Sverige är som liten rymdnation tämligen unik däri att vi
har lyckats utveckla en egen internationellt
uppmärksammad profil inom det nationella
rymdforskningsprogrammet, nämligen det
småsatellitprogram, där satelliten Viking var det första
steget. Viking sändes upp 1986, och dess efterföljare, som
har fått namnet Freja, utvecklas för närvarande och
kommer enligt planerna att sändas upp 1992. Två nya
svenska småsatellitprojekt utreds för närvarande.
Småsatellitprogrammet har väsentlig grund i vårt lands
geografiska läge med tillgången till norrskenszonen i den
nordligaste delen och den långa forskningstradition inom
norrskensforskningen och rymdplasmafysiken som blivit en
följd därav. Detta ger Sverige en unik position som det
gäller att slå vakt om.
Den tekniska utvecklingen främst på elektronikens
område har gjort det möjligt att förenkla och förbilliga
utvecklingen och tillverkningen av sådana små satelliter
som det här är fråga om, utan att riskerna ökar på ett
oacceptabelt sätt. Det svenska Vikingsatellitprojektet var
således ett av de billigaste satellitprojekt som genomförts.
Det var också synnerligen framgångsrikt i många
avseenden: när det gällde att samla och utnyttja
kompetens och resurser i Sverige inom företag,
myndigheter och forskningsgrupper, när det gällde att
samarbeta med utländska forskare vilket belyses av att ett
hundratal forskare deltar eller har deltagit i den
vetenskapliga analysen av Viking-data, av vilka ca en
fjärdedel är svenskar, operationellt (''real time''-
operering av satelliten, snabb distribution av ''quick look
plots'' m.m.), vetenskapligt har Viking-projektet lämnat
resultat som väckt stor internationell uppmärksamhet.
Det förhållandet att vi således i Sverige kan göra
forskningsinsatser i den främsta forskningsfronten med den
speciella kompetens- och resursuppsättning, som vi har i
landet, och den unika erfarenhet, som Viking-projektet
givit, utgör tillsammantagna starka argument för en fortsatt
utveckling av den svenska ''Viking-linjen''. Det är viktigt för
rymdplasmafysikforskningen i sin helhet och för
rymdforskningen i allmänhet att den ''lågprislinje'' som
Viking representerar kan få utvecklas och visa vad den går
för vid sidan av de mycket dyra projekt som tas fram av de
stora rymdorganisationerna.
Med bl.a. ovan redovisade förhållanden som motiv
startades forskningssatellitprojektet Freja under 1988. Det
är således att betrakta som en första fortsättning på Viking-
linjen. Projektet innebär bl.a. att satellitmätningar för
första gången någonsin genomförs i den översta
jonosfären -- lägsta magnetosfären på norrskenslatituder
med en rumsupplösning av storleken 100 m. Därigenom
öppnas bl.a. nya fysikaliska processer för undersökning.
Freja-projektet har blivit möjligt tack vare betydande
''extraordinära'' ekonomiska engångsbidrag från
Wallenbergsfonder, banker, svenska företag och utländska
forskargrupper men också genom ett omfattande samarbete
med Tyskland, som täcker ca en fjärdedel av kostnaderna
för satelliten.
Verksamheten med små billiga satelliter är särskilt viktig
från Kirunasynpunkt, dels därför att Institutet för
rymdfysik är en huvudintressent på den vetenskapliga sidan
och dels därför att de svenska satelliterna ger Esrange
tillfälle att utveckla sin kompetens ifråga om styrning och
kontroll av satelliter.
Det var bl.a. mot den ovan skisserade bakgrunden som
regering och riksdag i samband med
forskningspropositionen 1990 beslöt öka anslaget till det
nationella rymdprogrammet med 20 milj.kr. Denna ökning
skulle göra det möjligt att fortsätta den framgångsrika
svenska småsatellitlinjen.
I årets budgetproposition har rymddelegationens förslag
till anslag för det nationella rymdprogrammet reducerats.
Eftersom småsatellitprogrammet kan sägas vara den
svenska rymdverksamhetens flaggskepp och profilgivare,
medför den förhållandevis begränsade nedskärningen
mycket betydande och långsiktiga skadeverkningar för hela
den svenska rymdverksamheten inte minst i
Kirunaområdet. Förutsättningarna för denna verksamhet
bör därför omedelbart ses över i syfte att trygga de
ambitioner som statsmakterna haft med programmet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den nationella
rymdverksamheten.