med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Avsikten från regeringen med de förslag som förs fram i
proposition 1990/91:87 är att främja tillväxten i landet. För
Kalmar län innebär förslaget ingen tillväxt utan
nedläggningar och tillbakagång.
De satsningar på tillväxt som regeringen föreslår
koncentreras uteslutande till de tre storstadsområdena,
Mälardalen, Norrlands ostkust och till västkusten. Medan t
ex investeringar i nya och förbättrade vägar föreslås i
storstadsområdena fråntas Kalmar län rätten att själva
bestämma över de bantade egna ordinarie väganslagens
fördelning i länet. Enligt regeringens förslag till ändrad
organisation för vägverket skall den fördelningen skötas av
ett regionkontor i Jönköping medan vägverket i Kalmar
läggs ner.
Vidare föreslår regeringen att Mörbylånga sockerbruk
läggs ner. Kalmar län får ingenting med av de väg- och
järnvägsinvesteringar som föreslås i propositionen. Ett
mycket blygsamt belopp anvisas till länets högskola som
vare sig motsvarar nödvändiga satsningar eller står i rimlig
proportion till satsningar vid de större högskolorna och
universiteten i andra delar av landet.
Orimlig fördelning
För förslagsställaren regeringen betyder tillväxt, så som
förslagen och fördelningen av investeringsmedlen i
propositionen har utformats, mer växtkraft där det redan
växer medan eftersatta områden som Kalmar län skall få
tvina bort. Detta är en orimlig fördelningspolitik samtidigt
som det innebär en försvagning av hela landets
konkurrenskraft gentemot omvärlden. Den sneda
fördelning som nu föreslås medför att den samlade
tillväxten kommer att hämmas på grund av höga kostnader
för olika utslagningsmekanismer i samhället. Kedjan är
nämligen inte starkare än dess svagaste länk. Utarmas vissa
regioner kommer det att påverka helheten.
En politik för ökad tillväxt måste därför ta fasta på att
skapa en jämn tillväxt i alla delar av landet.
Utgångspunkten måste vara att hela Sverige skall leva.
Därför måste också resurser till de investeringar för ökad
tillväxt som nu avsätts fördelas rättvist över landet så att de
även kommer Kalmar län till del.
Regeringens proposition måste därför avslås i sin helhet
och ersättas av förslag till åtgärder som kommer hela landet
till del. Kalmar län måste få sin rättmätiga del av en sådan
tillväxtsatsning. Det innebär såväl generella insatser för att
främja näringsliv och småföretagsamhet i länet som
fortsatta punktinsatser för att t ex behålla
sockerbruksproduktion och fortsatt drift vid Mörbylånga
sockerbruk. Det innebär vidare pengar till
infrastrukturinvesteringar i vägar, järnvägar och utbildning
i länet.
Åtgärder för tillväxt i Kalmar län
En politik för ökad tillväxt i Kalmar län måste innehålla
bl.a. följande åtgärder:För att främja företagsamhet och
stärka sysselsättningen måste beskattningen på arbetande
kapital i företag slopas.För att bevara de familjeägda
jord- och skogsbruken och en levande landsbygd måste
jordförvärvslagen finnas kvar och tillämpas strikt.
Regionalpolitiskt stöd tillförs Mörbylånga sockerbruk och
strukturåtgärder inom branschen genomförs med en sådan
inriktning att öbruken, däribland Mörbylånga sockerbruk,
skall finnas kvar som enheter för sockertillverkningen i
framtiden.Fiskerilånen finns kvar liksom stöd för
utveckling av ostkustfisket.150 miljoner kronor anvisas
till en upprustning och utveckling av länsjärnvägarna i
Kalmar län för den närmaste tioårsperioden.50 miljoner
kronor ytterligare anvisas till upprustning och utveckling av
kust-till-kustbanan.100 miljoner kronor anvisas som
särskilda väganslag för utbyggnad och upprustning av länets
vägar.Dackeleden, riksväg 23-138-34, förverkligas som
en genomfartsled genom Smålands inland, tillhörig
stomvägnätet i landet som länkning av Europaväg 4.
Resurser avsätts för utbyggnad av ett sydostuniversitet som
nätverksuniversitet i samverkan mellan högskolorna i
Kalmar-Växjö-Karlskrona/Ronneby.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag
som främjar näringsliv och tillväxt också i Kalmar län i linje
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 mars 1991
Agne Hansson (c)
Marianne Jönsson (c)