Linet har unika egenskaper som innebär att det kan
utnyttjas inom många olika användningsområden.
Linfibern tar upp vatten och avger lätt det upptagna vattnet
och är som material kylande på grund av dessa egenskaper.
Andra egenskaper är mycket hög draghållfasthet i
förhållande till sin vikt, relativ hög eldbeständighet, mindre
giftiga rökgaser vid brand och naturligtvis klara estetiska
värden som textil.
Lin i Sverige har en del fördelar gentemot andra länder
genom att vi har en oavbruten hantverkstradition vars
kunskap är viktig vid en uppbyggnad av svensk linindustri.
Kompetensen är hög och bred både industriellt, textilt och
odlingsmässigt. Att börja om med lin innebär att
låsningarna i gamla system inte är lika stora som det är i den
konservativa internationella linvärlden. Samarbete över
hela kedjan är nödvändigt, vilket redan finns i Sverige.
Sveriges nordliga läge innebär att vi kan producera fibrer
och frö med unika egenskaper.
I december 1985 tillsattes efter motioner från
centerpartiet en utredning, som överlämnade sitt
betänkande i februari 1987, Inhemsk odling och beredning
av lin, DsI 1987:1. Utredningen kartlade
utvecklingsbehoven och linets många
användningsområden. Den framhöll att förutsättningarna
för ett framgångsrikt återupptagande av linet som råvara för
svensk industri och möjligheten att föra vårt land till en
stark position på linområdet i världen borde finnas.
Lämpliga stimulanser över hela kedjan från odling till den
slutliga användaren är nödvändiga. Utredningen föreslog bl
a ett särskilt ekonomiskt stöd om 50 milj kr för
återuppbyggnad av förädlingsled och FoU-insatser.
Behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser
För att svensk linindustri skall bli en verklighet krävs
resurser på FoU-sidan. Insatserna måste fördelas över hela
kedjan från marknad till växtförädling för att en framgång
på sikt skall blir en realitet.
På marknadssidan är det mer ingående
marknadsundersökningar på textil, fibertekniska
tillämpningar, frö och olja, som är nödvändiga.
Design-produktutveckling är en mycket viktig bit.
Exempel är utveckling av nya garner till textilier för
inredning och konfektion, utveckling av nya tryckmetoder
på linnetyg, linfrögel, plastarmering av lin, linolja i olika
tillämpningar osv.
För spinningen, att tekniskt utveckla industriell spinning
av cottolin och andra blandgarner. Dessutom att få fram en
handspinningsmaskin för experimentspinning.
För beredning och hantering av linet är det viktigt att få
fram en fiber-friläggningsmetod (rötning), som är anpassad
för svenska förhållanden. Nya system i hantering och
beredning måste vara kvalitetsmässiga, samt ekonomisk
och rationell förädling, för att klara konkurrensen från
andra fibrer och importerat lin. I Sverige har vi inte alla
berednings- och hanteringsdelmoment, vilket är viktigt att
ha vid en kvalitetsinriktad produktion och förädling.
Sortprover och växtförädling, för att ta fram det bästa
växtmaterialet för svenska förhållanden, är också önskvärt.
Detta för att tillgodose de svenska komparativa fördelarna
i vår klimatzon.
Information och rådgivning är en del som är viktig för att
dels få upp kunskapen generellt vad lin (frö och fibrer) kan
användas till, riktad mot slutanvändaren och tänkbara
förädlare av svenskt lin, dels specifik kunskapsuppbyggnad
till sådana som arbetar med lin (odlare, industri,
hantverksfolk m fl).
50 miljoner behövs för en återuppbyggnad
Det är väsentligt att myndigheter och andra organ inom
ramen för sina anslag uppmärksammar behovet av
utvecklingsinsatser för en svensk linodling. Det gäller
särskilt Statens Industriverk, STU och Lantbruksstyrelsen.
Även SJFR har en viktig roll för att även i fortsättningen
stödja utvecklingsprojekt. Regeringen bör ge nämnda
myndigheter och berörda forskningsfinansiärer i uppdrag
att ge förutsättning för den utveckling som riksgruppen
presenterar i linprogrammet. Det behövs t ex ett
beredningsverk och om nuvarande anslagsramar ej är
tillräckliga för att motsvara behoven av utvecklingsinsatser
eller att formella hinder skulle föreligga för utvecklingsstöd,
bör det ankomma på myndigheten eller
forskningsfinansiären att snarast uppmärksamma
regeringen på detta.
Genomförande av utvecklingsinsatser
Den s k riksgruppen för linfrågor har i ett program
beskrivit utvecklingsinsatser och resursbehov. Det är ett
program som framtagits av den sakkunskap vi idag, i
Sverige, har på området. Det torde även vara unikt att alla
slag av utvecklingsprojekt finns samlade inom riksgruppen
för linfrågor. En sådan samverkan bör utgöra ett bra
exempel för andra områden som är föremål för
utvecklingsarbete. Genom att samtliga linprojekt
samverkar i en särskild riksgrupp, kan kunskaper och
erfarenheter tillvaratas. Nya användningsområden av
linfibern samt erforderlig teknikutveckling initieras.
Det fortsatta utvecklingsarbetet inom riksgruppen bör
på allt sätt understödjas. Genom att anslå särskilda medel
för riksgruppens gemensamma arbete, bör riksgruppens
status öka gentemot myndigheter och organ som har till
uppgift att stödja utvecklingsarbetet. Riksgruppen måste
även få nödvändiga resurser för kunskapsutveckling och
insatser av gemensamt intresse. Då riksgruppen för
linfrågor inte har något eget sekretariat eller annan typ av
administration, bör ALA-gruppen vid Sveriges
Lantbruksuniversitet få i uppdrag att även i fortsättningen
medverka i riksgruppen för linfrågors arbete och för
riksgruppens ändamål tilldelas 1 miljon kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att SIND, STU,
lantbruksstyrelsen och SJFR uppmärksammas på behovet
av resurser för att stödja utvecklingsinsatser för en svensk
linodling,
2. att riksdagen beslutar att tilldela riksgruppen för
linfrågor 1 000 000 kr.
Stockholm den 24 januari 1991
Karin Starrin (c)
Lennart Brunander (c)