ föreslår.
Bakgrunden till vårt förslag är dels det manifesterade
behovet av fler akademiker, dels läget på arbetsmarknaden.
Det bästa sättet att försöka motverka en ökad arbetslöshet
är att satsa på utbildning. Detta bör ske på alla plan, både
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och inom det
ordinarie utbildningsväsendet.</pre>
<pre>Riksdagen bör uppdra åt regeringen att öka antalet
intagningsplatser på högskolan med totalt 6 000 
till hösten. För detta bör ett särskilt anslag på 100
miljoner kronor ställas till regeringens disposition. Detta
kommer att minska behovet av kommande
arbetsmarknadspolitiska satsningar. Vi förutsätter att dessa
medel allsidigt fördelas mellan olika utbildningar och även
kommer de mindre och medelstora högskolorna till del.</pre>
<pre>Högskolans styr- och anslagssystem</pre>
<pre>Budgetåret 1993/94 decentraliseras styr- och
anslagssystemet i högskolan. Genom riksdagsbeslutet om
ett nytt styrsystem kommer varje högskoleenhet att tilldelas
ett samlat anslagsbelopp för sin grundläggande
högskoleutbildning. De högskolor som har
forskningsorganisation får därutöver ett anslag till
forskning.</pre>
<pre>På universiteten kan uppdelningen i två anslag komma
att leda till en förstärkning av de redan idag alltför strikta
gränserna mellan forskning och grundutbildning. Dessutom
kan prioriteringen mellan ämnen leda till att mindre
institutioner och ''smala'' ämnen får svårare att hävda sig.</pre>
<pre>Vi anser att riksdagen borde antagit vårt förslag till
styrsystem och genomfört en mer långtgående
decentralisering. Som en vision har vi haft bilden av ''den
autonoma högskolan''. I den nu föreliggande propositionen
aviserar regeringen att det tidigare beslutade styr- och
anslagssystemet ytterligare skall utvecklas inom
utbildningsdepartementet. Arbetet syftar till att förverkliga
de under hösten 1990 redovisade målen att öka
examinationen och att minska administrationen med
vardera en tiondel. Regeringen tycks äntligen ha insett de
svagheter som styrsystemet för högskolan har. Men vi
menar att förslagen är otillräckliga.</pre>
<pre>Vi förordar en ordning som innebär att riksdagen anvisar
ett anslag sektorsvis till varje högskola. Anslaget ska vara
gemensamt för grundutbildning och forskning. Riksdagen
bör sätta ramarna genom att ställa prestationskrav i form av
t.ex. förväntat antal utexaminerade inom en viss sektor eller
viss utbildning, genom att följa antalet studenter som söker
sig till olika sektorer, genom att ange vissa forskningsfält
som bör prioriteras i ett samhälleligt perspektiv, genom att
följa utvecklingen av antalet lärare som har
forskarutbildning.</pre>
<pre>Prioritering ska ske på lokal nivå mellan sektorns
resurser till grundutbildning och forskning. Vi är inte
omedvetna om att dessa avvägningar kan vara känsliga men
som all decentralisering kräver detta ett lokalt ansvar, som
vi tror är möjligt att räkna med.</pre>
<pre>Inom ramarna bör högskolan ha stor frihet att göra
avvägningar och prioriteringar vad gäller t.ex .
dimensioneringen, hur resurser ska överföras mellan
utbildningar inom sektorn, antagningssystemets
utformning, tjänsteorganisationen för grundutbildning och
forskning, tjänstetillsättning (inklusive professurer),
lönesättning, hur lokal- och utrustningsfrågor samt den
interna kvalitetskontrollen ska utformas.</pre>
<pre>Självfallet kan visionen om ''autonoma'' högskolor inte
tillämpas utan begränsningar. Sverige är ett litet land med
begränsade resurser. Det nationella ansvaret kräver att
riksdagen ska kunna ålägga en sektor att bedriva utbildning
och forskning för att garantera att vissa smala ämnen
kommer att tillgodoses.</pre>
<pre>I vår modell spelar riksdagens ställningstagande till en
samlad högskole- och forskningsproposition vart tredje år
en stor roll. Genom ett sådant beslut formas en nationell
strategi på detta område. Däremot kommer riksdagen inte
att kunna styra resursfördelningen så i detalj som hittills.
Det betyder att graden av måluppfyllelse gentemot
riksdagens ramar/krav måste kunna visas och värderas
bättre än i dag.</pre>
<pre>Vårt styrsystem utgår ifrån att högskolorna samarbetar
och samråder med varandra om bl.a.
utbildningsplaneringen, för att undvika t.ex. att en viss
utbildning läggs ned eller startar på flera orter samtidigt och
i utformandet av kriterier för kvalitetskontrollen.</pre>
<pre>Löntagarfondernas tillgångar till universitet och
högskolor</pre>
<pre>I en trepartimotion föreslår de borgerliga partierna att
löntagarfonderna avvecklas och att en del av fonderna
därvid ställs till högskolans förfogande.</pre>
<pre>Vi menar att detta ger en unik möjlighet att selektivt
pröva ett radikalare styr- och finansieringssystem än det
riksdagen fattade beslut om för ett par år sedan.</pre>
<pre>Fondernas tillgångar i form av aktier i svenska företag
representerar ett värde i form av årlig avkastning. De
representerar också ett värde i form av frihet, oberoende
och makt. Den som förfogar över tillgångarna och
avkastningen av löntagarfonderna blir mindre beroende av
andra finansiärer.</pre>
<pre>Makten över utbildningens innehåll och forskningens
inriktning är viktig. Att söka sprida den makten på många
händer och därvid öka forskningens och de akademiska
utbildningarnas frihet är centrala inslag i ett liberalt
reformarbete. Institutioner för utbildning och forskning,
som i kraft av egen ekonomisk styrka är oberoende av
anslagsbeviljare är därmed en tilltalande tanke.</pre>
<pre>Vi föreslår att under de närmaste åren en eller ett par
högskolor görs fria från det statliga högskoleväsendet. De
ska självständigt få förvalta delar av löntagarfondernas
tillgångar.</pre>
<pre>Vi förutsätter att de kan förvalta medlen på ett sådant
sätt att avkastningen blir minst lika hög som hittills. Vi
förutsätter vidare att statsmakternas anslagsgivning till
högskoleväsendet inte minskas med anledning av de
resurser som på detta sätt tillförs.</pre>
<pre>4.4 Ökad konkurrens</pre>
<pre>Effektiv konkurrens i näringslivet förutsätter dels
etablerings- och näringsfrihet, dels en effektiv
konkurrensbefrämjande politik från statsmakternas sida.</pre>
<pre>Friheten att starta ett företag är ett omistligt inslag i ett
marknadsekonomiskt system. Den är också en förutsättning
för mångfald i näringslivet och för utvecklingen av nya
företag och produkter. Näringsfriheten är idag delvis
kringskuren av monopol, auktorisationskrav och
etableringskontroll. Vi anser att rätten att driva
näringsverksamhet och utöva ett yrke är så viktig att den
bör grundlagsskyddas. Alla propåer om utökad
vandelsprövning, etableringskontroll etc. som inte kan
motiveras med behovet av skydd för människors hälsa och
säkerhet måste avvisas.</pre>
<pre>Men konkurrensen hotas inte bara av offentliga
regleringar. I många branscher förekommer kartell- och
monopolbildningar, ofta av ganska subtilt slag. I registret
hos SPK finns över 1 200 
officiella, konkurrensbegränsande
överenskommelser. Denna typ av prissamverkan bestraffas
hårt i USA och även i EG går utvecklingen mot strängare
påbud vid samarbete mellan konkurrenter.</pre>
<pre>För att kunna angripa en prissamverkan
konkurrensrättsligt måste näringsfrihetsombudsmannen i
dag bevisa att denna samverkan haft ''skadlig inverkan''.
Detta har inte i något fall gått att styrka. Det kan därför
ifrågasättas huruvida den hittills tillämpade huvudprincipen
inom konkurrensrätten -- den s.k. missbruksprincipen --
varit tillräckligt verksam. En övergång till den s.k.
förbudsprincipen bör övervägas.</pre>
<pre>Det är av yttersta vikt för den fria konkurrensen att de
konkurrensvårdande myndigheterna fungerar effektivt och
handlägger ärenden snabbt. Folkpartiet liberalerna har
tidigare uppmärksammat bl.a. de långa
handläggningstiderna hos NO.</pre>
<pre>Vi vill samtidigt betona att frågan om en lämplig
myndighetsstruktur på konkurrensområdet kräver en snar
lösning. De avregleringar som nu sker i flera branscher
kommer inte att ge önskat resultat om de inte kombineras
med insatser för att stärka konkurrensen, eftersom
regleringarna gett upphov till koncentration och karteller.
För att avregleringens frukter skall tillfalla konsumenterna
och inte producenterna måste därför en klar
arbetsfördelning och upparbetade rutiner finnas i de
konkurrensvårdande myndigheterna.</pre>
<pre>Telemarknaden</pre>
<pre>Efter ett målmedvetet arbete under 1980-talet framför
allt från folkpartiet liberalernas sida har vi nu nått därhän
att televerkets alla formella monopol på teleområdet har
avskaffats. Det har blivit möjligt att skapa förståelse för att
telekommunikationstjänster bör ses som en resurs som
naturligast hör hemma på en marknad och inte i en
monopolmiljö.</pre>
<pre>Televerkets ställning är emellertid i praktiken alltfort
utomordentligt dominerande.</pre>
<pre>Telemarknaden bör enligt vår mening kännetecknas av
en mångfald som bygger på konkurrens mellan ett flertal
olika producenter av tjänster och utrustningar. Denna
konkurrens bör vara verklig, och inte bara skenbar. En
situation som den i England, där det privatiserade British
Telecom har över 95 % 
av utbudet, och övriga konkurrenter får dela på
resterande 5 %, 
kan inte tjäna som liberal förebild. Det innebär ingen
sådan verklig konkurrens, till konsumenternas bästa, som
vi anser önskvärd.</pre>
<pre>Utgångspunkten för den svenska situationen är att vi har
ett allmänt tillgängligt telenät, samt därutöver tjänster
rörande telefoni och data m.m., som televerket, Comvik
m.fl. utvecklat. Vissa ytterligare, utländskt dominerade,
konkurrenter har aviserat intresse för den svenska
marknaden.</pre>
<pre>Det svenska allmänna telenätet är för närvarande en
publik resurs som, sedan förbudet för tredjepartstrafik
avskaffades, i princip är tillgänglig för alla. Emellertid är
det bara televerket som haft tillgång till denna
utomordentliga resurs, vars värde har uppskattats till 120
miljarder kr. Televerket har också i praktiken haft ett
dominerande inflytande över villkoren för anknytning från
de andra som givits tillträde den sista tiden. Televerket
spelar också på andra områden en dubbelroll, t.ex. som
frekvenstilldelare både till sig självt och andra företag.</pre>
<pre>Vi anser, till skillnad från vad som sägs i propositionen,
att svensk televerksamhet inte ska kännetecknas av ''en
sammanhållen televerkskoncern med bred verksamhet''.</pre>
<pre>Tvärtom är en sammanhållen televerkskoncern det
största hindret för en fungerande konkurrens på
telekommunikationsmarknaden. Ett sammanhållet verk
kommer att ha ett konkurrensförsteg gentemot andra
teletjänstbolag på marknaden som omöjliggör konkurrens
på lika villkor (se principskiss 1).</pre>
<pre>En uppdelning av det nuvarande televerket i ett
''nätverk'' och ett tjänstebolag, som konkurrerar på lika
villkor med andra teletjänstbolag, bör därför genomföras.
Televerkets myndighetsfunktioner bör också separeras från
dess andra funktioner (se principskiss 2).</pre>
<pre></pre>
<pre>En sådan lösning är helt parallell till den uppdelning av
infrastruktur och konkurrensutsatt verksamhet som gjorts
av järnvägstrafiken och som regeringen nu föreslår för
Vattenfall. En bolagisering av televerkskoncernen i dess
nuvarande form är alltså ingen bra lösning. Vad regeringens
andra organisationsalternativ, den s.k. utvecklade
affärsverksformen skulle innebära är mycket oklart. Vi
motsätter oss därför regeringens förslag.</pre>
<pre>I stället bör en bolagisering av televerket genomföras
först efter en uppdelning, varefter en privatisering av i
första hand teletjänstbolaget bör ske. En sådan lösning har
också den fördelen att privatiseringen kan genomföras i
etapper.</pre>
<pre>Televerkskoncernen består redan av flera separata
företag, Teleinvest, Televerket Radio m.fl. En nybildning
av bolag för utveckling, bolag för nyare tjänster m.m. inom
koncernen erfars också vara på väg, alldeles oberoende av
propositionen. Efter en uppdelning och bolagisering finns
alltså goda möjligheter att genomföra privatiseringen
etappvis.</pre>
<pre>Privatiseringen bör ske i form av en börsintroduktion
främst avsedd för teleabonnenter, anställda och den breda
allmänheten. Därmed ges företagsgruppen tillträde till
riskkapitalmarknaden.</pre>
<pre>För att en uppdelning skall ge de önskade
konkurrensmässiga resultaten, är det nödvändigt att
telenätet förs över till en juridiskt sett självständig enhet.
Ett sådant bolag måste vara i alla avseenden avskilt från
televerkets affärsdrivande verksamhet och ha en annan
ägare. Enbart därigenom kan det inta en självständig
ställning gentemot såväl televerkets affärsdrivande bolag
och konkurrenter.</pre>
<pre>Detta har också bl.a. NO påpekat i ett brev till
regeringen. Liknande åsikter har framförts av SPK och
Statskontoret. En bolagisering av televerket i dess
nuvarande monopolform vore en olycka för konkurrensen
och de svenska telekonsumenterna.</pre>
<pre>Televerkets myndighetsutövning bör snarast separeras
både från dess nätförvaltande och konkurrensutsatta
funktioner. En effektiv marknadsövervakning är nödvändig
för att garantera konkurrensen på telemarknaden. Statens
telenämnd bör överta ansvaret för den övergripande
övervakningen av marknaden. Nämndens erforderliga
resurser borde kunna fås genom avgiftsfinansiering.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna anser att staten har ett socialt
ansvar för att telefontjänster erbjuds konsumenter i hela
landet. Ett av argumenten mot en uppdelning av televerket
är att den skulle försvåra korssubventioneringen av
glesbygdsabonnenter vilket skulle leda till att deras
abonnemangskostnader fördyras kraftigt.</pre>
<pre>Vi anser att telefonitjänster skall erbjudas hushåll i olika
delar av landet på likvärdiga villkor. Dock anser vi att
korssubventionering inom televerket är ett dåligt sätt att
uppnå detta. Subventionering av vissa verksamheter med
hjälp av vinster på andra snedvrider hela
telekommunikationsmarknaden och skapar ineffektivitet
och onödiga kostnader, både inom televerket och på
marknaden.</pre>
<pre>En tänkbar lösning på hur frågan om det sociala ansvaret
skall lösas vore en avgift som togs ut på all nättrafik, både
den som går via televerket och den privata, och som
användes till att upphandla nättjänster för
glesbygdsabonnenter. Redan idag upphandlar staten vissa
tjänster hos televerket, de s.k. särskilda åtagandena.</pre>
<pre>Vi anser att det vore mycket olyckligt om kravet på
televerket att särredovisa den konkurrensutsatta
verksamheten slopades så som regeringen föreslår.
Särredovisningen är den enda möjliga garantin för att
televerkets konkurrensutsatta verksamhet inte
subventioneras av den oskyddade verksamheten.
Särredovisningen fyller en funktion eftersom dessa två
verksamheter i så hög grad är integrerade, och dess värde
består så länge inte televerket delas upp i två eller flera
enheter med olika ägare.</pre>
<pre>Vi ställer oss positiva till televerkets arbete för att höja
totalproduktiviteten, och det är positivt att detta kopplas till
ett pristak för telekommunikationer. Vi vill dock påpeka att
vi ställer oss i grunden negativa till alla typer av statlig
prisreglering. Priser sätts bäst i fri konkurrens på
marknaden, och detta gäller även teletjänster.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna ställer sig positivt till det
föreslagna höjda utdelningskravet. Vi har tidigare
motionerat just i denna riktning. Vi vill dock betona vikten
av att utdelningskravet sätts enligt strikta
företagsekonomiska principer. Utdelningskravet måste
också vara satt så att verklig konkurrensneutralitet uppnås.</pre>
<pre>Postmarknaden</pre>
<pre>En översyn av förutsättningarna och formerna för
postverkets verksamhet är påkallad av flera skäl.
Strukturkrisen i kontorsnätet, frågan om förmedling av
statens betalningar, utvecklingen av regelverket inom EG
och rent allmänt den tekniska och ekonomiska utvecklingen
påkallar en översyn och modernisering av postens
verksamhet.</pre>
<pre>Vi anser att postverket även fortsättningsvis bör ha ett
ansvar för rikstäckande service. Vi delar regeringens
bedömning att postverket utan ändrade
verksamhetsförutsättningar redan på ganska kort sikt
kommer att få problem att upprätthålla den nuvarande
servicenivån. Kraven på, och förutsättningarna för, denna
service förändras snabbt.</pre>
<pre>Vi är inte övertygade om att kravet på rikstäckande
tjänster garanteras bäst genom monopol på statliga
betalningar och brevbefordran. Huvudprincipen på
postverkets verksamhetsområden, liksom på övriga
marknader, bör vara fri konkurrens. Statliga myndigheter
bör t.ex. vara fria att välja förmedlare av betalningstjänster
i stället för att enbart vara hänvisade till posten. Ett krav
på posten att konkurrera med bankerna om dessa tjänster
skulle leda till en betydande effektivisering av postens
verksamhet. Likaså bör ett avvecklande av brevmonopolet
övervägas och ett nytt regelsystem för brevbefordran
utvecklas i anslutning till EG:s.</pre>
<pre>Energimarknaden</pre>
<pre>En säker tillgång till energi utgör en förutsättning för
investeringar och tillväxt. Den energipolitiska
överenskommelsen skapar en god grund för ekonomisk
tillväxt i Sverige. Överenskommelsen tryggar tillgången på
el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor.</pre>
<pre>Hotet om den förtida kärnkraftsavvecklingen, som ledde
till en oro om de framtida svenska elpriserna och därmed till
minskade industriinvesteringar, är borta. När
kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den
kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljömässigt acceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla
internationellt konkurrenskraftiga elpriser.</pre>
<pre>En förutsättning för låga energipriser är att
konkurrensen på energimarknaderna säkras. Inrättandet av
en monopolövervakningsfunktion på energiområdet bör
därför övervägas. Detta är inte minst viktigt med tanke på
den bristande konkurrensen på elmarknaden. Vattenfall
har idag en helt dominerande ställning på den svenska
elmarknaden eftersom företaget är både största producent
och största distributör. Vi vill dels bryta denna dubbla
monopolställning, dels privatisera stora delar av Vattenfalls
verksamhet.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har tidigare i en trepartimotion
med centerpartiet och moderata samlingspartiet föreslagit
att stora delar av Vattenfalls verksamhet bör privatiseras.
Detta bör gå till så att Vattenfalls storkraftnät och
utlandsförbindelser avskiljs från kraftproduktion och lokal
distribution, vilka sedan privatiseras. En utgångspunkt vid
försäljningen skall vara att kraftproduktionens effektivitet
inte försämras och att produktionskostnaderna inte stiger
genom en försäljning.</pre>
<pre>Ansvaret för storkraftnätet och utlandsförbindelserna
bör fortsättningsvis ligga hos ett särskilt bolag. Riksdagen
bör fatta principbeslut om detta. Prissättningen på
storkraftnätet skall vara konkurrensneutral. Nätet skall
vara öppet för transitering av kraft för alla kraftleverantörer
som har teknisk kapacitet.</pre>
<pre>Den föreslagna uppdelningen och bolagiseringen av
Vattenfall bör följas upp genom en försäljning av aktierna
till en bred allmänhet i ett tempo som väl anpassas till
kapitalmarknadens absorptionskapacitet. Metoder för
försäljningen får prövas slutgiltigt så snart bolagiseringen
slutförts. Redan under de närmaste tre åren bör de första
stegen tas för att komma närmare det uppsatta målet.</pre>
<pre>Vi ställer oss tveksamma till regeringens förslag att
överförandet av produktions- och distributionsanläggningar
till det nya bolaget skall ske till bokförda värden. Vi anser
att överföringen i huvudsak skall ske till marknadsmässiga
värden för samtliga tillgångar.</pre>
<pre>Det ligger ett egenvärde i att fastslå de marknadsmässiga
värdena av Vattenfalls tillgångar, men det utgör också en
absolut nödvändig förutsättning för att staten skall kunna
ställa marknadsmässiga avkastningsvillkor på ägarkapitalet
i det nya företaget. En sund konkurrens på elmarknaden
kan inte skapas om den största aktören får tillgång till
resurser värderade under marknadspris och
avkastningskravet baseras på detta. En framtida
privatisering förutsätter också en värdering av bolagets
sanna tillgångar så som marknaden värderar dem.</pre>
<pre>Oavsett vilken form bolagiseringen av Vattenfall tar
finns det ingen anledning att till bolaget/bolagen föra över
de naturskyddade fallrätterna. Det är inte ett kraftbolags
uppgift att bedriva naturskydd. Liksom vi föreslår att
domänverkets skyddsvärda markområden inte skall föras
över till det bolag som nu bildas, menar vi att de skyddade
fallrätterna inte bör föras över till ett bolagiserat
vattenfallsverk. De bör istället överföras till
naturvårdsverket eller på annat lämpligt sätt säkras för
framtiden.</pre>
<pre>Vad gäller Trollhätte Kanalverk instämmer vi i stort med
den lösning som föreslagits. Dock menar vi att staten måste
ha en inlösningsrätt i kanalen gentemot det nya bolaget, så
att samhällets intressen av effektiva kommunikationer
säkras för framtiden. Möjligheten att släppa in nya
ägargrupper i kanalbolaget bör undersökas.</pre>
<pre>Vad gäller kanalverkets myndighetsuppgifter anser vi att
den naturliga lösningen vore att ansvaret för dessa uppgifter
låg på samma myndighet som för andra svenska farvatten,
dvs. sjöfartsverket. Den praktiska verksamheten skulle då
kunna delegeras till det nya kanalaktiebolaget.</pre>
<pre></pre>
<pre>Domänverket</pre>
<pre>Regeringen föreslår i propositionen att verksamheten
vid domänverket skall överföras till ett av staten ägt
aktiebolag, troligen vid årsskiftet 1991-1992. En
uppskrivning av tillgångarna skall genomföras. Regeringen
föreslås få ett bemyndigande att sälja domänverksegendom
inom en ram av 950 milj.kr.</pre>
<pre>Någon ordentlig redovisning och analys av verkets olika
funktioner görs inte i propositionen. Regeringen avser att
återkomma senare med förslag om hur de intressen som har
skyddats bl.a. genom bildande av domänreservat skall
hanteras framöver.</pre>
<pre>I trepartimotionen om statliga företag föreslås att delar
av domänverkets skogar skall säljas, i första hand till jord-
och skogsbrukare i de områden där domänskogarna är
belägna. Vidare föreslås en försäljning av domänverkets
dotterbolag, Domänföretagen AB.</pre>
<pre>I motionen framhålls vidare att ASSI bör utbjudas till
försäljning och i samband därmed tillföras skog från
domänverket. Detta kan bli aktuellt också vid en försäljning
av Domänföretagen AB.</pre>
<pre>I propositionen ges ingen närmare vägledning om i vilka
former och efter vilka riktlinjer den föreslagna
försäljningen av domänverksegendom skall ske. Riksdagen
bör därför göra ett tillkännagivande om att en försäljning
av domänverksskogar i första hand skall ske till jord- och
skogsbrukare i de områden där domänskogarna är belägna.
Konkurrenssituationen på virkesmarknaden måste också
beaktas vid försäljningen. En fortsatt försäljning bör kunna
ske även efter det att den av regeringen angivna ramen har
uppnåtts.</pre>
<pre>Domänverket spelar för närvarande olika roller i den
svenska skogsnäringen. Dessa roller är enligt vår mening
otillräckligt beskrivna och analyserade i propositionen.</pre>
<pre>Domänverket förvaltar omfattande skogsarealer av stort
värde för naturvård och rekreation. Vi syftar i första hand
på de olika domänreservaten varav betydande delar är
belägna i de fjällnära skogarna. Ett förbättrat skydd för de
fjällnära skogarna genom en gräns för särskild
naturvårdshänsyn i enlighet med folkpartiet liberalernas
förslag skulle bl.a. påverka ytterligare domänverksmark.
Även i andra delar av landet finns skyddsvärd mark i
domänverkets ägo som riskerar att drabbas vid en
bolagisering med åtföljande höjning av avkastningskravet.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna fäster stort avseende vid den
framtida förvaltningen av de delar av domänverkets
markinnehav som är av intresse för naturvård och
rekreation. Vi anser således inte att t.ex. kalfjäll,
renbetesland och fjällnära skogar skall bolagiseras.</pre>
<pre>Enligt folkpartiet liberalernas mening -- senast uttryckt i
en partimotion om naturvård -- bör målet vara att en
procent av den produktiva skogen nedanför fjällregionen
skyddas mot avverkning. I detta inkluderas nationalparker
och reservat.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har tidigare föreslagit en
successiv överföring av skyddsvärd domänverksmark till
naturvårdsfonden. Denna handlingslinje bör fullföljas i
samband med en bolagisering av domänverket. Skogsmark
av stort värde för naturvården bör således föras till
naturvårdsfonden när domänverkets tillgångar i övrigt
överförs till det nya aktiebolaget. Naturvårdsfonden bör
också tillföras viss ytterligare skogsmark som kan användas
som ersättningsmark vid framtida reservatsbildningar.</pre>
<pre>Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i
denna riktning.</pre>
<pre>Ökad konkurrens inom flygsektorn.</pre>
<pre>I propositionen förs ett allmänt resonemang om vikten
av ökad konkurrens inom den nationella flygtrafiken. Bl.a.
skriver regeringen:</pre>
<pre>Det finns enligt vår mening inga principiella skäl att
undanta flygsektorn från den näringsfrihet som sedan länge
gällt för flertalet andra sektorer.</pre>
<pre>Det är därför anmärkningsvärt att propositionen trots
detta inte innehåller några förslag som leder till ökad
konkurrens. Att SAS och Linjeflyg tillåts konkurrera med
varandra kan endast väntas få marginell betydelse för
konkurrenssituationen. Förutom att det fortfarande finns
betydande ägarintressen mellan de båda bolagen utestänger
man andra aktörer på marknaden.</pre>
<pre>Enligt folkpartiet liberalernas uppfattning bör
regeringen snarast redovisa ett förslag som innebär en total
avreglering av inrikesflyget. Det innebär fritt tillträde till
marknaden och att behovsprövning och prisreglering
avskaffas i ett steg på samtliga linjer.</pre>
<pre>De grundläggande kraven på flygsäkerhet måste givetvis
upprätthållas och den kompetensprövning som detta
innebär bibehållas i minst oförändrad omfattning.</pre>
<pre>De regionalpolitiskt motiverade linjer som inte kan
drivas med företagsekonomisk lönsamhet bör upphandlas i
konkurrens.</pre>
<pre>I propositionen anges den begränsade tillgången på
start- och landningstillstånd (slots) som ett skäl mot
avreglering. I konkurrenskommitténs betänkande om
inrikesflyget redovisas emellertid system som ger möjlighet
till ökad konkurrens redan med nuvarande kapacitet. Enligt
vår uppfattning är det viktigt att fördelningen av slots sker
på ett sådant sätt att andra bolag har reella möjligheter att
konkurrera med SAS och Linjeflyg.</pre>
<pre>Inom EG intensifieras nu arbetet med att skapa en
gemensam flygmarknad. Detta utgör ytterligare ett
argument för en snabb avreglering av det svenska
inrikesflyget. Det skulle gagna såväl svenskt näringsliv som
enskilda konsumenter om svenska flygföretag fick
möjlighet att fritt öppna nya linjer på Europa, samtidigt
som de utländska företagen tilläts öppna nya linjer i
Sverige.</pre>
<pre>Fri konkurrens gagnar effektiviteten och tvingar fram en
ständig översyn av resursutnyttjandet. Det gäller också
flygsektorn. Även om linjer med litet trafikunderlag i
realiteten bara ger utrymme för ett företag vid varje tillfälle
är det viktigt att det hela tiden föreligger ett hot om
konkurrens från nytillkommande aktörer.</pre>
<pre>Livsmedelssektorn</pre>
<pre>Livsmedelsbranschen kännetecknas av koncentration
och bristande konkurrens i viktiga delar av både insats-,
förädlings-, grossist- och detaljistleden. Denna är till stor
del en följd av de regleringar som finns på
livsmedelsområdet.</pre>
<pre>Dessa regleringar har bidragit till att de redan höga
svenska livsmedelspriserna under 1980-talet stigit snabbare
i Sverige än i något annat västligt industriland. Medan de
genomsnittliga prisökningarna under denna period varit 88 % 
har priserna på livsmedel ökat 113 %. 
Allra mest har priserna ökat på de reglerade
livsmedlen, 131 % 
mot 85 % 
för de oreglerade livsmedlen. En del av prisstegringen
kan förklaras med att livsmedelssubventionena reducerats.
Detta förklarar dock endast 5--17 procentenheter av
prisökningarna. Även när man tar hänsyn till detta kvarstår
således att prisökningarna i Sverige varit 10--22
procentenheter högre än i de andra västliga
industriländerna.</pre>
<pre>Jordbruket har under 1900-talet varit föremål för en
omfattande reglering. Den utländska konkurrensen på
produkter som vi tillverkar i landet är utestängd genom ett
rörligt gränsskydd. I juni 1990 beslutade riksdagen att under
en femårig omställningsperiod avveckla huvuddelen av de
inhemska regleringarna och anpassa jordbruket till den
svenska marknaden. För gränsskyddet bestämdes det en
neddragning och avveckling i den takt som pågående
GATT-förhandlingar kommer att föreskriva.</pre>
<pre>Jordbrukskooperationen dominerar insamlings- och
förädlingsindustrin. På mejerisidan har de kooperativa
företagen uppnått monopol; när det gäller slakt, spannmål
och djurfoder har de en 80-procentig marknadsandel.</pre>
<pre>Med hänsyn till nämnda dominans är det angeläget att
skapa förutsättningar för konkurrens mellan de kooperativa
företagen och att förhindra att jordbrukskooperationen
övertar regleringar som låser inhemska priser på en låg
nivå.</pre>
<pre>Mot denna bakgrund är en lagstiftning mot
marknadsdelning och visst annat samarbete på
jordbruksområdet absolut nödvändig i samband med
avregleringen. Den närmare utformningen av denna
lagstiftning, med hänsyn tagen till bl.a. det
livsmedelspolitiska beslutet, får givetvis prövas när
regeringen lägger sin aviserade proposition.</pre>
<pre>För att långsiktigt garantera en ökad konkurrens och
sänkta priser måste ytterligare steg tas, främst genom att
gränsskyddet sänks. Först när gränsskyddet sänks kan vi få
långsiktigt sänkta matpriser. Det är därför viktigt att
Sverige verkar pådrivande för att få en uppgörelse till stånd
i GATT-förhandlingarna.</pre>
<pre>Livsmedelshandelns prissättningsmetoder och
extrapriser har enligt vår mening ägnats alltför stor
uppmärksamhet i debatten om matpriserna.
Konsumenternas intresse beaktas bäst i fri konkurrens, fri
etablering och fri prisbildning. Utgångspunkten måste vara
att det är företagen själva som bäst avgör vilka priser som
skall tillämpas. Prisbildningen skall ske på
marknadsmässiga villkor. Att reglera vilken
prissättningsmetod som skall användas skulle innebära ett
avsteg från denna princip.</pre>
<pre>För att öka konkurrensen och förbättra konsumenternas
valfrihet är det viktigt att företag som står utanför
samarbetet i de tre stora dagligvarublocken kan komma in
på marknaden. Kommunernas möjligheter att styra nya
butiksetableringar måste därför minska. Det förekommer
idag att kommuner med hänvisning till gällande
planbestämmelser -- efter att ha samrått med de existerande
butikerna -- motsätter sig etablering av nya butiker. Plan-
och bygglagen (PBL) måste ändras så att den uttryckligen
markerar intresset av konkurrens.</pre>
<pre>Affärstiderna är ett av detaljhandlarnas viktigaste
konkurrensmedel. En affärstidsreglering skulle därför
utgöra en kraftig försämring från konkurrenssynpunkt,
samtidigt som konsumenternas valfrihet skulle minska. Fria
affärstider är också en välfärds- och rättvisefråga. För
barnfamiljer och människor med oregelbundna arbetstider
är det viktigt att ha möjligheten att göra inköp på kvällar
och helger. Varje typ av reglering skulle också skapa
absurda gränsdragningsproblem gentemot kiosker och
bensinstationer med fria öppettider. Vi avvisar varje form
av affärstidsreglering.</pre>
<pre>Bank- och försäkringstjänster</pre>
<pre>Den fortgående avreglering som ägt rum under senare år
är en förutsättning för skärpt konkurrens mellan aktörerna
på marknaden. Avregleringen har också förbättrat
förutsättningarna för att utländska banker skall kunna
etablera sig i Sverige och därmed skapa ökad konkurrens
inom denna sektor.</pre>
<pre>Flera tecken tyder emellertid på att konkurrensen i
banksektorn, i synnerhet på inlåningssidan, inte är så stark
som vore önskvärt. För detta talar bl.a. att gapet mellan
bankernas in- och utlåningsräntor ökat under senare år.
Även om detta delvis har andra förklaringar än svag
konkurrens, har fusioner och samarbetsavtal förekommit
och sådana tenderar att leda till lägre konkurrens.</pre>
<pre>Det är därför viktigt att statens pris- och konkurrensverk
och Bankinspektionen uppmärksamt bevakar marknaden
för att avslöja och ingripa mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan olika företag. Det är också viktigt att
bankerna tillåts konkurrera genom inlåningskonton med
olika kombinationer av räntor och avgifter. Ett förbud för
bankerna att avgiftsbelägga vissa tjänster skulle minska
konkurrensen och därmed försämra småspararnas villkor.
Vi avvisar därför alla sådana förslag.</pre>
<pre>För att öka konkurrensen på inlåningssidan är det viktigt
att det finns effektiva möjligheter att placera pengar på
egna inlåningskonton utomlands. Det bör vara tillåtet att
göra betalningar till och från ett eget inlåningskonto i
sådana länder som lämnar kontrolluppgift till svenska
myndigheter.</pre>
<pre>Vi anser vidare att rätten att handla med valutor och att
ombesörja betalningar till och från utlandet inte bör
begränsas med hänsyn till valutahandlande kreditinstituts
normala verksamhet. Denna begränsning kan verka
konkurrenshämmande.</pre>
<pre>Vi vill också öka konkurrensen i bank- och
försäkringssektorn genom att tillåta utländskt ägande av
svenska banker och försäkringsbolag. Utländska
investeringar i denna sektor skulle stärka konkurrensen och
därmed förbättra småspararnas situation. De svenska
bankerna skulle också få en tillförsel av kapital och
kompetens som skulle stärka deras internationella
konkurrenskraft. Detta kan göras möjligt genom ett
avskaffande av lagen om utländska förvärv av svenska
företag.</pre>
<pre>Utländska investeringar</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna har länge drivit frågan att
utländska investeringar i Sverige skall underlättas, bl.a.
genom att den svenska förvärvslagstiftningen avskaffas.
Regeringen har tidigare motarbetat en utveckling i
liberaliserande riktning, men aviserar nu i propositionen att
både förvärvslagstiftningen och
näringstillståndslagstiftningen anpassas till EG:s regler. Vi
noterar med glädje denna anpassning till folkpartiet
liberalernas krav.</pre>
<pre>Regeringen föreslår också att 7 miljoner kronor anslås
för främjande av utländska investeringar i Sverige. Vi
motsätter oss detta, då all erfarenhet i andra länder tyder på
att denna typ av verksamhet inte ger upphov till fler
investeringar. Vad som däremot skulle locka utländska
investeringar till Sverige vore en sund ekonomisk politik
som skapar tillväxt genom sänkt skattetryck, fasta
spelregler och infrastrukturinvesteringar. En sådan politik
verkar regeringen inte intresserad av att föra. Vi yrkar
avslag på regeringens anslagsyrkande.</pre>
<pre>Avskaffa börsmonopolet och privatisera
Stockholmsbörsen</pre>
<pre>Stockholms fondbörs har idag monopol på att bedriva
börsverksamhet. Vi menar att monopol är ett hinder för att
åstadkomma den effektiva kapitalmarknad som Sverige är
beroende av. Den koncentration av värdepappershandeln
som är nödvändig för att uppnå hög effektivitet skapas bäst
genom fri konkurrens. Stockholms fondbörs behöver inte
det skydd som ett reglerat monopol ger.</pre>
<pre>Framväxten av den privata optionsbörsen OM --
Stockholms optionsmarknad -- är ett bevis på att privata
initiativ kan förnya värdepappersmarknaden och leda till
tjänsteexport. Ökad konkurrens, och hot om ökad
konkurrens, skulle leda till ökad effektivitet på
värdepappersmarknaden.</pre>
<pre>När börsmonopolet avskaffas finns det inte längre några
argument för statlig majoritet i börsstyrelsen. Den
offentliga kontrollen bör utövas av bankinspektionen.
Detta skulle renodla ägande- och kontrollfunktionerna i
fondbörsen.</pre>
<pre>Det finns, när börsmonopolet avskaffats, inte heller
några argument för att Stockholms fondbörs skall behålla
sin nuvarande ägarstruktur. Tvärtom talar vikten av en
effektiv ägandefunktion för att börsen bör bolagiseras och
de ökade investeringsbehoven för att den privatiseras. Vi
föreslår därför att börsen ombildas till aktiebolag och säljs.</pre>
<pre>Bygg- och bostadssektorn</pre>
<pre>Bostaden är en viktig post i nästan alla konsumenters
budget. För närvarande är bostadsmarknaden
genomreglerad och kostar årligen statskassan, dvs.
skattebetalarna, mångmiljardbelopp. Bostadssektorn kan
närmast karaktäriseras som en planekonomisk ö i den
svenska ekonomin.</pre>
<pre>Den stora mängden regleringar har gett upphov till en
minskad konkurrens vilket tillsammans med
subventionssystemen lett till stora kostnadsökningar. Sedan
år 1975 har de reala byggkostnaderna ökat med fyra procent
per år. Samtidigt har regleringssystemen lett till att de
boendes önskemål åsidosatts och valfriheten minskat.</pre>
<pre>Många lagar och förordningar styr bostadsmarknaden.
Plan- och bygglagen reglerar bebyggelseplaneringen.
Byggnormer reglerar bostädernas utformning. Hyreslagen
reglerar förhållanden mellan hyresvärd och hyresgäst.
Bruksvärdesregeln som infördes 1968 styr hyressättningen.
Bostadsanvisningslagen reglerar förmedlingen av bostäder.</pre>
<pre>En genomgripande omprövning av regelsystemet i
bostadssektorn måste ske. Mark- och konkurrensvillkoren
bör försvinna. Lagen om kommunal bostadsanvisning
måste avskaffas och privata bostadsförmedlingar tillåtas.
Länsbostadsnämndens kostnadskontroll bör avskaffas.</pre>
<pre>Konkurrensen i byggsektorn måste öka. Utländska
företag måste uppmuntras att konkurrera med de svenska
byggföretagen. Idag begränsas konkurrensen indirekt av ett
omfattande regelverk och direkt av att vissa utländska
byggmaterial inte godkänts i Sverige.</pre>
<pre>Regeringens förslag till vissa förenklingar av systemet
för provning och godkännande av byggprodukter är mot
bakgrund av detta otillräckligt och senkommet.</pre>
<pre>Avveckling av vissa branschstöd</pre>
<pre>Våra förslag med anledning av vissa förändringar på
fiskets område återfinns i en särskild kommittémotion om
detta.</pre>
<pre>4.5 En väl fungerande arbetsmarknad</pre>
<pre>En effektivt fungerande arbetsmarknad är en
förutsättning för ekonomisk tillväxt.</pre>
<pre>Målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att varje
person som blir arbetslös skall ha möjlighet att snabbt
komma tillbaka till arbetslivet. Detta innebär att
arbetslinjen måste hävdas. Geografisk rörlighet bör
stimuleras men främst bör yrkesmässig rörlighet
åstadkommas.</pre>
<pre>Därför kräver vi en ökad satsning på lärlingsutbildning,
förbättrade regler för starthjälp, mer flexibla arbetstider
och en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.</pre>
<pre>Förutom detta måste ökade insatser riktas mot utsatta
grupper på arbetsmarknaden -- handikappade, invandrare
och flyktingar.</pre>
<pre>En brist på dagens arbetsmarknad är förbudet mot
privata arbetsförmedlingar. Vi har tidigare kritiserat detta.
Regeringen har länge aviserat att ett förslag om förändrad
arbetsförmedlingslag denna månad skall presenteras för
riksdagen. Vi återkommer till dessa frågor när
propositionen presenteras.</pre>
<pre>En ökad mångfald inom arbetsförmedlingsområdet är en
förutsättning för den flexibilitet och anpassningsförmåga
som skapar en väl fungerande arbetsmarknad.</pre>
<pre>Detta krav på mångfald inom arbetsförmedlingsområdet
innebär inte att vi gör avkall på kraven på en effektiv
offentlig arbetsförmedling. De offentliga förmedlingarna
bör tillhandahålla en god service över hela
arbetsmarknaden.</pre>
<pre>När en sådan service finns tillgänglig för alla utan avgift
finns det stora fördelar med privata förmedlingar som
komplement. Det skulle förbättra servicen till såväl
arbetssökande som arbetsgivare och innebära en
stimulerande utmaning för de offentliga förmedlingarna.</pre>
<pre>Argumenten för ökad mångfald inom den offentliga
sektorn är relevanta även för detta område: valfriheten ökar
för den enskilde samtidigt som möjligheterna ökar för de
anställda att få utlopp för sin kreativitet.</pre>
<pre>4.6 Förnyelse av offentliga sektorn</pre>
<pre>Sveriges utveckling på 90-talet avgörs i hög grad av hur
vi lyckas med förnyelsen av den offentliga sektorn. Det är
inga överord att säga att välfärden hänger på om vi är
framgångsrika i reformeringen av de skattefinansierade
verksamheterna och försäkringssystemen.</pre>
<pre>Regeringen har misslyckats med den offentliga sektorns
förnyelse. De vackra orden i budgetpropositionen kan inte
dölja det. De offentliga utgifternas andel av BNP ökar igen
för tredje året i rad, misstron från allmänheten mot de stora
monopolsystemen växer och angelägna behov inom vård,
utbildning och infrastruktur eftersätts.</pre>
<pre>Ändå saknas i tillväxtpropositionen helt och hållet
resonemang om den offentliga sektorns betydelse för
tillväxten. En effektiv och väl fungerande offentlig sektor är
en förutsättning för tillväxten. Även om regeringen i årets
budgetproposition hade övertagit ett antal formuleringar
från liberala program om valfrihet, mindre byråkrati och
alternativ till de offentliga monopolen, saknades liksom nu
i tillväxtpropositionen en rad nödvändiga, konkreta förslag.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna föreslår:Alla kommuner och
landsting bör bli ''frikommuner''. Det bör ske i samband
med en radikal reform av statsbidragen till kommunerna.
Specialdestinerade statsbidrag bör slås ihop och antalet
detaljbestämmelser minska kraftigt. En sådan
''frihetsreform'' för kommunerna är i praktiken en
förutsättning för att det kommunala förnyelsearbetet ska
komma igång på allvar och bli framgångsrikt.Öka
andelen entreprenader i både statlig och kommunal
förvaltning. Erfarenheter visar att entreprenader ofta leder
till sänkta kostnader. Entreprenadandelen bör kunna öka
kraftigt under de närmaste åren. I princip bör alla offentliga
verksamheter som inte innehåller myndighetsutövning
utsättas för anbudskonkurrens.De legala
förutsättningarna för entreprenaddrift -- bl.a. hur
begreppet myndighetsutövning i 11 kap 6 § regeringsformen
ska tolkas -- måste klargöras. Lagar och andra
bestämmelser som hindrar entreprenaddrift bör ändras.
Ett mål för det kommunala förnyelsearbetet måste vara att
tendensen mot ständigt höjda kommunala skattesatser
bryts, utan att viktiga inslag i välfärdspolitiken äventyras.
Det blir svårt eller omöjligt att sänka det totala
skattetrycket om kommunalskatterna fortsätter att stiga.
Om kommunerna inte i högre utsträckning använder
anbudskonkurrens för att pressa kostnaderna, bör den
arbetsmetoden bli obligatorisk på vissa kommunala
ansvarsområden.Lex Pysslingen bör avskaffas.
Statsbidrag bör utgå till all barnomsorg som uppfyller
grundläggande kvalitetskrav, oavsett av vem och i vilken
form som verksamheten bedrivs.Dagmarsystemets
etableringshinder bör avskaffas. Sjukvården kan
effektiviseras och samtidigt göras bättre och humanare
genom att ett system med husläkare införs. Genom att
införa en 100-dagarsregel för vissa specificerade
operationer tvingas landstingen effektivisera verksamheten
och förkorta köerna.Rätten för elever och föräldrar att
välja skola genom ett system med skolpeng bör införas.
Genom att elever och föräldrar ges lagstadgad rätt att välja
skola, och att de allmänna bidragen går till den skola som de
väljer, skulle en sund konkurrens uppkomma mellan olika
skolor. Denna konkurrens skulle verka både effektivitets-
och kvalitetshöjande.Statliga och kommunala bolag bör
säljas ut.</pre>
<pre>4.7 Reformering av socialförsäkringssystemen</pre>
<pre>En reformering av socialförsäkringssystemen kan bidra
till ökad tillväxt på åtminstone två sätt. För det första leder
en ökad rehabilitering av arbetsskador och ett reducerat
antal förtidspensioneringar till att arbetsutbudet i ekonomin
ökar -- även om det viktigaste skälet till att reformera
socialförsäkringssystemen naturligtvis är att många
människor idag mot sin vilja tvingas in i passivisering och
bidragsberoende. Vi hävdar att arbetslinjen skall gälla för
alla de människor som har förutsättningar att arbeta. Även
socialförsäkringssystemen måste utformas enligt principen
att det skall löna sig att arbeta.</pre>
<pre>För det andra leder en reformering av
socialförsäkringssystemen till sänkta statliga utgifter som i
sin tur ger utrymme för tillväxtökande skattesänkningar.
Kostnadsexplosionen i de stora subventions- och
transfereringssystemen måste därför hejdas. Detta kan ske
bl.a. genom införande av självrisk, samordning av
överlappande försäkringsformer och avreglering.</pre>
<pre>Arbetsgivarnas ansvar för sjukfrånvaron måste öka och
administrationen förenklas genom införande av en s.k.
arbetsgivarperiod, sjuklön, på 14 dagar. Förra våren kom
regeringen överens med folkpartiet liberalerna om en sådan
period, kombinerad med sänkta arbetsgivaravgifter. Sedan
gick socialdemokraterna ifrån det förslaget, för att något
senare göra upp med moderaterna och centerpartiet om ett
liknande förslag.</pre>
<pre>Den förändring som riksdagen till slut alltså hamnade på
innehåller inte något beslut om sänkta arbetsgivaravgifter
och dess ikraftträdande har fördröjts på ett olyckligt sätt
p.g.a. socialdemokraternas vacklande i denna fråga. Den
beslutade förändringen leder inte i sig till något sänkt
skattetryck. Vi anser att ett införande av 14 dagars
arbetsgivarperiod måste kombineras med sänkta
arbetsgivaravgifter.</pre>
<pre>Det kan för övrigt noteras att den kritik vi framförde
inför riksdagsbeslutet om sjukförsäkringen nu har
besannats i och med att försäkringskassorna belastats med
en stor mängd ärenden i stället för att få ägna sig åt
rehabilitering.</pre>
<pre>Vidare bör arbetsskadeförsäkringen samordnas med
sjukförsäkringen och förändringar i praxis vid bedömning
av vad som klassas som arbetsskador genomföras. Vi
beklagar att regeringen nu tycks ha skjutit detta viktiga
reformarbete på en oviss framtid.</pre>
<pre>Arbetsskadeförsäkringen motverkar i många fall sitt
eget syfte, dvs. den leder till att rehabilitering blir försenad
och att människor för alltid blir borta från
arbetsmarknaden. Detta är oacceptabelt från såväl
humanitära som samhällsekonomiska utgångspunkter. Vi
har i motioner i januari framhållit att mer långtgående
reformer också bör övervägas såsom en övergång till en
obligatorisk, lagfäst försäkring utanför försäkringskassan.</pre>
<pre>4.8 Sänkta skatter</pre>
<pre>I princip medför alla skatter att de priser på varor,
tjänster och produktionsfaktorer som styr individers och
företags beteende avviker från de priser som speglar
samhälleliga knapphetsförhållanden. Detta riskerar att leda
till att fördelningen av resurser snedvrids i förhållande till
den samhällsekonomiskt mest produktiva användningen.
Detta kan i sin tur leda till att den ekonomiska tillväxten blir
lägre än önskat.</pre>
<pre>Undantagna från denna regel är miljöavgifter och
skatter på tobak och alkohol. Dessa bidrar tvärtom till att
minska snedvridningar i ekonomin genom att de tvingar den
som orsakar samhället kostnader att betala för dessa.</pre>
<pre>Skatteintäkterna används huvudsakligen till att
finansiera inkomster för de offentligt anställda och
försörjda. Det som ytterst bestämmer skattetrycket blir
därmed andelen offentligt försörjda och anställda i
ekonomin. Nivån på dessa inkomster följer idag i stort sett
nivån på arbetsersättningar i den privata sektorn. En allmän
produktivitetsökning i ekonomin leder därför inte
automatiskt till ett lägre skattetryck, eftersom den leder till
högre inkomster både för privatanställda och offentligt
försörjda.</pre>
<pre>Om man inte är beredd att radikalt sänka ersättningen
för de offentligt anställda och -försörjda, måste ambitionen
att sänka skattetrycket därför främst ta sikte på sådana
förändringar som reducerar antalet personer som försörjs
av offentliga inkomster. Slutsatsen man bör dra är att
diskussionen om sänkt skattetryck snarast bör handla om
utgiftssystemen än om skattesystemet. Vi har tidigare lagt
förslag till reformering av den offentliga sektorn och
socialförsäkringssystemen syftande till sänkta statliga
utgifter.</pre>
<pre>Sänk de mest skadliga skatterna först</pre>
<pre>En sänkning av det totala skattetrycket är nödvändig för
den ekonomiska tillväxten. Denna sänkning av det totala
skattetrycket måste i första hand ta sikte på de skatter som
är mest skadliga för ekonomins tillväxt och funktionssätt.
Av detta skäl har vi under många år främst argumenterat för
att sänka de extremt höga marginalskatterna på
arbetsinkomster. När detta nu är genomfört återstår att
göra något åt de skatter som därnäst är mest skadliga.</pre>
<pre>En faktor av avgörande betydelse är därvid den
internationella ekonomiska integrationen och
produktionsfaktorernas ökade internationella rörligehet.
Framförallt kapitalets rörlighet sätter bestämda gränser för
skatteuttaget. Regeringen beskriver i propositionen hur
investerarna flyr Sverige, dock utan att komma med några
förslag till hur detta skall åtgärdas.</pre>
<pre>Det framstår för vår del som självklart att en politik för
ökad tillväxt måste reducera den samlade kapitalinkomst-
och förmögenhetsbeskattningen. Sverige har, både före
men särskilt efter skattereformens genomförande,
internationellt sett mycket hög skatt på kapital. Det faktum
att kapitalinkomstbeskattningen är nominell innebär
dessutom att den reala skatten är kraftig då inflationen som
nu är hög. Även med lägre inflation är dock den samlade
kapitalbeskattningen hög. Vi anser därför att den måste
sänkas.</pre>
<pre>Vi föreslår i första hand en sänkning av
förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten, främst
genom att avskaffa dessa skatter för det arbetande kapitalet
i mindre och medelstora företag, samt ett avskaffande av
omsättningsskatten på aktier. Förmögenhetsbeskattningen
bör i övrigt sänkas kraftigt samt göras proportionell.</pre>
<pre>För att öka ekonomins dynamik och sänka det svenska
kostnadsläget är det sedan angeläget att gå vidare och sänka
skattekilarna. En sänkning av arbetsgivaravgifterna,
särskilt då den s.k. särskilda löneskatten, framstår då som
särskilt viktig. En sänkning av denna skulle direkt påverka
företagens kostnadsläge och öka förutsättningarna för att
minska inflationen utan en utdragen period med hög
arbetslöshet. Vi anser att en början måste ske i samband
med att den s.k. arbetsgivarperioden (dvs. sjuklön) införs,
men även därefter blir fortsatta sänkningar nödvändiga för
att förbättra industrins konkurrenskraft och därmed den
ekonomiska tillväxten.</pre>
<pre>En sänkning av momsen är också nödvändig. Sverige har
världens högsta mervärdeskatt. Den kommer att sänkas
med en procentenhet vid årsskiftet 1991-1992, men kommer
även därefter att vara extremt hög.</pre>
<pre>Det kommer inte att vara möjligt att ha så hög moms när
Sverige blir medlem i EG, oavsett vad EG-länderna
formellt kommer överens om i fråga om harmonisering.
Alltför stora skillnader i momsuttag skulle skapa stora
påfrestningar på gränshandeln.</pre>
<pre>Avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande kapital</pre>
<pre>Förmögenhetsskatten på arbetande kapital utgör en
allvarlig hämsko på småföretagens möjligheter att investera
och expandera. Eftersom den inte är avdragsgill måste den
betalas med beskattade medel, vilket gör att företagens
kostnader för skatten uppgår till flera gånger det nominella
beloppet. Denna höga beskattning upplevs som så negativ
för verksamheten att företagen ägnar en betydande tid och
möda åt att undvika den. Detta innebär att de
statsfinansiella intäkterna av skatten är blygsamma,
samtidigt som arbetstid och kapital i företagen slösas bort
på icke-produktiv verksamhet.</pre>
<pre>Det aktuella förslaget i regeringens
departementspromemoria innebär en kraftig skärpning av
skatten på arbetande kapital, vilket skulle vara starkt
tillväxthämmande. Vi motsätter oss kraftigt förslagen i
denna promemoria, bl.a. avskaffandet av den s.k.
begränsningregeln.</pre>
<pre>Det torde inte råda något tvivel om att ett borttagande
av förmögenhetsskatten på arbetande kapital är den
enskilda skatteåtgärd som skulle betyda mest för att öka
företagarnas lust att investera, ta risker och växa.</pre>
<pre>Förmögenhetsskatten på arbetande kapital måste
avskaffas.</pre>
<pre>Avskaffa omsättningsskatten på aktier</pre>
<pre>Omsättningsskatten på aktier har lett till att en stor del
av den svenska aktiehandeln flyttat till utländska börser
med lägre transaktionskostnader. Detta har effektivt
undergrävt de möjligheter Sverige annars skulle haft att
utvecklas till ett centrum för värdepappershandel och
exportör av finansiella tjänster. Sverige hade då skatten
infördes utvecklat ett betydande kunskapskapital för
datoriserade handelssystem och nya organisationsformer.
De stora utvecklingsmöjligheter denna tjänstesektor hade
förstördes då omsättningsskatten på aktier infördes.</pre>
<pre>Det är i första hand småföretagarna och småspararna
som drabbas av omsättningsskatten på aktier.
Småföretagarna drabbas därför att
transaktionskostnaderna för de mindre företagens aktier
stiger när de stora företagens aktier till följd av skatten
handlas på utländska börser. Småspararna drabbas av att
marknadens likviditet försämras och av att de inte har
samma möjligheter som de stora aktörerna att handla aktier
utomlands. Ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier
skulle också stimulera ett ökat enskilt aktieägande och
därmed öka sparandet. Vi kräver att omsättningsskatten på
aktier avskaffas snarast.</pre>
<pre>4.9 Ökat enskilt ägande och sparande</pre>
<pre>Ekonomisk tillväxt förutsätter investeringar i
realkapital, forskning och produktutveckling. Ett ökat
sparande är därför en förutsättning för att den ekonomiska
tillväxten skall kunna öka. Sverige har för närvarande ett
stort och snabbt ökande underskott i bytesbalansen. Detta
är ett uttryck för bristen på sparande i landet.</pre>
<pre>Som en följd av den nyligen genomförda skattereformen
kan förändringar väntas. Totalt sett väntas hushållens
sparande öka. Men gynnsamma skatteregler är inte
tillräckligt för att åstadkomma ett högre enskilt sparande.
Det krävs också en förutsägbar och konsekvent ekonomisk
politik. För att människor skall våga avstå från konsumtion
och spara för framtiden behöver Sverige en ekonomisk
politik som bygger på fasta normer och avstår från
stabiliseringspolitiska ''överraskningar'' som
tvångssparandet och i praktiken retroaktiva skatteregler
som engångsskatten på pensionssparande.</pre>
<pre>Nej till kollektivisering av ägandet</pre>
<pre>Fortfarande hävdas det från socialdemokratiskt håll att
bristen på privat sparande bör balanseras av ett ökat
offentligt sparande. I socialdemokraternas 90-talsprogram
säger man att det offentliga sparandet under de närmaste
åren bör växa med 10--15 miljarder kronor om året. LO har
lagt ett förslag om att tredubbla AP-fonderna och att dessa
fonder fritt skall få placera sitt kapital. Regeringen har
aviserat en proposition om friare placeringsregler för de
nuvarande AP-fonderna. Folkpartiet liberalerna tar
bestämt avstånd från dessa socialiseringsplaner.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalernas sparandepolitik bygger på att
skapa ekonomiska ramar och institutioner som stimulerar
enskilda människors frivilliga intresse för sparande
och ägande. Det går inte att informera fram eller tvinga
fram ett ökat sparande.</pre>
<pre>Den ''topphuggande'' förmögenhetspolitik som
socialdemokraterna bedrivit i regeringsställning bör
ersättas av en ''uppbyggande'' politik. Målet är att hushållen
skall kunna ha ett sparkapital motsvarande den
genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.</pre>
<pre>Stimulera vinstdelningssystem</pre>
<pre>Under de senaste tio åren har de anställda i flera hundra
svenska företag blivit personligt delaktiga i sina företags
vinster. Allt fler företag har etablerat frivilliga system för
vinstdelning där de anställda får en egen andel. Antingen
betalas den ut direkt eller också förvaltas den av en
personaleller pensionsstiftelse.</pre>
<pre>Stiftelsen kan i sin tur placera kapitalet i det egna
företaget eller i andra företag. På detta sätt sprids ägandet
till de anställda, som dels får vara med och dela den vinst de
bidragit till att skapa, dels med tiden kan bli betydelsefulla
ägare i det egna företaget med möjlighet att påverka precis
som andra ägare.</pre>
<pre>Till skillnad från de kollektiva löntagarfonderna innebär
frivilliga företagsanknutna andel-i-vinst-system att ägandet
sprids till fler enskilda människor och att det är
vinstutvecklingen i det egna företaget som avgör hur stor
tilldelningen blir. Vidare innebär de -- också till skillnad
från löntagarfonderna -- att de anställda via styrelsen i
personalstiftelsen kan vara med och påverka hur medlen
placeras. Så småningom kan den enskilde, ofta efter en tids
bindning, också förfoga över sin egen andel, vilket inte är
fallet med löntagarfonderna.</pre>
<pre>Folkpartiet liberalerna vill uppmuntra, inte förhindra,
företagsanknutna andel-i-vinst-system. Därför vill vi slopa
de sociala avgifterna på andelarna under förutsättning att
bindningstiden inte underskrider fem år.</pre>
<pre>Omvandla hyresrätter till bostadsrätter</pre>
<pre>Erfarenheter av det svenska sparandets utveckling tyder
på att investeringar och amorteringar i egen bostad är ett
viktigt sparmotiv för den enskilde. Att bredda
bostadssparandet är också det kanske mest effektiva sättet
att åstadkomma en jämnare fördelning av
förmögenhetstillgångarna i samhället. Ett mer utbrett
ägande av bostadsrätter skulle dessutom öka rörligheten på
bostadsmarknaden och därmed förbättrade förutsättningar
för ekonomisk tillväxt.</pre>
<pre>Vi anser att hyreslägenheter i ökad utsträckning bör
ombildas till bostadsrätter. En avsevärd stimulans till privat
sparande och ägande skulle uppkomma om de kommunala
bostadsföretagen i ökad utsträckning skulle sälja sina
bostadsfastigheter till hyresgästerna när dessa så önskar.
Hyresgäster som vill bilda bostadsrätter vid försäljning av
privata hyresfastigheter bör också kunna göra detta lättare
än idag.</pre>
<pre>4.10 Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet</pre>
<pre>Myndighetsstrukturen på näringslivsområdet är i stort
behov av reformering och rationalisering. De tre
myndigheterna på området har alla vuxit kraftigt sedan
starten, och totalt arbetar nu ca 670 personer med delvis
överlappande och oklara arbetsuppgifter.</pre>
<pre>Vi finner det naturligt att statens energiverk (STEV) slås
samman med statens industriverk (SIND). STEV och SIND
arbetar på likartade sätt med utrednings- och
utvecklingsarbete inriktat mot olika branscher och regioner.
Arbetet har till stor del varit koncentrerat kring industri-,
struktur-, energi- och vissa regionalpolitiska insatser.</pre>
<pre>Vi ställer oss däremot tveksamma till att även inordna
styrelsen för teknisk utveckling (STU) i det nya verket.
STU har under sin tillvaro haft en annan inriktning än de
två andra verken, vilka i stor utsträckning fungerat som
utredningsorgan åt regeringen. Risken finns därför att
STU:s nuvarande avnämare, t.ex. uppfinnare,
entreprenörer, småföretag, företagande forskare etc.
kommer i kläm vid kontakterna med det nya verket.</pre>
<pre>STU har under en längre tid byggt upp en kompetens att
hantera denna typ av icke helt konforma avnämare. STU:s
kompetens att samarbeta med dessa måste säkerställas. Det
nya verk som regeringen föreslår kommer till viss del att ha
myndighetsutövande uppgifter, och det är olyckligt att ha
dessa i samma organisation vars uppgift det är att hjälpa
entreprenörer och uppfinnare.</pre>
<pre>Vi anser att STU:s uppgift att stödja teknisk utveckling
bäst garanteras genom att STU kvarstår som en oberoende
myndighet. Dock bör av effektivitetsskäl personal- och
ekonomiadministration vara gemensam med det nya
näringspolitiska verket. En lika stor neddragning av
kostnader och personal totalt som med regeringens förslag
bör därför vara möjlig.</pre>
<pre>Av hänsyn bl.a. till personalen på de tre myndigheterna
gör vi bedömningen att beslutet om de framtida
verksamhetsformerna inte bör vara opåverkat av
tidpunkten för bildandet av det föreslagna verket.</pre>
<pre>Det ansvar för energiforskning som idag vilar på STEV
bör fortsättningsvis höra till STU och TFR.</pre>
<pre>Vi vill i samband med omorganisationen av
myndighetsstrukturen på näringslivsområdet ta tillfället i
akt att utveckla några synpunkter om anslagen till olika
typer av verksamhet.</pre>
<pre>Vi har tidigare förslagit att branschstöden till trä-,
tekooch verkstadsindustrin avvecklas och att anslaget till
småföretagsutveckling reduceras till 98,3 milj.kr. En del av
detta anslag, okänt hur mycket, går till dolda subventioner
till stiftelsen institutet för företagsutveckling, SIFU. Vi
motsätter oss kraftigt denna typ av
konkurrenssnedvridande subventioner och kräver att de
upphör.</pre>
<pre>Vi har också ifrågasatt nyttan av en del av det
utredningsarbete som pågått vid SIND. Vi har därför
förespråkat en neddragning av anslaget för
förvaltningskostnader vid SIND med 21,5 miljoner. Våra
åsikter på detta område kvarstår naturligtvis även med den
nya myndighetsstrukturen.</pre>
<pre>Vi menar också att det finns anledning att ifrågasätta
effektiviteten i det stöd som går till företagande och teknisk
utveckling. Formerna för detta stöd bör därför utvärderas.</pre>
<h2>Hemställan</h2>
<pre>Med hänvisning till det anförda hemställs</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillväxtpolitiken,</pre>
<pre>[att riksdagen avslår regeringens förslag att avsätta 10</pre>
<pre>% av väg- och banverkens driftsanslag till
investeringar,1]</pre>
<pre>[att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av
en infrastrukturfond,1]</pre>
<pre>[att riksdagen med ändring i regeringens förslag hos
regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som
begärs på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för
infrastrukturfonden skall tillföras ordinarie anslag för
investeringar i trafikens infrastruktur,1]</pre>
<pre>[att riksdagen avslår regeringens förslag om att med
ändring i tidigare beslut avseende användningen av de
medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska
personer, överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92
till infrastrukturfonden,1]</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om
infrastrukturinvesteringarnas finansiering,1]</pre>
<pre>[att riksdagen beslutar öka antalet intagningsplatser på
högskolan till hösten med 4</pre>
<pre>000 utöver regeringens förslag, för vilket ett särskilt
anslag om 100 milj.kr. ställs till regeringens disposition för
budgetåret 1991/92,2]</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslags- och styrsystemet för
högskolan,2]</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdelning, bolagisering och
privatisering m.m. av televerket,1]</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt särredovisning av
televerkets konkurrensutsatta verksamhet,1]</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om postverkets framtida verksamhet
m.m.,1]</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdelning, bolagisering och
privatisering m.m. av statens vattenfallsverk,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värderingen av till det nya
vattenfallbolaget överförda produktions- och
distributionsanläggningar m.m.,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om säkrande av Vattenfalls
naturskyddade fallrättigheter,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bolagisering av Trollhätte
kanalverk,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av domänverksmark,</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyddet av skogsarealer av stort
värde för naturvård och rekreation inkl. överförande av
markområden till naturvårdsfonden vid en bolagisering av
domänverket,</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om total avreglering av
inrikesflyget,1]</pre>
<pre>8. att riksdagen beslutar avslå regeringens
anslagsyrkande om 7 miljoner kronor för främjande av
utländska investeringar i Sverige,</pre>
<pre>[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av
arbetsförmedlingsmonopolet,3]</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om myndighetsstrukturen på
näringslivsområdet,</pre>
<pre>10. att riksdagen till småföretagsutveckling samt
branschfrämjande åtgärder under anslaget
småföretagsutveckling för budgetåret 1991/92 beslutar anslå
98,3 milj.kr. i enlighet med vad i motionen anförts,</pre>
<pre>11. att riksdagen till förvaltningskostnader och
utredningskostnader m.m. vid den nya näringspolitiska
myndigheten för budgetåret 1991/92 beslutar anslå 21,5
milj.kr. mindre än vad regeringen föreslagit,</pre>
<pre>12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av stödet till
företagande och teknisk utveckling.</pre>
<p class="MotionarLista">
<pre>Stockholm den 6 mars 1991

Bengt Westerberg (fp)

Birgit Friggebo (fp

Kerstin Ekman (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Charlotte Branting (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Anne Wibble (fp)

Hadar Cars (fp)

Kenth Skårvik (fp)</pre>
<pre>1 1990/91:T61</pre>
<pre>2 1990/91:Ub77</pre>
<pre>3 1990/91:A21</pre>
</p>

<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

	<label id="statussida"><br>
		<label id="div_debug" class="liten">

			<div id="divOCL" class="liten"></div></label></label>