Motion till riksdagen
1990/91:N246
av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (s)

Avsättningsmarknaden för insamlat returpapper


Insamlingen av returpapper (tidningar och tidskrifter)
från de svenska hushållen är i dag rikstäckande, med
flertalet kommuner på ett eller annat sätt engagerade i
verksamheten. Under 1989 insamlades ca 380 000 
ton tidningar och tidskrifter. Konsumtionen i de
svenska hushållen uppgick till ca 600 000 
ton, dvs. återvinningsgraden blev så hög som ca 63 %, 
en från internationell synpunkt mycket hög siffra.
För insamlat, sorterat och balat returpapper betalade
pappersbrukens inköpsföretag 550 kr. per ton under 1989.
För insamlat, ej sorterat och obalat papper betalade
returpappersgrossisterna i genomsnitt ca 360 kr. per ton.
Insamlingskostnaderna täcktes i stort av den betalade
ersättningen.
Under 1990 beslutade pappersbruken att sänka den ovan
angivna ersättningsnivån. Det har också redovisats
svårigheter att under vissa perioder över huvud taget ta
emot tidningar och tidskrifter vid vissa av bruken. Så var
t.ex. mottagningen av returpapper stängd vid Hyltebruk
under en femveckorsperiod sommaren 1990.
Huvudskälet för prissänkningen var dels kraftigt sänkta
priser på europeiska kontinenten, vilka bruken av
konkurrensskäl måste följa, dels att prismässiga fördelar
står att vinna i att importera returpapper i stället för att
utnyttja den inhemska råvaran.
Prisnivån i dag för insamlat, sorterat och balat
returpapper har sålunda sänkts i förhållande till 1989 och
ligger på nivån 500 kr. per ton med samma pris från båda
inköpsföretagen. En ännu kraftigare sänkning har skett för
insamlat, osorterat, obalat papper. Samtidigt har
insamlings- och hanteringskostnaderna stigit på grund av
ökade lönekostnader och i övrigt stegrade kostnader.
Insamlings-, transport- och hanteringskostnaderna ligger
således väsentligt över ersättningsnivåerna och det kan
konstateras att det i dag råder en situation där en hel del
kommuner i norra Sverige upphört med
pappersinsamlingen och många kommuner i övriga landet
överväger också att upphöra med pappersinsamlingen. En
kalkyl för 1990 visar en genomsnittlig förlust på drygt 200
kr. per ton.
I ett pressat kommunalekonomiskt läge är det inte
rimligt att kommunerna ådrar sig högre kostnader för
returpappershanteringen än vad returpappersindustrin
betalar. Kommuninnevånarnas engagemang riskeras liksom
deras tilltro till samhällets strävanden att minska
resursslöseriet och öka återvinningen av material ur
avfallet.
Än mer bekymmersam blir situationen i kommuner med
avfallsvärmeverk i vilka producerad energi utnyttjas för
produktion av värme eller el. Med hänsyn tagen till samtliga
berörda faktorer gör en kommun med avfallsförbränning
och tillhörande energiutnyttjande en nettoförlust på ca 650
kr. per ton vid fiberåtervinning i stället för energiutvinning.
Den uppkomna situationen är således utomordentligt
allvarlig från kommunalekonomisk synpunkt. Åtgärder
måste med det snaraste vidtas från centralt håll för att
förbättra avsättningsmarknaden för insamlat returpapper.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande åtgärd för att förbättra
avsättningsmöjligheten för insamlat returpapper.

Stockholm den 24 januari 1991

Lars-Erik Lövdén (s)

Kurt Ove Johansson (s)