Byggnadssektorn har blivit undersökt av Statens pris- och konkurrensverk (SPK) och granskad av konkurrenskommittén under det gångna året. Inte minst mot bakgrund av den alarmerande utvecklingen av byggnadskostnaderna var detta en viktig uppgift.
När det gäller byggmaterialet, som svarar för ungefär en tredjedel av byggnadskostnaderna, konstaterar SPK att koncentrationen genomgående är hög och dessutom ökat. Flera delbranscher domineras av ett eller ett fåtal stora företag. Det gäller t.ex. cement, lättbetong, armeringsjärn, mineralull och byggskivor.
Samtidigt konstateras att byggmaterialpriserna på 21
år (perioden 1968--1989) har stigit 30 % mer än priserna på svenska industrivaror i allmänhet. Och dessa höjningar kan inte motiveras med att kvalitén på byggmaterial skulle ha stigit mer än bland övriga industrivaror. Verkligheten torde snarare var den motsatta.
På byggentreprenörsidan har en kraftigt ökande koncentration av ägandet skett. Skanska är numera Europas sjätte största byggnadsföretag och har dessutom stora intressen på byggmaterialsidan (är t.ex. störste aktieägare i Euroc). År 1988 hade Skanska, NCC, BPA, SIAB och Diös tillsamman 56 % av byggmarknaden i Sverige. Numera är denna andel troligen ännu större.
Regeringen har vidtagit en del åtgärder för att underlätta importen av byggmaterial från andra länder, framför allt i Norden. Samtidigt har dock det konkurrensbegränsande samarbetet mellan företag och koncentrationen av ägandet utsträckts till våra grannländer. Det är alltså hög tid att vidta kraftiga åtgärder för att öka konkurrensen inom byggsektorn.
Så här beskriver Konkurrenskommittén förhållandena:''En betydande koncentration bland byggherrar, entreprenörer och byggmaterialindustrin och alltför få aktörer i flera led.Nära kopplingar mellan aktörerna i de olika leden. Ofta anlitar byggherren samma konsulter och byggmästare och huvudentreprenören samma underentreprenörer, utan att med jämna mellanrum pröva nya alternativ.Betydande horisontell integration inom materialindustrin och bristande utländsk konkurrens som leder till risk för onödigt höga priser och en snabb prisutveckling.Horisontell prissamverkan och prisledarskap.'' (sid 97)
Tyvärr är konkurrenskommittén vag i sina förslag till åtgärder för att förbättra och öka konkurrensen inom byggsektorn. Man skriver t.ex. att ''konsortier bör undvikas'', NO (Näringsfrihetsombudmannen) bör försöka förmå alla de största byggföretagen att avstå från att ingå i konsortiebildningar med konkurrenter''. Man överväger också en skärpning av förbudet av anbudskarteller i 14
§ konkurrenslagen och har för avsikt att återkomma med ett ställningstagande.
Enligt vår uppfattning finns det redan nu tillräckliga motiv för att skärpa förbudet mot anbudskarteller. Det är naturligtvis bra att uppmana storföretag att konkurrera, men eftersom det finns mycket pengar att tjäna på konkurrensbegränsande samarbete, är det skärpt lagstiftning som krävs.
Något förbud mot priskarteller finns inte i konkurrenslagen annat än i form av det alltför vaga förbudet mot anbudskarteller. Möjligen skulle sådana kunna prövas i lagens generalklausul (§
2). Även när det gäller prissamarbetet och förekomsten av gemensamma prislistor har kommittén vaga formuleringar. Den frågan skall i det fortsatta arbetet ''övervägas''. Vi anser fakta talar för att ett förbud skall införas mot horisontellt prissamarbete och gemensamma prislistor för en bransch.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurrenslagen att förbudet mot anbudskarteller skärps,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i konkurrenslagen att horisontellt prissamarbete och gemensamma prislistor inom en bransch förhindras.
Stockholm den 23 januari 1991 Ulla-Britt Åbark (s) Axel Andersson (s) Maj-Inger Klingvall (s) Håkan Strömberg (s) Anita Johansson (s) Ines Uusmann (s)