Antalet konkurser i Sverige är osedvanligt högt i ett
internationellt perspektiv. Bara som ett mått kan nämnas
att antalet konkurser i landet ökade från 6 400
1988 till 11 400
1990. I många av dessa konkurser döljer sig en
avancerad ekonomisk brottslighet. Och konkursernas antal
fortsätter att öka. Många nystartade företag saknar ofta
finansiell uthållighet och har startats på alltför osäkra
kalkyler. Enligt en undersökning av
kreditupplysningsföretaget Soliditet är nära 30 procent av
landets samtliga aktiebolag inte kreditvärdiga.
Under 1988 uppgick företagskonkursernas antal till hela
87% av totalantalet konkurser. De oprioriterade
fordringsägarna förlorar mellan fem och sex miljarder
kronor per år i konkurser.
''Konkursutredningen'' (SIND 1985:7) angav att
konkursutvecklingen främst beror på interna förhållanden
i företagskunnandet. Orsaken till att företagen kommer på
obestånd kan t.ex. vara att företagsledaren inte haft
tillräcklig erfarenhet av företagande, att han/hon saknar
tillräckliga kunskaper eller förmåga att planera och följa
upp företagets ekonomi, brister i marknadsföringen etc.
Flera undersökningar konstaterar också en klar
samvariation mellan den kraftigt ökande nyetableringen av
företag och den ökande konkursfrekvensen. Och att brister
i kunskap på olika sätt påverkat företagens möjligheter att
utvecklas har visat sig gälla i stor utsträckning för många
nystartade företag, vilka gått i konkurs just på grund av att
företagsledaren varit oerfaren.
Det har vidare konstaterats att konkursantalet ökat
kraftigt i branscher med större nettoökning av
företagsbeståndet, t.ex. service och detaljhandel, branscher
som är lätta att etablera sig i och som inte kräver särskilt
stort startkapital. Från bl.a. bankhåll har framhållits att den
markanta ökningen av nyetableringen 1982/83 gett utslag i
konkurser 1985.
Enligt SIND:s utredning har man också på olika sätt
kunnat konstatera att kreditmarknadens utveckling bidragit
till konkursökningen. Det är framför allt konkurrensen på
den starkt expanderande småföretagsmarknaden som
bidragit till att många personer med alltför bristfälliga
affärsidéer erhållit krediter för att starta företag.
En annan iakttagelse när det gäller förhållanden som
påverkat konkursutvecklingen är en samhällsförändring
som gått mot större inslag av tjänsteproduktion, vilket
också inneburit en ny typ av företag och företagare. Det
framgår allt tydligare att såväl företagare som kreditgivare
grovt underskattat behovet av kompetens för att leda och
utveckla ett serviceföretag.
Även uppgifter från Ackordcentralen tyder på att det är
alltför lätt att starta företag i Sverige. Vi har
industrivärldens kanske mest liberala regler när det gäller
krav på start/etableringskapital.
Mycket har gjorts och mera kan säkert göras när det
gäller rådgivnings- och utbildningskampanjer för
människor som står i begrepp att starta företag.
Utvecklingen har emellertid klart och entydigt visat att
kraven på kompetens och utbildning måste skärpas hos
personer som tänker etablera sig som företagare.
Vi finner det närmast självklart att vissa yrkesgrupper
som t.ex. advokater, revisorer och mäklare skall ha fått
någon form av auktorisation för att få tillstånd att utöva sin
yrkesverksamhet. Även om det kan vara svårt att fastställa
några generella kompetenskrav för företagare, är det ändå
inte orimligt att kräva att personer som startar
bokföringspliktig verksamhet måste kvalificera sig som
företagare genom att åtminstone genomgå elementära
kurser i bokföring och företagsekonomi.
Vid näringsutskottets behandling av frågan om
etableringskontroll (1989/90:NU7) efterlyser utskottet en
konkretisering vad gäller exempel på branscher inom vilka
det är särskilt angeläget att skärpa uppmärksamheten i här
nämnda avseenden. Enligt vår uppfattning är restaurang-,
transport-, bygg- och städbranscherna tydliga exempel på
sådana verksamheter.
Utskottet gör med anledning av motioner med krav på
etableringskontroll o.dyl ett tillkännagivande med
innebörden att regeringen bör anmodas att föranstalta om
en utredning ''av det slag som utskottet nu angett''.
Det är emellertid oklart vilka frågor en sådan utredning
kommer att behandla. Några anvisningar om just
kompetenskrav på företagare har enligt vad vi erfarit inte
givits. Till yttermera visso har den tilltänkta utredningen
ännu inte inlett sitt arbete.
Mot denna bakgrund finner vi det angeläget att ånyo
förorda ett kompetensbevis -- ''företagarkörkort''-- dvs. en
grundläggande utbildning och examen för dem som vill
starta företag i Sverige. Samtidigt bör
auktorisationsförfarandet utvidgas till att omfatta flera
verksamheter än idag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kompetensbevis för
företagare och utvidgat auktorisationsförfarande.
Stockholm den 23 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Johnny Ahlqvist (s)