Motion till riksdagen
1990/91:N314
av Lars Norberg och Krister Skånberg (mp)

Koncession för produkter


Behovet av en produktlag
Enligt gällande lagar skall tillstånd inhämtas för
produktionsprocesser, vilka kan befaras leda till att vådliga
ämnen sprids, som kan skada natur och människor. Därvid
tar man dock inte hänsyn till den totala omgivningseffekten
på grund av produktionen. Detta kan endast göras om man
beaktar både den påverkan som produktionsprocessen har
på ekosystemet och det inflytande som härrör från de
producerade varorna när råvarorna framställs, när de sedan
brukas och när de kasseras.
Man måste då analysera varje produkt eller
produktfamilj för sig och analysera dess inflytande på
ekosystemen från framtagandet av råvaran till produktion,
användning och skrotning. Endast genom sådana analyser
kan man avgöra om produktionen är långsiktigt acceptabel
med hänsyn till vad solidariteten med natur, nu levande
människor och kommande generationer kräver.
(Inom parentes kan nämnas att ordet produktion
egentligen är missvisande. Det vi kallar produktion är ju
konsumtion av energi och råvaror för att omvandlas till för
människor användbara former. Ordet produktion borde
egentligen förbehållas processer som minskar entropin på
jorden och det innebär huvudsakligen fotosyntesens
uppbyggnad av komplicerade strukturer från enklare. I
denna motion används dock ordet produktion i
konventionell betydelse.)
Livscykelspecifikationer
Miljöpartiet de gröna har i flera motioner krävt att
produktionsprocesserna skulle analyseras och deklareras av
de tillverkande företagen i form av i lag påbjudna
livscykelspecifikationer. Det är av stort värde att
varutillverkningen på detta sätt analyseras och deklareras.
Nästa steg måste vara att betrakta hela livscykelns
tillåtlighet med hänsyn till de ovan nämnda
solidaritetskraven, d.v.s. omsorgen om människans och
naturens egna livsförutsättningar och deras rättvisa
fördelning.
Varukoncession
En produktlagstiftning bör införas. Med ledning av
livscykelspecifikationens analys skall en
varukoncessionsnämnd fastställa varje varas tillåtlighet och
ställa de krav som behövs för att produkten skall kunna
accepteras.
En portalparagraf i en sådan lag skulle kunna lyda:
Varje tillverkare av en vara eller nyttighet vilken under
tillverkningsprocessen från råvara till färdig produkt, vid
sitt användande eller vid sin kassation ger upphov till för
människor och/eller natur vådliga ämnen skall söka tillstånd
för produktionen av denna vara. Samma skyldighet
föreligger om produkten för sin tillverkning eller under sin
användning förbrukar ändliga -- ej förnybara -- råvaror.
Tillstånd till produktion av vara, som i något skede är
förknippad med tillkomsten av vådliga biprodukter eller
vådligt avfall, skall endast ges om dessa produkter ger en
försumbar effekt på ekosystemet eller om betryggande
planer finns för att ta omhand de vådliga ämnena på ett för
människor och natur långsiktigt betryggande sätt.
Föreligger inte planer och garantier för att så är fallet skall
produkten förbjudas.
När varan för sin framställning är förknippad med
förbrukning av ändliga råvaror skall
koncessionsmyndigheten fastställa i vilken mån det ändå
kan anses ansvarsfullt mot kommande generationer att
tillverka varan.
Samma krav skall ställas på importör av en vara.
Ohållbart dagsläge
Det är uppenbart att det i dag framställs varor och
produceras elektricitet etc. som leder till biprodukter eller
skrotningsprodukter som är vådliga och för vilka inga
acceptabla planer finns för omhändertagandet.
Avskaffandet av det kommunala vetot är ett otvetydigt
bevis på detta. Likaledes förbrukas ändliga råvaror utan en
tanke på kommande generationer.
Införandet av en produktlag är givetvis ett behov inte
bara i Sverige utan globalt, om mänskligheten på sikt skall
ha drägliga livsbetingelser eller livsbetingelser över huvud
taget.
Svårigheter
Samtidigt kan man konstatera att ett totalt
genomförande av kravet på produktkoncession skulle leda
till ett mycket omfattande utredningsarbete och
administrativt arbete. Detta kan dock inte försvara dagens
läge när man ingenting gör utan bara okritiskt försäljer
produkter så snart de lagligen kan tillverkas. Ett system
med produktkoncessioner måste därför utredas och införas,
varvid man får börja med sådana varor som har stor volym
och vilka man inser eller befarar har stor
omgivningspåverkan eller förbrukar stora mängder ej
förnybara råvaror vid sin tillverkning eller sitt bruk.
Utredningskrav
Det är sålunda i högsta grad angeläget att förslag till lag
om produktkoncession utarbetas. Den bör ingå i den
miljöbalk som miljöskyddskommittén för närvarande
arbetar med. Vi föreslår att miljöskyddskommittén får
tillläggsdirektiv att utarbeta förslag om införande av lag om
produktkoncession.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den sittande
miljöskyddskommittén får tilläggsdirektiv att utreda frågan
om produktkoncession och utarbeta lagförslag om denna, i
enlighet med vad i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att borttagandet av det kommunala vetot är en från
miljösynpunkt oacceptabel åtgärd.1]

Stockholm den 24 januari 1991

Lars Norberg (mp)

Krister Skånberg (mp)

1 1990/91:Bo534