Regeringen lämnar i den s.k. tillväxtpropositionen inget förslag till hur beredskapsplaneringen inom elförsörjningen bör hanteras efter Vattenfalls bolagisering. Regeringen avser att återkomma i frågan i en särskild proposition om energiberedskap till hösten. Det är positivt att regeringen lägger sådan vikt vid beredskapsfrågorna att man vill behandla dem i en särskild proposition.
Elförsörjningen är en verksamhet som har avgörande betydelse för hela samhällets funktion. Elavbrott är besvärande redan under fredsförhållanden. I ett beredskapsläge kan sådana avbrott bli både långvariga och omfattande om inte lämpliga åtgärder vidtagits i fredstid.
Den beredskapsplanering som sker inom elförsörjningen under Vattenfalls ledning har mångårig tradition och genomförs på ett seriöst och verksamhetsnära sätt. Genom att verksamheten har formen av branschsamarbete, så visar de olika energiföretagen den respekt för beredskapsfrågorna, som krävs för att lämpliga åtgärder skall vidtas och att en god handlingsberedskap skall upprätthållas. Det är av stor betydelse att beredskapsfrågorna inom elförsörjningen ägnas tillräcklig uppmärksamhet även i framtiden så att det nuvarande engagemanget inom branschen bibehålls.
Sammanslagningen av styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens industriverk (SIND) och statens energiverk (STEV) till en gemensam myndighet för näringslivsfrågor kan vara ett sätt att skapa förutsättningar för att hantera dessa frågor på ett mer samlat sätt än vad som hittills varit möjligt.
Då det gäller beredskapsfrågorna inom den nya myndighetens verksamhetsfält så finns i dag tre olika myndigheter inblandade: överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för industriell varuförsörjning, STEV för bränslen och drivmedel samt Vattenfall för elförsörjningen. Dessutom finns en särskild myndighet för hantering av speciella åtgärder för att fysiskt skydda kraftanläggningar, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar (KSN). Under kris-, beredskaps- och krigsförhållanden tillkommer ytterligare myndigheter: elförsörjningsnämnden (EFN), som övertar Vattenfalls uppgifter, samt bränslenämnden (BN).
När det nu övervägs en ny struktur för de uppgifter som handhas av STU, SIND och STEV finns det anledning att även se över hanteringen av beredskapsplaneringen. Utöver de administrativa förändringar som en eventuell sammanslagning av de tre verken innebär, så sker även praktiska förändringar i samhället. Detta gäller bl.a. energiförsörjningssystemens strukturer. Så torde t.ex. den framtida utbyggnaden av naturgasoch fjärrvärmenät innebära att påtagliga likheter uppstår mellan dessa energisystem och elförsörjningen. Dessutom är det i de flesta fall samma företag (energiföretag) som är verksamma inom alla dessa energiområden.
De kompetenser som krävs för beredskapsanpassning inom elförsörjningen kanske med god effekt kan användas för motsvarande uppgifter inom naturgas- och fjärrvärmesystemen om dessa försörjningssystem inordnas i någon form av gemensam funktion -- ledningsbunden energi. I dag hanteras beredskapsfrågor för naturgas och fjärrvärme av STEV som anser att alla beredskapsfrågor inom energifunktionen bör sammanföras till en myndighet medan Vattenfall anser att en delning av planeringsansvaret på två myndigheter borde vara att föredra.
Det finns således ett antal olika alternativ för hur beredskapsplaneringen kan ledas och samordnas.
För att åstadkomma en tillräckligt bred belysning av dessa komplexa frågor bör därför en särskild utredning göras. Med hänsyn till att problemen spänner över ett större fält än enbart energifunktionen så bör utredaren inte hämtas från något av de två nu direkt inblandade verken STEV och Vattenfall.
För att bibehålla den nuvarande höga beredskapsnivån inom elförsörjningen är det nödvändigt att utredningen genomförs så snabbt att beslut kan fattas i höst. En senareläggning av beslutet kan medföra risk för att värdefull kompetens för och kontinuitet inom beredskapsplaneringen går förlorad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om beredskapsplanering för energiförsörjningen.
Stockholm den 6 mars 1991 Ylva Annerstedt (fp)