För ett litet land som Sverige är fri handel med
omvärlden avgörande för möjligheten att upprätthålla och
utveckla välfärden. Svensk industri har kunnat nå
betydande framgångar genom att den har haft tillträde till
främmande marknader. Exporten har givit svenska företag
de stora volymer av produktion och handel som är en
nödvändig förutsättning för att kunna avsätta resurser för
utveckling av en tekniskt avancerad industri. En del svenska
industriföretag har kunnat utvecklas och uppnå stora
framgångar på det internationella planet.
Socialdemokraternas politik, bl.a. med höga skatter, har
dock under de senaste decennierna allvarligt hämmat
tillväxtförutsättningarna för det svenska näringslivet. Skall
Sverige kunna återvinna ekonomisk styrka, efter den
ekonomiska kris som landet nu går in i, måste
förutsättningarna för näringslivet förbättras. Ett stort antal
konkreta förslag framförs i andra motioner.
Det svenska näringslivets fortsatta utveckling är dock
också till stor del beroende av frihandelns fortsatta
utveckling. En avancerad industrination med liten
hemmamarknad är mer beroende av frihandeln än andra
nationer.
Det är av detta skäl av centralt intresse för svensk
handelspolitik att säkerställa en så omfattande global
frihandel som möjligt.
Inom EG arbetar länderna nu på att skapa en gemensam
inre marknad -- en marknad där handeln mellan länderna
inte inskränks till följd av nationella särregler. Moderata
samlingspartiet anser att Sverige skall söka medlemskap i
EG under innevarande år. Som medlem av EG kan Sverige
verka för att EG i än högre grad arbetar för vidgad
frihandel.
Internationell handel liksom rätten till investeringar i
främmande länder måste bygga på lika behandling av
inhemska och främmande företag. Sverige får inte vika från
denna centrala ståndpunkt. Det är därför nödvändigt att
Sverige accepterar och välkomnar utländska investeringar
och företagsköp i vårt land. Endast i fråga om vitala svenska
säkerhetsintressen bör företagsköp kunna underställas
svenska myndigheter för prövning.
Reformering av nuvarande svensk rätt måste göras
utifrån målsättningen att Sverige skall bli medlem av EG
och måste utformas i överensstämmelse med utvecklingen
av den internationella ordningen för frihandeln, som den
utvecklas inom ramen för GATT. Försök att med
hänvisning till så kallat ''nationellt kapital'' öka den
kollektiva kapitalbildningen och att därmed försöka skärma
av Sverige från de internationella kapitalmarknadernas
inflytande måste avvisas. I förlängningen av ett sådant
synsätt finns risker för planekonomi och isolationism och
framför allt för förlust av internationellt förtroende.
Handeln nationer emellan har en djupare dimension än
den materiella. Den fria handeln är ett effektivt sätt att bana
väg för demokratisk utveckling. Fri handel väver nätverk
mellan människor, företag och ekonomier, som ger de bästa
förutsättningarna för en varaktig fred. Frihandeln är den
mest framgångsrika demokrati- och fredsrörelse världen
skådat.
2. Frihandelns regelverk
En internationell frihandel under en global handelsregim
utgjorde en väsentlig del av den så kallade Bretton Woods-
överenskommelsen från 1943. Visserligen kom aldrig den
handelsöverenskommelse som ingick i Bretton Woods-
överläggningarna att ratificeras, men den ersattes senare av
GATT-avtalet (General Agreement on Trade and Tariffs).
GATT-avtalet representerar de deltagande nationernas
strävan bort från krig och orättvisor mot ekonomisk
utjämning och fred mellan världens folk och nationer.
GATT-avtalets innehåll har förändrats och utvecklats under
ett antal så kallade förhandlingsrundor där den ursprungliga
tanken utvecklats vidare och där existerande tullmurar
stegvis rivits.
Sverige har under lång tid anslutit sig till
frihandelstanken. Genom att i Punta del Este tillträda den
deklaration som inledde den senaste förhandlingsrundan
under GATT-avtalet -- Uruguay-rundan -- har Sverige
åtagit sig att medverka till att utvidga GATT-reglernas
jurisdiktion till tjänstehandelns område. Sverige har också
accepterat att frihandel i större utsträckning tillämpas inom
handel med jordbruksprodukter och livsmedel.
Misslyckandet att under 1990 avsluta Uruguay-rundan
framgångsrikt får inte accepteras som slutgiltigt. Sverige
måste inom ramen för sin förmåga och inom ramen för sitt
allt närmare samarbete med andra europeiska nationer
söka nya lösningar för att bryta dödläget i Uruguay-rundans
förhandlingsarbete.
De främsta hindren för framgång i Uruguay-rundan
ligger inom det jordbrukspolitiska fältet där
motsättningarna främst finner sin grund i olika verkande
subventioner, finansierings- och stödsystem. Det är från
handelspolitisk synpunkt viktigt att svensk jordbrukspolitik
under den närmaste tiden utformas så att Sverige i största
möjliga utsträckning medverkar till att stärka den globala
frihandeln och GATT-systemet. Sverige får inte tveka att
bekämpa protektionismen, även om den skulle utövas av
mäktiga stormakter.
Sverige måste också verka för att exportkrediter och
exportkreditgarantier lämnas av alla nationer på lika
villkor. Subventionsinslag i sådana krediter och garantier
bör endast komma i fråga beträffande utvecklingsländer. I
sådana fall skall subventionerna följa internationellt
accepterade normer.
Kostnader för förmånlig kreditgivning till
utvecklingsländer bör räknas som en del av
biståndsanslagen. Så sker i Sverige redan för verksamhet
som nu påbörjas. Även kvarvarande kostnader för tidigare
påbörjad kreditgivning bör finansieras på detta sätt.
De fyra så kallade friheterna, som nämns i samband med
EG:s inre marknad -- rätten för varor, tjänster, kapital och
arbetskraft att fritt röra sig över gränserna -- borde inom en
nära framtid utsträckas till alla industrialiserade
marknadsekonomier. Dessa länder har redan i OECD ett
samarbetsorgan som i framtiden borde kunna få ytterligare
uppgifter i syfte att på detta sätt ytterligare stärka frihandel
och konkurrens. Svensk politik inom ramen för OECD bör
utformas i syfte att nå detta mål.
3. Europas frihandel
Moderata samlingspartiet redovisar i motionen
''Medborgarnas Europa'' sin syn på Sveriges ställning i
Europa och på detta Europas framtid, vilken kommer att i
högsta grad påverka den svenska vardagen, i all synnerhet
sedan Sveriges riksdag beslutat att ansöka om medlemskap
i EG. I detta avsnitt skall vissa synpunkter anföras som har
anknytning till den nu pågående utvecklingen inom EFTA,
avseende EEA-avtalet med EG och vidare vissa synpunkter
på andra handelsfrågor inom Europa.
3.1 Sverige, EFTA och EEA-förhandlingarna
Sverige har haft stor nytta av samarbetet inom EFTA och
skall givetvis fullfölja sin medverkan inom EFTA lojalt och
aktivt intill dess Sverige inträtt som medlem i EG.
De pågående EEA-förhandlingarna skall föras så att de
kan avslutas med så långtgående avtal som är möjligt. EEA-
avtalet skall, efter ratificering i Sveriges riksdag, ge
normerna för Sveriges relationer till EG fram till dess att
ett svenskt medlemskap i EG kan gå i verkställighet. Med
långtgående lösningar såvitt gäller institutionella frågor och
såvitt gäller tillträde till EG-marknaden blir EEA-avtalet,
och dess genomförande, en utmärkt förberedelse för
medlemskapet i EG.
Även om ett blivande EEA-avtal kan förutses ge stora
handelsmässiga vinster för Sverige kan det inte ersätta ett
svenskt medlemskap i EG.
EGs ställning som den dominerande ekonomiska
kraften i Europa framgår av att EG 1988 svarade för 85,3
procent av hela BNP i de marknadsekonomiska länderna i
Europa, medan EFTA-länderna blott svarade för 12,4
procent och övriga länder 2,3 procent. Samtidigt skall
emellertid understrykas att EFTA-länderna sammantagna
utgör en större handelspartner till EG än Japan och USA
tillsammans. Såväl EG som EFTA-länderna har allså stora
handelspolitiska fördelar av att närma sig varandra. All
erfarenhet visar att med en tätare internationell
handelspolitisk regim utvecklas handeln länderna emellan
kraftfullt. Så skedde i samband med frihandelsavtalen
mellan EFTA-länderna och EG 1972. Så kommer att ske på
nytt efter ett kraftfullt EEA-avtal.
Med ett långtgående och väl genomarbetat EEA-avtal
kan Sverige behålla en nära koppling till de kvarvarande
EFTA-nationerna efter det att Sverige inträtt som medlem
i EG.
Frihandeln med fisk och fiskeriprodukter är åtråvärd för
svenskt fiske och dess beredningsindustri. Öppnandet av
nya fria marknader för svensk fisk bör dock ej ske till priset
av förlust av svenska fiskerättigheter utan att dessa
kompenseras med motsvarande nya fiskerättigheter inom
EGs havsområde. Skulle en omställning bli nödvändig är
det angeläget med rimliga övergångstider så att svensk
fiskeindustri kan anpassas till en ny marknadssituation.
3.2 Sverige och Central- och Östeuropa
Den djupa svenska gemenskapen med de baltiska
republikerna måste komma till uttryck i ett nära svenskt
handelspolitiskt samarbete med dessa länder. Händelserna
under slutet av 1990 och de första veckorna av 1991 visar
att utan en nära anknytning av de baltiska republikerna till
Västeuropas handelspolitiska och ekonomisk-politiska
system kommer det att finnas stora ekonomiska svårigheter
för de baltiska republikerna att nå nationell suveränitet och
frihet. Svensk handelspolitik bör utformas så att den kan
utgöra ett stöd för dessa länders strävan efter frihet och
nationell suveränitet.
Sverige skall på varje sätt som är möjligt verka för att
den ekonomiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa
snarast leder till marknadsekonomi, fri prisbildning och
politisk pluralitet där. En del av dessa insatser kan Sverige
utföra i samverkan med övriga EFTA-länder, vilka har
avslutat deklarationer med Polen, Tjeckoslovakien och
Ungern om samverkan i strävandet mot att uppnå ett
frihandelsavtal.
Intill dess bör Sverige tillåta fritt tillträde till Sveriges
marknad för de öst- och centraleuropeiska nationerna i
minst samma utsträckning som dessa nationer får tillgång
till EG-marknaden. Som en del av svensk handelspolitik
gentemot de öst- och centraleuropeiska nationerna skall
goda investeringsmöjligheter för svenska företag och för
svenska produktionsinvesteringar där åstadkommas.
Moderata samlingspartiet lämnar i en särskild motion
yrkanden om hur ökat svenskt samarbete med de öst- och
centraleuropiska nationerna skall organiseras.
4. Frihandel med utvecklingsländer
För u-ländernas ekonomiska utveckling är fri handel och
en expansiv världsmarknad viktigare än bistånd. Genom
export skapas en grund för välståndsuppbyggnad. Genom
import från industrialiserade länder öppnas nya kontaktnät
för överföring av kunskap.
Såväl utvecklingsländernas som svensk ekonomi kan
göra vinster på en friare handel. Sverige måste stödja en
sådan utveckling genom en aktiv medverkan i arbetet i
GATT för att stödja utvecklingsländerna.
4.1 Frihandel och biståndsfrågor
Regeringen föreslår att, såsom en del av svensk
biståndspolitik, en ny organisation för industri och
näringslivsstöd skall bildas för stöd till utvecklingsländer. I
föredragande statsråds beskrivning av den tilltänkta nya
organisationen förekommer användning av olika begrepp
för den nya organisationen. På sidan 74 i bilaga 5 till
budgetpropositionen beskrivs den nya organisationen som
en ''myndighet''. Med en sådan organisationsform för
verksamheten går en stor del av de grundläggande idéer som
förslaget inrymmer förlorade.
Enligt det utredningsförslag som ligger till grund för
föredragande statsråds beskrivning skall organisationen
arbeta med en affärsmässig prägel i syfte att åstadkomma
en positiv utveckling av utvecklingsländernas näringsliv. Vi
anser det vara olyckligt och felaktigt att den nya
organisationen får ställning av myndighet.
Under den slutliga prövningen av organisationens
uppbyggnad bör det därför undersökas om inte
organisationen i större utsträckning än som planerats kan
frikopplas från statlig verksamhet. Näringslivet bör i högre
grad delta i verksamheten. Det kan ske såsom delägare i ett
aktiebolag.
4.2 Råvaruavtalen
Inom ramen för främst FN-organet UNCTAD har
Sverige inträtt i flera så kallade råvaruorganisationer, vilka
syftar till att skapa stabila marknader för avsättning av
utvecklingsländernas råvaror och vissa produkter
tillverkade av råvaror.
Råvaruavtalen använder olika system för att uppnå den
angivna målsättningen, t.ex. buffertlagring och/eller
kvoteringssystem. Gemensamt för alla råvaruavtalen är att
dessa syftar till att manipulera villkoren på marknaden för
att åstadkomma en fast, konstlad prisnivå och/eller
efterfrågan på de berörda råvarorna.
Avtal med sådan inriktning medför inte sällan avsevärda
skadeverkningar. När ett avtal som manipulerat
marknadens villkor bryter samman drabbas i första hand
producenterna -- de fattiga utvecklingsländerna.
Produktion och handel enligt marknadsekonomiska
principer ger i längden bättre förutsättningar för
intressenterna på råvarumarknaden. En i internationell regi
bedriven manipulation av priser och andra
konkurrensvillkor är på lång sikt direkt skadlig.
Sverige bör därför medverka till att det avtalsbundna
internationella samarbetet på råvaruområdet successivt
avvecklas.
4.3 Teko-politiken
Sverige har i ett hänseende alltför länge avvikit från den
globala frihandelns krav. Tillsammans med andra
industriländer medverkade Sverige till att begränsa
utvecklingsländernas möjlighet att exportera textil- och
konfektionsvaror.
Sverige har emellertid nu, i enlighet med moderata
förslag i riksdagen, beslutat att låta de svenska så kallade
multifiberavtalen upphöra att gälla den 31 juli 1991.
Sverige intar en ledande ställning i avvecklingen av
importhinder och subventioner inom teko-sektorn. EG för
på denna punkt en annorlunda politik och utnyttjar alltjämt
importreglering och subventioner såsom en del av teko-
politiken. Sverige måste inom ramen för GATT och senare
såsom medlem av EG verka för att EG liksom Sverige
avvecklar handelshinder mot utvecklingsländer även inom
teko-området.
Sverige bör självfallet fullfölja den nu snart genomförda
avvecklingen av multifiberavtalen och subventionspolitiken
inom teko-sektorn.
5. Fri rörlighet av företag och kapital
Den obarmhärtiga betygsättningen av företag följer av
den fria konkurrensen och den fria etableringen utgör den
viktigaste drivkraften för förnyelsen av ett lands näringsliv.
Utländska banker och försäkringsbolag kan bidra till
förnyelsen av den svenska marknaden och stärka tillgången
till kapital i Sverige. Svenskt kapital skulle stanna i Sverige
om det kan utvecklas i sund konkurrens och på en fri
marknad här. Utländska investerare för kunskaper och
resurser till vårt land.
I en särskild partimotion om effektiva finansiella
marknader lägger moderata samlingspartiet förslag som
syftar till att ge Sverige förutsättningar för effektiva
finansiella marknader som kan ge Sverige ställning av ett
finansiellt centrum.
6. Effektivare statlig handelspolitik
Statens resurser inom det handelspolitiska fältet är för
närvarande splittrade på olika myndigheter. Huvudorgan,
vid sidan av utrikesdepartementets handelsavdelning är
kommerskollegium. Utredningsresurser av betydelse finns
vid Statens Industriverk och Statens Pris- och
Konkurrensverk. Genom jordbruks- och
livsmedelspolitikens ökade handelspolitiska betydelse
måste även jordbruksnämnden räknas till de myndigheter
som i hög grad påverkar handelspolitiska beslut i Sverige.
För att effektivisera och rationalisera svensk
handelspolitisk verksamhet bör statens resurser inom detta
fält sammanföras till en slagkraftig och effektiv organisation
som kan upprätthålla ett nära samarbete med näringslivets
företag och organisationer för utvecklingen av en svensk
handelspolitik för framtiden. Väsentliga besparingar och
effektiviseringar bör kunna åstadkommas genom en sådan
sammanföring av statens resurser till ett rationellt och
effektivt verk.
7. Kostnader för handelspolitiska restriktioner
En utredning av kostnaderna för den svenska
konsumenten och för det svenska samhället av de
existerande handelsrestriktionerna bör genomföras. Avsteg
från principen om frihandel får negativa verkningar för de
länder som exporterar till Sverige och för svensk ekonomi
liksom de svenska konsumenterna. De prishöjande effekter
som uppkommer genom Sveriges handelspolitiska
skyddsåtgärder är många gånger indirekta och till sin
storlek okända för konsumenterna och för politiska
beslutsfattare. För att undanröja denna kunskapsbrist bör
regeringen föranstalta om en utredning omfattande såväl
metodutveckling som frågan om ansvaret för det löpande
beräkningsarbetet avseende handelsrestriktioner. En sådan
utredning bör resultera i ett förslag om utvärderingar av
handelsrestriktioners priseffekter i konsumentledet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående den globala frihandelns
betydelse för Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående GATT-förhandlingarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående subventioner av
exportkrediter och kreditgarantier,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående Sveriges agerande inom
OECD,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående handelspolitikens roll för
att stödja de baltiska republikerna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående Sveriges handelspolitiska
målsättning vad avser handel med central- och
östeuropeiska länder,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående ny organisation för
industri- och näringslivsstöd,1]
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att under
industridepartementets huvudtitel till C3 Ersättning för
extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag av 80
000
000 kronor,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1991/92 använda medel från
reservationsanslaget C2 Utvecklingssamarbete genom
SIDA under utrikesdepartementets huvudtitel i enlighet
med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående avtalsbundet
internationellt samarbete på råvaruområdet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående svenska handelspolitiska
målsättningar vad avser handel med tekoprodukter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående ett gemensamt verk för
handelspolitiska frågor,
12. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
kostnaderna för handelspolitiska restriktioner i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991
Per Westerberg (m)
Nic Grönvall (m)
Gunnar Hökmark (m)
Karin Falkmer (m)
Lars Ahlström (m)
Stig Bertilsson (m)
Bertil Danielsson (m)