Det enskilda jord- och skogsbruket har stor betydelse för landsbygdens utveckling. Det ligger mycket i uttrycket ''bolagsdessutom enligt min mening med varligare hand och med långt större variationer. Skogen är en tillgång för rekreation och har stora skönhetsvärden. Skogsbruksmetoderna är i det sammanhanget inte oväsentliga.
Av såväl regionalpolitiska skäl som av miljöskäl är det därför önskvärt att en ökande andel av skogsmarken ägs av privatpersoner. Domänverkets skog, bolags- och kyrkoskog bör användas till att komplettera enskilda jord- och skogsbrukares gårdar, men också direkt till enskilda som önskar etablera sig som skogsbrukare. Kommuner bör också enligt min mening sälja ut sina skogsinnehav utom när det gäller områden som bör naturvårdsskyddas.
Det är också mycket önskvärt att s.k. fjällnära skogar nyttjas för aktivt skogsbruk genom att mark erbjuds enskilda som är beredda att sköta skogen med skogsbruksmetoder som passar de klimat- och markförhållanden som råder i fjällskogsregionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att domänverket åläggs att försälja skogsmark till lantbruksnämnderna i den omfattning som efterfrågas för enskild ägo,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lantbruksnämnderna åläggs att aktivt arbeta för att även kyrko- och bolagsskog genom försäljning eller bytesverksamhet ställs till förfogande för enskilt ägande.
Stockholm den 24 januari 1991 Börje Hörnlund (c)