Det finns idag många skäl som talar för att större
satsningar måste göras för att göra elbilen till ett slagkraftigt
alternativ till förbränningsmotordrivna bilar. I jämförelse
med dagens konventionella bilar är elbilen miljövänligare,
billigare vad gäller drivmedelskostnader, billigare i
underhåll, tystare, renare och har längre livslängd.
Visst forsknings- och utvecklingsarbete pågår i Sverige
kring elbilen. Detta sker bl.a. på Chalmers, Vattenfall,
televerket och STU (Styrelsen för Teknisk Utveckling).
Intresset för att driva på utvecklingen har dock hittills
inte varit stort i Sverige. Att vårt klimat skulle utgöra
hinder, vilket framförs ibland, är inte ett hållbart argument,
även om det komplicerar något för elbilarna. Introduktion
i stor skala av elfordon skulle i mycket liten grad öka de
problem som sammanhänger med produktion och
distribution av elenergi.
Batterierna är fortfarande den svagaste länken för
elfordon. De är dyra och klarar i dag endast relativt korta
körsträckor åt gången. Men med tanke på erfarenheter från
utlandet borde elfordon ändå kunna användas mer i
Sverige. Det finns ovanligt få elbilar i vårt land jämfört med
de flesta andra europeiska länder. En elbil betraktas
fortfarande som ett ovanligt experimentfordon av de flesta.
Självklart fordras det mycket av ytterligare forskning och
försök innan elbilen är mogen som ett mer omfattande
alternativ och en konkurrent till de motorfordon som vi
använder i dag.
Vad har hänt?
Elbilen är förvisso ingen ny uppfinning. Tvärtom. Den
har en lång historia. Vi får gå tillbaka till första hälften av
1800-talet för att träffa på det första elfordonet. Alltså långt
innan förbränningsmotorn blev ett intressant alternativ som
drivkälla.
1839 -- det första elfordonet byggdes av skotten Robert
Davidson. Det dras av batteri med järn/zinkelektroder.
1881 -- i Paris introducerades den första batteridrivna
bussen. Vid sekelskiftet gick elbussar i trafik även i London,
Berlin och New York. 1888 -- världens första mekaniskt
drivna taxidroskor började användas i London. De var
eldrivna. 1899 -- belgaren Jenatzy slog hastighetsrekord
med sin elbil, 106 km/tim. 1909 -- British Thompson
Houston tillverkade elbilar där motorerna var inbyggda i
bakhjulsnaven. En av dessa körde 290 000 km. 1920 --
elektrisk självstart för bensinbilar konstruerades. Men
oljepriserna dumpades. Detta ledde till elfordonens nästan
totala tillbakagång. 1981 -- ett svenskt elfordonscentrum
invigs i Trollhättan. 1988 -- batterier som gör det möjligt att
köra 25 mil per uppladdning presenteras.
Trots att det gått 150 år sedan Robert Davidson byggde
sitt elfordon har inte så värst mycket hänt vad gäller
utvecklingen av elbilen. Den stora mängden olja i USA,
första världskrigets speciella krav på militära fordon samt
massproduktionen enligt löpandebandprincipen av
förbränningsmotordrivna fordon gjorde att elbilen kom att
minska drastiskt i antal och betydelse.
En viss elbilrenässans ägde rum i Europa, bl.a. i Sverige,
under andra världskriget då tillgången på olja var mycket
begränsad. En del eldrivna fordon har dröjt sig kvar sedan
den tiden. Bland annat finns det idag ca 50 000 eldrivna
mjölkdistributionsfordon i England. Man räknar med att
det finns över 1 miljon elfordon i världen för närvarande.
Av dessa används ca 650 000 för materialhantering och ca
250 000 till golf och annan fritidssysselsättning.
Elfordonsparken i Sverige består i huvudsak av eldrivna
truckar till ett antal av ca 10 000.
Vad händer idag?
Sverige är minst sagt trögt i starten när det gäller att satsa
på alternativbilen. Posten prövar dock en ny variant av den
miljövänliga elbilen. Bilen väger drygt ett ton varav hälften
är batterivikt. När man har räknat in förarens vikt finns det
inte plats för mer än 200 kilo last. Men å andra sidan är
bränslekostnaden inte mer än 55 öre milen mot 5 kr. milen
för en bensinbil.
Stockholms kommuns motorfordonsorganisation
(MFO) har ett eget elbilsprojekt på gång. I år rullar en
nybyggd elbil i Stockholmstrafiken. Håller den vad den
lovar ska kommunen byta större delen av bilparken till
elbilar och förutom bättre miljö vinna minst 5 milj.kr. om
året i bränslekostnader.
Företaget SAFT, världens största producent av
högteknologiska batterier och ackumulatorer, har
producerat en ny elbil. Fordonet har premiärvisats i
Bordeaux för Frankrikes forsknings- och teknikminister.
Fordonet kommer att användas av företagets forskare för
att utvärdera nya nickel/kadmiumbatterier med låga
underhållskrav. Batterierna kan laddas på tre timmar med
hjälp av en snabbladdare. Kilometerkostnaderna, inklusive
inköpskostnaderna, är i stort sett likvärdiga med kostnader
för en bensinbil.
I den lilla danska staden Randers kör det idag omkring
mer än 250 små elektriska bilar på de trånga gatorna. Det
hörs bara ett svagt surrande när elbilarna dyker upp och
några avgaser lämnar de inte efter sig. Skulle strömmen ta
slut kan elbilägarna i Randers rulla in framför
järnvägsstationen, till en stormarknad eller ett par andra
platser där stora skyltar anger att det finns gratis ström till
elektriska bilar.
Schweiz är ett annat land där intresset är stort för den
rena och tysta elbilen, liksom i Tyskland och Holland.
Förklaringen är helt enkelt att intresset för miljövänlig
teknik är stort i dessa länder.
Enligt vår mening är tiden nu inne för en kraftig satsning
på elbilen som ett alternativ till den mer traditionella
drivmedelsbilen. Den satsningen borde bestå i ett kraftigt
ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU,
Chalmers m.fl. borde den svenska bilindustrin vara
självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.
Konkurrensbevakningen från de olika företagsenheternas
sida borde i detta gemensamma arbete underordnas det
gemensamma målet. Staten bör ta nödvändiga initiativ i
detta syfte.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
Stockholm den 24 januari 1991
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Hugo Bergdahl (fp)