Motion till riksdagen
1990/91:N291
av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Livskraftiga småföretag


Svenskt näringsliv är småföretagande
Sverige har cirka 370 000 privata företag (exklusive
jordoch skogsbruken). Nästan alla är småföretag med färre
än 200 anställda. Mer än 99 procent av de privata företagen
är småföretag och det är alltså dessa som dominerar vårt
näringsliv.
Småföretagen brukar också delas upp i grupper,
nämligen över och under 50 anställda. Samma mönster går
igen. De minsta företagen -- med färre än 50 ställda -- utgör
nästan hela gruppen småföretag. Om vi skulle använda
samma definition på småföretag som EG, nämligen dra
gränsen vid 500 anställda, så har Sverige endast 425
storföretag eller 0,1 procent.
Denna statistiska bakgrund får naturligtvis inte tolkas
som en nedvärdering av de svenska storföretagen. Dess
betydelse för landet skall ges fullt erkännande.
Storföretagens volymer och banbrytande arbete på
världsmarknaden ger Sverige gott renomé, ger oss
exportinskomster och skapar förutsättningar för många
tusentals småföretag här hemma.
Mindre känt är däremot att de små privata företagen
sysselsätter närmare 1,5 miljon människor och dominerar
inom alla branscher, både tillverkningsindustrin och
tjänstesektorn. Denna sifferbakgrund belyser till en del
småföretagens stora betydelse för svenskt näringsliv.
Tilläggas bör att en dynamisk småföretagssektor är
viktig inte bara för sysselsättningen, utan den har också en
avgörande betydelse för möjligheterna att bredda
näringslivsstrukturen i utsatta regioner. På många mindre
orter har småföretagen stor betydelse för att skapa en stabil
livskraft i bygden.
Socialdemokratisk politik har lett till oroligt näringsliv
Nu sprider sig alltmer en växande oro i näringslivet.
Särskilt gäller det småföretagen. Utöver långsiktiga
strukturproblem är konjunkturen på väg ned och många
ekonomer spår en djup och mycket besvärlig situation i
Sverige denna gång. Småföretagen har ett utsatt läge när
marknaden viker och deras kapitalkänslighet ökar
sårbarheten.
Socialdemokraterna har misslyckats med att göra
Sverige attraktivt för näringslivet. Den ekonomiska miljön i
Sverige har missgynnat och motarbetat små och medelstora
företag, bl.a. på grund av skatten på arbetande kapital,
stimulansen till nedplöjning av vinster i gamla storföretag
och osäkerheten om framtida spelregler. Den svagare
utvecklingen av produktionsvolymen i Sverige jämfört med
flera konkurrentländer och den kraftiga utflyttningen av
kapital och produktion kan på sikt ge mycket negativa
effekter. Under hela 1980-talet har inflödet av direkta
investeringar normalt uppgått till endast en tiondel av
utflödet. Storföretagens utflyttning av produktion, och
forskning och utveckling, innebär ett allvarligt hot mot de
svenska småföretagen och underleverantörerna.
Till följd av kostnadskrisen under 1970-talet förlorade
svensk industri betydande marknadsandelar utomlands.
Genom devalveringarna under 1970- och början på 1980-
talet förbättrades läget temporärt, men under resten av
1980-talet har läget försämrats genom den kraftiga
kostnadsökningen. Detta trots att det under denna tid har
rått en intensiv och stabil högkonjunktur.
Misstroendet mot den socialdemokratiska
näringspolitiken kan hänföras till många faktorer. En viktig
sådan är den oklarhet som rått om Sveriges framtida
förhållande till EG. En halsstarrig energipolitik som skapat
oro för snabbt stigande elpriser och i värsta fall också för
brist på el genom en förtida avveckling av kärnkraft har
också främjat utflyttningen av investeringar. Även det höga
kostnadsläget i Sverige, hög sjukfrånvaro, låg produktivitet
och hög inflation är väsentliga negativa faktorer.
Därtill kommer regeringens syn på samhällsägande i
näringslivet. Socialdemokraternas strävan att ytterligare
öka det offentliga ägandet är en strävan som går rakt emot
utvecklingen i övriga länder. I de tidigare
kommuniststaterna pågår en snabb utveckling i riktning
mot ökat privat ägande. Allt från bagerier till stålverk säljs
till allmänheten.
Vinsterna i näringslivet har minskat trendmässigt sedan
1984 och torde under 1990 närma sig 1980 års låga nivå.
Regeringen har alltså misslyckats med att utnyttja
högkonjunkturen till att förstärka näringslivet. I stället är
det så att produktionen och produktiviteten inom svensk
tillverkningsindustri har sackat efter jämfört med andra
länder, vilket innebär att vår levnadsstandard kommer att
utsättas för avsevärda påfrestningar under det kommande
årtiondet.
Marknadsekonomi
För oss liberaler är marknadsekonomin den självklara
basen i ett välfärdssamhälle. Vi behöver bara se oss om i
Europa för att konstatera att marknadsekonomin är en
förutsättning för välfärden. De öststater, som lyckats frigöra
sig från kommunistdiktaturen, är nu öppna och tydliga
dokument på planhushållningens oduglighet. Dessa länder
ser en övergång till marknadsekonomi som grunden för
möjligheterna att lösa sina övriga problem.
Fritt näringsliv och enskilt ägande är ingen garanti för
demokrati. Men i länder där detta förbjuds, där den
enskilda medborgaren förhindras att i företagsform skapa
och utveckla egna idéer, saknas en grundförutsättning för en
demokratisk samhällsutveckling. Ingenstans i världen har
ekonomisk planekonomi och centralstyrning kunnat
förenas med politisk demokrati.
För att marknadsekonomin skall fungera krävs
livskraftiga små och medelstora företag. Utvecklingskraften
och mångfalden hos småföretagen är oerhört viktig för vårt
land och för en sund konkurrens. En flora av småföretag
sprider det ekonomiska inflytandet och motverkar
kartellbildningar och maktkoncentrationer.
Konsumenten kan därvid genom fritt köpval och
prisjämförelser påverka och styra vad som skall produceras.
Småföretagens närhet till kunderna gör
marknadsekonomins signalsystem effektivt. Genom sin
smidighet och korta beslutsvägar kan de med kort varsel
anpassa sig till förändrade krav.
Idéer och skaparkraft
Det är i de mindre och medelstora företagen som en stor
del av det nytänkande sker som leder till utveckling av
produkter, produktionsprocesser och tjänster, vilket i sin
tur är en förutsättning för hela näringslivets framgång. De
mindre företagen är en bra miljö för nya idéer.
Av de mindre och medelstora företagen är den
övervägande delen familjeföretag, där
familjemedlemmarna är direkt engagerade i verksamheten.
Ansvaret och intresset för företagets framtid och det
personliga risktagandet innebär ett engagemang som har
stor betydelse för näringslivets utveckling.
Många människor drivs av ambitionen att skapa något
eget, att utveckla och pröva en idé. Många storföretag och
koncerner har börjat just på det sättet; som en- eller
fåmansföretag. Det egna företagandet är alltså viktigt för
landet men har också betydelse för den personliga
tillfredsställelsen. Är det roligt och stimulerande att driva
företag så är det naturligt att man också satsar på fortsatt
utveckling, trots att det innebär stora arbetsinsatser och
risktagande för ägaren/företagsledaren. Att människor ges
denna möjlighet att utveckla sina ambitioner och idéer i ett
eget företag är också av betydelse i ett vidare perspektiv, en
förutsättning för ett gott samhällsklimat.
Men för att nå framgång krävs inte bara läggning, utan
också kunskap, ekonomiskt risktagande och hårt arbete.
Företagaren i ett litet företag har ofta långa arbetsdagar och
måste använda kvällar och helger för de administrativa
uppgifterna.
Småföretag exporterar
Frihandel är en väsentlig beståndsdel i en fungerande
marknadsekonomi. Sveriges ekonomiska utveckling och
välstånd har uppnåtts tack vare en omfattande
internationell handel. Flertalet exportföretag är
småföretag. Av de direktexporterande privata företagen är
98 procent småföretag. De allra minsta företagen som inte
har egen export är ofta legotillverkare och
underleverantörer till större företag och medverkar
därigenom även de till viktiga exportintäkter.
Arbetet inom EG med att bilda en gemensam inre
marknad berör i högsta grad de svenska företagen. Det
skulle slå hårt mot svenskt näringliv om det på den
västeuropeiska marknaden skulle behöva kämpa på sämre
villkor än sina EG-konkurrenter. Under flera år har de
större företagen genomfört struktureringar för att skaffa sig
tillgång till EG-marknaden. Småföretagen har mindre
resurser och begränsade möjligheter till detta.
Riksdagens beslut i december 1990 att ansöka om
medlemskap i EG är därför ett mycket glädjande och för
näringslivet positivt beslut. Framförallt för de små
företagen är ett svenskt inträde i Europeiska Gemenskapen
viktigt.
Inom EG finns ett särskilt aktionsprogram för
småföretagen. Syftet med detta program är att minska
problemen för de mindre och medelstora företagen och att
öka intresset för att starta företag.
En del av aktionsprogrammet gäller förenkling av det
administrativa systemet. Bakgrunden är att små företag
belastas relativt sett hårdare av samhällets regelsystem än
de stora företagen. EG-kommissionen har beslutat att alla
lagförslag som den lämnar till ministerrådet skall åtföljas av
en värdering av konsekvenserna för småföretagen. Initiativ
finns också för att förenkla lagar och regler för
småföretagen.
Redan innan Sverige som EG-medlem omfattas av
samma regler borde vi i våra småföretags intressen tillämpa
samma aktionsprogram. Riksdagen bör uppdra till
regeringen därom.
Regionalpolitisk betydelse
Småföretagens spridning underlättar regional balans
genom att ge service och arbetstillfällen åt bygder som
annars skulle ha stora svårigheter eller rent av läggas öde.
Det finns ofta en personlig känsla för hembygden i
kombination med företagarandan. Småföretagen är mera
anpassningsbara än stora företag och har en beundransvärd
förmåga att'' bita sig fast'' i bygder med små förutsättningar.
Stora företag har många gånger en synnerligen stor
betydelse för den ort på vilken de bedriver verksamhet.
Men det är av största vikt att det omkring det stora företaget
finns ett differentierat småföretagande. Det behövs
småföretag som inte endast är legotillverkare åt det stora
företaget, utan som är fristående och har en produktion av
varor och tjänster oberoende av det stora företaget. Det
finns alltför många exempel på hur hela regioner drabbats
av svåra bakslag och utflyttningar vid storföretagens
strukturförändringar på grund av en nästan obefintlig
småföretagsamhet i grannskapet.
Det är av stort värde för kommunerna att ha en rik flora
av livskraftiga småföretag. Deras invånare får många
arbetsplatser att välja mellan och olika utbildningar och
intressen kan bättre tillvaratas. Med ett stort antal
småföretag i olika branscher ökar möjligheten att erbjuda
såväl kvinnor som män arbete.
Arbetsmiljön är ofta god i småföretag, med ett nära
samarbete mellan ägare och anställda. Detta visar sig bl.a.
i en lägre sjukfrånvaro i de små och medelstora företagen.
Skydda näringsfriheten
Fri etableringsrätt är en nödvändig förutsättning för
marknadsekonomin. Folkpartiet liberalerna kräver därför
att näringsfriheten grundlagsskyddas.
Idag råder i praktiken fortfarande näringsförbud inom
exempelvis den offentliga sektorns sociala verksamheter.
Oftast är det de vanligtvis kvinnodominerade yrkena som
omfattas av etableringshinder. Socialdemokraternas politik
har under många år gått ut på att förbjuda eller försvåra för
dem som arbetar inom vård, omsorg och utbildning att
öppna liknande verksamheter i egen regi. Detta utgör en
allvarlig begränsning, inte bara av konsumenternas
valfrihet, utan också i näringsfriheten.
Vandelsprövning, tillståndskrav och andra former av
etableringskontroll som innebär generella regleringar av
hela branscher skall avskaffas. Det är inte motiverat med
inskränkningar och restriktioner annat än om människors
hälsa och säkerhet står på spel.
Företag får inte diskrimineras på grund av att de är
enmansföretag och/eller saknar kollektivavtal. När en
fackförening av det skälet motsätter sig att ett företag
anlitas är det ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten.
Enskilda initiativ bör i stället uppmuntras. Företagaren
måste mötas med uppskattning -- inte med misstänksamhet.
Vi måste få ett samhälle där initiativ och skapande
välkomnas och där toleransen mot enstaka misslyckanden
blir större. Ett samhälle där socialistisk misstro ersätts med
liberal tilltro.
Fri och sund konkurrens
En mångfald av företag, som bjuder ut sina varor och
tjänster i konkurrens med varandra gynnar konsumenten.
Det blir konsumenternas köpval som bestämmer
produktionen. Men förutsättningen är då att inte
myndigheterna ingriper på olika sätt, genom skatter som
slår orättvist, etableringsförbud eller ekonomiska
subventioner. En fungerande konkurrens kräver att
förutsättningarna är desamma för olika företag och
ägarformer.
Särskilt viktig är frågan om konkurrensneutralitet
mellan kommuners/landstings verksamhet i egen regi och
extern upphandling. En större rättvisa till privata
entreprenörers fördel i fråga om mervärdeskatten erhålls nu
genom det nya skattesystemets införande.
Det gäller också att alltid vara på sin vakt mot
prisöverenskommelser och leveransvägran. Det ankommer
på Näringsombudsmannen att noga övervaka sådana
tendenser. Det är viktigt att NO agerar kraftfullt och
snabbt. Särskilt småföretag är känsliga för långa
handläggningstider. Uteblivna leveranser betyder utebliven
produktion eller försäljning, förluster som i värsta fall kan
leda till konkurs för det lilla företaget.
Det händer att mindre företag som kraftigt sänker
priserna blir utsatta för leveransvägran från sina
leverantörers sida. Sådana påtryckningar från leverantörer
och konkurrenter måste omgående beivras. De hör inte
hemma i en marknadsekonomi med sund konkurrens. De
är också till direkt nackdel för konsumenterna.
Skattereformen -- och fortsatta skattekrav
Det gamla skattesystemet har motverkat många
företagares vilja att ta risker och utveckla sitt företag. Om
det har gått dåligt har företagaren själv fått bära nästan hela
förlusten, och om det har gått bra har de höga skatterna
tagit merparten av vinsten. Genom den skattereform som
forlkpartiet liberalerna medverkat till sker väsentliga
förbättringar, särskilt genom den kraftiga sänkningen av
marginalskattten och det återinförda inflationsskyddet.
Även den minskade inlåsningen av vinstmedel i gamla
vinstrika storföretag gynnar småföretagen genom att de får
ökade möjligheter att konkurrera på lika villkor om
investeringskapital.
Viktiga delar av skattereformen återstår emellertid. Den
sk. särskilda redovisningsmetoden (SRM) var positiv för de
mindre företagen och det är angeläget attt den utredning
därom som nu tillsatts arbetar snabbt. Målet för detta
utredningsarbete är att kunna erbjuda egenföretagare
möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som
aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av
bolag. Även beskattningen av handelsbolag behandlas i
denna utredning.
En av de skattefrågor som är allra viktigast för
småföretagen har inte ingått i skattereformen. Det gäller
förmögenhetsskatten på arbetande kapital. I denna fråga
finns nu en departementspromemoria från
finansdepartementet som innebär stora försämringar för
småföretagen. Detta är oacceptabelt. Folkpartiet
liberalerna anser att skatten på arbetande kapital måste
avskaffas helt.
Även arvs- och gåvoskatterna måste sänkas för att
underlätta generationsskiften.
En sänkning av det totala skattetrycket framstår som
helt nödvändig. För småföretagen är det särskilt viktigt att
arbetsgivaravgifterna kan sänkas, inte minst den sk.
särskilda löneskatten. Vi anser t.ex. att genomförandet av
sjuklön måste ta hänsyn till de mindre företagens speciella
situation och lika självklart måste företagens ökande
utgifter för sjukfrånvaron fullt ut kompenseras med sänkta
arbetsgivaravgifter. Eftersom de mindre företagen ofta har
lägre sjukfrånvaro kommer ett genomförande av
sjuklönesystemet att gynna dem i och med att de slipper
''subventionera'' andra företag med högre sjukfrånvaro.
Förenklad bolagsform
Folkpartiet liberalerna har under många år framfört
kravet på en förenklad företagsform för mindre företag.
Inte minst den arbetsrättsliga lagstiftningen har idag en
utformning som är bättre anpassad till storföretag.
Liknande tankar utreds för närvarande inom EG i syfte
att förenkla för småföretagare. Det kan inte anses skäligt att
småföretagen skall åläggas lika omfattande regler som
gäller för storföretagen.
Sprid ägandet -- bort med löntagarfonderna
Folkpartiet liberalerna vill att svenskt näringsliv skall ha
ett så spritt ägande som möjligt. Det är en av anledningarna
till att de kollektiva löntagarfonderna måste bort, och
naturligtvis inte ersättas av nya fonder.
Socialdemokraternas förslag om att kraftigt öka AP-
fondernas tillgångar och därefter investera dem i
näringslivet, dvs. genomföra socialiseringar, avvisas
bestämt av folkpartiet liberalerna.
Industriminister Rune Molins uttalanden om att de
statliga företagen bör öka sin andel i näringslivet och att det
är ett viktigt mål att demokratisera förmögenhetsstocken i
Sverige är en skymf mot alla enskilda aktiesparare och
enskilda näringsidkare.
I stället vill vi se mer av individuella andel-i-vinst-
system. Genom system med andelar i det egna företagets
resultat kan inflytande förenas med ökat ansvar för dess
verksamhet och lönsamhet. De kollektiva löntagarfonderna
däremot är ett starkt centraliserat system, som varken
skapar det individuella ägandet i företagen eller ökar de
anställdas inflytande, som vi liberaler eftersträvar.
Politiker och myndigheter bör vara positiva till att
anställda blir delaktiga i vinsten och får ett starkare
personligt intresse av lönsamhet i företaget. Andel-i-vinst-
systemet är till nytta för dem som arbetar i företaget och inte
för centrala fackliga organisationer. Därför skall inte
individuell vinstdelning försvåras eller förhindras -- utan
stimuleras. Det gör fler till ägare av svenskt näringsliv.
De sociala avgifterna på avsättningar till
företagsanknutna andel-i-vinst-stiftelser, där
vinstandelarna binds minst fem år, bör omgående avskaffas.
Förslag om andel-i-vinst-system behandlas utförligare i vår
partimotion om enskilt ägande och sparande.
Löntagarfondernas avveckling behandlas i en
trepartimotion från folkpartiet liberalerna, moderata
samlingspartiet och centerpartiet.
Nyföretagandet måste öka
En viktig del av det marknadsekonomiska systemet är
etableringen av nya företag. I ett modernt industriland
krävs successivt en strukturell anpassning av industrin och
att hänsyn tas till den förändrade omvärlden. Det är främst
inom småföretagen som tillväxten i sysselsättningen sker
och de har dessutom ofta lättare att förändras och möta nya
krav. Därför bör samhällets näringspolitik inriktas på att
främja nyetablering och utveckling av små och medelstora
företag.
Som tidigare framhållits baseras det svenska näringslivet
på småföretag. Problemen är emellertid dels att det föds för
få nya företag och dels att överlevnadsfrekvensen under de
första 5 åren är för låg. Det senare problemet är mycket
aktuellt.
En jämförelsestudie gjord av SIND visar att bland
länderna Sverige, Norge, Danmark, Holland och
Västtyskland (dåvarande) har Västtyskland en särställning
vad nyetableringar beträffar. I procent av företagsstocken
har Västtyskland dubbelt så hög andel nyetableringar som
Sverige. Räknat per tusen invånare ligger Västtyskland mer
än dubbelt så bra till som Sverige. Ser man på
branschfördelningen har Sverige betydande övervikt för
tjänstenäringar medan Västtyskland har en jämnare
fördelning mellan tjänsteföretag och industriföretag bland
nyetableringarna.
Det finns säkert flera orsaker till att Tyskland sjuder av
nyföretagande. Det är ett EG-land och får en betydande
andel av det kapital som söker sig från bl.a. svenskt
näringsliv ut i Europa. De tyska koncernerna -- och även
utländska -- efterfrågar många små underleverantörer.
Under 1980-talet har skapats 6 miljoner nya arbetsplatser i
Västtyskland och 85 procent av dessa kom till genom
nyetableringar.
Men Västtyskland var också det enda av
jämförelseländerna som hade en rad olika stödprogram,
direkt avsedda att främja etableringen av nya företag. I
Västtyskland har staten satsat lika mycket per capita på
nyetableringar som Sverige gör totalt på små och
medelstora företag.
Folkpartiet liberalerna anser att grunden för en
framgångsrik näringslivsutveckling är den allmänna
näringslivs- och skattepolitiken. Den måste utgöra en bra
grogrund för företagsamheten. Därtill kan behövas extra
stimulans och möjligheter under kritiska skeden i
företagen. Ett sådant skede råder i regel under de första 5--
6 åren.
I Tyskland finns sedan 1979 en låneform för
nyetableringar, Eigenkapitalhilfe (EKH-lån). Den har gjort
sig känd både inom och utanför Tyskland som en
betydelsefull del i framgången med nya företag. Av de
nyetableringar i Tyskland som erhåller EKH-lån överlever
ca 95 % de första fem åren. Genomsnittet för övriga lån
ligger på 50--60 %.
Den mycket höga överlevnadsgraden hos företag som
beviljats EKH-lån beror till stor del på de 10
amorteringsfria åren. Bidragande orsaker uppges också
vara höga krav på kompetens hos den som får lånet, hög
undre gräns för investeringsbeloppet, krav på investerings-
och finansieringsplan liksom marknadsanalys samt en
noggrann bedömning av verksamhetens
framtidsmöjligheter.
Lånet i Tyskland är kraftigt räntesubventionerat och har
en lång amorteringsfri tid. Det handläggs av låntagarens
privata bank, som har kontinuerliga kontakter med
företaget och står för övriga krediter.
Folkpartiet liberalerna anser att den tyska modellen med
EKH-lån kunde vara värd att pröva, omarbetad efter
svenska önskemål. I Sverige finns en rad olika statliga
centrala och regionala institut (SIND, STU,
Småföretagsfonden, Norrlandsfonden, Industrifonden,
Utvecklingsfonderna osv.) som kan ge lån och bidrag samt
rådgivning. Vi anser att en förändring måste ske med
betydande bantning beträffande antal, administration och
anslag. En radikal minskning av förvaltningar och kontor
ger mer utrymme för satsningar direkt på företagsamheten.
Med hela detta paket som utgångspunkt och mot
bakgrund av SIND:s utredning bör ett jämförelsematerial
utarbetas, där det belyses hur en svensk modell kunde
formas för att öka småföretagandet samt vilka ekonomiska
resurser som bör komma i fråga.
Fasta spelregler och ökad rättssäkerhet
Företagen måste kunna räkna med stabilitet och
långsiktighet i lagar och regler. Om de förutsättningar
statsmakterna ger för verksamheten ändras med kort varsel
skapas en osäkerhet som påverkar företagen negativt.
Beslutsunderlaget förändras och investeringskalkyler
kullkastas.
Missgrepp på det här området drabbar framför allt
mindre företag. De kan inte arbeta med samma
riskspridning som de större företagen och inte heller har de
storföretagens resurser att hålla sig underrättade om vilka
förändringar som planeras och genomförs.
Därför skall regelsystemet präglas av långsiktighet och
de omprövningar som blir nödvändiga måste åtföljas av
generösa övergångsbestämmelser. Regeländringar får inte
ges retroaktiv effekt.
Lagstiftning och tillämpning skall ske på ett sådant sätt
att godtycke och maktmissbruk förhindras. När
myndigheterna gör fel skall företag och dess ägare hållas
skadelösa. Detta är ett rättvisekrav som samhället måste
tillerkänna den som tvingats processa till sig sin rätt.
Företagare som haft betalningsförelägganden,
exempelvis skatteskulder, vilka efter kort tid reglerats bör
inte för lång tid framåt belastas med anmärkningar vid
kreditupplysning. Kreditupplysningsföretag bör vara
skyldigt att införa uppgift om att skuld reglerats.
Byråkrati och krångel
En av fördelarna med det mindre företaget är frånvaron
av intern byråkrati och bundenhet. Småföretagaren kan
snabbt anpassa sin produktion till kundens krav.
Men myndigheternas regelverk och byråkratiska krångel
är besvärliga för de små företagen, som inte är stora nog att
hålla sig med särskilda kamerala avdelningar. Detta bör
myndigheterna ta hänsyn till och förenkla så mycket som
möjligt.
Arbetsrätten
Den arbetsrättsliga lagstiftningen är inte i alla delar
anpassad till småföretagen. En översyn bör därför göras.
Den bör bl.a. gälla arbetstagarbegreppet. Det är viktigt att
det finns klara regler för huruvida en person är att betrakta
som anställd eller uppdragstagare. Även de arbetsrättsliga
skadestånden bör ingå i översynen. De står ofta inte i rimlig
proportion till den uppkomna skadan.
En av de stridsåtgärder som enligt
medbestämmandelagen står till buds är blockad. Blockader
har tillgripits mot exempelvis enmansföretag vid vägran att
sluta kollektivavtal fast företagaren inte haft någon
anställd. Blockaden kan i sådana fall inte anses stå i rimlig
proportion till de resultat man vill uppnå. Därmed kan vi
endast konstatera att möjligheten till blockad missbrukas.
Även reglerna om blockad bör ingå i översynen.
Många kollektivavtal innehåller begränsningar i rätten
till provanställning. Det innebär att många mindre företag
inte har möjlighet att anställa arbetskraft under en
prövotid. Inte minst i dagens konjunkturläge skulle
ungdomars inträde på arbetsmarknaden underlättas om det
fanns en generell rätt till provanställning. Även denna fråga
bör prövas.
Utbildning
Sverige har under några år haft brist på arbetskraft, i
synnerhet yrkesutbildad arbetskraft. För småföretagen har
detta varit särskilt bekymmersamt, eftersom det har drivit
upp lönekostnaderna, gjort det svårare att rekrytera
personal och att erbjuda utbildning inom företaget.
Det är av omistligt värde att grundskolan ger bra
baskunskaper och tar tillvara elevernas personliga anlag.
Elevernas kontakter med arbetslivet måste ske tidigt.
Därför är det viktigt att lärare och SYO-funktionärer har
goda kunskaper om småföretagens roll i svenskt näringsliv.
Nu vänder den svenska konjunkturen snabbt nedåt och
arbetslösheten antas komma att öka. I ett läge med hög
arbetslöshet ökar behovet av olika utbildningsformer. Efter
grundskolan och ev. gymnasieskolan är lärlingsutbildning
ett bra alternativ. Trots att lärlingsutbildningen visat sig
vara den av gymnasieskolans utbildningar som i störst
utsträckning leder till fast anställning behandlas den
styvmoderligt av socialdemokrater och fackliga
organisationer. Det gäller såväl antalet platser som
statsbidragen för dess anordnande.
Lärlingsutbildningen skall inte omgärdas av
bestämmelser och förbehåll, utan vara ett alternativ till
linjer i gymnasieskolan. Statsbidrag bör utgå med 75%
första året, 50% andra och 25% tredje året och gränsen för
antalet lärlingsplatser bör undanröjas.
Den yrkesinriktade utbildningen på gymnasieskolan står
inför en genomgripande förändring. Vi återkommer till
dessa frågor i samband med den aviserade propositionen
om gymnasieskolan.
Kvinnor som företagare
Det finns en tradition av företagsamhet bland kvinnor.
Kvinnligt företagande minskade avsevärt under
strukturförändringarna på 1950- och 1960-talen, men har
därefter återigen har expanderat. Det finns ett stort intresse
bland kvinnor att bli egna företagare -- ett företagarintresse
som är till stor gagn för svenskt näringsliv.
Kvinnor intresserar sig ofta för servicenäringar. En stor
del av de kvinnliga företagarna är butiksägare och även
hantverksyrken är attraktiva för kvinnor. Det är inte heller
ovanligt att kvinnor driver industriföretag.
I och med åtstramningarna inom den offentliga sektorn
har kvinnors behov av att bilda egna företag ökat.
Folkpartiet liberalerna anser det vara upprörande att
socialdemokraterna alltjämt försöker förhindra att enskilda
ges möjligheter till egenföretagande inom sociala
verksamheter. Hela samhället har ett intresse av att
kvinnors kreativitet tas till vara. Inte minst därför skall
enskilda alternativ inom vård och omsorg, där många
kvinnor arbetar, uppmuntras.
Uppfinnare och produktutveckling
Småföretagen spelar en viktig roll för
innovationsverksamheten i näringslivet. Det gör också de
tekniker som verkar som enskilda uppfinnare.
Många av de svenska industrierna som idag är
framgångsrika på världsmarknaden är en följd av enskilda
uppfinnares tankeverksamhet. Idag är emellertid det
allmänna klimatet för denna form av kreativt arbete dåligt
och ''amatöruppfinnaren'' har svårt att få del av de samlade
resurserna för innovationsverksamhet. Samtidigt går det
inte i alla delar att med politiska belut påverka deras
förutsättningar -- kreativt skapande handlar mycket om inre
motivation.
Det går inte heller att kommendera fram kreativitet. Om
ett bättre stöd för uppfinnare åtföljs av krav på snabba
resultat och vinster motverkas syftet. I stället måste
insatserna gå ut på att skapa allmänna ekonomiska
förutsättningar för uppfinnare att verka.
Men det handlar också om att undanröja svårigheter,
t.ex. när en idé skall prövas och presenteras. Skickliga
uppfinnare är inte nödvändigtvis bra företagare. Därför är
det viktigt att underlätta samarbetet mellan dem och företag
med produktionsresurser och säljkanaler.
Regeringen aviserar en samlad näringspolitisk
proposition under våren 1991. Vi återkommer till
småföretagens och de enskilda uppfinnarnas
innovationsverksamhet i det sammanhanget.
Invandrare som företagare
Många av invandrarna blir egna företagare i Sverige. Av
1960-talets invandrare är mer än dubbelt så många
företagare jämfört med hela befolkningen. Men det finns
stora skillnader mellan invandrare från olika länder. Många
av invandrarna kommer från kulturer där egen
företagsamhet är mycket vanligt förekommande.
Ett forskningsmaterial av nationalekonom Jan Ekberg,
Växjö, visar att invandrare, som kom hit före 1970, i hög
utsträckning blivit egna företagare. Bland dessa finns mer
än dubbelt så många företagare som i riksgenomsnittet.
De största svårigheterna för invandrarna som nyblivna
företagare i Sverige är, förutom språksvårigheterna, att få
kunskap om våra lagar, skatteregler, tillståndskrav och
andra formella skyldigheter. Ovanan vid det svenska
myndighetsväsendet är många gånger orsak till brott mot
olika näringslivs- och skattelagar.
Det är ur allas synpunkt viktigt att invandrarna får den
upplysning de behöver om dessa saker för att förebygga
problem. Företagarnas egna organisationer och nätverk
måste vara naturliga kontaktpunkter även för invandrare.
De nätverk som finns, både geografiska och branschvisa,
utgör informationskanaler som är särskilt viktiga för
invandrare.
Hantverket åter på frammarsch
Under de senaste åren har intresset åter ökat för
hantverk, liksom medvetenheten om att hantverksyrket kan
vara en framtidsbransch. Många ungdomar intresserar sig
nu för gamla hantverk och skaffar sig utbildning för dessa.
Hantverkskunnande -- förvärvat genom generationers
praktik -- kan stödja dagens teknik och initiera
morgondagens. Folkpartiet liberalerna tar upp
hantverksfrågorna utförligare i en särskild motion.
Detaljhandel
Näringsfrihet och etableringsrätt är viktiga
förutsättningar för detaljhandeln. Folkpartiet liberalerna
anser att det måste finnas mycket starka skäl om man skall
acceptera olika former av tillståndstvång inom näringslivet.
Det är inte motiverat med inskränkningar och restriktioner
annat än om människors hälsa och säkerhet står på spel.
Regleringarna av detaljhandeln i plan- och bygglagen
inskränker etableringsrätten. Marknadsekonomins
spelregler sätts ur funktion och detaljhandeln kan komma
att styras av politiker på kommunkontoret i stället för av
konsumenter och nyttjare. Kommunerna kan därigenom
reglera näringsliv och handel på ett sätt som inte alltid ligger
i konsumenternas intressen.
Riksdagen bör begära förslag till förändringar i plan- och
bygglagen i syfte att säkerställa näringsfriheten och den fria
konkurrensen.
Konkurrens och priser
Framförallt dagligvaruhandeln känneteknas av att några
få starka ''block'' dominerar marknaden, med olika former
av kopplingar mellan grossist- och detaljistleden. Det finns
en risk att detta förhållande motverkar en effektiv
konkurrens, vilket också har uppmärksammats i debatten
under det senaste året.
Vi behöver en ökad mångfald inom livsmedelshandeln
som ger konsumenterna större valfrihet. Detta skulle
sannolikt sänka priserna och minska riskerna för
prisuppgörelser och kartelliknande ageranden. Det bör åter
påpekas vikten av att kommunpolitikerna inte bromsar nya
etableringar och annorlunda butiksstrukturer. En stor del
av ansvaret för en fungerande fri konkurrens vilar på de
lokala politikerna.
Den senaste tidens debatt om handelns extrapriser visar
att en sanering behövs. Handeln måste kunna ålägga sig den
självdisciplin som krävs för att få ett sundare system med
tillfälligt sänkta priser på vissa varor. Det är inte bruket av
extrapriser som är fel, utan missbruket.
Fria affärstider
Folkpartiet liberalerna slår vakt om de fria affärstiderna.
I ett modernt samhälle är denna möjlighet närmast en
självklar rättighet. Reglerade affärstider innebär
obefogade, politiska pekpinnar som konsumenterna med all
tydlighet visat att de inte vill ha.
Folkpartiet liberalerna anser att affärstiderna är en fråga
för handeln och konsumenterna, som dessa parter kan göra
upp själva. Handeln erbjuder öppethållande och kunderna
har tackat ja.
Utredningen om affärstiderna bör omedelbart läggas ner
och förpassas till papperskorgen. Riksdagen bör uttala sitt
stöd för de fria affärstiderna.
Landsbygdsbutiken
För att öka lönsamheten hos landsbygdsbutiken
eftersträvar den att bli central för fler serviceslag. Post- och
apoteksärenden är exempel på landsbygdsservice som kan
inordnas i butiken. Bankservice i butik är en sådan av
landsbygdsbefolkningen uppskattad verksamhet, som
pågått på försök en tid på ett antal platser.
Bankinspektionen har dock skärpt bestämmelserna för
''Bank i butik'', utan att försöksverksamheten utvärderats.
Vi saknar förståelse för det ingreppet, som alltså inte har
någon grund i utvärderingsresultat.
Tillfällig handel
Torg- och marknadshandeln är mycket uppskattad av
konsumenterna och ett trivsamt inslag i stadsbilden. Vi
liberaler ser positivt på denna handel och vill främja en
seriös och sund torghandel med minsta möjliga regleringar.
Den lag som riksdagen nyligen beslutat om för tillfällig
försäljning innebär visserligen lättnader i regleringarna,
men man borde gått längre. Den nya lagen ger
kommunerna rätt att införa tillståndsplikt efter
bemyndigande från regeringen.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att föreslå en total
avreglering av tillfällig handel.
All tillfällig handel måste naturligtvis följa skattelagarna
liksom övrig handel. Den bästa kontrollen utförs av
allmänheten genom att försäljarens anonymitet avskaffas.
Enligt den nya lagen måste alla torg- och marknadshandlare
uppge namn och adress -- skriftligt vid köp för belopp från
300 kronor och uppåt.
Snatteri och våld
Snatterierna måste bekämpas med bestämda medel.
Förutom de ekonomiska skador som snatterierna orsakar
för handeln, och indirekt för konsumenterna, är dess brott
inte sällan inkörsport för ungdomar till en grövre
kriminalitet. Om inte snatteriet bekämpas med kraft kan en
uppfattning att detta är en näst intill tillåten verksamhet
befästas.
Lagstiftaren bör försöka pröva nya vägar för att minska
snatterierna. Ordningsbot vid snatteribrott och
restriktivitet med åtalsunderlåtelse är några av de förslag
som folkpartiet liberalerna lägger fram i motioner om brott
och straff.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige redan nu
börjar tillämpa EG-regeln om att småföretagens intressen
beaktas vid nya lagförslag som berör näringslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vandelsprövning och
tillståndskrav,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att företag som är enmansföretag
och/eller saknar kollektivavtal inte får
diskrimineras,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av kortare
handläggningstider hos NO,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om
avskaffande av sociala avgifter på företagsanknutna vinst-
andel-system där vinstandelarna binds i minst fem
år,2]
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utformning av en svensk modell, mot bakgrund av SINDs
utredning, för hur resurserna för stimulans till
småföretagandet bör utformas,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att företag
och deras ägare hålls skadelösa vid domstolsprocesser
mellan företagare och myndigheter där myndigheten är den
förlorande parten,3]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kreditupplysningsföretag bör vara skyldiga att införa
uppgift i kreditupplysning när skulden reglerats,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byråkrati och krångel,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kraftig höjning av
skadeståndsbeloppen vid arbetsrättsliga konflikter,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om generell rätt till
provanställning,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärlingsutbildning,4]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen
anförts,5]
6. att riksdagen med uttalande om stöd för de fria
affärstiderna som sin mening ger regeringen till känna att
affärstidsutredningen bör läggas ned,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
i lagen om tillfällig försäljning i enlighet med vad i motionen
anförts.

Stockholm den 23 januari 1991

Bengt Westerberg (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Charlotte Branting (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Anne Wibble (fp)

Gudrun Norberg (fp)

1 1990/91:A757

2 1990/91:Fi605

3 1990/91:L615

4 1990/91:Ub286

5 1990/91:Bo528