För att motverka den ekonomiska stagnationen i
Öresundsregionen bör de nordiska regeringarna gynna
exportsträvandena inte bara från stora företag utan också
från små och medelstora.
För att ligga i en region med tre miljoner invånare är
Öresundsregionens näringsliv föga exportinriktat. En
förklaring till den bristande exportbenägenheten kan sökas
i det faktum att större delen av det som i århundraden varit
Öresundsregionens närmarknad och ekonomiska
uppland -- södra Östersjökusten -- genom krig och politiska
beslut varit avskuret från omvärlden i nästan ett halvt sekel.
En annan förklaring kan sökas i styrkan hos redan
existerande handelsmönster -- befintliga kunskaper
utnyttjas medan det är ovisst om nya kunskaper ger sådan
avkastning att kostnaderna för att inhämta dem känns
motiverade.
Exportfrämjande information måste därför vara
lättillgänglig -- och tillförlitlig. EG har dragit slutsatserna av
detta konstaterande och börjat bygga upp ett nät av
rådgivningskontor för mindre och medelstora företag.
Några av kontoren har redan inlett sin verksamhet i
Danmark. Fler kan väntas.
Kontorens viktigaste uppgifter är (enligt EG-dokument
nr S 53/66),
Supplement till De Europeiska Faellesskabers
Tidende 17.3.87), att ta emot och vägleda samt bistå
företagen, att ge råd och sakkunnig vägledning rörande EG-
frågor, att genomföra närings- och gemenskapsfrämjande
åtgärder i företagen. Kontoren skall informera företagen
om den interna marknadens funktion, om de EG-program
de kan delta i, om initiativ till företagssamarbete i Europa,
om teknologiöverföring och om finansväsen. Till grund
finns databaserad information från framförallt Bryssel.
Enligt vår uppfattning borde liknande
rådgivningskontor inrättas också i övriga länder i Norden,
och i första hand i den region som ligger närmast EG-
marknaden, vilken är den skånska Öresundskusten.
Med undantag för interna EG-uppgifter och viss
information om teknologiöverföring borde kontoret kunna
tillhandahålla samma information som
rådgivningskontoren i Danmark.
Enligt vår uppfattning bör rådgivningen inte knytas
enbart till EG. Ett kontor i Öresundsregionen bör kunna ge
råd och upplysningar också om handel med andra och
näraliggande marknader, främst de länder som gränsar till
södra delen av Östersjön.
Ett rådgivningskontor i Öresundsregionen bör kunna ge
råd inte bara till företag i de nordiska EFTA-länderna. Det
bör också kunna användas av företag i Danmark: De
danska företagen behöver information om handel med
EFTA, men också om handel med övriga regioner vid
Östersjön. Organisatoriskt bör rådgivningskontoret knytas
till en befintlig organisation, detta för att minska
uppbyggnadskostnaderna och inkörningstiden. En befintlig
handelskammare är förmodligen den lämpligaste
moderorganisationen.
Placering i Malmö med åtföljande möjligheter till
direktkontakt med handeln över Sundet, till Tyskland och
Polen skulle ge centret ett ingående informationsflöde som
skulle bli svårt att uppnå någon annanstans i Norden.
I första hand skulle användaren bli företagen inom
Öresundsregionen, men med kommande elektroniska
kommunikationer och förbättrade förbindelser med
snabbtåg och flyg, blir centret tillgängligt också för övriga
Norden. Det kunde lämpligen också betjäna småföretag
och företagarkooperativ i de andra Östersjöregionerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett
informationskontor i Öresundsregionen.
Stockholm den 18 januari 1991
Rune Rydén (m)
Per Stenmarck (m)