med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Konkurrensfrågor
För andra gången i år återkommer regeringen med
uttalanden om att en särskild lag bör införas med förbud
mot marknadsdelning respektive gemensam finansiering av
förlust vid export inom livsmedelsområdet. Det lagförslag
som konkurrenskommittén lagt finner regeringen väl avvägt
och kan läggas till grund för lagstiftning. Ett sådant förslag
aviseras att läggas senare under våren.
De områden som genom det statliga regleringssystemet
varit undantagna konkurrenslagstiftningen faller efter
avregleringen generellt under denna lag.
Konkurrenskommittén har i sitt delbetänkande inte kunnat
bestyrka de hypoteser som utgjort grund för en
särlagstiftning som i praktiken enbart riktar sig mot de
kooperativa företagen.
Den bondeägda lantbrukskooperationen kan av främst
två skäl knappast anses ha möjlighet att ta på sig de förluster
som skulle uppkomma vid export av ett fortsatt
produktionsöverskott av spannmål, mejeriprodukter och
kött. Dels har de lantbrukskooperativa företagen såsom
personassociationer inga sådana ekonomiska resurser, dels
torde det vara helt utsiktslöst att genom ''beskattning'' av
medlemmarna genom lägre produktpriser få fram de
mångmiljonbelopp det skulle vara tal om. Så fungerar inte
samverkan mellan 10 000-tals småföretagare. Då skulle
lantbrukarna välja andra kanaler. Ur samhällets synpunkt
ger konkurrenslagens generalklausul, samt möjligheten att
utnyttja införselavgifterna, fullt tillräckliga medel att
förhindra teoretiskt möjliga åtgärder i syfte att ta över de
avskaffade regleringarna. Det finns alltså inga objektiva
skäl för en särlagstiftning.
Vid jordbruksutskottets behandling av
livsmedelspolitiken juni 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25
sid. 96-97) poängterades vikten av att kooperationen även i
framtiden kan samverka när det gäller FoU, viss
marknadsföring och andra aktiviteter som anses förenliga
med konkurrenslagstiftning och internationella
handelsavtal. Samtidigt poängterades att ett riksdagsbeslut
om avskaffande av de interna regleringarna måste innebära
att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering
och administrera den i egen regi, men utskottet anförde att
detta inte hindrar att lantbrukskooperationen och andra
enskilda aktörer får en mycket viktig roll i framtiden när det
gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former
av kontraktsproduktion och motverka att
årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna
prisvariationer. Men också de mindre företagen måste
enligt utskottet ges viss möjlighet att samverka. Det måste
också, enligt utskottet, finnas möjlighet att hantera
försäljning av tillfälliga överskottskvantiteter. Det bör vara
möjligt att finna former för detta som förenar behovet av
samordning och utnyttjande av skalfördelar med de krav
som samhället måste ställa på väl fungerande marknader.
Säljbolag, också branschvisa, kan utgöra en lämplig form
för att hantera säsongvariationer och tillfälliga mindre
exportkvantiteter. Utskottet förutsatte att behovet av en
effektiv samverkan för angivna ändamål beaktas i den
fortsatta beredningen av konkurrenskommitténs förslag.
Eventuella förändringar i konkurrenslagstiftningen
måste, i enlighet med svensk rättstradition, ges en generell
tillämpning oavsett bransch och företagsform. Detta bör
regering och riksdag ta ställning till först när
konkurrenskommittén är klar med sitt arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrenslagstiftningen.