Riksdagen beslöt hösten 1990 att tillfällig handel i
princip skall bli fri. I lag som antogs föreslås dock
föreskrifter om tillståndskrav. Där konstateras att ''Om det
behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett område, får
regeringen i en förordning föreskriva att försäljning i
området av kläder, skor eller sådana livsmedel som inte är
avsedda för förtäring på stället får ske efter särskilt tillstånd
av den kommun där området ligger.''
När det utredningsförslag som låg till grund för
regeringens proposition remissbehandlades konstaterade
flera remissinstanser att den tillfälliga handeln vad beträffar
andra varugrupper än de som anges i lagen har sådan
omfattning att de är av stor betydelse för varuförsörjningen
i ett område. Bl.a. konsumentverket pekade i sitt remissvar
på att även möbler och husgeråd tar en betydande del av
hushållens resurser i anspråk. Av denna anledning, och att
tillgången till möbler och husgeråd i vissa landsdelar kan
hotas av kringföringshandeln, anser jag att lagen även bör
omfatta möbler, mattor och husgeråd.
Informationsskyldigheten
Den helt dominerande delen av de näringsidkare som
bedriver tillfällig handel gör det enligt de regler som gäller
för handeln i övrigt, dvs redovisar moms och avgifter. Det
finns dock en grupp försäljare som framförallt håller till på
marknader som mycket medvetet struntar i detta. Man kan
på det sättet hålla lägre priser och konkurrerar därmed inte
på lika vilkor med övriga näringsidkare.
I lagen om tillfällig försäljning finns en skyldighet för alla
näringsidkare som driver tillfällig handel att upplysa om sitt
namn, adress och telefonnummer. Jag anser att dessa
uppgifter också skall kompletteras med en skyldighet att
ange momsredovisningsnummer. Detta skulle på ett
effektivt sätt begränsa möjligheterna för oseriösa försäljare
att öppet verka på marknader och torg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 3
§ lagen om tillfällig försäljning får följande lydelse:
Om det behövs med hänsyn till varuförsörjningen i ett
område, får regeringen i en förordning föreskriva att
försäljning i området av kläder, skor, möbler, mattor,
husgeråd eller sådana livsmedel som inte är avsedda för
förtäring på stället får ske bara efter särskilt tillstånd av den
kommun där området ligger. Sådana föreskrifter skall
begränsas på sätt som framgår av 5
§.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela
föreskrifter som avses i första stycket.
2. att riksdagen beslutar att 2
§ lagen om tillfällig försäljning får följande lydelse:
Vid försäljning som omfattas av denna lag skall genom
en väl synlig skylt eller på annat verksamt sätt lämnas
upplysning om näringsidkarens namn, postadress och
telefonnummer samt det nummer som näringsidkaren är
registrerad under enligt lagen (1986:430) om
mervärdeskatt.
Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala
överstiger 300 kronor, skall informationen dessutom lämnas
skriftligen till konsumenten.