Riksdagen behandlade i höstas regeringens proposition
1990/91:17 om tillfällig försäljning. Det beslut som då togs
innebar i princip att den tidigare regleringen med
tillståndsprövning av tillfällig handel avskaffades men att
kommunerna med hänsyn till den lokala varuförsörjningen
kunde få möjlighet att tillståndspröva inom varuområdena
livsmedel, kläder och skor. I anslutning härtill uttalade
näringsutskottet att frågan om den olovliga gatuhandeln
borde tas upp i anslutning till utarbetandet av en ny
ordningslag.
Den olovliga gatuhandeln har ökat starkt i omfattning
under senare år. Vid den tidpunkt då
ordningslagsutredningen arbetade i början av 80-talet var
denna typ av illegal verksamhet relativt begränsad. Numera
bedrivs den i stor omfattning och i organiserad form.
Sveriges Köpmannaförbund gjorde i augusti förra året
en undersökning av den olovliga gatuhandeln på
Drottninggatan i Stockholm. Härvid kunde konstateras att
bara på en kort sträcka av Drottninggatan arbetade över
100 försäljare. Vissa av försäljarna uppnådde
dagsomsättningar på 20 000 -- 30 000 kronor. Viss annan
kriminalitet var kopplad till verksamheten, t ex häleri men
naturligtvis också skattebedrägeri. Där såldes allt från
rengöringsmedel till radioapparater och kläder. Utgående
från den undersökningen kan man för Drottninggatan
beräkna en illegal årsomsättning på ca 35 miljoner kronor.
Detta drabbar naturligtvis de laglydiga butiksägarna genom
inkomstbortfall, konsumenterna genom otrygghet och
samhället genom undanhållna skatter och ökad
kriminalitet. Den olovliga gatuhandeln är inte bara ett
Stockholmsfenomen utan återfinns i flera städer i landet.
När en ny ordningslag utarbetas måste dessa
förhållanden beaktas. Lagen måste medge för berörda
instanser att effektivt kunna hantera denna typ av
verksamhet. Ett grundläggande krav bör vara att all
gatuhandel bör omfattas av tillståndsgivning enligt
ordningslagens regler. När utredningen lade sina förslag år
1985 -- då denna handel var relativt begränsad -- undantogs
tillfällig handel från tillståndskravet. Vidare bör den som
bedriver gatuhandel utan tillstånd kunna dömas till böter.
Dessutom bör den som bedriver handel på allmän plats utan
tillstånd och i strid med gällande bestämmelser kunna få
material eller utrustning förverkad genom lagens
bestämmelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler mot olovlig handel på
allmän plats i ny ordningslag.