Det svenska skogsbruket har under en relativt kort tid
genomgått en omfattande mekanisering som bl.a. fått till
följd att sysselsättningen i Norrlands inland kraftigt
minskat.
Den numera etablerade tanken i strävandena att
utveckla inlandet är att satsa på dess naturliga
förutsättningar.
Som en konsekvens av detta synsätt framstår skogen,
med alla sina möjligheter, som den mest sannolika basen för
att få till stånd en framgångsrik utveckling av inlandet.
Skogsbruket har hittills dominerats av
kvantitetstänkande och mindre av kvalité och
vidareförädling.
Det svenska virkesförrådet har under lång tid varit
ökande och skogsnäringens egna prognoser visar på att
virkesförrådet kommer att fortsätta att öka.
Det finns således utrymme för att bättre tillvarata de
utvecklingsmöjligheter som finns i skogen genom att satsa
på kvalité och vidareförädling. Västernorrland har relativt
låg förädlingsnivå. Det finns också intresse att stimulera
fram en utveckling mot ökad vidareförädling.
För att det skall lyckas att få ett genombrott krävs ett
brett initiativ till ett projekt i inlandet som kan bli
banbrytande för en fortsatt utveckling inom träförädlingen.
Statlig medverkan inom ramen för närings- och
regionalpolitiken skulle kunna ge kraft åt ett sådant
projekt.
Det kan ske genom samverkansprojekt mellan olika
intressenter inom skogsbruk, sågverk och befintlig
träförädlingsindustri.
Kvalitetsvirke och vidareförädling utgör en slumrande
potential som om den tas till vara fullt ut kommer att betyda
mycket för inlandets utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att öka
vidareförädlingen i skogsbruket.
Stockholm den 23 januari 1991
Sven Lundberg (s)
Rune Jonsson (s)
Bo Forslund (s)
Britta Sundin (s)
Bo Holmberg (s)