År 1967 startade dåvarande Norrbottens
Företagareförening en mineraljakt med den finländska
folkmalmletningen som förebild. Norrlandsfonden
medverkade redan från starten genom anslagsgivning till
verksamheten.
Från år 1971 utvidgades mineraljakten att omfatta
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och
Jämtlands län med Norrlandsfonden som huvudman. År
1977 anslöt sig också Gävleborgs län till den norrländska
mineraljakten som också fick stöd av de fem länens
företagareföreningar/utvecklingsfonder.
Regeringen tillkallade år 1982 en utredare som fick i
uppdrag att ''studera vissa frågor inom mineralområdet''.
Resultatet av det arbetet redovisades år 1986 i betänkandet
''Utveckling av landets organiserade mineraljakter'' (Ds I
1986:7). Utredaren föreslog en utvidgning av
mineraljakten, medverkan av de prospekterande
organisationerna, en mellansvensk mineraljakt samt ett
övervägande om en nationellt organiserad mineralletning.
I regeringens proposition 1986/87:74 ''Näringspolitik
inför 90-talet'' behandlas utredarens förslag. Där föreslogs
en samordnad mineraljakt i Bergslagen med ett statligt stöd
av 2,5 milj.kr. åren 1988--1990. I norrlänen föreslog
regeringen fortsatt mineraljakt med Norrlandsfonden som
huvudman.
I oktober 1987 meddelade Norrlandsfonden att man
önskade frånträda huvudmannaskapet från 1 juli 1988. På
initiativ av Nämnden för statens gruvegendom, NSG,
tillsatte intressenterna av den norrländska mineraljakten en
arbetsgrupp med uppdrag att föreslå en ny huvudman och
presentera förslag till en fortsatt mineraljakt i norrlänen.
Gruppens arbete resulterade i en rapport, augusti 1988,
om fortsatt och utökad mineraljakt i Norrland. Med stöd
från regeringen, länsstyrelserna, landstingen, kommuner,
banker och Norrlandsfonden kunde mineraljakten i
Norrland fortsätta verksamheten 1988--1990.
I regeringens budgetproposition (1990/91:100, bilaga 14)
föreslår man att mineraljakten i fortsättningen skall
finansieras ''med regionalpolitiska medel som
länsstyrelserna förfogar över''. Det stöd via anslaget D 7
Program för utökad prospektering m m som utgått senare
år till såväl mineraljakten i Bergslagen som till den
norrländska mineraljakten föreslår man skall upphöra.
Med en sådan förändring av finansieringen bedömer vi
att mineraljakten i Sverige kan komma att upphöra. I de
fyra nordligaste länen finansieras verksamheten redan nu
med ett betydande anslag från länsstyrelserna, landstingen
och kommunerna, likadant är det i Bergslagens
mineraljakt.
Genom det statliga stöd som utgått till verksamheten
senare år har de två mineraljakterna kunnat utveckla en
organisation som möjliggör en samordnad nationell
mineraljakt, som föreslogs i betänkandet ''Utveckling av
landets organiserade mineraljakter'' år 1986. En sådan
omorganisation kräver en mjuk övergång och en breddad
medverkan, bl.a. från gruvbrytande och prospekterande
företag och organisationer. Förändringen bör vara möjlig
att uppnå under budgetåret 1991/92. Men den förutsätter då
att den statliga medverkan förlängs under det året.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt organisation och
finansiering av svensk mineraljakt.
Stockholm den 23 januari 1991
Åke Selberg (s)
Roland Brännström (s)
Martin Segerstedt (s)