Linet är en gammal kulturväxt som i Sverige haft stor
betydelse genom århundraden. Traditionellt har linet
använts för textila ändamål, till bruksvaror som kläder och
sänglinne och till konst- och hantverksföremål. Linplantan
trivs bra i vårt klimat och har i större skala odlats ända upp
till Västernorrlands län. Ljusförhållanden i Sverige under
odlingssäsongen med långa dagar gör att svensk linfiber och
linfrö har en mycket bra kvalité med unika egenskaper.
I mitten på 60-talet upphörde statligt stöd för linodling
och linberedning vilket gjort att vi ''tappat'' många år, inte
minst vad gäller forskning och utveckling av linprodukter.
Det importerade linet har under senare år fått en avsevärt
försämrad kvalitet vilket bidragit till att intresset för svensk
linproduktion nu återuppstått. Importen av spånadslin
uppgår till 900 ton/år. Importen av oljelin varierar mellan
400 och 800 ton de senaste åren, vilket motsvarar ca 500 ha
vid odling i Sverige, medan importen av linolja på 3 000
ton/år motsvarar en areal på ca 5 000 ha om det framställts
i Sverige.
Det är nu hög tid att ta vara på den kunskap som vi fått
genom kulturarvet när det gäller odling av lin och
verksamheterna runt linet. Glädjande nog har det de
senaste åren hänt en hel del.
Linet -- miljömässigt överlägset
Idag ser man helt nya användningsområden för
linplantan, som både ger lönsam produktion och
miljömässigt överlägsna produkter. Så är tex. linoljan en
miljövänlig ersättning för mineraloljebaserade produkter
och linfibern en ersättning för syntetfibrer.
Linfibern och linoljan är biologiska material som byggts
upp av solenergi och som bryts ner av naturen. De är
förnyelsebara resurser som kan recirkuleras i det ekologiska
kretsloppet. Avfallsproblemen är små och linoljan kan till
och med förbrännas utan nettotillskott av koldioxid till
atmosfären.
Linet -- för landsbygdsutvecklingen
Vi ser linodlingen som en möjlighet för landsbygdens
utveckling, dels genom att kunna utnyttja åkermarken, dels
för att utveckla en lönsam vidareförädling. Även för
turismen och det öppna landskapet är linodlingen
betydelsefull. En blommande linåker i blått eller vitt är en
oförglömlig syn.
Nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för lin
Lin -- en framtida råvara, är arbetsnamn på det FoU-
program för lin som ''Riksgruppen för linets utveckling''
presenterat, den 7 december 1990.
Ur programmet: '' I ett unikt samarbete mellan
forskningsinstitutioner, odlare, producenter och
marknaden samt myndigheter och organisationer har ett
''Nationellt Forsknings- och Utvecklingsprogram för lin''
tagits fram. Syftet med programmet är att skapa lönsamma
och utvecklingsbara verksamheter för svenskt lin, såväl
spånads- som oljelin och svensk linindustri.''
I riksgruppen ingår bl.a Glesbygdsdelegationen, ALA-
gruppen inom Sveriges lantbruksuniversitet, Landets
linföreningar, Linlandet Hälsingland, Hallands läns
hushållningssällskap, Högskolan i Karlstad,
Jordbrukstekniska institutet, och Stiftelsen för svensk
industridesign.
Programmet anger mål för linfiber och linfrön fram till år
2010, redovisar strategier, beräknar effekter av föreslagna
satsningar och presenterar förslag på projekt och FoU-
insatser.
Linets egenskaper är unika och kan nyttjas inom många
olika användningsområden. Till exempel har några
landsting börjat använda linlakan i vården därför att
linfibern har en förmåga att suga upp fuktighet, vilket gör
att risken för liggsår minskar.
I programmet nämns förutom de textila möjligheterna,
att linfibern även kan användas inom byggsektorn, som
armering i plast, exklusiva papper (sedlar och dokument),
tekniska filter för damm osv. Linfrö och linolja nyttjas som
livsmedel och som råvara till industrin. Som tidigare nämnts
ligger också linets värde i andra dimensioner, speciellt
viktiga för kulturlandskapets bevarande och för
landsbygdens utveckling, som det öppna landskapet,
förnyelsebar resurs, sysselsättning, turism, hantverk och
industri.
Eftersom linplantan har så många användningsområden
ger den bredd i verksamheten utan konkurrens mellan de
olika områdena. Tvärtom skapas istället en synergieffekt
genom denna mångsidighet.
Programmets förslag om FoU-projekt omfattar hela
kedjan från odling till den slutliga användaren. ''För att
uppnå angivna mål i utvecklingsprogrammet inom
linområdet, begär riksgruppen att det enligt den statliga
linutredningens förslag, och med tillägg av nödvändiga
insatser för marknad, design, och produktutveckling, satsas
12 miljoner kr per år under en femårsperiod till olika
forsknings- och utvecklingsinsatser enligt följande
preliminära förslag.
Marknad, design och produktutveckling
3 milj. kr.
Spinning
1 milj. kr.
Beredning och hantering
3 milj. kr.
Odling, växtförädling och sortprov
1 milj. kr.
Kunskapsuppbyggnad
2 milj. kr.
Information och rådgivning
2 milj. kr.
Vidare föreslås att ytterligare 12--15 milj. kr. satsas det
första året för att förstärka nödvändiga investeringar i
maskinell utrustning.
Vi anser att en satsning på linets utveckling är
betydelsefull ur många aspekter som tidigare angetts, men
vill återigen betona nödvändigheten av att miljövänliga,
förnyelsebara, recirkulära produkter ges prioritet.
Dessutom skapas sysselsättning på landsbygden i alla led
från odling till förädling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om linets utveckling i enlighet med
nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för lin,
2. att riksdagen beslutar att anslå 12
000
000 kr. till FoU-program för lin per år under en
femårsperiod,
3. att riksdagen anslår ytterligare 15
000
000 kr. det första året för maskinella investeringar.
Stockholm den 24 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Carl Frick (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Anita Stenberg (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Lars Norberg (mp)
Kent Lundgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Eva Goe s (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Claes Roxbergh (mp)