Högre utbildning och forskning med anknytning till skogsindustriell förnyelse
Skogsindustrins förnyelse är i dag knuten till dess
förmåga att höja förädlingsgraden hos sina produkter.
Detta skall ske i en omvärld begränsad av tillgången på
energi och med största möjliga hänsyn till miljön.
Några utgångspunkter
Svensk skogsindustri står inför ett nytt steg i sin
strukturomvandling. Den nuvarande produktionen, som
huvudsakligen avsätts på den internationella marknaden, är
utsatt för renodlad priskonkurrens. Studier inom OECD
visar att de produkter, som för närvarande utgör
huvuddelen av svensk skogsindustriproduktion, håller på
att tappa andelar av världshandeln till länder utanför
OECD-området. Situationen håller dessutom på att
förändras snabbt genom att de pappersproducerande
länderna i Europa nu lär sig att göra våra huvudprodukter
av returfiber.
Industriländernas konkurrenskraft blir därmed även
inom skogsindustrin alltmer beroende av mera dynamisk
konkurrens. För Sveriges del blir det nödvändigt att den
dyra svenska råvaran måste användas till mer förädlade
produkter. Ökad förädling av produkter och förbättrad
förädlingsteknik inom skogsindustrin utgör därmed
nyckelfrågor både för branschen, för dess existens, och för
nationens ekonomiska balans. Skogsindustrin svarar i dag
för en ansenlig del, ca. 45 %, av vårt exportnetto. Den nu
förestående strukturomvandlingen måste dessutom ske
med utgångspunkt från begränsningar av energi och miljö
och därav normgivande koncessionsvillkor.
Högskolans beredskap
Inom den svenska högskolan är skogsindustrirelaterad
teknologi sparsamt representerad. För närvarande finns
endast tre professurer vid KTH: cellulosateknik,
pappersteknik och träkemi. I jämförelse med järn- och
metallindustrirelaterade professurer och
forskningsprogram vid våra högskolor är detta en ringa
satsning. Bilden förbättras i viss mån av att STFI för
närvarande är landets största branschforskningsinstitut.
Den långsiktiga kunskaps- och kompetensbasen för
skogsindustriell produktion i landet bör emellertid avsevärt
förbättras och utvecklas för att vi skall kunna bibehålla
branschens internationella konkurrenskraft. Satsningar på
högre utbildning och forskning med anknytning till
skogsindustriell produktion, särskilt produktförädling, får
successivt ökande betydelse.
Frågor kring ansvaret för den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden aktualiseras genom att forskningen
inom området för närvarande domineras av ett
branschforskningsinstitut. En bättre balans mellan
högskolans och branschens ansvar bedöms vara nödvändig.
Ett framtida FoU-program måste vidare utgå från den
miljö- och energistrategi som regering och riksdag
fastställer.
Om vissa regionala möjligheter och ansatser
En av den svenska skogsindustrins tyngdpunkter finns i
Västernorrlands län. Ungefär en tredjedel av den samlade
produktionen har anknytning till regionen. Framför allt
finns avsevärda basresurser för industriell FoU lokaliserade
där.
I samarbete mellan skogsindustrin, regionala
myndigheter och högskolan i Västernorrlands län har den
aktuella situationen analyserats. Ambitionen har varit att
ge underlag till ett program för fortsatt utveckling av
skogsindustriellt inriktad FoU och högre utbildning med
inriktning mot produktförädling.
Den första och huvudsakliga slutsatsen av detta arbete
är att den nuvarande tillgången av basresurser och
kompetensuppbyggnad i landet är otillräcklig för ett mot
produktförädling utvecklat FoU-program. Ett sådant
program bör dessutom utvecklas på nationell basis men med
utnyttjande av regionala resurser. Skogsindustrin är
angelägen om att medverka till att utveckla ett program av
denna art. Som grundplåt erbjuds samverkan avseende
både existerande och förestående FoU-investeringar,
främst laboratorieutrustning.
För att snabbt kunna utveckla nya FoU-program inom
området bedöms det vara nödvändigt med resurssamverkan
mellan högskolan och näringslivet. Högskolan i
Sundsvall/Härnösand har goda erfarenheter av konstruktiv
samverkan med industriell FoU i regionen i samband med
uppbyggnaden av sin tekniska sektor.
Kompetens- och utrustningsbehov
Från skogsindustrin har man nu preciserat vissa
kunskapsområden som måste utvecklas för att man skall
kunna åstadkomma den kompetensutveckling som behövs.
Konkret innebär detta att man behöver utveckla forskning
och utbildningsprogram på spetsnivå inom nya teknologiska
discipliner.
En utgångspunkt eller förutsättning för en sådan
programutveckling är tillgång till kvalificerad personal och
avancerade processtekniska laboratorieresurser. Sådan
utrustning finns till viss del redan, i exempelvis
Sundsvallsområdet, hos företag och institutioner som SCA,
Sunds Defibrator, Nobelindustrier och PGI, med MoDo:s
anläggningar i Örnsköldsvik som viktigt komplement. Med
vissa kompletteringar skulle dessa resurser kunna förstärkas
till en internationellt konkurrenskraftig FoU-bas för
ändamålet.
Konsekvenser och möjligheter för högskolan
Högskolesystemets kapacitet att möta de växande
kompetensbehoven inom skogsindustrin är i dag
otillräckliga. En satsning på teknologi med anknytning till
skogsindustriella behov är ytterligt resurskrävande varför vi
i nuvarande samhällsekonomiska situation bör eftersträva
samlösningar vad gäller basutrustning. Den modell som
ovan skisserats är ett konstruktivt förslag.
Ett nationellt program för högre utbildning och
forskning bör utvecklas inom högskolesystemet.
Uppbyggnaden bör ske så att programmet ger ett tydligt
komplement till de verksamheter som redan finns i landet.
För att minska sårbarheten bör en viss geografisk spridning
eftersträvas i sammanhanget i syfte att åstadkomma mer än
en basinstitution i landet. Det bedöms vara av värde att öka
den nationella vetenskapliga konkurrensen på området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högre utbildning och forskning
med anknytning till skogsindustriell förnyelse.
Stockholm den 24 januari 1991
Bo Forslund (s)
Bo Holmberg (s)
Rune Jonsson (s)
Sven Lundberg (s)
Martin Segerstedt (s)
Britta Sundin (s)