Svenskt näringsliv är småföretagande
Sverige har cirka 370 000 privata företag (exklusive jordoch skogsbruken). Nästan alla är småföretag med färre än 200 anställda. Mer än 99 procent av de privata företagen är småföretag och det är alltså dessa som dominerar vårt näringsliv.
Småföretagen brukar också delas upp i grupper, nämligen över och under 50 anställda. Samma mönster går igen. De minsta företagen -- med färre än 50 ställda -- utgör nästan hela gruppen småföretag. Om vi skulle använda samma definition på småföretag som EG, nämligen dra gränsen vid 500 anställda, så har Sverige endast 425 storföretag eller 0,1 procent.
Denna statistiska bakgrund får naturligtvis inte tolkas som en nedvärdering av de svenska storföretagen. Dess betydelse för landet skall ges fullt erkännande. Storföretagens volymer och banbrytande arbete på världsmarknaden ger Sverige gott renomé, ger oss exportinskomster och skapar förutsättningar för många tusentals småföretag här hemma.
Mindre känt är däremot att de små privata företagen sysselsätter närmare 1,5 miljon människor och dominerar inom alla branscher, både tillverkningsindustrin och tjänstesektorn. Denna sifferbakgrund belyser till en del småföretagens stora betydelse för svenskt näringsliv.
Tilläggas bör att en dynamisk småföretagssektor är viktig inte bara för sysselsättningen, utan den har också en avgörande betydelse för möjligheterna att bredda näringslivsstrukturen i utsatta regioner. På många mindre orter har småföretagen stor betydelse för att skapa en stabil livskraft i bygden.
Socialdemokratisk politik har lett till oroligt näringsliv
Nu sprider sig alltmer en växande oro i näringslivet. Särskilt gäller det småföretagen. Utöver långsiktiga strukturproblem är konjunkturen på väg ned och många ekonomer spår en djup och mycket besvärlig situation i Sverige denna gång. Småföretagen har ett utsatt läge när marknaden viker och deras kapitalkänslighet ökar sårbarheten.
Socialdemokraterna har misslyckats med att göra Sverige attraktivt för näringslivet. Den ekonomiska miljön i Sverige har missgynnat och motarbetat små och medelstora företag, bl.a. på grund av skatten på arbetande kapital, stimulansen till nedplöjning av vinster i gamla storföretag och osäkerheten om framtida spelregler. Den svagare utvecklingen av produktionsvolymen i Sverige jämfört med flera konkurrentländer och den kraftiga utflyttningen av kapital och produktion kan på sikt ge mycket negativa effekter. Under hela 1980-talet har inflödet av direkta investeringar normalt uppgått till endast en tiondel av utflödet. Storföretagens utflyttning av produktion, och forskning och utveckling, innebär ett allvarligt hot mot de svenska småföretagen och underleverantörerna.
Till följd av kostnadskrisen under 1970-talet förlorade svensk industri betydande marknadsandelar utomlands. Genom devalveringarna under 1970- och början på 1980- talet förbättrades läget temporärt, men under resten av 1980-talet har läget försämrats genom den kraftiga kostnadsökningen. Detta trots att det under denna tid har rått en intensiv och stabil högkonjunktur.
Misstroendet mot den socialdemokratiska näringspolitiken kan hänföras till många faktorer. En viktig sådan är den oklarhet som rått om Sveriges framtida förhållande till EG. En halsstarrig energipolitik som skapat oro för snabbt stigande elpriser och i värsta fall också för brist på el genom en förtida avveckling av kärnkraft har också främjat utflyttningen av investeringar. Även det höga kostnadsläget i Sverige, hög sjukfrånvaro, låg produktivitet och hög inflation är väsentliga negativa faktorer.
Därtill kommer regeringens syn på samhällsägande i näringslivet. Socialdemokraternas strävan att ytterligare öka det offentliga ägandet är en strävan som går rakt emot utvecklingen i övriga länder. I de tidigare kommuniststaterna pågår en snabb utveckling i riktning mot ökat privat ägande. Allt från bagerier till stålverk säljs till allmänheten.
Vinsterna i näringslivet har minskat trendmässigt sedan 1984 och torde under 1990 närma sig 1980 års låga nivå.
Regeringen har alltså misslyckats med att utnyttja högkonjunkturen till att förstärka näringslivet. I stället är det så att produktionen och produktiviteten inom svensk tillverkningsindustri har sackat efter jämfört med andra länder, vilket innebär att vår levnadsstandard kommer att utsättas för avsevärda påfrestningar under det kommande årtiondet.
Marknadsekonomi
För oss liberaler är marknadsekonomin den självklara basen i ett välfärdssamhälle. Vi behöver bara se oss om i Europa för att konstatera att marknadsekonomin är en förutsättning för välfärden. De öststater, som lyckats frigöra sig från kommunistdiktaturen, är nu öppna och tydliga dokument på planhushållningens oduglighet. Dessa länder ser en övergång till marknadsekonomi som grunden för möjligheterna att lösa sina övriga problem.
Fritt näringsliv och enskilt ägande är ingen garanti för demokrati. Men i länder där detta förbjuds, där den enskilda medborgaren förhindras att i företagsform skapa och utveckla egna idéer, saknas en grundförutsättning för en demokratisk samhällsutveckling. Ingenstans i världen har ekonomisk planekonomi och centralstyrning kunnat förenas med politisk demokrati.
För att marknadsekonomin skall fungera krävs livskraftiga små och medelstora företag. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen är oerhört viktig för vårt land och för en sund konkurrens. En flora av småföretag sprider det ekonomiska inflytandet och motverkar kartellbildningar och maktkoncentrationer.
Konsumenten kan därvid genom fritt köpval och prisjämförelser påverka och styra vad som skall produceras. Småföretagens närhet till kunderna gör marknadsekonomins signalsystem effektivt. Genom sin smidighet och korta beslutsvägar kan de med kort varsel anpassa sig till förändrade krav.
Idéer och skaparkraft
Det är i de mindre och medelstora företagen som en stor del av det nytänkande sker som leder till utveckling av produkter, produktionsprocesser och tjänster, vilket i sin tur är en förutsättning för hela näringslivets framgång. De mindre företagen är en bra miljö för nya idéer.
Av de mindre och medelstora företagen är den övervägande delen familjeföretag, där familjemedlemmarna är direkt engagerade i verksamheten. Ansvaret och intresset för företagets framtid och det personliga risktagandet innebär ett engagemang som har stor betydelse för näringslivets utveckling.
Många människor drivs av ambitionen att skapa något eget, att utveckla och pröva en idé. Många storföretag och koncerner har börjat just på det sättet; som en- eller fåmansföretag. Det egna företagandet är alltså viktigt för landet men har också betydelse för den personliga tillfredsställelsen. Är det roligt och stimulerande att driva företag så är det naturligt att man också satsar på fortsatt utveckling, trots att det innebär stora arbetsinsatser och risktagande för ägaren/företagsledaren. Att människor ges denna möjlighet att utveckla sina ambitioner och idéer i ett eget företag är också av betydelse i ett vidare perspektiv, en förutsättning för ett gott samhällsklimat.
Men för att nå framgång krävs inte bara läggning, utan också kunskap, ekonomiskt risktagande och hårt arbete. Företagaren i ett litet företag har ofta långa arbetsdagar och måste använda kvällar och helger för de administrativa uppgifterna.
Småföretag exporterar
Frihandel är en väsentlig beståndsdel i en fungerande marknadsekonomi. Sveriges ekonomiska utveckling och välstånd har uppnåtts tack vare en omfattande internationell handel. Flertalet exportföretag är småföretag. Av de direktexporterande privata företagen är 98 procent småföretag. De allra minsta företagen som inte har egen export är ofta legotillverkare och underleverantörer till större företag och medverkar därigenom även de till viktiga exportintäkter.
Arbetet inom EG med att bilda en gemensam inre marknad berör i högsta grad de svenska företagen. Det skulle slå hårt mot svenskt näringliv om det på den västeuropeiska marknaden skulle behöva kämpa på sämre villkor än sina EG-konkurrenter. Under flera år har de större företagen genomfört struktureringar för att skaffa sig tillgång till EG-marknaden. Småföretagen har mindre resurser och begränsade möjligheter till detta.
Riksdagens beslut i december 1990 att ansöka om medlemskap i EG är därför ett mycket glädjande och för näringslivet positivt beslut. Framförallt för de små företagen är ett svenskt inträde i Europeiska Gemenskapen viktigt.
Inom EG finns ett särskilt aktionsprogram för småföretagen. Syftet med detta program är att minska problemen för de mindre och medelstora företagen och att öka intresset för att starta företag.
En del av aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa systemet. Bakgrunden är att små företag belastas relativt sett hårdare av samhällets regelsystem än de stora företagen. EG-kommissionen har beslutat att alla lagförslag som den lämnar till ministerrådet skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen. Initiativ finns också för att förenkla lagar och regler för småföretagen.
Redan innan Sverige som EG-medlem omfattas av samma regler borde vi i våra småföretags intressen tillämpa samma aktionsprogram. Riksdagen bör uppdra till regeringen därom.
Regionalpolitisk betydelse
Småföretagens spridning underlättar regional balans genom att ge service och arbetstillfällen åt bygder som annars skulle ha stora svårigheter eller rent av läggas öde. Det finns ofta en personlig känsla för hembygden i kombination med företagarandan. Småföretagen är mera anpassningsbara än stora företag och har en beundransvärd förmåga att'' bita sig fast'' i bygder med små förutsättningar.
Stora företag har många gånger en synnerligen stor betydelse för den ort på vilken de bedriver verksamhet. Men det är av största vikt att det omkring det stora företaget finns ett differentierat småföretagande. Det behövs småföretag som inte endast är legotillverkare åt det stora företaget, utan som är fristående och har en produktion av varor och tjänster oberoende av det stora företaget. Det finns alltför många exempel på hur hela regioner drabbats av svåra bakslag och utflyttningar vid storföretagens strukturförändringar på grund av en nästan obefintlig småföretagsamhet i grannskapet.
Det är av stort värde för kommunerna att ha en rik flora av livskraftiga småföretag. Deras invånare får många arbetsplatser att välja mellan och olika utbildningar och intressen kan bättre tillvaratas. Med ett stort antal småföretag i olika branscher ökar möjligheten att erbjuda såväl kvinnor som män arbete.
Arbetsmiljön är ofta god i småföretag, med ett nära samarbete mellan ägare och anställda. Detta visar sig bl.a. i en lägre sjukfrånvaro i de små och medelstora företagen.
Skydda näringsfriheten
Fri etableringsrätt är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin. Folkpartiet liberalerna kräver därför att näringsfriheten grundlagsskyddas.
Idag råder i praktiken fortfarande näringsförbud inom exempelvis den offentliga sektorns sociala verksamheter. Oftast är det de vanligtvis kvinnodominerade yrkena som omfattas av etableringshinder. Socialdemokraternas politik har under många år gått ut på att förbjuda eller försvåra för dem som arbetar inom vård, omsorg och utbildning att öppna liknande verksamheter i egen regi. Detta utgör en allvarlig begränsning, inte bara av konsumenternas valfrihet, utan också i näringsfriheten.
Vandelsprövning, tillståndskrav och andra former av etableringskontroll som innebär generella regleringar av hela branscher skall avskaffas. Det är inte motiverat med inskränkningar och restriktioner annat än om människors hälsa och säkerhet står på spel.
Företag får inte diskrimineras på grund av att de är enmansföretag och/eller saknar kollektivavtal. När en fackförening av det skälet motsätter sig att ett företag anlitas är det ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten.
Enskilda initiativ bör i stället uppmuntras. Företagaren måste mötas med uppskattning -- inte med misstänksamhet. Vi måste få ett samhälle där initiativ och skapande välkomnas och där toleransen mot enstaka misslyckanden blir större. Ett samhälle där socialistisk misstro ersätts med liberal tilltro.
Fri och sund konkurrens
En mångfald av företag, som bjuder ut sina varor och tjänster i konkurrens med varandra gynnar konsumenten. Det blir konsumenternas köpval som bestämmer produktionen. Men förutsättningen är då att inte myndigheterna ingriper på olika sätt, genom skatter som slår orättvist, etableringsförbud eller ekonomiska subventioner. En fungerande konkurrens kräver att förutsättningarna är desamma för olika företag och ägarformer.
Särskilt viktig är frågan om konkurrensneutralitet mellan kommuners/landstings verksamhet i egen regi och extern upphandling. En större rättvisa till privata entreprenörers fördel i fråga om mervärdeskatten erhålls nu genom det nya skattesystemets införande.
Det gäller också att alltid vara på sin vakt mot prisöverenskommelser och leveransvägran. Det ankommer på Näringsombudsmannen att noga övervaka sådana tendenser. Det är viktigt att NO agerar kraftfullt och snabbt. Särskilt småföretag är känsliga för långa handläggningstider. Uteblivna leveranser betyder utebliven produktion eller försäljning, förluster som i värsta fall kan leda till konkurs för det lilla företaget.
Det händer att mindre företag som kraftigt sänker priserna blir utsatta för leveransvägran från sina leverantörers sida. Sådana påtryckningar från leverantörer och konkurrenter måste omgående beivras. De hör inte hemma i en marknadsekonomi med sund konkurrens. De är också till direkt nackdel för konsumenterna.
Skattereformen -- och fortsatta skattekrav
Det gamla skattesystemet har motverkat många företagares vilja att ta risker och utveckla sitt företag. Om det har gått dåligt har företagaren själv fått bära nästan hela förlusten, och om det har gått bra har de höga skatterna tagit merparten av vinsten. Genom den skattereform som forlkpartiet liberalerna medverkat till sker väsentliga förbättringar, särskilt genom den kraftiga sänkningen av marginalskattten och det återinförda inflationsskyddet. Även den minskade inlåsningen av vinstmedel i gamla vinstrika storföretag gynnar småföretagen genom att de får ökade möjligheter att konkurrera på lika villkor om investeringskapital.
Viktiga delar av skattereformen återstår emellertid. Den sk. särskilda redovisningsmetoden (SRM) var positiv för de mindre företagen och det är angeläget attt den utredning därom som nu tillsatts arbetar snabbt. Målet för detta utredningsarbete är att kunna erbjuda egenföretagare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av bolag. Även beskattningen av handelsbolag behandlas i denna utredning.
En av de skattefrågor som är allra viktigast för småföretagen har inte ingått i skattereformen. Det gäller förmögenhetsskatten på arbetande kapital. I denna fråga finns nu en departementspromemoria från finansdepartementet som innebär stora försämringar för småföretagen. Detta är oacceptabelt. Folkpartiet liberalerna anser att skatten på arbetande kapital måste avskaffas helt.
Även arvs- och gåvoskatterna måste sänkas för att underlätta generationsskiften.
En sänkning av det totala skattetrycket framstår som helt nödvändig. För småföretagen är det särskilt viktigt att arbetsgivaravgifterna kan sänkas, inte minst den sk. särskilda löneskatten. Vi anser t.ex. att genomförandet av sjuklön måste ta hänsyn till de mindre företagens speciella situation och lika självklart måste företagens ökande utgifter för sjukfrånvaron fullt ut kompenseras med sänkta arbetsgivaravgifter. Eftersom de mindre företagen ofta har lägre sjukfrånvaro kommer ett genomförande av sjuklönesystemet att gynna dem i och med att de slipper ''subventionera'' andra företag med högre sjukfrånvaro.
Förenklad bolagsform
Folkpartiet liberalerna har under många år framfört kravet på en förenklad företagsform för mindre företag. Inte minst den arbetsrättsliga lagstiftningen har idag en utformning som är bättre anpassad till storföretag.
Liknande tankar utreds för närvarande inom EG i syfte att förenkla för småföretagare. Det kan inte anses skäligt att småföretagen skall åläggas lika omfattande regler som gäller för storföretagen.
Sprid ägandet -- bort med löntagarfonderna
Folkpartiet liberalerna vill att svenskt näringsliv skall ha ett så spritt ägande som möjligt. Det är en av anledningarna till att de kollektiva löntagarfonderna måste bort, och naturligtvis inte ersättas av nya fonder. Socialdemokraternas förslag om att kraftigt öka AP- fondernas tillgångar och därefter investera dem i näringslivet, dvs. genomföra socialiseringar, avvisas bestämt av folkpartiet liberalerna.
Industriminister Rune Molins uttalanden om att de statliga företagen bör öka sin andel i näringslivet och att det är ett viktigt mål att demokratisera förmögenhetsstocken i Sverige är en skymf mot alla enskilda aktiesparare och enskilda näringsidkare.
I stället vill vi se mer av individuella andel-i-vinst- system. Genom system med andelar i det egna företagets resultat kan inflytande förenas med ökat ansvar för dess verksamhet och lönsamhet. De kollektiva löntagarfonderna däremot är ett starkt centraliserat system, som varken skapar det individuella ägandet i företagen eller ökar de anställdas inflytande, som vi liberaler eftersträvar.
Politiker och myndigheter bör vara positiva till att anställda blir delaktiga i vinsten och får ett starkare personligt intresse av lönsamhet i företaget. Andel-i-vinst- systemet är till nytta för dem som arbetar i företaget och inte för centrala fackliga organisationer. Därför skall inte individuell vinstdelning försvåras eller förhindras -- utan stimuleras. Det gör fler till ägare av svenskt näringsliv.
De sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år, bör omgående avskaffas. Förslag om andel-i-vinst-system behandlas utförligare i vår partimotion om enskilt ägande och sparande.
Löntagarfondernas avveckling behandlas i en trepartimotion från folkpartiet liberalerna, moderata samlingspartiet och centerpartiet.
Nyföretagandet måste öka
En viktig del av det marknadsekonomiska systemet är etableringen av nya företag. I ett modernt industriland krävs successivt en strukturell anpassning av industrin och att hänsyn tas till den förändrade omvärlden. Det är främst inom småföretagen som tillväxten i sysselsättningen sker och de har dessutom ofta lättare att förändras och möta nya krav. Därför bör samhällets näringspolitik inriktas på att främja nyetablering och utveckling av små och medelstora företag.
Som tidigare framhållits baseras det svenska näringslivet på småföretag. Problemen är emellertid dels att det föds för få nya företag och dels att överlevnadsfrekvensen under de första 5 åren är för låg. Det senare problemet är mycket aktuellt.
En jämförelsestudie gjord av SIND visar att bland länderna Sverige, Norge, Danmark, Holland och Västtyskland (dåvarande) har Västtyskland en särställning vad nyetableringar beträffar. I procent av företagsstocken har Västtyskland dubbelt så hög andel nyetableringar som Sverige. Räknat per tusen invånare ligger Västtyskland mer än dubbelt så bra till som Sverige. Ser man på branschfördelningen har Sverige betydande övervikt för tjänstenäringar medan Västtyskland har en jämnare fördelning mellan tjänsteföretag och industriföretag bland nyetableringarna.
Det finns säkert flera orsaker till att Tyskland sjuder av nyföretagande. Det är ett EG-land och får en betydande andel av det kapital som söker sig från bl.a. svenskt näringsliv ut i Europa. De tyska koncernerna -- och även utländska -- efterfrågar många små underleverantörer. Under 1980-talet har skapats 6 miljoner nya arbetsplatser i Västtyskland och 85 procent av dessa kom till genom nyetableringar.
Men Västtyskland var också det enda av jämförelseländerna som hade en rad olika stödprogram, direkt avsedda att främja etableringen av nya företag. I Västtyskland har staten satsat lika mycket per capita på nyetableringar som Sverige gör totalt på små och medelstora företag.
Folkpartiet liberalerna anser att grunden för en framgångsrik näringslivsutveckling är den allmänna näringslivs- och skattepolitiken. Den måste utgöra en bra grogrund för företagsamheten. Därtill kan behövas extra stimulans och möjligheter under kritiska skeden i företagen. Ett sådant skede råder i regel under de första 5-- 6 åren.
I Tyskland finns sedan 1979 en låneform för nyetableringar, Eigenkapitalhilfe (EKH-lån). Den har gjort sig känd både inom och utanför Tyskland som en betydelsefull del i framgången med nya företag. Av de nyetableringar i Tyskland som erhåller EKH-lån överlever ca 95 % de första fem åren. Genomsnittet för övriga lån ligger på 50--60 %.
Den mycket höga överlevnadsgraden hos företag som beviljats EKH-lån beror till stor del på de 10 amorteringsfria åren. Bidragande orsaker uppges också vara höga krav på kompetens hos den som får lånet, hög undre gräns för investeringsbeloppet, krav på investerings- och finansieringsplan liksom marknadsanalys samt en noggrann bedömning av verksamhetens framtidsmöjligheter.
Lånet i Tyskland är kraftigt räntesubventionerat och har en lång amorteringsfri tid. Det handläggs av låntagarens privata bank, som har kontinuerliga kontakter med företaget och står för övriga krediter.
Folkpartiet liberalerna anser att den tyska modellen med EKH-lån kunde vara värd att pröva, omarbetad efter svenska önskemål. I Sverige finns en rad olika statliga centrala och regionala institut (SIND, STU, Småföretagsfonden, Norrlandsfonden, Industrifonden, Utvecklingsfonderna osv.) som kan ge lån och bidrag samt rådgivning. Vi anser att en förändring måste ske med betydande bantning beträffande antal, administration och anslag. En radikal minskning av förvaltningar och kontor ger mer utrymme för satsningar direkt på företagsamheten.
Med hela detta paket som utgångspunkt och mot bakgrund av SIND:s utredning bör ett jämförelsematerial utarbetas, där det belyses hur en svensk modell kunde formas för att öka småföretagandet samt vilka ekonomiska resurser som bör komma i fråga.
Fasta spelregler och ökad rättssäkerhet
Företagen måste kunna räkna med stabilitet och långsiktighet i lagar och regler. Om de förutsättningar statsmakterna ger för verksamheten ändras med kort varsel skapas en osäkerhet som påverkar företagen negativt. Beslutsunderlaget förändras och investeringskalkyler kullkastas.
Missgrepp på det här området drabbar framför allt mindre företag. De kan inte arbeta med samma riskspridning som de större företagen och inte heller har de storföretagens resurser att hålla sig underrättade om vilka förändringar som planeras och genomförs.
Därför skall regelsystemet präglas av långsiktighet och de omprövningar som blir nödvändiga måste åtföljas av generösa övergångsbestämmelser. Regeländringar får inte ges retroaktiv effekt.
Lagstiftning och tillämpning skall ske på ett sådant sätt att godtycke och maktmissbruk förhindras. När myndigheterna gör fel skall företag och dess ägare hållas skadelösa. Detta är ett rättvisekrav som samhället måste tillerkänna den som tvingats processa till sig sin rätt.
Företagare som haft betalningsförelägganden, exempelvis skatteskulder, vilka efter kort tid reglerats bör inte för lång tid framåt belastas med anmärkningar vid kreditupplysning. Kreditupplysningsföretag bör vara skyldigt att införa uppgift om att skuld reglerats.
Byråkrati och krångel
En av fördelarna med det mindre företaget är frånvaron av intern byråkrati och bundenhet. Småföretagaren kan snabbt anpassa sin produktion till kundens krav.
Men myndigheternas regelverk och byråkratiska krångel är besvärliga för de små företagen, som inte är stora nog att hålla sig med särskilda kamerala avdelningar. Detta bör myndigheterna ta hänsyn till och förenkla så mycket som möjligt.
Arbetsrätten
Den arbetsrättsliga lagstiftningen är inte i alla delar anpassad till småföretagen. En översyn bör därför göras. Den bör bl.a. gälla arbetstagarbegreppet. Det är viktigt att det finns klara regler för huruvida en person är att betrakta som anställd eller uppdragstagare. Även de arbetsrättsliga skadestånden bör ingå i översynen. De står ofta inte i rimlig proportion till den uppkomna skadan.
En av de stridsåtgärder som enligt medbestämmandelagen står till buds är blockad. Blockader har tillgripits mot exempelvis enmansföretag vid vägran att sluta kollektivavtal fast företagaren inte haft någon anställd. Blockaden kan i sådana fall inte anses stå i rimlig proportion till de resultat man vill uppnå. Därmed kan vi endast konstatera att möjligheten till blockad missbrukas. Även reglerna om blockad bör ingå i översynen.
Många kollektivavtal innehåller begränsningar i rätten till provanställning. Det innebär att många mindre företag inte har möjlighet att anställa arbetskraft under en prövotid. Inte minst i dagens konjunkturläge skulle ungdomars inträde på arbetsmarknaden underlättas om det fanns en generell rätt till provanställning. Även denna fråga bör prövas.
Utbildning
Sverige har under några år haft brist på arbetskraft, i synnerhet yrkesutbildad arbetskraft. För småföretagen har detta varit särskilt bekymmersamt, eftersom det har drivit upp lönekostnaderna, gjort det svårare att rekrytera personal och att erbjuda utbildning inom företaget.
Det är av omistligt värde att grundskolan ger bra baskunskaper och tar tillvara elevernas personliga anlag. Elevernas kontakter med arbetslivet måste ske tidigt. Därför är det viktigt att lärare och SYO-funktionärer har goda kunskaper om småföretagens roll i svenskt näringsliv.
Nu vänder den svenska konjunkturen snabbt nedåt och arbetslösheten antas komma att öka. I ett läge med hög arbetslöshet ökar behovet av olika utbildningsformer. Efter grundskolan och ev. gymnasieskolan är lärlingsutbildning ett bra alternativ. Trots att lärlingsutbildningen visat sig vara den av gymnasieskolans utbildningar som i störst utsträckning leder till fast anställning behandlas den styvmoderligt av socialdemokrater och fackliga organisationer. Det gäller såväl antalet platser som statsbidragen för dess anordnande.
Lärlingsutbildningen skall inte omgärdas av bestämmelser och förbehåll, utan vara ett alternativ till linjer i gymnasieskolan. Statsbidrag bör utgå med 75% första året, 50% andra och 25% tredje året och gränsen för antalet lärlingsplatser bör undanröjas.
Den yrkesinriktade utbildningen på gymnasieskolan står inför en genomgripande förändring. Vi återkommer till dessa frågor i samband med den aviserade propositionen om gymnasieskolan.
Kvinnor som företagare
Det finns en tradition av företagsamhet bland kvinnor. Kvinnligt företagande minskade avsevärt under strukturförändringarna på 1950- och 1960-talen, men har därefter återigen har expanderat. Det finns ett stort intresse bland kvinnor att bli egna företagare -- ett företagarintresse som är till stor gagn för svenskt näringsliv.
Kvinnor intresserar sig ofta för servicenäringar. En stor del av de kvinnliga företagarna är butiksägare och även hantverksyrken är attraktiva för kvinnor. Det är inte heller ovanligt att kvinnor driver industriföretag.
I och med åtstramningarna inom den offentliga sektorn har kvinnors behov av att bilda egna företag ökat. Folkpartiet liberalerna anser det vara upprörande att socialdemokraterna alltjämt försöker förhindra att enskilda ges möjligheter till egenföretagande inom sociala verksamheter. Hela samhället har ett intresse av att kvinnors kreativitet tas till vara. Inte minst därför skall enskilda alternativ inom vård och omsorg, där många kvinnor arbetar, uppmuntras.
Uppfinnare och produktutveckling
Småföretagen spelar en viktig roll för innovationsverksamheten i näringslivet. Det gör också de tekniker som verkar som enskilda uppfinnare.
Många av de svenska industrierna som idag är framgångsrika på världsmarknaden är en följd av enskilda uppfinnares tankeverksamhet. Idag är emellertid det allmänna klimatet för denna form av kreativt arbete dåligt och ''amatöruppfinnaren'' har svårt att få del av de samlade resurserna för innovationsverksamhet. Samtidigt går det inte i alla delar att med politiska belut påverka deras förutsättningar -- kreativt skapande handlar mycket om inre motivation.
Det går inte heller att kommendera fram kreativitet. Om ett bättre stöd för uppfinnare åtföljs av krav på snabba resultat och vinster motverkas syftet. I stället måste insatserna gå ut på att skapa allmänna ekonomiska förutsättningar för uppfinnare att verka.
Men det handlar också om att undanröja svårigheter, t.ex. när en idé skall prövas och presenteras. Skickliga uppfinnare är inte nödvändigtvis bra företagare. Därför är det viktigt att underlätta samarbetet mellan dem och företag med produktionsresurser och säljkanaler.
Regeringen aviserar en samlad näringspolitisk proposition under våren 1991. Vi återkommer till småföretagens och de enskilda uppfinnarnas innovationsverksamhet i det sammanhanget.
Invandrare som företagare
Många av invandrarna blir egna företagare i Sverige. Av 1960-talets invandrare är mer än dubbelt så många företagare jämfört med hela befolkningen. Men det finns stora skillnader mellan invandrare från olika länder. Många av invandrarna kommer från kulturer där egen företagsamhet är mycket vanligt förekommande.
Ett forskningsmaterial av nationalekonom Jan Ekberg, Växjö, visar att invandrare, som kom hit före 1970, i hög utsträckning blivit egna företagare. Bland dessa finns mer än dubbelt så många företagare som i riksgenomsnittet.
De största svårigheterna för invandrarna som nyblivna företagare i Sverige är, förutom språksvårigheterna, att få kunskap om våra lagar, skatteregler, tillståndskrav och andra formella skyldigheter. Ovanan vid det svenska myndighetsväsendet är många gånger orsak till brott mot olika näringslivs- och skattelagar.
Det är ur allas synpunkt viktigt att invandrarna får den upplysning de behöver om dessa saker för att förebygga problem. Företagarnas egna organisationer och nätverk måste vara naturliga kontaktpunkter även för invandrare. De nätverk som finns, både geografiska och branschvisa, utgör informationskanaler som är särskilt viktiga för invandrare.
Hantverket åter på frammarsch
Under de senaste åren har intresset åter ökat för hantverk, liksom medvetenheten om att hantverksyrket kan vara en framtidsbransch. Många ungdomar intresserar sig nu för gamla hantverk och skaffar sig utbildning för dessa.
Hantverkskunnande -- förvärvat genom generationers praktik -- kan stödja dagens teknik och initiera morgondagens. Folkpartiet liberalerna tar upp hantverksfrågorna utförligare i en särskild motion.
Detaljhandel
Näringsfrihet och etableringsrätt är viktiga förutsättningar för detaljhandeln. Folkpartiet liberalerna anser att det måste finnas mycket starka skäl om man skall acceptera olika former av tillståndstvång inom näringslivet. Det är inte motiverat med inskränkningar och restriktioner annat än om människors hälsa och säkerhet står på spel.
Regleringarna av detaljhandeln i plan- och bygglagen inskränker etableringsrätten. Marknadsekonomins spelregler sätts ur funktion och detaljhandeln kan komma att styras av politiker på kommunkontoret i stället för av konsumenter och nyttjare. Kommunerna kan därigenom reglera näringsliv och handel på ett sätt som inte alltid ligger i konsumenternas intressen.
Riksdagen bör begära förslag till förändringar i plan- och bygglagen i syfte att säkerställa näringsfriheten och den fria konkurrensen.
Konkurrens och priser
Framförallt dagligvaruhandeln känneteknas av att några få starka ''block'' dominerar marknaden, med olika former av kopplingar mellan grossist- och detaljistleden. Det finns en risk att detta förhållande motverkar en effektiv konkurrens, vilket också har uppmärksammats i debatten under det senaste året.
Vi behöver en ökad mångfald inom livsmedelshandeln som ger konsumenterna större valfrihet. Detta skulle sannolikt sänka priserna och minska riskerna för prisuppgörelser och kartelliknande ageranden. Det bör åter påpekas vikten av att kommunpolitikerna inte bromsar nya etableringar och annorlunda butiksstrukturer. En stor del av ansvaret för en fungerande fri konkurrens vilar på de lokala politikerna.
Den senaste tidens debatt om handelns extrapriser visar att en sanering behövs. Handeln måste kunna ålägga sig den självdisciplin som krävs för att få ett sundare system med tillfälligt sänkta priser på vissa varor. Det är inte bruket av extrapriser som är fel, utan missbruket.
Fria affärstider
Folkpartiet liberalerna slår vakt om de fria affärstiderna. I ett modernt samhälle är denna möjlighet närmast en självklar rättighet. Reglerade affärstider innebär obefogade, politiska pekpinnar som konsumenterna med all tydlighet visat att de inte vill ha.
Folkpartiet liberalerna anser att affärstiderna är en fråga för handeln och konsumenterna, som dessa parter kan göra upp själva. Handeln erbjuder öppethållande och kunderna har tackat ja.
Utredningen om affärstiderna bör omedelbart läggas ner och förpassas till papperskorgen. Riksdagen bör uttala sitt stöd för de fria affärstiderna.
Landsbygdsbutiken
För att öka lönsamheten hos landsbygdsbutiken eftersträvar den att bli central för fler serviceslag. Post- och apoteksärenden är exempel på landsbygdsservice som kan inordnas i butiken. Bankservice i butik är en sådan av landsbygdsbefolkningen uppskattad verksamhet, som pågått på försök en tid på ett antal platser.
Bankinspektionen har dock skärpt bestämmelserna för ''Bank i butik'', utan att försöksverksamheten utvärderats. Vi saknar förståelse för det ingreppet, som alltså inte har någon grund i utvärderingsresultat.
Tillfällig handel
Torg- och marknadshandeln är mycket uppskattad av konsumenterna och ett trivsamt inslag i stadsbilden. Vi liberaler ser positivt på denna handel och vill främja en seriös och sund torghandel med minsta möjliga regleringar.
Den lag som riksdagen nyligen beslutat om för tillfällig försäljning innebär visserligen lättnader i regleringarna, men man borde gått längre. Den nya lagen ger kommunerna rätt att införa tillståndsplikt efter bemyndigande från regeringen.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att föreslå en total avreglering av tillfällig handel.
All tillfällig handel måste naturligtvis följa skattelagarna liksom övrig handel. Den bästa kontrollen utförs av allmänheten genom att försäljarens anonymitet avskaffas. Enligt den nya lagen måste alla torg- och marknadshandlare uppge namn och adress -- skriftligt vid köp för belopp från 300 kronor och uppåt.
Snatteri och våld
Snatterierna måste bekämpas med bestämda medel. Förutom de ekonomiska skador som snatterierna orsakar för handeln, och indirekt för konsumenterna, är dess brott inte sällan inkörsport för ungdomar till en grövre kriminalitet. Om inte snatteriet bekämpas med kraft kan en uppfattning att detta är en näst intill tillåten verksamhet befästas.
Lagstiftaren bör försöka pröva nya vägar för att minska snatterierna. Ordningsbot vid snatteribrott och restriktivitet med åtalsunderlåtelse är några av de förslag som folkpartiet liberalerna lägger fram i motioner om brott och straff.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige redan nu börjar tillämpa EG-regeln om att småföretagens intressen beaktas vid nya lagförslag som berör näringslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vandelsprövning och tillståndskrav,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att företag som är enmansföretag och/eller saknar kollektivavtal inte får diskrimineras,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av kortare handläggningstider hos NO,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av sociala avgifter på företagsanknutna vinst- andel-system där vinstandelarna binds i minst fem år,2]
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av en svensk modell, mot bakgrund av SINDs utredning, för hur resurserna för stimulans till småföretagandet bör utformas,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att företag och deras ägare hålls skadelösa vid domstolsprocesser mellan företagare och myndigheter där myndigheten är den förlorande parten,3]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kreditupplysningsföretag bör vara skyldiga att införa uppgift i kreditupplysning när skulden reglerats,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byråkrati och krångel,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftig höjning av skadeståndsbeloppen vid arbetsrättsliga konflikter,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell rätt till provanställning,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingsutbildning,4]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts,5]
6. att riksdagen med uttalande om stöd för de fria affärstiderna som sin mening ger regeringen till känna att affärstidsutredningen bör läggas ned,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om tillfällig försäljning i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1991 Bengt Westerberg (fp) Birgit Friggebo (fp) Kerstin Ekman (fp) Jan-Erik Wikström (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp) Charlotte Branting (fp) Christer Eirefelt (fp) Sigge Godin (fp) Elver Jonsson (fp) Lars Leijonborg (fp) Ingela Mårtensson (fp) Daniel Tarschys (fp) Anne Wibble (fp) Gudrun Norberg (fp) 1 1990/91:A757 2 1990/91:Fi605 3 1990/91:L615 4 1990/91:Ub286 5 1990/91:Bo528