Motion till riksdagen
1990/91:N251
av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s)

Konkurrensen inom byggsektorn


Byggnadssektorn har blivit undersökt av Statens pris-
och konkurrensverk (SPK) och granskad av
konkurrenskommittén under det gångna året. Inte minst
mot bakgrund av den alarmerande utvecklingen av
byggnadskostnaderna var detta en viktig uppgift.
När det gäller byggmaterialet, som svarar för ungefär en
tredjedel av byggnadskostnaderna, konstaterar SPK att
koncentrationen genomgående är hög och dessutom ökat.
Flera delbranscher domineras av ett eller ett fåtal stora
företag. Det gäller t.ex. cement, lättbetong, armeringsjärn,
mineralull och byggskivor.
Samtidigt konstateras att byggmaterialpriserna på 21
år (perioden 1968--1989) har stigit 30 % 
mer än priserna på svenska industrivaror i allmänhet.
Och dessa höjningar kan inte motiveras med att kvalitén på
byggmaterial skulle ha stigit mer än bland övriga
industrivaror. Verkligheten torde snarare var den motsatta.
På byggentreprenörsidan har en kraftigt ökande
koncentration av ägandet skett. Skanska är numera
Europas sjätte största byggnadsföretag och har dessutom
stora intressen på byggmaterialsidan (är t.ex. störste
aktieägare i Euroc). År 1988 hade Skanska, NCC, BPA,
SIAB och Diös tillsamman 56 % 
av byggmarknaden i Sverige. Numera är denna andel
troligen ännu större.
Regeringen har vidtagit en del åtgärder för att underlätta
importen av byggmaterial från andra länder, framför allt i
Norden. Samtidigt har dock det konkurrensbegränsande
samarbetet mellan företag och koncentrationen av ägandet
utsträckts till våra grannländer. Det är alltså hög tid att vidta
kraftiga åtgärder för att öka konkurrensen inom
byggsektorn.
Så här beskriver Konkurrenskommittén
förhållandena:''En betydande koncentration bland
byggherrar, entreprenörer och byggmaterialindustrin och
alltför få aktörer i flera led.Nära kopplingar mellan
aktörerna i de olika leden. Ofta anlitar byggherren samma
konsulter och byggmästare och huvudentreprenören
samma underentreprenörer, utan att med jämna mellanrum
pröva nya alternativ.Betydande horisontell integration
inom materialindustrin och bristande utländsk konkurrens
som leder till risk för onödigt höga priser och en snabb
prisutveckling.Horisontell prissamverkan och
prisledarskap.'' (sid 97)
Tyvärr är konkurrenskommittén vag i sina förslag till
åtgärder för att förbättra och öka konkurrensen inom
byggsektorn. Man skriver t.ex. att ''konsortier bör
undvikas'', NO (Näringsfrihetsombudmannen) bör försöka
förmå alla de största byggföretagen att avstå från att ingå i
konsortiebildningar med konkurrenter''. Man överväger
också en skärpning av förbudet av anbudskarteller i 14
§ konkurrenslagen och har för avsikt att återkomma med
ett ställningstagande.
Enligt vår uppfattning finns det redan nu tillräckliga
motiv för att skärpa förbudet mot anbudskarteller. Det är
naturligtvis bra att uppmana storföretag att konkurrera,
men eftersom det finns mycket pengar att tjäna på
konkurrensbegränsande samarbete, är det skärpt
lagstiftning som krävs.
Något förbud mot priskarteller finns inte i
konkurrenslagen annat än i form av det alltför vaga
förbudet mot anbudskarteller. Möjligen skulle sådana
kunna prövas i lagens generalklausul (§
2). Även när det gäller prissamarbetet och förekomsten
av gemensamma prislistor har kommittén vaga
formuleringar. Den frågan skall i det fortsatta arbetet
''övervägas''. Vi anser fakta talar för att ett förbud skall
införas mot horisontellt prissamarbete och gemensamma
prislistor för en bransch.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i konkurrenslagen att förbudet mot anbudskarteller
skärps,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i konkurrenslagen att horisontellt prissamarbete
och gemensamma prislistor inom en bransch förhindras.

Stockholm den 23 januari 1991

Ulla-Britt Åbark (s)

Axel Andersson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Håkan Strömberg (s)

Anita Johansson (s)

Ines Uusmann (s)