1865 skrev Jules Verne sin bok ''Från jorden till månen''
som blev en klassisk och uppskattad science fiction. Den 21
juli 1969 satte den första människan sin fot på månen. Det
tog alltså inte mer än drygt 100 år innan verkligheten kom
ikapp fantasin.
Intressantare än de många likheterna i detaljerna mellan
berättelsen och verkligheten är takten och innehållet i den
industriella och tekniska utvecklingen som gjort denna 100-
årsperiod till något fullständigt unikt i utvecklingshistorien.
Utvecklingskurvan blir allt brantare.
Men utvecklingen har inte varit lika för alla. Det
perspektiv som träder fram och manar till eftertanke är att
den del av mänskligheten som deltar i, och skördar
frukterna av, utvecklingen blivit relativt sett allt mindre.
Samtidigt framgår tydligare och tydligare hur klyftorna i
världen snabbt ökar och den växande ojämlikheten blir ett
allt större hot. Till detta skall adderas konsekvenserna för
miljön och naturresurserna av en ohämmad
teknikutveckling.
Är denna utveckling ödesbestämd?
Teknikutvecklingen går inte att stoppa, men den går att
påverka. På så sätt är den inte ödesbestämd, men det är
endast med en öppen och ärlig attityd hos människan till
den tekniska utvecklingen -- grundad på kunskap och
förtroende som en påverkan är möjlig och kan ge effekt.
Det ligger ett stort samhällsintresse i att en fördjupad
och vidareutvecklad information om tekniken -- i
förhållande till det globala ''överlevnadsproblemet'' och vad
vi kan göra som land och privatpersoner -- når och
engagerar många människor.
Informationen är av särskild betydelse för den
uppväxande generationens förståelse för vår omvärld och
framtiden och för att skapa en solidaritet som omfattar hela
vår glob.
Det är också viktigt att visa att det är med teknikens
hjälp som vi kan få till stånd rimliga livsvillkor för hela
mänskligheten.
Ett ''Teknikens hus'' med denna inriktning saknas i
Sverige. ''Huset'' kan ev. rymmas inom Tekniska Museets
lokaler eller bli en fristående byggnad på museiområdet.
Särskilt intressant information bör kunna komma hela
landet tillgodo genom ett system med
vandringsutställningar.
En aktiv uppsökande information kan skapa nyfikenhet
och vilja till kunskap. Detta är grunden för en dialog ur
vilken senare kan komma engagemang och initiativ. En
sådan process har också en väsentlig betydelse för
teknikutvecklingen på ''hemmaplan''.
Många av våra avgörande samhällsfrågor -- energi,
miljö, datautveckling och biokemi -- behöver en bättre
folklig förankring före beslut. Vi behöver ''möten'' mellan
brukare och teknikutvecklare -- på alla plan. En bra
verksamhet i ''Teknikens hus'' kan utvecklas mot något av
en folkrörelse, t.ex. ett ''Folk och teknik'' efter mönster från
Folk och försvar.
För att möjliggöra ett ''Teknikens hus'' bör en
projektgrupp utses med representanter för berörda statliga
verk och myndigheter samt Tekniska Museet för att i
samarbete med t.ex. Tekniska Högskolan, STU, LO, TCO
och ev. näringslivet komma med förslag.
På många områden -- t.ex. kommunikation -- svarar
samhället för tekniken och dess tillämpning, utveckling och
anpassning till människan och miljön. Det är dessutom ett
långsiktigt industripolitiskt intresse i att vi alla är
välinformerade om aktuell teknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett ''Teknikens hus''
med särskild inriktning på information om tekniken och de
globala överlevnadsfrågorna samt dessa frågors koppling till
Sverige och vår närmiljö.
Stockholm den 25 januari 1991
Maja Bäckström (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Börje Nilsson (s)
Kaj Larsson (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Ingegerd Wärnersson (s)